Announcement

Collapse
No announcement yet.

Våld far-dotter/hur nå varandra-få tillit igen? Mm long story

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Våld far-dotter/hur nå varandra-få tillit igen? Mm long story

    För den som orkar läsa..långt inlägg..behöver någon att prata med :S

    Någon här med tipps på hur man kan kommunicera med föräldrar som försvarar sig själva när de gjort något fel..hur kan man gå till väga för att de ska förstå?? Alkoholist + medberoende mamma..

    2014 blev jag nerslagen av min pappa..det kom som en chock då han tidigare endast utövat psykisk misshandel/mobbing men aldrig varit fysisk.

    2014 var jag på besök hos mina föräldrar, berättade att jag under lång tid mått psykiskt dåligt och tappat livslusten och släppte bomben att jag och min partner gjort slut ef 5 år tillsammans och nu mår ännu sämre och behöver stöd.

    På kvällen blir pappa onykter och börjar att trycka ner mig verbalt (som han alltid gjort) men den här gången sa jag ifrån rejält..blev så arg ..det var verkligen inte det jag behövde just då..jag skriker att jag stått ut med det hela min jävla uppväxt, att det inte är okej utan slut med det nu. "Du ska fan inte dricka mer" Tar vinglaset och häller ut det i vasken varpå han rycker i min arm med full kraft, känns som att den ska gå av. Glaset faller i golvet och jag ser som i slowmo hur glaset blir till skärvor som flyger i luften. Han reagerar inte ens på glaset utan tittar på mig med uppspärrade ögon. För honom har det svartnat. Allt går så snabbt.. Han slår mig minst 2 gr i ansiktet. Han brottar ner mig på golvet och håller fast mig..min bror vaknar och avbryter det hela..

    Jag hörde av mig till mitt ex och berättade i skräck vad som hänt, men fick inte komma hem till mitt eget hem av min sambo då mitt exs vän behövde bo där då hon hade det svårt just då. Vi hade precis gjort slut, vi bodde fortfarande tillsammans, blev chockad och djupt sviken! Jag packade mina saker och rymde ifrån mina föräldrar, bodde på soffan hos några bekanta i några dagar. Kände mig så ensam..hade knappt några egna vänner efter att mitt ex fått mig att mer eller mindre tappa kontakkten med alla mina. Efter ett tag får jag tillgång till en bostad som jag delar med en kompis kompis.. Jag har ingen kontakt alls med min pappa är rädd för honom och känner att jag inte vet vem han är längre..

    Han har hittat på en egen story om att han inte alls slagit mig men brottat ner mig pga "behövde lugna ner henne " Min mamma tog hans parti för "han säger ju att han inte har slagit dig;" (medberoende)

    Är nyseparerad, blivit nerslagen av pappa, mamma tror mig inte..har ingen att vända mig till..ingenstans att bo till en början..flyttar in i lägenheten ungefär samtidigt som jag blir arbetslös..mår så dåligt att jag inte klarade av att läsa en mening på ett papper, var omöjligt att ordna pengar från a-kassan..kunde inte tänka klart..livet rasade samman..hade inga pengar till mat..var så nära på att sätta mig i centrum för att tigga pengar..bara skammen som hindrade mig..rasade i vikt och hela livet kollappsade..Mannen jag bodde med var en maktgalen narcissistisk psykopat..han fuckade upp mitt psyke helt..höjde mitt självförtroende ena sekunden för att i nästa bryta ner mig totalt, få mig att känna att jag inte var värd någonting alls..misshandlade mig psykiskt..blev avhumaniserad iprincip. Allt för att linda mig runt hans lillfinger då han sedan kommer som hjälten som gav mig närhet och komplimanger och lyfte mig.repeat..han blev min enda trygghet..han utnyttjade min sårbarhet...jag var som en livlös docka som mådde så dåligt att jag aldrig sa ifrån..han utnyttjade mig sexuellt i princip varje dag i 5 mån, jag blev hans sexslav önskade att han bara skulle döda mig istället.

    Var suicid..självmordstankarna var dygnet runt..låg på golvet i lägenheten och grät hela dagarna, tittade upp mot kroken i taket och kämpade mot tankarna som ville få ett slut på allt och ge upp..försökte dränka mig i badkaret en gång men ångrade mig..och fortsatte kämpa

    Minns när han skrek på mig när jag inte "städat ordentligt" i badrummet..ligger på golvet och hulkgråter och han fortsätter skrika.. Minns när vi drack öl någonstans då en i sällaskapet, en strippdansös försökte värva mig och jag insett i efterhand att det var hans plan han ville att jag skulle bli strippa..han fick henne att prata med mig.."ditt ass på club-xxx* asså mmm" att jag ju behöver jobb osv..blir förbannad men då säger han att han skämtat men det tror jag inte ett skit på..

    Ringer mamma ibland och bara gråter men hon har alltid något hon måste göra, laga mat, diska, träna etc..hon blundar för allt..fikar med henne en dag och försöker desperat komma in på djupa ämnen för jag behöver berätta att jag mår så dåligt att jag vill dö och jag vet inte vad jag ska göra men hon byter samtalsämne när det känns obekvämt och har bråttiom därifrån för att hon vill köpa nya jeans..och plötsligt får mamma och pappa för sig att åka på en lång resa till Vietnam (fly undan situationen med att resa bort) medans jag mår skit, inte har pengar till mat, ingen alls att vända mig till..sover 2-3 timmar varje natt och hjärnan går på högvarv

    Efter ca ett år tar vi upp kontakten och går i familjeterapi jag och min far..efter 2 gr säger han att det nog är som jag säger att det svartnade för honom, att han fick en blackout och inte vill minnas att han slagit mig men att han faktiskt gjort det... (ETT ERKÄNNANDE)

    Våran kontakt blev bättre, men under ytan har jag tappat tilliten men kontakten är ändå relativt bra. Vad jag fått reda på nyligen är att han hela tiden under dessa år 2014-2017 mörkat för mamma och sagt att han inte gjort det.. att han aldrig slagit mig

    Nu är jag jävligt less på allt och har lackat ur i telefon med mamma om hennes svek, att hon stått på pappas sida hela tiden och försvarar situationen och sig själv om och om igen.
    OM det nu hade varit så att han hade behövt lugna ner mig (vilket inte var fallet) då hade det räckt med *lugna famnen* en varm o hård kram, och hålla fast..det finns ingenting som försvarar att en stor stark man 50+ slår ner sin (då) 24-åriga dotter!! Som dessutom är en smal tunnis.. (det förstår vem som helst..)

    Jag har nu sagt att jag kanske behöver en paus från dom..att jag inte orkar med teaterspelet..är arg och tänker inte ta någon skit eller några lögner men att om man tar ansvar för sina handlingar är jag en väldigt förlåtande människa...de säger att de vill prata ut men bara försvarar sig och mamma gör sig själv till offer(för att hon är ledssen över att jag vill pausa från henne)...har sagt att sålänge de försvarar sig, gör sig själva till offer osv är de inte redo att prata..

    För övrigt...Efter att jag flyttat ur lägenheten med psykopaten flyttade jag in i en väns pappas garage för att jag inte hade någonstans att bo..trodde först att jag skulle bo på gatan.., träffade fel sorts personer som någon slags destruktiv grej kanske..riktiga svin...en har jag fattat i efterhand förmodligen fötrsökte manipulera mig till att bli prostituerad..drack skallen i bitar för att slippa känna och slippa tänka, blev våldtagen när jag var nerdäckad minst två gånger..träffar en annan som utnyttjar mig sexuellt han med och kommer på honom med att ta bilder på mig när vi har sex..avslutar den kontakten. Det här blev droppen för mig jag synar alla badguys snabbt som en sportkommentator från o med nu..men hamnar i något halvpsykotiskt tillstånd då jag får för mig att den killens kriminella umgänge ska skrämma mig för att jag vet för mkt om deras verksamhet...sen spinner hjärnan på och tror tillslut att de förföljer mig, får nån slags förföljelsemani, tror att de ska kasta in mig i en skåpbil och tvinga mig bli prostituerad..får hallucinationer och ser ibland saker som inte finns..får världens paranoia..och tror att jag ska bli galen. Har även under dessa år jobbat mycket dubbelt för att få slantarna att gå ihop och sovit i ett år 2-3 timmar varje natt, sen 3-4 timmar ett par år till.. blev arbetsnarkoman för att ett få pengar till mat men också för att slippa känna och slippa tänka..

    När jag för ett/två år sedan desperat berättar för mina föräldrar att jag tror att jag håller på att bli galen, om de saker jag hört och sett får jag inget stöd de vet inte hur de ska hantera det och det kan jag förstå till viss del men känner mig bara så jävla ensam då jag knappt har några vänner längre, isoleragt mig så mycket och de flesta vänner jag skulle kunna ta upp kontakten med igen brukar alternativt missbrukar droger och jag försöker leva ett hälsosamt liv numera och försöka läka min hjärna efter att ha fått ptsd och utmattningsdepression står jag strandad i en slags enorm tomhetskänsla och vet inte alls vad jag ska göra med mitt liv...och jag har precis gjort mig ännu mer ensam genom att pausa från mina föräldrar men hur ska jag få dom att fatta allvaret i hur de agerat och borde jag berätta om min övriga historia senaste åren ? Kan de hjälpa för att komma varandra närmare eller är det dumt om jag återigen blir besviken på att de inte kan ställa upp med något stöd....tipps???

    Tacksam om någon orkat läsa, och ger svar på världens längsta text 🙏

  • #2
    Om du ska få bra kontakt med dina föräldrar så måste ni sätta er ned och reda ut allt emellan er, och erkänna fel mm som blivit och ta ansvar för sin del alla. Om bara en vill och inte de två andra ja då kommer det aldrig funka att få en bra relation. Tyvärr men det stöd mm du vill ha från dina föräldrar får du kanske söka någon annanstans tex hos en terapeut. Går du i terapi? Det kanske är så att de aldrig kommer fatta det är något du bör förbereda dig på. Om de inte vill erkänna sina fel och brister är det inget du kan göra åt det mer än acceptera det. Kan göra ont och ta tid men det går. I flera års tid jagade ja min mammas kärlek men fick till slut kapitulera och inse att jag får aldrig hennes kärlek och det var jobbigt men idag har det såret läkt.

    Comment


    • BlackPony
      BlackPony commented
      Editing a comment
      Ja jo går hos psykolog men hen är inge bra men ska få en ny, första mötet imorgon. Jag har försökt styra upp lite tid på tumanhand med de båda får se vart det leder. Tack för svar. Låter hemskt jobbigt det du berättar, starkt av dig att acceptera och gå vidare!
Working...
X