Announcement

Collapse
No announcement yet.

Varningstecken eller inte?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Varningstecken eller inte?

    Har varit ihop med min kille i ett år, men en gång på fyllan när vi var osams ville han stoppa mig för att prata men jag ville inte det! Då tvingade han mig fysiskt att stanna genom att rycka tag i min jacka som om han skulle slå mig. En annan gång blev vi osams och då skrek han samtidigt som han kastade sig framåt en smula å började slå på grejer intill. han är orolig för att jag ska vaa otrogen för att jag varit det en gång förut i ett gammalt förhållande så jag känner mig väldigt vaktad när vi är ute tsm. Bör jag se detta som varningstecken? I övrigt har vi inga problem å det rullar på bra, han kallar mig inte för fula ord och dylikt samt att vi ytterst sällan varit osams.

  • #2
    Ojojoj, det är inte OK att vara våldsam. Jag har tidigare haft problem i ett förhållande där ena partnern agerat precis som du beskriver. Det skapar en stark otrygghet - man kan få svårt att lita på att den man tycker om är förmögen att kunna hantera situationer på ett snyggt 'vuxet' sätt. Det är väldigt destruktivt och det är inte meningen att du skall behöva vara rädd och orolig för din partner. Du känner ju din kille bäst men för hans egen skull tycker jag att han behöver han ta och söka hjälp att hantera sin innre ilska - om inte för att må bra själv. Hur du vill göra eller om du vill förmedla det är ju upp till dig men du skall inte behöva vara en slav för hans ilska.

    Det låter också som att han behöver kunna släppa sin, ja, avundsjuka. Problemet ligger ju oavsett hos honom då det är han som har dessa känslor och det är ju inget som du kan ansvara för. Så tycker i alla fall jag. Du kan bara ansvara för ditt agerande och vara tydlig med vad du har för behov - som att känna dig trygg och säker kring din kille. Att börja förlora känslor för varandra för att någon inte kan hantera sin ilska är tråkigt och löser ingenting.

    En annan sak jag reagerar på är att detta verkar vara ett nytt beteende, utifrån hur jag tolkar det du skrivit, som inte funnits förr? Det låter nästan som att han går igenom någon kris och inte vet hur han skall hantera det...

    Jag bara spekulerar - det väcktes många känslor inom mig när jag läste ditt inlägg.

    Stay strong!

    Comment


    • #3
      Kan förstå att du tar det som varningstecken. Men förmodligen är det sprunget ur några inre osäkerheter som han då tar ut genom att kontrollera sin externa omgivning, dvs. dig och ditt beteende. Detta upplever jag vara en väldigt vanlig reaktion hos män som jag tror grundar sig lite i att män ofta uppfostras till att vara prestationsfixerade, utåtagerande, och kanske inte så inkännande och förstående inför sina egna känslor. Deras "vara" är absolut, vilket jag tänker gör att män tenderar att tackla negativa känslor genom att ifrågasätta och kontrollera det som råkar trigga känslorna hos dem, snarare än att se till sig själv. Kvinnor kan ofta ses som en motsats till detta, hon tar på sig skuld för saker som ofta ligger hos den andre. Detta är ju såklart generaliseringar, och jag vet själv många exempel som motsäger dem, mig inkluderat.

      Nu vet jag inte hur er relation ser ut i övrigt. Men om du känner att du ändå älskar den här killen och vill fortsätta ha honom i ditt liv så kan du ju börja med att ventilera att du blir rädd eller känner obehag när han beter sig på det sättet. Därefter så kan du ju berätta omständigheterna till din otrohet; ofta beror ju otrohet på att man kanske inte blir sedd i sin relation eller dylikt, medan andra helt enkelt inte är monogama av sig och kanske är notoriskt otrogna pga. svårigheter att hålla sig till tvåsamhetsnormen (i det sistnämnda fallet så är det ju parrelationen som konstellation som är problematisk). Om du berättar upprinnelsen till vad som drev dig till otrohet och på vilket sätt din nuvarande relation med din kille inte kommer leda till samma sak, så kanske han känner sig mer trygg?

      Sedan kan ni kanske börja nysta i hans osäkerheter. Hur kommer det sig att dessa känslor han känner triggas av det du säger eller gör? Har han blivit bedragen förut? Har han varit socialt osynlig i sin ungdom och känner att han måste ha kontroll över situationen? Känner han sig hotad på något sätt? Varför? Beroende på vilka svar han kommer med så kan du kanske försäkra honom om att han inte behöver vara orolig, att du ser honom eller vad det nu kan tänkas handla om.

      Comment


      • #4
        Tänk dig att du har en dotter. Hon berättar för dig det du just skrev. Vilket råd skulle du ge henne?

        Efter att han gjort de där sakerna, har han bett om ursäkt? Har ni pratat om det? Vad säger han då?

        Risken är att du utan att riktigt tänka på det förändras. Du drar dig undan från killkompisar. Drar dig undan från tjejkompisar där kompisens kille är trevlig och ibland med när du är med. Du aktar dig för att göra honom arg. Det kan jag inte veta, men kanske redan nu så att du aktar dig och därför sällan blir bråk.

        Men kanske är det saker som inte är så stora eller som går att reda upp. Jag tycker du ska prata ut med honom om detta. Han är inte tillsammans med tjejen du var då när du var med ditt ex, han är tillsammans med den du är nu. Han måste bestämma sig om han litar på dig eller inte. Den du är nu. Om han inte gör det så har ni ingen framtid. Det fungerar inte att "vakta" på sin partner.

        Sedan så hoppas jag både du och han tar ansvar för att inget dumt händer när ni är ute. Att inte dricker så mycket att "saker händer som inte får hända". Blir så ledsen när man läser om relationer som går i kras på grund av en rejäl fylla. Gör saker som aldrig hade gjort annars.

        Comment


        • #5
          Originally posted by Benjii View Post
          Har varit ihop med min kille i ett år, men en gång på fyllan när vi var osams ville han stoppa mig för att prata men jag ville inte det! Då tvingade han mig fysiskt att stanna genom att rycka tag i min jacka som om han skulle slå mig. En annan gång blev vi osams och då skrek han samtidigt som han kastade sig framåt en smula å började slå på grejer intill. han är orolig för att jag ska vaa otrogen för att jag varit det en gång förut i ett gammalt förhållande så jag känner mig väldigt vaktad när vi är ute tsm. Bör jag se detta som varningstecken? I övrigt har vi inga problem å det rullar på bra, han kallar mig inte för fula ord och dylikt samt att vi ytterst sällan varit osams.
          Helt klart ett starkt varningstecken. Människor som hotar och skrämmer de de säger sig älska och fram för allt iscensätter situationer som inger skenet och känslan av att "den älskade" ska bli slagen OM hon inte gör si eller så har aggressionsproblem och jag tror inte att du gör rätt i att nonchalera detta eller tro att han skräms "bara" och kommer inte att slå på riktigt. Det han gör nu är lika illa som om/när det fysiska slaget träffar dig. Han skrämmer och hotar dig till underkastelse och det är ALDRIG okej. Jag tycker att du ska ställa krav på att han för allas skull, inte minst sin egen, söker hjälp för det han inte kan kontrollera inom sig.

          Den inre osäkerhet och kontrollbehov och aggression han bär med sig är inte ditt fel och det spelar NOLL roll om du varit otrogen i en annan relation eller inte, hans inre problem hade kommit till uttryck genom något annat i vilket fall som helst. Han kan inte kontrollera sig och det är ett stoooort problem för honom. Vore din tidigare otrohet hans verkliga problem så skulle ni två tala öppet om det och delge varandra ert inre till dess han antingen litade på dig för att han älskar dig, eller gjorde slut för att hans tillit var skadad bortom räddning eller för att hans principer inte kunde acceptera dig för den person du är nu. Så skulle en människa utan hans inre (aggressions)problematik agera och en sådan människa skulle ta ansvar för det han själv känner inombords utan att försöka skrämma och hota dig till lydnad när han ändå borde känna sig själv så pass att han förstår att du aldrig kommer att kunna tillfredsställa hans inre demon.... så fort han tvingat dig att göra det ena så kommer nästa mara att rida honom för att problemet sitter inom honom själv!!!

          Tänk dig noga för innan du går vidare med honom..
          Last edited by RoughTimes; 2015-12-28, 12:27.

          Comment


          • #6
            Hej å tack för svar hörrni! Svarar på lite smått och gott som ni nämt! Ja detta hände nyligen och han har aldrig visat något sånt tidigare, bara lagt sig i när andra raggat på mig men slutade när jag sa åt honom att jag kan klara mig själv men hökögonen missar då inget kan man säga haha! Han är inte verbal mot mig eller försöker kontrollera kläder eller vilka jag umgås med osv, uppvisar lite osäkerhet ibland å har nog lite svårt å prata om saker å ta utrymme i relationen. Han har blivit illa behandlad av sin mor som han ej har kontakt med längre så gissar på att ilskan kommer därifrån! Vi har pratat om händelsen och jag köargjorde klart och tydligt att de ej är okej och att jag lämnar om han rör mig igen, han höll med om att de inte var okej men var samtidigt lite defensiv å verkade som att han kände sig attackerad, han var orolig för att han skulle få ett rykte nu pga detta å vad mina vänner skulle tycka. Sen blev han ledsen och var rädd att han förstört allt. Tror han blir väldigt osäker på något vis av mig då jag är ganska stark i mig själv och ja tror att han inte känner sig behövd för jag behöver honom inte utan klarar mig finemang ajälv, tror han känner att jag lätt kan hitta nån bättre ungefär. Jag sa även att jag tyckte att han bör prata med nån om sin ilska

            Comment


            • #7
              Originally posted by Benjii View Post
              Vi har pratat om händelsen och jag köargjorde klart och tydligt att de ej är okej och att jag lämnar om han rör mig igen, han höll med om att de inte var okej men var samtidigt lite defensiv å verkade som att han kände sig attackerad, han var orolig för att han skulle få ett rykte nu pga detta å vad mina vänner skulle tycka. Sen blev han ledsen och var rädd att han förstört allt. Tror han blir väldigt osäker på något vis av mig då jag är ganska stark i mig själv och ja tror att han inte känner sig behövd för jag behöver honom inte utan klarar mig finemang ajälv, tror han känner att jag lätt kan hitta nån bättre ungefär. Jag sa även att jag tyckte att han bör prata med nån om sin ilska

              Jättebra, det verkar ju som ni kan ha en bra och öppen dialog åtminstone. Det är mycket värt!

              För att poängtera det uppenbara så verkar han ha någon slags rädsla för att bli lämnad, övergiven, måhända tillitsproblem, vilket kanske kan ha att göra med tidigare erfarenheter (moder etc.). Detta blir tydligt både i hans oro att han "förstört allt", såväl som att han inte känner sig behövd. I en sund relation tycker jag att man inte nödvändigtvis ska behöva varandra, eller inte vara beroende av varandra i varje fall; det finns inget fel i att kunna behöva någons stöd etc. då och då, det destruktiva är om hela förhållandet kommer att cirkulera kring att vara beroende av någon. Det du kan säga är att du inte är med honom för att du behöver honom, snarare är du med honom för att du älskar honom (får jag förmoda), och att du inte kommer lämna honom utan anledning - och det är ju betydligt större och finare än att vara med någon för att man behöver denna. En större komplimang kan han inte få. Att vara med någon för att man är beroende av någon eller behöver någon skulle inte jag säga är "riktig" kärlek.

              Comment


              • #8
                Ja jag håller med att bättre komplimang finns inte! Ja jag tycker då att vi kan prata rätt bra, får ofta dra ur han saker dock för han verkar inte våga eller kunna säga vad han tycker och tänker men vi gapar å skriker då inte när vi pratar utan vi har bara varit högljudda mot varann de där två gångerna. jag sa att han måste försöka lära sig att lita på mig för annars kommer det aldrig att funka mellan oss å han sa att han vill lita på mig. Jag vet inte om han inte känner sig behövd men det är en gissning jag gör utifrån hur jag tror att han ser mig samt det gällande hans mor. Tror att min självsäkerhet gör honom osäker för han ser hut lätt andra dras till mig pga min aura, ev att han kanske tänker lite i stilen att "hon kan skaffa en ny hur lätt som helst å skulle inte ens sörja mig" typ.

                Comment

                Working...
                X