Vill "glömma och förlåta" - varför går det inte?

[Harleyquinnn]

Jag har ingen relation till min mamma, hon misshandlade mig psykiskt och fysiskt och har inte haft kontakt med henne sedan jag var 13 år (är nu 24 år). Jag har såklart mått dåligt över detta, men det som ändå fått mig att ta mig igenom det är att jag har en bra familj i övrigt, snälla syskon och en snäll pappa.

Min pappa har inte gjort något fel mot mig under min uppväxt. Ibland har han kanske varit lite frånvarande men han har sagt att han är ångerfull över detta.

När jag var 17 år tafsade han på min rumpa inför hans dåvarande flickvän. Han var då kraftigt berusad. Både jag och flickvännen blev arg och han bad om ursäkt. Jag bearbetade händelsen och förlät honom.

Nu för ett år sedan, när jag var 23 år, hände samma sak igen. Under alkoholpåverkan tafsade han på min rumpa. Jag blev förbannad och sa att han får inte göra så. Han blev skamsen och bad om ursäkt. Men efter den här gången har jag inte lyckats glömma och förlåta. Ibland tänker jag inte alls på händelsen, men ibland kommer det tillbaka och jag mår fruktansvärt dåligt. Det känns som att en gång är ingen gång, men nu har det skett två gånger och jag väntar bara på att det ska ske igen. Han blev skamsen och bad om ursäkt båda gångerna men känner att efter andra gången försvann förtroendet.

I nyktert tillstånd är han världens snällaste och fullt normal. Han dricker dock alkohol varje kväll och blir ibland märkbart berusad, och då blir jag så fruktansvärt äcklad.

Efter den uppväxten jag haft med min mamma orkar jag inte med att även min pappa ska bete sig illa. Jag vill bara ha en normal pappa.

Det kanske låter löjligt och ibland känner jag mig löjlig. Men förutom min mamma har jag även blivit utsatt för sexuella övergrepp av en pojkvän och utsatt för en pedofil. Så jag känner inte att jag orkar med det här också.

Hur går man vidare? Jag vill kunna förlåta honom då han i övrigt är snäll och har bett om ursäkt och visat ånger

[Avances]

Hur lång tid tog det innan du förlät honom första gången?

Det kan vara lite svårt att förlåta någon när saker och ting upprepar sig med jämna mellanrum och allt inte blir som man har tänkt sig. Att be om ursäkt och ångra det som hände är en sak men när man upprepar sig så visar det att man inte lär sig av sina "misstag", saker som inte får hända.

Om du har accepterat att din pappa är alkoholist kan det vara en början på att du kan försöka gå vidare genom den vägen.

Ditt psyke måste ju kunna försvara sig själv så om något upprepar sig själv kan det vara svårt att glömma det och vissa saker här i livet får helt enkelt inte hända så det kan vara svårt att förlåta dessa saker på grund av hur allvarligt fel dessa saker är.

Det finns inga enkla vägar att gå. Känslolivet har sin egna vilja och det är inte alltid man kan kontrollera det och styra den som man vill.

[Harleyquinnn]

Tack, ditt inlägg ger mig lite ökad förståelse för hur mitt psyke fungerar, jag uppskattar ditt svar men jag känner inte att det hjälper mig så mycket i praktiken tyvärr...

Jag har sagt till min pappa att jag tycker att han har ett alkoholproblem, men han förnekar bara och säger "det har jag inte för jag blir inte full ". Till och med när han skulle vara barnvakt åt systerdöttrar drack han öl, vilket jag inte tycker är ok men min syster tycket inte det var något fel.

Uppskattar all hjälp och tips jag kan få. Jag vill bara slippa må dåligt

[knet99]

Det finns olika åsikter om en påverkad person är "sitt sanna jag" eller "en annan". Men oavsett vilket så tycker jag att du inte ska träffa din pappa alls när han är påverkad. För "den personen" är inte den pappa du känner igen och älskar. När berusad så är han tydligen en sådan som "äcklar sig", till och med utsätter sin dotter för det.

Jag vet inte om du bor hemma fortfarande, om inte så går du helt enkelt därifrån när han är berusad. Om du bor hemma hos din pappa så är så klart svårare, kanske det är dags att flytta?

Ledsen att den fasta trygga punkt din far ändå varit ska förstöras av hans beteende när onykter. Även om det så klart är bra att han visar ånger så förstår jag att det måste vara en oerhörd besvilelse när just han beter sig på det sättet.

[nursenan]

Din pappa har klart ett jävligt stort problem med alkoholen, om den får honom till att röra dig på olämplig sätt.

Min pappa drack också mycket, blev äcklig och jag kände förakt, vanmakt.

Varför är du löjlig som reagerar? Det finns väl inget som är ok med det han gör.

Känner för dig :'-(

[Innan döden]

Min väninna! Hon har ett liknande liv som dej fast tusen ggr värre. Hon flydde från alla och alltet. Började ett nytt liv. Hennes pappa och bröder är incestiösa våldtäksmän. Hon har barn och familj. Sökte sig till trygga och stabila människor efter alla övergrepp och har ett jobb som hon älskar. Vänner som är bra vänner. Kom ihåg att du har livet framför dej och du måste springa bort från det ostabila och börja om på nytt. För inget bra liv får man genom att köpa på Ica utan det bygger man sakta men säkert upp alldeles själv. Kom ihåg att du är smart och kan fixa det här. Få 24 åringar är så smarta som du. Du kommer hitta styrkan till ett bra och tryggt liv jag bara vet om det. Trots det måste du springa ifrån det dåliga i livet just nu och inte titta bakåt!!!!!

[Harleyquinnn]

Jag beklagar det ni/era vänner varit med om, men jag tänker inte bryta kontakten med min familj, utan jag vill som jag skrev i mitt inlägg kunna förlåta och gå vidare. Med gå vidare menar jag som sagt inte att bryta kontakten, utan hur jag kan bearbeta händelsen. Men jag vet inte om detta är rätt forum att ta upp det i.

[Innan döden]

Okay det är modigt att inte bryta kontakten. Inget att beklaga hon har ju inte dött. Det gick juh bra mot alla odds. Om det är viktigt att förlåta så gör du det. Har personligen aödrig förstått att förlåta men jag har hört att det är mycket healande. Förlåta behöver inte betyda att man ska ta skit i olika omgångar där kan en aldrig komma till att förlåta. förlåta betyder att man förstår ur den andres synvinkel och att man vill deras bästa. Ett sätt men det är inte ditt ansvar egentligen att få din farsa att söka hjälp för sitt alkohol problem?

[Innan döden]

Att hjälpa honom att inse att han behöver en nytt liv utan alkohol och förstå att man tafsar inte på dej och han kommer till en healande process vilket jag tror skulle heala även dej

[Harleyquinnn]

Jag tycker inte det finns någonting som kan ursäkta hans beteende. På ett sätt vill jag väl bryta kontakten, men hur? Mina syskon kommer ju undra varför och berättar jag anledningen för dem så kommer deras liv förstöras också.

Känns som att jag inte orkar leva med detta, med hela situationen.

[Harleyquinnn]

Jag orkar inte ens se på honom, blir fysiskt illamående. Nu när han är nykter är han så himla snäll, men ikväll kommer han dricka igen och lukta illa.

Finns det någon som varit i en liknande situation som kan ge mig råd? Vet inte vad jag ska göra

[knet99]

Du behöver inte bryta kontakten, du behöver inte ställa ultimatum, du behöver inte demonstrativt visa ditt missnöje. Du väljer helt själv hur du vill hantera detta.

Men du kan fortfarande sätta gränser för vad du utsätter dig själv för. Till exempel gå på bio i kväll istället för att sitta med honom när han dricker. Om han frågar varför så, om du vill, säga att "är bäst så, trivs inte riktigt med hur du blir när du dricker så jag gör något annat".

Han är ju bevisligen alkoholist eftersom han knappast skulle låta bli att dricka i kväll för att du mår dåligt av det. Skulle bli arg, bli ledsen, hitta argument, vad som helst så han kan göra det hans kropp och själ skriker efter. Dricka.

Jag har ingen erfarenhet av det du är med om, taffsandet från din egen far när han är berusad. Så kan tyvärr inte ge något råd där förutom att hitta en bra terapeut. Reda ut om du "drabbats av något" eller "utsatts för något" av honom. Och hur du kan och vill hantera det.

Du verkar också ha lite motstridiga känslor. Skrev att inte tänker bryta med honom för att sedan skriva du vill bryta men vet inte hur. Kanske också något att diskutera med en terapeut, varför du inte vill bryta. Och om du vill bryta, vad som håller dig tillbaka. Om du bär skuldkänslor och annat, om du bryr dig för mycket om vad andra tänker och tycker.

Undrar lite hur mycket det att du besöker honom handlar om ditt behov av någon "nära" som du kan lita på, någon som ändå är på din sida. Och hur mycket som är andras förväntan, skuldkänslor eller andra känslor och krav på dig själv. Om du till och med blivit aningens medberoende, men att just de händelser du beskriver blev för mycket.

Det måste vara mycket svårt att se någon du älskar från ena stunden till den andra personlighetsförändras framför dina ögon.

[Innan döden]

Knet99 det är just det som är det otroligt jobbiga.

[Harleyquinnn]

Tack för era svar! Jag ska definitivt prata med min psykolog för att reda ut detta och kunna komma fram till vad jag ska göra.