Announcement

Collapse
No announcement yet.

Mår dåligt.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Mår dåligt.

    Ja, jag är 15 år och vet inte riktigt var jag ligger. Jag har gillat killar så långt jag kan minnas, jag har varit kär i killar och tänder på killar, då och nu. Fick tanken för några veckor sedan "tänk om jag är lebb" tänk si tänk så. Nu är jag otroligt rädd, mår dåligt, känner mig nere, äter dåligt får panik, hjärtklappningar, ångest, illamående, spyattacker och hela paketet som ingår. Känner mig förvirrad. Jag tänder inte på tjejer och är inte kär i någon tjej. Har alltid velat ha en man, ett perfekt bröllop och barn. Nu vet jag ingenting längre. Tankarna tar kål på mig, jag inbillar mig saker och mår inget bra. Vad ska jag ta mig till? Har jag fått tvångstankar om homosexualitet?



  • #2

    Jag tänkte lite som du när jag var i de yngre tonåren.

    Detta var helt omotiverat men tanken bara dök upp.

    Slappna av, du måste återfå din självkänsla.

    När du tittar på teve spanar du in killar eller tjejer?

    Om du spanar in killar på tv så är tv ett bra botemedel eller en bild på en kille som du tycker är attraktiv.

    Finns det någon du hatar?

    Hat är mycket skadligt för självkänslan.

    Jag har blivit av med min depression bla genom att förlåta alla som har skadat mig.

    Jag har utsatts för otroligt mycket misshandel och om jag kan förlåta så kan du.

    Jag har tom förlåtit personer som har fortsatt att behandla mig illa ett stort antal gånger. Hur kan jag förlåta personer som inte förtjänar det?

    Jag är egoist varje gång jag förlåter någon så besegrar jag fienden genom att smärtan försvinner men om jag väljer att hata så konserverar jag ledsamheten och fienden besegrar mig genom att smärtan drar ner mig i depression.

    Om du har svårt att förlåta försök hitta förmildrande omständigheter tex nästan alla som skadar någon mår dåligt, om du tyckte illa om personen, så såg personen det på ditt kroppsspråk.

    Din vän Gro.


    Comment


    • #3

      Ena minuten är jag stensäker på att jag är hetero (jag vet att jag är det) andra sekunden kommer tankarna upp igen "Tänk om du är lebb" "Tänk om du bara inbillar dig" Hela tiden tänk om. Jag blir helt galen, orkar inte längre. Hur blir jag av med dessa tankar? Har en sån ångest hela tiden, oro för den delen också. När jag var mindre hade jag tvångstankar, men det var mer som "Gör du inte det här dör din mamma". En dag blev jag så less och slutade helt enkelt följa tvångstankarna. Nu efter 4 år har jag fått tillbaka tvångstankarna. Jag vill inte besöka någon psykolog eller liknande grejer, vill inte göra en så stor grej utav det, även om det tär på mig. Men det är hela tiden "Tänk om jag gillar tjejer, ser jag en tjej tänker jag är hon fin, skulle jag kunna vara med henne" Blir så otroligt jobbigt, känns som att jag inte kan njuta av mitt sommarlov utan hela tiden gör och tänker, känner mig inte normal. Det finns ingen grund till dessa tankar. Hur blir jag av med dom. Jag vet att jag är heterosexuell för att jag tänder på killar och har varit kär i killar.


      Kan någon expert svara? Vad f*n håller jag på mig? Är rädd för att bli otroligt psykiskt sjuk. Orkar inte!!


      Comment


      • #4

        Hejsan!


        Jag förstår hur du känner, då jag tänkte previs som dig när jag var i 14-årsålern. Jag vet inte hur gamal du är? Men det är en tuff tid där man är som mest känslig för allt möjligt och kanske framförallt för vad andra människor tycker och tänker om en själv.


        Som tur var blir man tryggare med sig själv med åren! Jag är nu 31 år och har förvandlats från en VÄLDIGT osäker, grubblande och tystlåten person till en väldigt TRYGG Jag tycker om sig själv för den jag är. Vågar stå upp för mig själv och vad jag tycker. Dit kommer du säkert komma tillslut, men man måste tyvärr genomlida dessa, mer eller mindre, svåra år.


        När jag var 14, var jag värsta "killtjusaren". Det var det enda som gällde- spana på snygga killar. Brad Pitt oh! Hade afficher på snygga killar i rummet osv. SÅ, plötsligt, blev jag tokförälskad i en ganska många år äldre kvinna (hon var då 30)! Jag visste inte VAD jag skulle ta mig till! Blev ju helt chockad!! Trodde att hon förhäxat mig på något sätt.. Dessutom bor jag i ett mindre samhälle i norrland och såna här saker kändes VÄLDIGT tabu då..! Hade varit hemskt pinsamt att berätta för någon.


        Så jag behöll det som min stora hemlighet. Och började grubbla, precis som du.. ojoj vad jag funderade och tänkte. Är jag lebb? Fyy va äckligt. Jag fattade ingenting men var som besatt av denna tjej/kvinna. Det tog mig ca 1 år att komma över. Sen blev jag intresserad av nån kille igen. Men då på gymnasiet hände det igen. Störtförälskad i en klasskompis. Tjej alltså. Och funderingarna startade igen. Det är verkligen jobbigt, jag vet! Och fortfarande TABU!


        Sen träffade jag min blivande make och pappa till 2 barn Vi hade ett underbart förhållande och äktenskap i 11 år.


        Måste bara skriva först, att det jag vill ha sagt, innan jag avslutar historien, är att det inte behöver betyda världens undergång om du skulle känna att du dras till tjejer.


        Jag kom nämligen fram till just det. Efter 11 år men en underbar man, att det är en kvinna jag vill leva med. De tankarna tog nämligen över för mig och blev allt starkare med åren. Det var en otloligt skön och befriande känsla att erkänna det för mig själv också. Att acceptera det som varit min stora hemlighet så många år.


        Mina vänner och min familj tog emot det med öppna armar och jag har bara fått massa bra feedback! Från invånarna i mitt lilla samhälle också! Min exmake och jag tog ett gemensamt beslut att separera och idag är vi bästa vänner!


        Jag träffade min nuvarande flickvän (fästmö) för 2,5 år sedan och det var nog bland det mäktigaste jag någonsin kännt, känslomässigt! Jag kände mig äntligen HEL. Jag hade gått och saknat något såå länge och hon var min pusselbit. Älskar henne sååå mycket!! Det är fantatiskt underbart att leva ihop med en kvinna och det vill jag att du ska veta.


        Även om du är heterosexuell, så vill jag att du ska veta det. Att dras till någon med samma kön behöver inte betyda något dåligt. I mitt fall tvärtom. Jag är så stolt att gå med hennes hand i min, genom "stan" här hemma. Kyssa henne ömt i Konsumkön. Visst, det var många som stirrde till en början, men vi har bara fått höra massa positiva saker från folk. Och hoppas att vi kan hjälpa andra vilsna själar att våga visa sitt rätta jag.


        Att bilda familj tillsammans med en kvinna är heller inget problem om du tänker så.


        Jag önskar dig styrka och trygghet i dig själv! Älska dig själv, se det positiva i allt. Och som min bästa vän sa, när jag kom ut som bisexuell -"Vilket jävla utbud du har!"


        Dom här tankarna är nog mycket vanligare än man tror. Jag är övertygad om att alla någon gång i livet funderar över sin läggning.


        Kram på dig!


        Comment


        • #5

          Nu ser jag att du är 15, sorry missade det först Men det förklarar bara ännu mer dina tankar. Lita på mig, du kommer att komma över detta! För varje år närmar du dig mer trygghet i dig själv! Oavsett vad du kommer fram till.


          Comment


          • #6

            Jag har med haft liknande tankar till och från under livet (är kille) och jag tror det är för att jag ibland förväxlar olika typer av attraktion (sexuell och icke sexuell) och så börjar jag tveka på mig själv, sedan när det går dåligt med tjejer för den delen så tvekar jag desto mer, men det är inget stort problem egentligen så jag försöker att inte tänka på det, skulle jag så bli kär i en lyktstolpe so fine bara jag är lycklig :d


            Comment


            • #7

              Hej


              Jag förstår att det är jobbigt att inte veta, eller tvivla över sin läggning. Men om jag förstår dig rätt så är det mer en oro för att vara lesbisk mer än att du har träffat en tjej som du attraheras av eller flera tjejer. Det är inte ovanligt att tvångstankar visar sig på detta sätt. När började det och hur mår du i övrigt? Vad gör att du är så rädd för att vara lesbisk? Vad gör detta så hemskt?


              Det finns egentligen två vägar att jobba med detta. Väg ett är att jobba med att acceptera att det inte är det värsta i livet som kan hända om man skulle tycka om en person av samma kön. Den andra är att jobba mindre med vad tvånget handlar om och mer med tvånget. Här kan du läsa mer om tvångstankar http://www.comunicera.se/fragor/1-comunicerase/91-tvangstankarocd


              Eftersom du är så ung kan du få hjälp både av en skolkurator och ungdomsmottagningen. Ett sätt att komma över hindret att prata med en vuxen om detta är att påminna dig om att om du går ex till en kurator så är dessa personer ofta vana vid likanande frågeställningar och ännu svårare. En kurator kan vägleda, hjälpa och stötta dig och ge dig lite verktyg för att må bättre.


              Varma hälsningar Jennie


              Comment


              • #8

                Är trött och lite förvirrad. jag ser dessa tankar du har som att du inte vet vad du är förnått?

                Det är inte så jättesvårt att "ta reda på". och vet du vad? ändå om du fortfarande är osäker så gör det inget för du kommer märka det med tiden. När du blir äldre.

                Du skriver att du alltid gillat killar. Då är det ganska självfallet att du antingen är bisexuell eller hetero och inte lesbisk.


                Sen kan du ju ställa dig själv frågor som. skulle jag kunna ha ett förhållande med en tjej? skulle jag kunna ha sex med en tjej. Får jag samma pirr i magen när jag ser en tjej som jag ser en kille? vad kollar jag på när jag är ute?, killar, tjejer eller båda?


                Varför är du rädd och mår dåligt över att du kanske är homo/bi? Se det inte så negativt...Det öppnas många roliga dörrar när man ACCEPTERAT att man är något annat än hetero (dvs om man är det xD )


                Jag själv är lite osäker på om jag är bi eller gay. Är16 år. Skicka ett pm om du vill snacka mer eller har frågor!


                Comment


                • #9

                  Hej


                  Hoppas alla svar du fått hjälper dig lite på vägen i dina funderingar. Viktigast av allt är att du tar hand om dig själv och din hälsa, ser till att du lever ett liv du trivs med och gör saker du gillar att göra.


                  Försök byt fokus, är det svårt att göra det själv så tycker jag att du ska ta kontakt med ungdomsmottagningen på din ort. De kan säkert hjälpa dig. Du behöver inte skämmas över detta, som du ser ovan så har ju fler känt likdant.


                  Comment

                  Working...
                  X