Announcement

Collapse
No announcement yet.

Är jag ensam om hetsätning?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Är jag ensam om hetsätning?

    Hej!

    Jag har nyss tryckt i mig godis och bullar i raketfart och sitter nu med sådan obehaglig ångest inför mig själv. Trodde för en snabb stund att min hetsätning nu var borta då jag tidigare konfronterat den. Jag är en jobbig periodare och är så trött på att slängas in i ett beteende där jag så fort mår dåligt ska öppna kylen och bara trycka i mig. Är jag ensam om att då och då under ett år hamna i dessa stunder där kroppen går som en robot emot vad jag egentligen vill.

    Resten av tiden är jag fullt medveten om träning och kost och äter hälsosamt. Har nu under den senaste timmen förstått ett samband till när och hur min hetsätning dyker upp och vill kolla om det är någon som är i samma situation.


    I helgen var jag ute och min bakfylla handlar alltid om rutiner som hamnar i obalans, efter en söndag med dålig mat som alla andra utan att känna ångest fortsätter jag sedan både måndagen och tisdagen. Det är som om jag tänker att jag redan förstört rutinen och straffar på det sättet min ångest ännu mer och väljer käka onyttigt och mycket. Det är alltid efter 2-3 dagar som jag är tillbaka. Dessa dagar kommer ungefär alltid när jag varit ute. Andra faktorer är tankar på att jag bara känner absolut noll själkänsla för en dag och går till kylen. JAG VET att jag ska gå ut, ringa nån och alla det moraliska tipsen men ALLTID går jag emot.

    Har nu tänkt ringa och söka hjälp för jag måste få bukt med beteendet.

    Är det någon som känner igen sig??

    Kram



  • #2

    JAG!!! Är precis likadan. Tips: RUTINER och ingen alkohol. Börja där och du kommer ofta långt.


    Comment


    • #3

      Hej arton!

      Har suttit hela dagen och tänkt om jag är ensam.

      Vill du dela med dig om hur du känner och gör?


      Comment


      • #4

        Hej arton!

        Har suttit hela dagen och tänkt om jag är ensam.

        Vill du dela med dig om hur du känner och gör?


        Comment


        • #5

          Hej arton!

          Har suttit hela dagen och tänkt om jag är ensam.

          Vill du dela med dig om hur du känner och gör?


          Comment


          • #6

            Du är absolut inte ensam.


            Jag har haft ätstörningar sen 2006. Började med anorexi-inslag (jag var överviktig så hann aldrig bli underviktig men betedde mig som en). Gick in i väggen och gick över i hetsätning. Har dubblat min vikt (ja, på riktigt DUBBLAT). Har vart på ätstörningsklinik men så fort något går bra får jag panik och slutar, samma där, tyvärr. Men jag har problem med annat också, väldigt mycket ångest och tvång. Det är det som bidragit mest skulle jag säga. Men äter som straff, för att jag är glad, för att jag är ledsen, när jag gett upp, när jag vill vara normal och "också kunna äta vad jag vill" osv. Mycket för mig handlar just nu om det, att jag gett upp eftersom jag har så många kilo att gå ner. Varför äter du skulle du säga?


            Har du testat att vara utan alkoholen? Jag känner igen mig så väl, främst från hur jag var förut. Fick otrolig bakisångest förut och det tog nästan en vecka för mig att repa mig. Sen var jag superglad på fredagen igen och tänkte "klart det inte får ångest imorgon igen när jag är såhär glad" och sen började det om. Smart som man är, haha. Och då hade jag ångest en vecka = åt dåligt en vecka osv.


            Jag har inte hetssuget lika starkt längre sen jag började med antidepressiva 09, men behovet att kväva ångesten etc är ju kvar. Vet inte om du är överviktig och behöver gå ner i vikt?


            Comment


            • #7

              Hej! Nej, du är inte ensam. Vi är inte ensamma.

              Usch, känner igen mig i så mycket. I synnerhet med alkoholen, då man rubbar kontrollen och går lös dagen efter på allt vad godis, pizza och sånt heter. Därför dricker jag sällan, för jag känner att jag tappar makten.


              Jag har gått i terapi innan, för UNS (ätstörning utan närmare spec) i ca ett år. Tränade för mycket (gör fortfarande) och uteslut kolhydrater. Har numera ordning på maten, äter av alla livsmedel - dock lite väl fettsnålt. Hur länge har du hetsätit? Jag har bara hållt på sedan januari... Så jag känner ändå att det är så jävla dags att ta sig ur detta NU, innan det går för långt. Jag kommer därför återuppta samtalen med min psykolog. Och jag tycker att du också bör söka hjälp.


              Kram


              Comment


              • #8

                Hej,


                För min del handlar det inte alltid om att jag hetsäter i samband med bakfylla... Utan jag hetsäter och kräks tyvärr lite när som helst i min vardag. Kort svar på dina frågor: Nej, du är inte ensam, & Ja, jag känner delvis igen mig


                Styrkekramar


                Comment


                • #9

                  Här är en till :/ Jag har varit så här i.. hmm.. 8 år kanske. Galet att jag lyckats hålla vikten ändå men tränar och har ett rörligt jobb också! Nu senaste månaderna har det varit extremt och har faktiskt inte lyckats gå ner dom 5 kilon jag dragit på mej.


                  Är en känsloätare, och som ni tidigare säjer är att det kommer i skov och perioder. Just nu är en riktigt dålig period. Är också likadan då det kommer till alkohol, då släpper jag all kontroll och det håller även i sej ett par dagar efteråt.


                  Vad gör man åt det? Har försökt prata med min man men tror inte riktigt han förstår...


                  Comment


                  • #10

                    Hej! Jag är likadan. Tyvärr så har jag hållit på i snart 16 år. Jag är 31år idag och inne i en extremt dålig period. Ångest hetsätning och självhat. Det känns som om jag har testat allt för att bli frisk men ingenting har fungerat. Ibland skulle jag vilka starta en grupp där vi kunde ha samtal och terapi med varandra. Jag skulle vilja hitta en bra psykolog, terapeut eller liknande och gå i gruppterapi med andra i samma situation. Vet ni om något sådant existerar?

                    Jag har även en blogg som ni gärna får läsa

                    http://jagvillblifrisk.wordpress.com

                    Kärlek och styrka till er!


                    Comment


                    • #11

                      Det finns hur många ätstörningsbehandlingar som helst. Det förvånar mig att du säger att du testat allt för att bli frisk men inte ens vet om det finns gruppterapi, bra terapeut etc eller grupper med liknande.. Vad har du testat då undrar jag?


                      Comment


                      • #12

                        Hej!

                        Tack för att ni skrev till mitt inlägg. Jag fick en styrka att under en middag alldeles nyss berätta för mina föräldrar. Det bara flög ur mig, jag orkade inte. Var svårt att förklara men ville visa dom en förklaring på hur det faktisk kan känna.


                        Har aldrig ens yttrat mig till nån om att ha okontrollerat ätande i vissa stunder som i sin tur kan leda till ångest eller en vecka med "hälsotänk". Alkohol och fest som gör det värre...

                        Innan har jag tänkt att nej vadå jag har inte störning, detta är väl normalt?!

                        När jag suttit och läst igenom era svar vågade jag skicka in en egen anmälan till stockholms centrum för ätstörningar. Jag är livrädd nu, livrädd att den personen jag kommer träffa ska säga att jag inte alls behöver hjälp. Livrädd att jag ska ljuga under mötet för att jag skämms så jävla mycket.


                        Under middagen nyss när jag berättade till mina föräldrar frågade de hur jag hetskäkade. Eftersom jag flyttat runt efter studenten sedan 4 år har den följt med. Det kändes så jävla surt att behöva ens förklara att n¨ågot tar över. Hur svarar man?! Känner att jag inte ens kommer klara av att ens berätta för en psykolog hur jag gör och känner... :/


                        Comment


                        • #13

                          Heja dig! Är stolt över dig!

                          När jag gick på en av klinikerna i Stockholm tänkte jag likadant, det försvann dag 1. Det spelar ingen roll hur problemet yttrar sig, och tanken på att alla ha full bulimi eller full anorexi är helt fel. Jag brukar tänka "jag vet att jag mår bra om jag äter bra och motionerar, varför gör jag det då inte?" och att DÄR är störningen. Det handlar om att ha en "störd" relation till mat. Det är väldigt sällan man har full anorexi/bulimi etc. Lycka till, GRYMT gjort! <3


                          Comment


                          • #14

                            Fick precis mejl av "blomstra" som tydligen gör narr av de som faktiskt är sjuka här. Admin får gärna ta bort.


                            Meddelandet: "För att jag inte har några ätstörningar. Det är enligt mig bara "hittepå"-sjukdomar."


                            Tack.


                            Comment


                            • #15

                              Hej arton18 och alla svar <3


                              Har precis berättat för min brors fru om allt. Orkade inte säga att jag mår bra, hålla fasaden.

                              Var så skönt att berätta vad det vad jag ville hålla bort, tårarna rann ner och jag berättade om hur stressad i livet jag är och hur jag enbart kan kontrollera min mat.

                              Jag har nu erkännt för famljen och mig själv och fyfan va svårt och jobbigt. Vill bara lägga mig under täcket nu. Att varje gång berätta tar så mycket energi. Varje ny person som ska ge en bit utav det man både skämms över och har hållit i sin ensam.¨ Jag tackar nej till möten med kompisar och är rädd att det ska fortgå så länge. Hoppas att jag tar mig mer mod att berätta och våga bli frisk


                              Arton18, det sista du skrev har hjälpt mig mer att acceptera min relation till mat och kontrollen man tar till sig när allt runt om kring inte funkar. Du skrev "Det är väldigt sällan man har full anorexi/bulimi etc." Jag har kännt mig utanför historier och berättelser på nätet och andra forum om ätstörningar har dragit ut på tiden till att söka hjälp för jag inte kännt igen mig. Tills nu.

                              Jag har insett att allt handlar om olika historier men bottnar i sammma problematik.

                              Första gången jag ens skriver på ett forum och har fått så mycket stöd i att veta att jag inte är ensam. TACK alla


                              Comment

                              Working...
                              X