Announcement

Collapse
No announcement yet.

Transexuell behöver råd!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Transexuell behöver råd!

    Hej på er alla!


    Jag är en kvinna (biologiskt sett är jag en man) jag har i hela mitt liv alltid varit intresserad av kvinnokläder och smink, när jag var 3-10 vågade jag ha på mig klänningar och så, men efter jag blev ca 10+ så slutade jag vara den jag verkligen är, jag är rädd att jag ska förlora alla nära och kära som jag har om jag kommer ut som en transexuell person, känns som att jag kommer stå där helt själv... Det är det som gör att jag inte vågar vara den jag är.... Jag vill vara en kvinna (ursäkta mitt språk...) med bröst och fitta. Jag vill ha på mig kvinnokläder, jag vill ha på mig smink, jag vill bete mig som en kvinna. Men jag vågar inte... Just nu gör jag som alla andra killar och det gör mig såååååå olycklig... Jag är inte en kille och kommer aldrig att vara det. Men jag vet inte hur jag ska våga vara den jag är... För just nu blir jag deprimerad, jag klarar inte av att vara en kille, jag vill var mig själv. Jag vill vara lycklig och vara nöjd med mig själv, men det går inte som det är just nu... J


    Jag vet att mina kompisar, dem kommer jag inte ha kvar om jag kommer ut som transexuell det är jag 100% säker på, min familj vet jag inte, min släkt vet jag inte, jag vet bara att när jag var liten så brukade min mamma köpa klänningar till mig, hon har även köpt smink till mig en gång. Men hur ska jag våga berätta för alla? Hur ska jag våga vara mig själv? Hur ska jag våga ta hjälp?


    Snälla ge mig råd! Jag är verkligen desperat på HUR jag ska våga komma ut som transexuell och vara den kvinna jag verkligen är.

    Ska jag bara skita i vad alla mina nära och kära tycker?

    Ska jag bara köra mitt egna race?

    Jag är så tacksam om jag får något svar!



  • #2

    Varför stå still när du kan ta steg utan att vare sig avslöja dig eller bestämma dig?


    Vad jag förstår så erbjuder vissa landsting kostnadsfri utredning. Kanske starta där om möjligt?


    När du är utredd så vet du mer. Mer om dig själv. Mer om möjligheterna. Men det är fortfarande du som väljer. När och om du vill gå längre.


    Du kan ju "känna på" det genom att åka på semester till en storstad (toleransen är ofta högre i storstäder) och prova på det lite? Se hur känns? Som ett litet experiment?


    Men jag vet inget om sådant och är ingen expert, bara en tanke. Att du behöver "göra något" innan du sprängs i bitar inifrån.


    Comment


    • #3

      Första frågan.

      Hur gammal är du.

      Jag får uppfattningen av ditt inlägg att du inte är så himla gammal.


      Knet99 brukar ha riktigt bra tips och råd.

      Så de råd som kommer från den riktningen brukar vara rätt tydliga och bra.


      Jag skulle vilja få dig att tänka efter.


      Är det värt att ha kvar alla kompisar och vänner och samtidigt må piss själv?

      Eller är det värt allt att få vara sig själv och kanske vara tvungen att ändra sin umgängeskrets. Kanske till och med byta stad om det skulle vara så illa.


      Svåra frågor Men ditt problem är ju inte ett riktigt vardagligt problem heller.


      Som avslutning på detta inlägg vill jag också poängtera att toleransen för den här köns-inkonsekventa problematiken ser ut att ha ökat det senaste decenniet.

      Men det är fortfarande ganska lång väg kvar.


      Försök hitta någon som redan gjort den resan och fråga vilka hinder som fanns, och vilka möjligheter det finns att övervinna dem.


      Jag hoppas att du lyckas komma framåt.

      Trots mina tips.


      Comment


      • #4

        Jag är tjej och tycker du ska köra ditt race absolut, vad har du att förlora? Kompisar kommer och går hela livet, gör det du tycker känns bäst för dig så att Du mår bra.


        Men kan ha en undran om varför din mamma köpte klänningar till dig?


        Men i det stora hela , var sig själv så du blir lycklig, livet är för kort för något annat.


        Comment


        • #5

          Sorry men jag förstår inte det här stycket:



          Just nu gör jag som alla andra killar och det gör mig såååååå olycklig...



          Menar du att alla killar beter sig exakt likadant? Jag kan nämligen garantera att du inte är som jag.

          Jag har förståelse för att du är allmänt förvirrad i din svåra situation men ett sätt att bli mer accepterad som den man är, är att inte dra alla över en kam. Lycka till.


          Comment


          • #6

            Om du är 100 % säker på va äd du vill så tycker jag inte att du ska tveka. Man ska satsa på att må bra här i livet och att vara lycklig. Livet är för kort för något annat som någon tidigare skrev.

            Om dina vänner inte kan acceptera dig för den du är så är de inga riktiga vänner. Om din familj inte kan acceptera den du är så bryt kontakten, hur hemskt och jobbigt det än är. För ingen kommer må sämre än du om du inte kan/får vara den du är!


            Comment


            • #7

              Hej. Tycker att det låter riktigt jobbigt att inte får leva ut den du själv är. Du är en kvinna. Som knet sa så finns det kostnadsfri utredning på landstinget. Att påbörja din resa där. Du kommer bara att bli mera olycklig att vara den du inte är. Det känns som att du just nu spelar ett spel för dina vänner och familj m.m. du är inte "han" du är "hon" . Du kommer finna många nya vänner och bekantskapskrets inom ditt nya "jag" den du vill vara. Jag hoppas att familjen kommer att acceptera dig som du är. Du är ändå samma person men i fel kropp. Jag hoppas att du vågar ta det steget. Att bli den du vill vara. Om du går utredningen så kommer du att få psykologhjälp och allt som du behöver för att våga gå vidare med dig själv. Just nu ljuger du inte bara för dig själv utan för din familj och vänner med. Det måste vara hemskt. Jag önskar dig lycka till med allt. Stå för den du är. Du kan ändra på dig, det är inte för sent.

              /Uppenbar.


              Comment

              Working...
              X