Jag har ingen relation till min mamma, hon misshandlade mig psykiskt och fysiskt och har inte haft kontakt med henne sedan jag var 13 år (är nu 24 år). Jag har såklart mått dåligt över detta, men det som ändå fått mig att ta mig igenom det är att jag har en bra familj i övrigt, snälla syskon och en snäll pappa.
Min pappa har inte gjort något fel mot mig under min uppväxt. Ibland har han kanske varit lite frånvarande men han har sagt att han är ångerfull över detta.
När jag var 17 år tafsade han på min rumpa inför hans dåvarande flickvän. Han var då kraftigt berusad. Både jag och flickvännen blev arg och han bad om ursäkt. Jag bearbetade händelsen och förlät honom.
Nu för ett år sedan, när jag var 23 år, hände samma sak igen. Under alkoholpåverkan tafsade han på min rumpa. Jag blev förbannad och sa att han får inte göra så. Han blev skamsen och bad om ursäkt. Men efter den här gången har jag inte lyckats glömma och förlåta. Ibland tänker jag inte alls på händelsen, men ibland kommer det tillbaka och jag mår fruktansvärt dåligt. Det känns som att en gång är ingen gång, men nu har det skett två gånger och jag väntar bara på att det ska ske igen. Han blev skamsen och bad om ursäkt båda gångerna men känner att efter andra gången försvann förtroendet.
I nyktert tillstånd är han världens snällaste och fullt normal. Han dricker dock alkohol varje kväll och blir ibland märkbart berusad, och då blir jag så fruktansvärt äcklad.
Efter den uppväxten jag haft med min mamma orkar jag inte med att även min pappa ska bete sig illa. Jag vill bara ha en normal pappa.
Det kanske låter löjligt och ibland känner jag mig löjlig. Men förutom min mamma har jag även blivit utsatt för sexuella övergrepp av en pojkvän och utsatt för en pedofil. Så jag känner inte att jag orkar med det här också.
Hur går man vidare? Jag vill kunna förlåta honom då han i övrigt är snäll och har bett om ursäkt och visat ånger
Comment