Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ut ur garderoben mitt i livet....

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ut ur garderoben mitt i livet....

    Känner mig jätteförvirrad. Jag har levt med man/män nästan hela mitt liv, har en upplevelse med en kvinna från när jag var yngre och har brukat tänka själv att jag nog är lite "bi" men liksom inte ens vågat tänka tanken att ha ngt med en kvinna för det känns så jag vet inte....ovanligt? rädd att bli kritiserad?. Så mitt i livet så här är jag singel och har landat i mitt liv med mina barn och med att vara själv och då plötsligt inser jag att jag är kär i en väninna...och jag märker att det jag känner är så helt helt helt annorlunda än jag någonsin känt för en man. Det är som att hon är vackrast i hela världen och när jag är nära henne känns det som ljus liksom flödar in i hela rummet....kan inte förklara....har aldrig! känt så för en man...har kunnat tycka att en man är objektivt vacker som en tavla eller skulptur. Kunde titta på min man och vilja kunna måla honom för att han var vacker eller tänkte att han var en jättebra vän och en otrolig människa...men inte så här...

    När jag så för ngn dag sedan hamnade i tanken "jag kanske är lesbisk" då blev första tanken som viskade igenom bakhuvudet som en blixt "åh vad skönt nu slipper jag låtsas mer, nu slipper jag "det där mer" (vara med män och prestera)" och den lilla viskningen kom helt oväntat för mig och nästan skrämde mig. Det kändes hela kvällen som jag ställt ned en tung väska jag burit på hela mitt liv.

    Men samtidigt tänker jag....hur vet man?
    Och om det är så....då är jag den enda jag känner, som känner så....var hittar man andra....någon att känna igen sig i och prata med...någon att få tycka om...
    På jobbet sa alla "oj du ser så lycklig ut, har du träffat någon, vad heter HAN"....och man liksom inser att det inte kommer vara superlätt det här....


  • #2
    QX har ett forum, http://www.qx.se.

    Där kan du hitta människor som du säkert kan prata med, som känner igen sig Du kan gratis skaffa ett användarkonto där. Vet att väldigt många gaypar har funnit kärleken där, och t o m någon att bilda familj med där!

    Att man säger "vad heter han" tror jag är en sån vanegrej. Man utgår lixom ifrån hetronormen. Behöver inte vara annat än i välmening. Om du skulle berätta att det är en hon du går och tänker på kanske det inte behöver bli så konstigt som du tror. Jag skulle personligen strunta i om någon i min närhet är hetro, bi eller homo. Skulle bara bli glad om den personen träffat någon den känner något för. Men kan mest av gammal dum vana också utgå ifrån det heteronoma om man frågar en bekant om den träffat någon.

    Visst kommer du möta på nya svårigheter, men säkert också en stor lättnad, befrielse av att vara dig själv, oavsett om det är homo eller som bi. Och du behöver ju inte sätta dig i ett fack att du måste vara antingen homo eller bi. Utan det du vet är att du är kär/känner för i en kvinna nu? Och det är det enda du behöver veta

    Är det något du skulle våga berätta för din väninna tror du?

    Comment


    • #3
      Jag tror också det handlar mycket om att inse att man inte behöver veta.. om du förstår hur jag menar?
      Vi människor är besatta av etiketter och identifiera oss i ALLT och delas in i fack, men det är inte så viktigt egentligen.

      Jag är tjej, förmodligen yngre än dig (25-isch), har alltid tänkt att jag är straight och har haft en sexuell upplevelse (mer än hångel då) med en tjej typ. Först hade jag också panik i att jag var tvungen att veta. Vad skulle jag identifiera mig som? Gick på pride och kände nä - detta är inte jag. Kom hem och kunde ändå tänka på tjejer.. osv. Men sen insåg jag hur många bi/gay/trans/blaaablaabla människor jag har runt mig (självklart inte alla som har det) och att ingen hade brytt sig det MINSTA. T o m mamma frågar "åh, en kille eller tjej?" när jag säger att jag ska på dejt typ, haha. Och då har jag aldrig ens pratat om att jag skulle vara bi typ.

      Jag menar inte att förminska dina känslor på något sätt, men att det oftast är bättre och lättare än man tror bara man tar sig över spärren. Släpp att du kanske gillar tjejer eller killar eller whatever. Nu gillar du någon som heter XXX. En person. Det är okej.

      Tror också på hela grejen att man inte "behöver komma ut" utan att om någon frågar svarar man liksom "ah det är en hon faktiskt, XXX heter hon! också härifrån" typ. Att man själv inte gör det som en grej utan något som bara "kommer". Och ifrågasätter någon det försöker man köra på "jag är den jag är och bryr mig inte så mkt om huruvida det är kuk eller fitta typ" haha. Hoppas du förstår vad jag menar

      Comment

      Working...
      X