Announcement

Collapse
No announcement yet.

För små bröst..

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • För små bröst..

    Piller för bröstförstoring - http://sv.procplus.net/?a_aid=518d1582054df&a_bid=902a7dad Efter bara några veckors behandling började jag märka skillnad på mina bröst, de blev rundare och fastare. Nu har jag använt era tabletter 3 månader och jag känner mig mycket mer självsäker än tidigare.



  • #2

    Jag har ett, för mig, stort problem.

    Har sedan i tonåren haft stor ångest och mått dåligt över mina små bröst. Jag vet att detta låter som ett litet problem för många. Men för mig har detta växt sig större och större. Efter att dessutom gått ner i vikt (från 86 kg till 60kg (178 cm lång)) så har brösten försvunnit helt och hållet. Detta gör att jag känner mig helt och hållet okvinnlig. Kan inte längre köpa ngn fin BH eftersom de minsta är för stora. Då slutar det med sport- BH. Inte så kul alltid. Har provat fina klänningar. Men detta slutar alltid med tårar och ångest.

    Har alltid fått höra kommentarer om mina bröst oxå.

    Jag har funderat mycket på operation ända sedan tonåren. Men eftersom jag haft förhållanden hela tiden med killar som inte direkt gillat detta har det aldrig blivit av.

    Min sambo idag är världens underbaraste och stöttar mig i det mesta. Men inte i denna frågan. Han förstår inte hur dåligt jag verkligen mår över detta. OCh det verkar som det mesta bottnar i svartsjuka. Att någon annan ska titta på mig. Han har sagt att jag får göra en operation om jag vill. Det betämmer jag själv. Men han vill inte vara med och betala. Vilket är fullt förståeligt. Problemet är att vi har gemensam ekonomi. Helt och hållet. Har stort projekt med huset dit alla våra pengar går. Så vi har inget "Dina- mina- pengar". Hur löser jag detta??!

    Jag har varit sjuk nu under ett och ett halvt års tid. Panikångest, depression mm.. Detta går jag på medicin för nu som verkligen har hjälpt. Men det känns som allt egentligen bottnar i min kroppsfixering från allra första början. Har tagit upp detta med min psykolog. Men känns mest som de viftar bort det..

    Detta är inget som går att bota med "en burk piller". Det sitter så djupt rotat. Jag har snart inga tårar kvar och börjar känna en stor tomhet och hopplöshet. Detta är så viktigt för mig. Men ingen jag känner eller som står mig nära förstår mig.

    Någon som har tips? Jag står på kanten och orkar snart inte längre. Det är ibland så illa att jag funderar på att det är värt o leva..


    Comment


    • #3

      Hur lång tid är det kvar innan detta projekt med huset är klart?


      Efter projektet kan du titta på din inkomst och börja spara pengar från den summa pengar som du tjänar. Tillräckligt mycket så att du klarar att lägga pengar på annat också.


      Annars kan du spara kanske runt 10% av det hela summan som kommer in per månad och använda dessa pengar till operationen. Du får känna efter hur mycket pengar du behöver spara per månad.


      Sedan är det inte helt omöjligt att det kan uppstå komplikationer med operationer heller. Kan man leva med konsekvenserna om något blir fel, om något inte blir som man har tänkt sig?


      What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

      Comment


      • #4

        Hej!


        Du kan av psykiska skäl få själva operationen betald av landstinget men inläggen får du bekosta själv.

        Tala med din läkare om detta och förklara hur du mår. Dock kan inte inläggen tas på avbetalning och jag tror dom ligger runt 5000 kr, men det är en betydlig skillnad mot om du skulle ta hela avgiften själv, men sedan finns det kanske privat mottagningar där du kan avbetala. Du kan ju kolla runt lite för finns det hjälp att få så varför inte, MEN... Det finns en baksida också. Alla operationer är ett trauma på kroppen och dom kan ge depression samt ångest om det vill sig illa, och har man då redan det i botten så bör det övervägas noga.


        Efter ett visst antal år ska inläggen bytas ut också vilket du får vara medveten om och då tas ingen hänsyn till din psykiska hälsa utan hela beloppet faller på dig.


        Comment


        • #5

          Att jag vet detta beror på att jag själv för 20 år sedan gjorde denna operation och om jag vetat då vad jag vet idag hade jag ALDRIG gjort den.

          Efter några år började jag må dåligt psykiskt och ingen kunde förstå varför, men ju längre tiden gick och jag forskade runt OM det kunde ha med implantaten att göra och fick veta att så kunde vara fallet så valde jag att ta ut dom igen, och då började jag så sakteliga må bättre. Nu grundas min psykiska ohälsa inte i den operationen men då jag sakta började må bättre igen så hade jag gjort rätt val.


          Det var koksalt och helt ofarligt om det skulle läcka, men själva höljet var det som bidrog till att jag blev dålig.

          Numera avråder jag alla att göra dessa operationer av den anledningen att det kan slå fel, och vad är viktigast? En yppig barm eller ett välmående?


          Nu skrev jag i förra inlägget att varför inte.. Men det finns stora risker och ett beslut var och en får ta naturligtvis, men kanske du med hjälp kan lära dig att tycka om dig själv så som du är.


          Sorrow


          Comment


          • #6

            Tack för råden och kommentarerna.

            Glömde skriva att jag idag är 28 år och har funderat på detta på allvar sedan jag var 18. Har tagit reda på mycket fakta om alla alternativ och komplikationer. Men anser ändå att det är värt att ta risken istället för att gå och ha denna klump i magen varje dag och må dåligt över det.

            Blev mobbad redan som 13- åring för detta. Så det har suttit i huvudet sedan dess. Jag är annars en tjej med gott självförtroende och bra självkänsla i allt förutom detta. Det får mig att sjuka till botten.


            Har försökt ta upp allt detta med läkaren men det känns som de viftar bort det o då mår jag ännu sämre. Ibland verkar det som det bara är jag som är över 25 år och har dessa tankar. Och att jag borde "mogna".


            Det är egentligen inte pengarna eller summan i sig som är det stora problemet. Utan det är att hur mkt jag än sparar så är det "våra" pengar. Jag känner mig hur egoistisk somhelst om jag ska spara pengar till något som bara gynnar mig själv


            Huset är mer eller mindre ett livsprojekt. Ett gammalt hus som ska totalrenoveras.. Så pengarna kommer att gå dit. Vilket jag vill. Men jag blir så kluven.


            Comment


            • #7

              Ni får köra i perioder då. Från den här tiden till den ska vi satsa pengar på huset. Under den här tiden till den ska vi ta en paus och kanske potentiellt planera mer.


              Om du köper något som bara gynnar dig själv får din sambo också köpa något som bara gynnar honom någon gång i framtiden, efter han har hittat något som han vill ha.


              Har ni aldrig köpt saker som bara en av er använder eller använder ni bägge alla saker ni köper? Det fungerar inte riktigt så, här i livet. Ibland behöver man vara lite självisk också.


              What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

              Comment


              • #8

                Tack för råden, jag ska fundera lite mer över det du skrivit.

                Nej, klart att man köper saker till sig själv...

                Känns bara som detta är så komplicerat. Det är så svårt eftersom jag försökt ta upp det. Man han vill inte prata om det. Och vill inte förstå.


                Återigen sitter jag o skär mig. Vågar inte ta kontakt med vården ang detta. Jag skäms så över att ha dessa tankar. Verkar heller inte som någon av läkare/kuratorer lr psykologer jag träffat bryr sig.

                Jag är ju så nöjd med min kropp i övrigt.


                Comment


                • #9

                  suck!!!varför göra nåt sånt dumt...när man kan fixa nya bröst till din nöjda kropp?


                  Comment


                  • #10

                    Problem är till för att lösas,sluta skämmas och ta tag i saken istället

                    jag var 37 och har aldrig ångrat mig och inte min man heller hihi...Lycka till


                    Comment


                    • #11

                      OK!? är fan nykter mitt i natten och är jag den ENDA som ser att denna tjej Fan inte mår bra. Själv tycker jag små är fastare och finare. Men hon beskriver det som om hon ej kan finna kläder hon vill ha och trivas i. Det finner vissa som ren tortyr.

                      KÖP NYA TUTTAR! Vad kan han göra? förstår han inte hur du mår? Och hur kan du skära dig utan att han märker det?



                      Har alltid fått höra kommentarer om mina bröst oxå.

                      Jag har funderat mycket på operation ända sedan tonåren. Men eftersom jag haft förhållanden hela tiden med killar som inte direkt gillat detta har det aldrig blivit av.





                      GÖr det. Ändra dig om det är det som krävs. Hoppas du finner lyckan där.


                      Jag har varit sjuk nu under ett och ett halvt års tid. Panikångest, depression mm.. Detta går jag på medicin för nu som verkligen har hjälpt. Men det känns som allt egentligen bottnar i min kroppsfixering från allra första början. Har tagit upp detta med min psykolog. Men känns mest som de viftar bort det..





                      OCH ingen här som ens NÄMNER att hon knaprar piller för sitt problem? Nej man kan bli dålig under operationen och så.. LÄSKIGT! Men hon kan knapra piller med fan vet allt som är i och det är ok?

                      Ta pengar och gör dig lycklig. Fan kostar det? 20k?


                      Var dock glad att du är tjej och får tuttkomentarer....


                      Lycka till!


                      Comment


                      • #12

                        Om jag vann en miljon eller om jag förändrade en kroppsdel skulle det inte reparera mitt mående. Kanske förenkla det men inte göra mig frisk.


                        Lasse. kan kanske bero på att hennes tråd inte handlade om piller utan om bröst.


                        Sen får du nog lägga på några nollor.


                        Comment


                        • #13

                          Precis!!!


                          Comment


                          • #14

                            True True!


                            Comment


                            • #15


                              Lasse. kan kanske bero på att hennes tråd inte handlade om piller utan om bröst.

                              Jasså? jag läste detta. Då jag anser att detta också är någonting som någon annan borde ha funderat över.


                              Jag har varit sjuk nu under ett och ett halvt års tid. Panikångest, depression mm.. Detta går jag på medicin för nu som verkligen har hjälpt. Men det känns som allt egentligen bottnar i min kroppsfixering från allra första början. Har tagit upp detta med min psykolog. Men känns mest som de viftar bort det..

                              Detta är inget som går att bota med "en burk piller". Det sitter så djupt rotat. Jag har snart inga tårar kvar och börjar känna en stor tomhet och hopplöshet. Detta är så viktigt för mig. Men ingen jag känner eller som står mig nära förstår mig.

                              Någon som har tips? Jag står på kanten och orkar snart inte längre. Det är ibland så illa att jag funderar på att det är värt o leva..



                              Och jag googlade typ "billigaste bröstförstorningen"

                              http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=6400000000000001&conference=104 00000000000013&posting=19500000002468837 De skrev 27k så 20k är inte långt ifrån.


                              Har ni aldrig sett en snubbe med en pimpad bil? 200k för att känna att de lever? Jag vet detta då jag har vänner. Och har varit i fordosnbranchen sedan barnsben och kommer nog fan aldrig ta mig ur det förbannade träsket. MER THINNER ÅT FOLKET!


                              Om hon verkligen mår dåligt över sin kropp som kostar runt då (med skit runt behandlingen) då kanske? 50k? fan e det äver 10år? 5k per ÅR för att hon ska kunna må så pass bra att hon kanske kan söka psykiatrisk hjälp?


                              Sorrow detta skrev ju du. Du anser att jag ej förstår. Så du kan väll då vara snäll och upplysa mig.


                              Att jag vet detta beror på att jag själv för 20 år sedan gjorde denna operation och om jag vetat då vad jag vet idag hade jag ALDRIG gjort den.

                              Efter några år började jag må dåligt psykiskt och ingen kunde förstå varför, men ju längre tiden gick och jag forskade runt OM det kunde ha med implantaten att göra och fick veta att så kunde vara fallet så valde jag att ta ut dom igen, och då började jag så sakteliga må bättre. Nu grundas min psykiska ohälsa inte i den operationen men då jag sakta började må bättre igen så hade jag gjort rätt val.




                              Det jag nu skulle vilja veta om du menar att du vart sjuk av dina bröst. Eller som de sedan skrev att de INTE var....


                              Fan inte lätt att veta vad du menar när du skriver två helt olika svar i samma sammanhang.


                              MagicaDeHex. Skaffa dem. Det behöver du onekligen. Sedan kan du ju forska vidare om de verkligen var roten till dina problem. Men jag anar att de kan vara en del av dem.


                              Lycka till!


                              Comment

                              Working...
                              X