Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kontrollerande kränkande mamma

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kontrollerande kränkande mamma

    Hej.
    Hmm var ska jag börja. Jag har ett ganska stort problem och det är min relation med min mamma. Hon är väldigt krävande och vill alltid veta var jag är någonstans och vad jag gör. Hon kan ringa mig när jag är med mina kompisar och ställa frågor som var jag är etc villet jag skämms för. Inte nog med detta så är hon väldigt negativ och snackar/kommenterar elaka saker om olika personer och personer med nära relation till oss tex familj, mina kompisar vilket är otroligt frustrerande och drar ner mitt humör. Hon kan även slänga ur sig elaka kommentarer om mig rätt i ansiktet som ex "du är så mycket trevligare att vara med dig när du är på bra humör". Jag är alltid på bra humör men det är hon som drar ner mig med kommentarer och beteenden vilket jag visar och fräser hos henne.
    De senaste 1 till 2 åren har det blivit mycket värre. Hon misshandlar mig fysiskt och psykisk och jag kan inte prata medhenne för hon tycker att allting är mitt fel. T.ex. för ett par veckor sedan så började jag ett nytt jobb o hon ville att jag skulle följa med henne till doktorn då hon ville ha någon med sig som stöd och vittne men jag ville eller kunde inte då det var min första eller andra dag som hon skulle dit. Får höra nu att det är mitt fel att allting gick fel hos doktorn eftersom jag inte ville följa med trots att min bror erbjöd sig att följa med men hon avböjde och sa att han skulle gå på sina lektioner då det var viktigare än min första eller andra dag på jobbet. Jag anser att hon prioriterar/favoriserar min bror när hon gör så här. Anledningen till att hon ville ha med sig någon då är att hon vill sjukpensionera sig och doktorn skrev i bedömningen att hon var helt frisk trots att hon knappt kunde sitta pga smärta i svanskotan. Jag var med på ett av hennes läkarbesök men då var det innan jag hade jobb. Under den här delen så skrev hon brev på datorn som står i mitt rum samtidigt som hon har min moster i telefon och jag går in och ska säga att hon kan väcka mig när hon är klar. Hon blir jättearg och jag går ut. Från det så slutar telefonen att fungera och hon kommer utrusandes och säger att det är jag som gjort sönder telefonen och att det är något fel på mig, som hon förövrigt sagt till mig minst 10ggr. Jag hade inte rört den och var inte ens nära den. Jag blev väldigt ledsen när hon sa det och sa att hon var elak. Jag orkar inte dra upp resterande som hände för det är så nära inpå. Detta är bara en litenbdel av vad hon gör mot mig och det knäcker mig.
    En tid innan detta så bråkade vi igen och jag blev sur för hon ville ha datorn när jag låg och sov ca 8 till 9 på morgonen och hon kom inrusandes och skrämmer mig ur sömnen och är hysterisk. Så jag drar ut kabeln till datorn och hon sätter i kabeln villet händer ca 2ggr vilket hon sedan hotar med att slänga ut mig om jag inte lägger av och jag blir arg och skriker på henne och stänger av datorn ytterligare 1 ggr och då slår hon mig med galgar som ligger på mitt skrivbord på min rumpa och när jag försöker greppa tag om den så slår hon mig hårt på höger handen vilket jag tror gav mig en spricka i knogen som fortfarande är deformerad 2 månader senare.
    Hon har slagit mig flera gånger, hotat, psykiskmisshandlat mig genom att säga att ingen vill ha mig etc. Det känns som att jag är inlåst för vad jag än säger så är det mitt fel och öppnar jag munnen så får jag antingen hot eller slagför att jag inte gör som hon vill. Jag orkar inte mer men har ingenstans att ta vägen...

  • #2
    Från det du berättar så är det inte bara "det vanliga bråket mellan mamma och dotter/son". Det är inte heller tillfälliga utbrott där hon senare ber om ursäkt eller i alla fall visar ånger. Det är mycket troligt att din mamma har någon form av störning.

    Vilket betyder att du inte kan hantera henne som en normal person. Du kan ju inte diskutera, vädja, kompromissa, köpslå och alla andra saker vi tvingas göra i livet när vi utan att själv ha valt det bor med någon.

    Jag vet inte hur gammal du är men jag tycker du ska flytta så fort du kan. Om du inte kan det så tror jag du måste sluta se henne som en normal vuxen person. Se dig själv som inneboende och gå undan så mycket du kan. Och när du inte kan det försöka att inte ta åt dig för mycket. För du vet att "något är fel" med henne. Inget du gör eller säger kan få henne "snäll" i de situationer du beskriver, hon är som hon är. Trasig på något sätt.

    Och kom ihåg, hon avgör inte vem du är. Hon lever i sin lilla bubbla där du ska finnas till för henne, där hon kan avgöra vad som är rätt eller fel. Men du är inte en del av hennes lilla bubbla även om hon tror det. Du är din egen. Och du avgör vem du är, inte hon.

    Du har ställt upp så många gånger. Du har gjort vad du kunnat. Och har du varit slarvig, glömsk eller lat, så har det varit för du varit barn eller tonåring. Något alla går igenom. Men nu är du vuxen, nu är du din egen. Att du kanske tvingas leva under samma tak som henne förändrar inte det. Du bestämmer över dig. Du avgör vem du är.

    Om du tänker efter så är det rätt fantastiskt. Att du blev så bra trots att levt med en sådan mamma. Så sträck på dig. Du är bra.

    Comment


    • #3
      Förlåt, läste slarvigt, såg nu att hon utsätter dig för både psykisk och fysisk misshandel. Glöm det där med lojalitet, ring till socialen nu på måndag. Berätta. Du behöver inte känna att du sviker henne, hon har redan svikit dig mer än någon förälder ska göra. Som vuxen så får hon stå ut med att handling ger konsekvens.

      Som mamma så har hon skyldigheter mot dig, hon satte dig till världen. Men du som hennes barn valde inte henne som förälder. Du hade inget val. Så du har inte samma skyldigheter mot henne som hon mot dig. Du har all rätt att skvallra, är hennes fel.

      Om du behöver prata med någon så finns lite telefonnummer på denna länken http://www.terapisnack.com/forum/inf...-du-journummer

      Så ledsen att du tvingats utstå detta...

      Comment


      • #4
        Sorgligt att läsa om allt negativt och de handlingar du vart med om som din mor attackerar dig med.Detta är inte ok!En moder ska ju vara beskyddande..Kärleksfull.Stöttande och kunna vägleda sitt barn mot alla berg och dalar.Du är ju hennes barn hennes allt.Beklagar men tänk inte du är''så''..tänk jag vill inte tryckas NED.Så som ''tigern'' skrev Rng snarast ngn som hjälper dig.Du kommer först sedan din moder.Vet inte din ålder men det finns ju BRIS.Din fader då har du ngn bra relation med honom..?Styrkekram-Strange!

        Comment


        • #5
          Tack för snabbt svar.
          Jag är 25 år och det har varit så här sedan jag var 20år. Min bror tar hennes parti och säger att hon gör mycket för oss men jag tycker att hon inte gör det.
          Min relation till min pappa är inte alls bra. Och kommer nog inte bli bra heller då han är manipulativ och ljuger hela tiden samt lägger upp en fasad som inte är han över huvudtaget.
          Jag känner att jag inte har tillräckligt med utrymme för att ringa då hon hela tiden ringer mig om jag är senare än vanligt från jobbet så jag känner att tyglarna stramas åt hela tiden.
          Jag har också tyckt att något har slagit slint för henne och hon är våldsam både med ord och handling. Vet inte om det har att göra med att hon själv blev slagen som barn eftersom hon slår mig..
          Vad jag har fått höra enligt henne är att barn väljer sina föräldrar av någon anledning. Hon tror väldigt mycket på det andliga och har ringt sierskor ang mig och de säger att jag är mörkret, även andra saker som jag inte kommer ihåg, vilket hon sagt till mig när hon har varit arg och vill skrämma mig.
          Jag vill flytta men jag får inte riktigt tummen ur för jag vet inte om jag kommer få jobb men jag har pengar. Flyttar jag utan att säga något så kommer hon ringterrorisera mig tills jag svarar eller så letar hon upp mina kompisar och pratar med dem om var jag håller hur. Det sist nämnda har hon hotat om bland annat.

          Comment


          • #6
            Du behöver dedinitivt ringa å prata med någon ang henne hur du ska göra och gå tillväga för detdär är misshandel, gör det så snart du kan! Slösa inte bort ytterligare en dag i ditt liv på henne. Tror säkert du skulle kunna få bo hos någon av dina vänner om det skulle skita sig med jobb.

            Comment


            • #7
              Uppdatering angående mamma. Det har verkligen gått utför nu. Det har gått så långt att hon hotar att ringa en kompis och be denna ta in mig samt att hon pratat med min morbror som säger att han kommer ner när hon ber honom och då ska han få igång mig, vilket är nytt. Hon säger fortfarande att ingen vill ha mig, att det är fel på mig, har en skruvlös och hotar att slänga ut mig. Bara för någon vecka sedan tog hon mina hemnycklar, smög in i mitt rum nör jag var inne i badrummet och tog dem och vägrade låta mig få tillbaka dem. Fick tillbaka dem efter ett tag men nu gömmer jag dem så hon inte ska ta dem igen.
              Jag berättade flr henne för ett tag sedan att jag mådde dåligt av allt som händer hemma och jag vill ibte prata om det bara någon vecka sedan nör vi bråkade så slängde hon det i ansiktet och överdrev verkligen.
              Jag letar efter lägenhet och en kollega ser stt jag mår dåligt och har erbjudit numret till sin psykolog som jag kan gå till. Har fortfarande inte tagit numret än men ska göra det. Jag berättar inget för henne längre då jag inte vill få det slängt i ansiktet senare och säger bara att det är bra på jobbet men mkt. Jag jobbar över för att kunna spara pengar till lägenhet och min chef förstår att jag vill spara till det.
              Men som sagt det är ännu mera helvete hemma nu. Jag kommer ta första bästa hyreslägenhet jag kan få tag på nu.

              Comment


              • #8
                Ring psykologen och flytta så fort du kan. Och kom ihåg att du inte bara måste frigöra dig från henne fysiskt utan också slänga ut henne ur ditt huvud. Vilket kommer att ta tid.

                För hon manipulerar dig med sina hot. Du vet hur galen hon är så du ser framför dig hur hon ringer dina vänner och på andra sätt skapar pinsamheter för dig eller obehag för dem.

                Men mest troligt är att det är hot för att få dig dit hon vill. Och om hon skulle ringa dina vänner så skulle de bara se henne som tokig. Är hon som gör bort sig, inte du som blir bortgjord.

                Hoppas du snart får eget och kan börja ett nytt kapitel i livet.

                Comment


                • #9
                  Tack.
                  Mina kompisar tycker att hon är riktigt konstig, att det är något fel på henne och blir riktogt förvånade över vad hon håller på med.
                  Ja hon manipulerar, kränker och hjärntvättar mig, då jag känner att jag börjar tvivla på mig själv. Men jag ska härifrån nu. Och jag ska bli fri!

                  Comment


                  • #10
                    Lite sent, men. Narcissistisk personlighetsstörning kanske?

                    Comment


                    • #11
                      Hon försöker lura sig själv att allt är dit fel, för att hon ska kunna leva med själv.

                      Filma i smyg eller spela in att hon slår/trakasserar dig. Se till att du har bevisen på två mobiler eller vad du nu har det i. Så säger du rakt ut, att om gör illa dig på något sätt igen så kontaktar du soc och snuten. Så spelar du upp beviset och säger att du har flera stycken av dom här incidenterna på video. Så frågar du henne: vill du sitta i fängelset och fråga dig själv i flera år vad som igenteligen hände, eller bara leva vidare i detta piss liv utan att slänga all skit på mig

                      Comment


                      • #12
                        Uppdatering.

                        Jag fick nog för ca 3v sedan och har lämnat mitt hem. Det gick överstyr och det var en små sak som hände som satte fyr. Bor nu långt från min hemstad inneboende hos en kompis. Ska upp igen ihelgen för att hämta mina saker. Mamma spårar ur fullständigt och försöker manipulera. Ena stunden ska hon lägga mina saker utanför lgh, sedan innan ngt specifikt datum så ska hon slänga mina saker och nästa så ska jag komma tillbaka så fixar hon en lgh till mig. Sedan fjäskar hon med att jag är hennes dotter etc.
                        Ja hon lider nog av narcisism och annan störning men i och med att hon inte vill gå till doktorn så kan jag inte uttala mig om vad som är fel men det är garanterat något som är fel på henne

                        Comment


                        • Morotskaka
                          Morotskaka commented
                          Editing a comment
                          Din mamma har säkerligen spårat ur då hon har tappat kontrollen över dig. Och försöker nu kontrollera dig genom dina saker.

                          Bra att du tog dig därifrån! Hon låter farlig.

                          Ja, du är hennes dotter. Men du har ingen skyldighet emot henne att träffa henne eller ha någon kontakt med henne om du inte vill. Och hon har ingen rätt att behandla dig hur illa hon vill, bara för att ni är släkt.

                          Har du tänkt ta med dig en vän när du hämtar sakerna?

                      • #13
                        Låter som ett klokt val att lämna. Hoppas du kan skapa din egen "familj" av vänner och släkt som du kan lita på.

                        Du får vara beredd på att vissa släktingar kanske reagerar illa och vill ge dig skulden. Men kom ihåg att de ofta har egoistiska syften. Du "ställer till det" för dem då hon ringer dem och klagar. De får mer besvär och obehag när du slagit dig fri.

                        Och eftersom hon ger dem mer besvär, och de kanske är rädda för henne, så är det lättare att ge sig på dig. Inte rätt men tyvärr en rätt mänsklig reaktion, att även om innerst inne vet att du har rätt, ändå ge uttryck för att du gjort fel.

                        Så jag hoppas du har bra stöd runt dig så du kan klara av att stå emot andras förväntan på dig. Ingen annan än du avgör vad du ska stå ut med för kränkningar, ingen annan bestämmer vem du är. Du bestämmer det.

                        Comment


                        • #14
                          Jag har bra stöd omkring mig. Bor hos en väninna som är som en syster för mig och varit med om liknande behandling. Jag har börjat få en distans till det hela men tar fortfarande illa vid mig för mamma ringer, smsar, mailar och skickar brev till mig. Ringer sent och mitt i natten till mig men jag har stängt av ljudet och vibrationerna så jag hör inte men det är fruktansvärt att hon inte lägger av och det blir lite av en konstant stress. Men jag försöker att koppla bort det hela.

                          Jag har med mig kompisar nu på lördag och jag hoppas innerligt att hon inte är hemma. Bror och hon inkl jag var bortbjudna nu på lördag men jag vet inte om det kommer att ske eller blir inställt pga att jag inte är med.

                          Comment


                          • Morotskaka
                            Morotskaka commented
                            Editing a comment
                            Bra att du har med dig någon när du hämtar dina grejer och att du bor hos en förstående vän som finns där för dig!
                            Tänker att det är svårare för din mamma att försöka med något om du inte är ensam.
                            Jag har liknande problem med mina föräldrar. Har blockerat min mamma på telefon just nu, så hon inte kan sms,a eller ringa. För henne tutar det väl bara upptaget eller om det låter som telefonen är avstängd. För mig har stressen över att hon hör av sig blivit mindre när hon är blockerad och jag slipper se alla gånger hon ringer/sms.ar. Går det göra samma på din telefon kanske?

                            Hoppas det gick bra idag!

                        • #15
                          På något sätt så kommer sms fortfarande fram men de skickas inte lika ofta. Fick reda på för någon vecka sedan att hon gett sig hem till en av mina kompisar och frågat ut honom om ett o annat. Jag har sagt till min kompis att om hon fortsätter så säg att vi inte har någon kontakt så att hon slutar. Hon är väldogt krävande.
                          Även kommit underfull med att jag har inlärd hjälplöshet och har svårt att ta till mig information vilket är frustrerande. Min vännina och jag råkade i luven på varandra idag och jag mår fortfarande dåligt över det. Vi har pratat ut om det i lugn och ro så men det tog ut energi för oss båda. Jag vet att jag inte ska må dåligt kom att vi löst o pratat om det bara min historik som tar ut sin rätt

                          Comment

                          Working...
                          X