Announcement

Collapse
No announcement yet.

Prostitution

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Prostitution

    Hej. Jag har en bakgrund av sexövergrepp, våldtäkt och prostitution.

    Jag tog mig ur det och lever nu lyckligt i ett förhållande som funkar bra, sexlivet inkluderat. Jag går i behandling och får terapi. På sistone har jag dock börjat dippa och mår sämre både fysiskt och psykiskt, detta har lett till självmordstankar.

    Nåt gnager i mig. Jag känner en längtan efter att prostituera mig igen. Inte för att jag tyckte det var okej eller angenämt när jag gjorde det, utan för att det helt enkelt raderade alla jobbiga tankar och känslor jag hade då. Jag blev mindre suicidal och kände mig liksom helt plötsligt trygg. Det var som att all oro över om jag var värdelös eller ej försvann i bekräftelsen över att jag bara var en smutsig h***. Jag kände det som att "jag visste min plats" och om jag stannade på den platsen skulle alla oro och ångest försvinna. Nån annan skulle fatta alla beslut åt mig och utnyttja mig. Jag skulle vara användbar åt någon annan trots att jag var värdelös i övrigt.

    Jag vill tillbaks till det här varje gång jag mår dåligt, men vill inte riskera min relation. Hjälp? Är det nån som känner igen sig? Jag skulle göra vad som helst för att bli av med de här känslorna och impulserna. Jag önskar verkligen att jag inte ville skada mig själv, men jag får starka impusler och det är så himla frustrerande och utmattande. Om det tog slut mellan mig och min partner idag så skulle jag bara prostituera mig igen på stört och ljuga om det för min psykolog. Jag känner inte igen mig själv.
    Last edited by SystraMi; 2016-05-25, 13:32.

  • #2
    Så du har psykolog? Pratar du ärligt om dessa känslorna? Är han/hon bra, du känner du får den hjälp du behöver?

    Comment


    • #3
      Det du beskriver är inget onormalt när man varit med om saker som du har. Berätta för din psykolog om du inte redan gjort det. Om hen inte förstår byt psykolog till någon som har erfarenhet att jobba med tjejer som varit utsatt för övergrepp mm. Problemet om du undanhåller/ljuger för din psykolog är att hen kan inte då hjälpa dig 100 procent. Det tar tyvärr tid att bearbeta sånt här men det går och ibland kan man hamna i rejäla dippar med dåligt mående men då gäller det att man kan/vågar vara ärlig med hur man mår.

      Comment


      • #4
        Tack för svar båda två!

        Jag har psykolog men det är på paus just nu till förmån för en annan terapi som jag måste genomgå innan vi fortsätter med traumaterapin. Hon är en jättebra psykolog, men det tar väldigt lång tid för mig att tala om saker ärligt med henne. Jag vet att bollen ligger hos mig, men när jag är i en period där jag mer sannolikt kommer ta till ett destrukivt beteende för att hantera mina känslor så kan jag inte prata om det med nån i stunden, för att jag upplever att de personerna kanske skulle ta ifrån mig mitt enda sätt att överleva :/

        Jag tror att min psykolog är den jag litar på mest, har berättat mest för och är meat ärlig mot. Men ibland är det som att min kropp låser sig och jag kan inte få ur mig nått mer än nervösa fnissattacker, trots att det vi pratar om egentligen inte alls är nåt att skratta åt :/ Jag ska försöka vara ärlig mot henne, men jag vill verkligen inte vara inlagd. Att vara inlagd på psyk är det värsta som har hänt mig och de gånger jag varit suicidal och självdestrukiv har inläggning bara gjort det värre. Ändå känner jag att jag ibland behöver ha utökat stöd i vardagen.

        Comment


        • #5
          Jag har ingen erfarenhet och vet inte hur bra de är, men kanske organisationen HOPP kan vara något för dig? De vänder sig bland annat till de som tidigare i livet varit utsatta. De går att maila och ringa och har träffar på vissa håll i landet

          http://www.hopp.org/

          Comment


          • #6
            Tack! Ska kolla mer på deras hemsida!

            Comment


            • #7
              kan ochså rekommendera hopp och liknande organisationer. Jag hade turen gå hos terapeut som själv vart utsatt det var guld värt. Sen hade jag ochså möjlighet att ha mailkontakt mellan terapierna många ggr jag berättade om jobbiga saker på mail i stället så fick terapeuten ta upp ämnet när vi träffades. Ingen expert på vad som finns för alt till mer stöd i vardagen men fråga din psykolog om det. I vissa städer har de tex man kan ringa ett journr så kommer sjuksyrror inom psyk hem till en och pratar med en och försöker hjälpa en hemma när man känner att det blir för tuft. Sen är det viktigt att den terapeut man har ger en verktyg för vad man ska göra när det blir för jobbigt. Själv brukade jag lyssna på musik på högsta volym och gå ut och gå, eller tog riktigt varma bad man får hitta sin grej för lindra ångest och jobbiga tankar. För en del funkar det att skriva av sig eller måla, man får testa sig fram. Känner igen det där med att bli fråntagen alternativ till skada sig men genom att vara ärlig och berätta och sätta käppar i hjulet för kunna göra något dumt växer man av hur jädra jobbigt det än är, just då. Men känn inte att du är dum eller liknande för du känner som du gör det är normalt att känna/tänka som du gör. Det kommer gå upp och ned i måendet men det kommer en dag då du inser att de bra dagarna kommer bli fler och fler även om du säkert inte kan se det just nu. Tro mig själv varit utasatt för övergrepp sen barnsben och sålt mig för få gratis sprit mm. Men idag är detta inget som jag längre mår dåligt av men tar tyvärr lite tid ta sig igenom det men det går

              Comment


              • #8
                Hej är ganska många månader sedan du skrev men vill ändå tipsa om Mikamottagningen, dom finns bara i Göteborg och Stockholm men är specialiserade just på övergrepp, prostitution och att skada sig med sex.

                Comment


                • #9
                  Hej. Det var ett bra tag sedan du skrev detta. Oavsett om du läser detta/behöver fortsatt hjälp så undvarar jag gärna 5 min av mitt liv till att skriva .

                  Jag personligen har ej upplevt sakerna du varit med om, men jag förstår dig och dina tankar. Förstår att du vill tillbaka till något som du kände dig trygg i, även att det är en ond cirkel och självdetruktivt beteende. Tyvärr så kan du nog ej ha både och, samtidigt som du mår bra. Om du inte har det ena av sakerna så känner du dig tom antar jag?

                  Vet ej om jag kan vara så mkt till hjälp, men jag kan försöka iaf. Jag själv har gått igenom otroligt mycket saker i livet, så jag vet mycket om hur det är att ha mått dåligt och haft mååånga motgångar i livet. Hör gärna av dig om du bara behöver någon att prata med. Någon att vara ärlig mot. Ibland kan det vara svårt att få ur sig allt, även hos en psykolog.

                  Hoppas att du har kunnat känna dig bättre den sista tiden.

                  Comment

                  Working...
                  X