Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ångest vid sex med pojkvän (tidigare övergrepp)

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ångest vid sex med pojkvän (tidigare övergrepp)

    Jag är en tjej på 23 år som får obehagskänslor när jag ska ha sex med min pojkvän. Jag tror att det rotar sig i sexlivet jag hade med mitt ex.


    Mitt ex och jag blev tillsammans när jag var 19. Det var mitt första förhållande och det var med honom jag förlorade oskulden. Eftersom jag var oerfaren så kände jag inte till mina gränser och ställde ofta upp på saker jag inte ville. Ett bra exempel är då han en-två veckor efter att ha tagit min oskuld föreslog att vi skulle ha analsex. Jag blev väldigt osäker, men sa att jag gick med på det om vi skulle använda glidmedel och vara försiktiga. "Nej då, glidmedel behövs inte, jag vet hur man gör", insisterade han, och det slutade med att vi hade analsex så som han ville. Har insett i efterhand att han var väldigt dålig på att läsa av mig och drevs mestadels av sin egen lust. Vårt förhållande fungerade dåligt, han var ofta mentalt frånvarande och jag ville ibland ha sex bara så att jag kunde få hans fullständiga uppmärksamhet. Han gav mig sällan bekräftelse, vilket ledde till att jag bara kände mig sedd då vi låg med varandra.


    En gång skedde en händelse som har påverkat mig väldigt starkt och kändes som ett övergrepp. Vi låg i ett mörkt rum med några vänner och skulle sova, han låg bakom och skedade mig (vi delade en sovsäck på golvet). Plötsligt blev han kåt och förde in sina fingrar i mig, jag blev obekväm men trodde att han bara ville retas lite. Jag särade en aning på benen, då trängde han plötsligt in i mig med sin penis och började jucka. Det ville jag verkligen inte så jag blev stel som en pinne, men samtidigt väldigt handlingsförlamad. En skam sköljde över mig, jag ville inte att våra vänner skulle veta vad vi höll på med så jag höll bara tyst. Efteråt kändes det som att någonting hade gått sönder mellan oss. Vi pratade om situationen i efterhand, han sa "men det är ju bara att säga till om du inte vill", så jag la skulden på mig själv. Fortsatte vara tillsammans med honom ett bra tag till.


    Efter att det hade tagit slut med mitt ex (vårt förhållande varade i ett år och tre månader) var jag singel i två år och hade ingen sex under den tiden. I höstas blev jag tillsammans med min nuvarande kille som jag trivs väldigt bra med. I början kunde vi ha sex utan större problem, men inom kort började obehagskänslor dyka upp för mig. Till exempel så berättade jag för honom att jag tyckte om att bli smekt/fingrad vid analen (kvarlevor efter sexet med mitt ex), men när han väl gjorde det på mig så blev jag rädd. Det var som att allt det jag gjorde med mitt ex som var utöver "vanligt sex" bara framkallade ångest. Jag märkte också att jag fortfarande har svårt att säga nej eller stopp då jag inte har lust, många gånger har jag börjat gråta efter sex för att jag känt av mina spärrar men ändå pressat mig själv till att fortsätta. Min kille dubbelkollar ofta att allting är okej och säger att jag absolut bara ska ställa upp på det jag vill, men jag är fast vid tanken på att det blir jobbigt för killar om man avbryter (också något mitt ex uttryckte) och den bekräftelse jag får av att någon vill ligga med mig.


    Och nu till den nuvarande situationen: för ungefär en månad gick jag över mina egna spärrar än en gång och hade sex med min pojkvän trots att jag kände mig osäker, och efter det sa kroppen tvärstopp. Plötsligt kom allt obehag på samma gång och vägrade att släppa taget, så nu kan jag knappt hångla utan att bli stel, rädd och obekväm. Jag antar att alla undantryckta känslor kopplade till mitt ex och hela min relation till sex till sist kom upp till ytan och vill bearbetas, men det är oerhört jobbigt och plågsamt. Jag känner mig fortfarande kåt och är väldigt kär i min pojkvän, men så fort vi börjar inleda någonting som kan leda till sex så slår alla spärrar till på en gång.


    Hur ska jag ta mig vidare? Hur bearbetar man en relation till sex som blivit alldeles skev? Och hur ska jag kunna ha avslappnat sex med min pojkvän utan gammal ångest som spökar?



  • #2

    Har du funderat på att prata med en terapeut om sakerna och om att lära dig att säga nej?


    Du måste ju bearbeta det hela och processa igenom allt. Du måste lära dig skillnaden mellan vad som är ok och vad som inte är ok. Rätt och fel.


    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment


    • #3

      Åh, så ledsamt att höra. Sök hjälp... Det bästa jag någonsin gjort är att sluta vägra ta emot hjälp. Jag har precis samma problem med min pojkvän.. tänkte göra en tråd om lite sådant, pma om du vill


      Comment


      • #4

        Har tyvärr varit med om en liknande händelse och känner verkligen igen mig i det du skriver. Önskar verkligen att man kunde hitta en lösning som gjorde allt okej igen. Letar också efter ett sätt att få allt att kännas bra igen.


        Något ni skulle kunna testa är ju att bara ligga när med eller utan underkläder (det som känns bekvämt) och försöka att få det att kännas som att det inte finns några måsten till att det ska leda till sex. Jag tyckte det kändes mest tryckt att ligga sked för då slipper man "tvånget" att titta varandra i ögonen och man kanske känner sig pressad att pussas eller hångla. Ligger man sked kan man lättare fokusera på sig själv. Något som jag försöker träna på... Man får ta lite i taget. Träna på att känna sig trygg i sin partners närhet. För precis som du skriver att du blir stel och rädd så kan detta vara ett bra sätt att träna på detta.


        Som dom andra skrev så kan det vara bra att söka efter någon att prata med om detta. Även om det kanske inte leder direkt till några resultat kan det ändå vara skönt att få prata av sig med någon annan än sin partner. Även fast dina problem kanske inte löser sig av just det så kan det underlätta lite.


        Comment


        • #5
          Varit med om en liknande händelse själv med mitt ex, han hade blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn själv och jag tror det var orsaken till att han hade en ganska rubbad bild kring sex och också behandlade mig illa. Ofta fick jag höra nedvärderande kommentarer. Att jag var en hora, en slyna. Att det var jag som ville och tvingade honom att göra allt det han gjorde emot mig och att jag inte förtjänade att bli visad någon respekt, men också kunde han lhöja mig till skyarna och få mig att känna en sådan självkänsla ingen annan kommit i närheten av att kunna få mig att känna. Jag är inte den som brukar ta skit från någon, känns därför också väldigt svårt och tom skämmigt på nåt sätt att prata om det som varit.

          Han var väldigt sadistisk, och det utan att vara det minsta respektfull eller lyssna på vart mina gränser gick. Han lyckades bryta ned mig på ett sätt jag först inte märkte utan kände bara mer och mer att jag var inte värd bättre. Till och från pendlade han dock mellan att vara väldigt kärleksfull till att bli totalt iskall. Ibland hotfull och vissa gånger totalt avvisande. Var perioder då han helt sa upp kontakten med mig för att sen komma tillbaka som inget hade hänt, slutet på den relationen kom väl då den händelse som faktiskt räknas som våldtäkt inträffade, efter det så gjorde jag slut.

          Då jag träffade min nuvarande kille (som jag varit ihop med i nästan 4 år nu, med ett fåtal korta pauser emellan) ville jag först inte att han skulle bli mer än en vän, var rädd att ett förhållande inte skulle kunna fungera på grund av mina tidigare erfarenheter och helst med tanke på den sexuella biten då.men var kär i honom också och berättade vad jag varit med om tidigare och varför jag inte ville ha ett förhållande pga min rädsla. Vi blev tillsammans ändå och tror det var väldigt bra att jag berättade om jag varit med om redan innan vi vart ihop. Tror det hade känts svårare att ta upp efter vi blivit tillsammans.Sexbiten var skitjobbig i början, var flera gånger som jag ändrat mig från att ha velat till att inte vilja när vi kommit till att börja ta av oss kläderna.

          Första gången vi låg med varandra fick jag fruktansvärd ångest efteråt, låste in mig i badrummet i 4 timmar och bara grät. Var väldigt skönt att jag hade berättat för honom innan för då kunde han nog lättare förstå min reaktion även om det förstås var jobbigt för honom också när jag bara grät hysteriskt. Något som faktiskt fick det hela att vända var just hur min kille hanterade situationen då, tror inte överlag att det är något man bör ta till sig av och göra om man blivit utsatt för ett övergrepp eller våldtäkt helst inte om man har svårt för att säga ifrån eller sätta gränser. Men det han gjorde istället för att trösta, prata, vara superförsiktig, kyssas, smeka, hela tiden fråga om det är skönt, om det är okej, hur jag mår, om det känns jobbigt eller om jag verkligen vill och lägga allt fokus på min njutning i första hand ( vilket jag tror i de flesta fall kan vara det bästa om man utsatts för sexuella övergrepp, men jag personligen kände mig och fortfarande känner litegrand fortfarande obekväm och nästan äcklad av den försiktigheten, all det fokus som hamnar på min njutning och alla de frågor om det verkligen är okej, skönt om jag verkligen vill osv. ) han knackade på och frågade om jag kunde låsa upp vilket jag gjorde, sen höll han om mig tills jag slutade gråta utan att säga någonting,eller komma med en massa jobbiga frågor, om han gjorde något fel eller fråga hur jag mår, varför jag var så ledsen.

          Då jag slutat gråta la han ner mig på golvet och vi sex igen. Den reaktion jag fick första gången vi låg med varandra fick aldrig tid att växa sig större och bli till en rädsla för att nästa gång skulle bli likadant. Då alla frågor om jag verkligen vill, om det är skönt för mig osv skippades, när all överdriven försiktighet upphörde, när jag inte kände att ansvaret för om vi skulle ha sex inte enbart låg på mig och att min lust och min vilja inte vad det som styrde, då fungerade det bättre och bättre för varje gång. Jag känner väldigt sällan sexuell upphetsning utan att jag befinner mig i en sexuell situation. Lite som att man inte känner sig hungrig fören man börjar äta. Men de gånger jag faktiskt inte har velat då har jag också sagt ifrån. Men i början var det hans lust och vilja som var det mest styrande. Kände jag att jag inte ville sa jag alltid det, och när jag kände att kravet på min lust och vilja och att det är jag som ska ta första steget till sex inte fanns där på samma sätt kunde jag slappna av på ett helt annat sätt, sen har ju jag och min kille varit ihop ett bra tag nu och efter typ 4 år tillsammans så upplever inte jag att det är några problem eller jobbiga känslor kring sexet i vårat förhållande längre.

          Det viktigaste är att försöka lyssna inåt, vad man känner, vad man vill/ inte vill osv och inte gå över sina gränser. Att prata med varandra och ibland kan det också vara bra att ha någon utomstående att prata med är också viktigt. Hoppas dina problem löser sig. kramar!

          Comment


          • #6
            Det går att rätta till en skev relation till sex oftast kan det kräva att man pratar med någon om det. Och att man aldrig tvingar sig ha sex, sex ska vara något skönt och fint inget man ställer upp på för glädja någon annan eller för att någon tjatar då gör man bara våld på sig själv. Precis som du skriver har man inte bearbettat det man varit med om kommer det alltid förr el senare i kapp en på olika sätt så vänd dig till en terapeut som jobbar med sånt här så du får rätt hjälp.

            Comment


            • #7
              Ibland kommer viljan tillbaka fullt ut då man haft sex några gånger och det känns bra, alla gånger funkar det inte att bara vänta och hoppas att den ska komma tillbaka. Att prata men någon hjälper många, men tyvärr inte alla. Menar dock inte att man ska ställa upp på saker man inte vill, det är precis som ovan skrev att göra våld på sig själv. Men är känslan mer att man egentligen vill bara att tidigare upplevelser då man utsatts för något mot sin vilja står ivägen för att man riktigt ska vilja kan man ändå försöka och känns det helfel får man avbryta där, det är väldigt viktigt att man inte går över sina egna gränser och att man kan säga ifrån om det känns fel och att man har en partner som lyssnar och respekterar det!

              Comment

              Working...
              X