Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag får inte orgasm om jag inte blir förnedrad m.m, vad ska jag göra??

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag får inte orgasm om jag inte blir förnedrad m.m, vad ska jag göra??

    Hej.


    Rakt på sak.


    Ett av mina problem, men också ett utav de största, är att jag inte kan bli sexuellt upphetsad av sex. Det går helt enkelt inte. Det finns inget i vanligt sex som jag någonsin gått igång på. Istället finner jag upphetsning i att bli förnedrad, våldtagen (inga rapegames, utan på riktigt), smutskastad, slagen, konstant dominerad m.m. Jag söker mig därför till killar som uppvisar detta beteende, som tycker om att skada mig och att få mig att känna mig så liten och betydelselös som möjligt. Om jag möter killar som verkar snälla så vill jag inte utveckla vår relation mer än som kompisar. Om jag märker att killen jag är med uppvisar ”mesiga” tendenser (alltså, han vill inte skada mig) så försöker jag på alla sätt jag kan dra en elak sida ur honom.

    Även om jag blir upphetsad under tiden det ovan nämnda sker så mår jag alltid väldigt dåligt efter. Jag förstår inte hur någon som ”gillar” eller till och med ”älskar” mig kan behandla min kropp och mitt psyke så illa. Jag tar snabbt på mig skulden över vad dom gjort, speciellt om jag drog beteendet ur dom. Jag tycker att jag förtjänar det. Jag känner mig hjälplös, lika hjälplös som jag känt mig under själva händelsen.


    Min barndom var fylld av bråk. Jag blev slagen av både min pappa och min bror. Det handlade aldrig om någon stor misshandel men sättet jag blev utsatt på tyngde ner mig väldigt. Jag vågade aldrig berätta för någon då jag skämdes, istället försökte jag vara stark och hålla allt inom mig. Att gråta i min familj visade bara att man var svag, känslig eller fjantig. En gång fick jag en oberedd örfil och blev ledsen och sprang in på toaletten och grät, medans min pappa och bror satt utanför och skrattade åt min reaktion.


    Mitt allra tidigaste minne är från när jag var 3 år gammal och blev, för mig, väldigt förnedrad. I det hjälplösa tillståndet kunde jag inget annat än att skrika och sparka.

    En annan gång hade jag precis kommit ut ifrån duschen, endast iklädd en handduk, då min pappa är arg och sliter tag i mina armar så att handduken faller av medans han slänger runt med mig inför ögonen på större delen av min släkt. Förutom den offentliga nakna ”disciplineringen” hade jag precis börjat utveckla bröst och könshår och tyckte det hela var väldigt pinsamt.

    Det finns många sådana här händelser då jag lämnats att känna mig väldigt hjälplös och förnedrad.


    Jag började onanera tidigt och ofta, endast fantiserande om förnedrande händelser som liknade dom jag själv varit med om. Jag förstod aldrig varför andra fantiserade om sex eller killar då jag själv aldrig blivit upphetsad av det.


    Jag har även stora ärr i både självkänsla och självförtroende än idag ifrån den psykiska misshandel jag blev utsatt för.

    Jag känner mig mer och mer hopplös och jag börjar bli säker på att min framtid kommer vara mörk. Om jag inte hittar någon mirakelkur som förstör mitt redan så skeva minne helt och hållet.


    Jag vill inte längre leva såhär. Min ångest är konstant och jag trycker ner mig själv genom nästan allt jag gör. Jag har försökt och försökt ändra på mitt beteende men det är som om det är inpräntat i mig. Om det är lugnt i mitt förhållande så söker jag bråk, antagligen för att det ger mig en känsla av trygghet. Jag har läst mycket om trauma på senare tid och känner igen mig väldigt mycket i symptomen.


    Finns det någon hjälp för mig och i så fall vad för någon, eller kommer jag alltid att behöva leva såhär? Är jag dömd till ett liv utan harmoniskt sex? Jag vill så gärna kunna bli upphetsad av sex och inte bara av sånt som gör att min självkänsla faller ner i avgrunden. Jag har aldrig varit glad efter sex..


    Tacksam för svar



  • #2

    Jag tycker du ska söka hjälp hos vården. Du har som du själv sagt blivit utsatt för trauman och förnedring när du var liten och kanske behöver hjälp med att bearbeta detta? Fy vilka hemska föräldrar som slår sina barn! Vad ledsen man blir när man läser om sådant, att folk kan bete sig så grymt


    Comment


    • #3

      Tack för svar!

      Jo jag vet..Det är bara det att jag har tappat hoppet lite om vården. Det känns som att dom bara vill ge en en diagnos och sedan stoppa i en mediciner. Lade in mig på psykakuten för lite mer än ett år sedan där dom gav mig diagnosen ADHD. Fick medicin som inte alls fungerade utan gjorde stress/ångest värre. Efter det fick jag stå i mer än ett år i kö för terapi, men då hade jag redan gett upp för att den terapin inte alls hade något med mina problem att göra. Sen är det också mitt fel. Jag har inte riktigt sökt hjälp för detta problem då jag har varit rädd att med terapi bli utan lust i huvud taget. Även om jag inte alls gillar den lusten jag har så är den bättre än ingenting har jag trott..

      Nu har jag faktiskt gått till en terapi-mottagning men jag blir på en gång orolig att jag har kommit fel.

      Jag vill lägga alla korten på bordet och att någon sen kan säga vart jag ska vända mig.


      Comment


      • #4

        Hej.

        Har läst och tagit del av din berättelse. Vill ge dig en varm kram och vill att du ska veta att det finns hopp. Kanske du ska hoppas på att möta en man som förstår dig på djupet, och inser att en fin relation med dig innebär öppenhet, förtrolighet och massor av värme, men kanske mindre av sex?


        Ja vården är mkt så som du upplevt den. Tyvärr. Man får nog söka mkt på egen hand, och så gott man kan ägna sig åt självhjälp. Slåss för psykodynamisk terapi, även om du får vara beredd på motstånd. Resurserna där är små och alla är inriktade på KBT.


        Du får mer än gärna berätta hur det går. Håller tummarna!


        Comment


        • #5

          Vad skönt det är att höra att det finns hopp, även om mitt eget är så lågt. Tack!


          Saken är den att det är inte bara under sex som jag vill ha det så, det är i stort sett dygnet runt. Lite som en extra-pappa som tar hand om mig (på de sätten min pappa aldrig gjorde) men som samtidigt gör illa mig och får mig att må dåligt(på det sättet min pappa gjorde)..

          Jag har försökt att träffa män som tar bra hand om mig, men jag blir bara rädd. Om dom är snälla känns det som att dom antingen försöker manipulera mig eller att dom inte är värda mig. Vilket är väldigt motsägelsefullt eftersom jag har väldigt låga tankar om mig själv.

          Jag träffade en snäll man för ett år sedan och blev så glad över att det finns snälla män! Jag hade helt glömt bort det då mitt ex behandlat mig så dåligt att jag inte kunde titta folk i ögonen efter.

          Jag inledde ett förhållande med den snälla mannen men ganska snabbt kom mitt testande beteende fram. Det slutade inge bra heller.. Jag kände mig heller aldrig tillfredställd i vårat förhållande då han sällan tillfredställde mig sexuellt. Men när han väl gjorde det så blev jag rädd och ledsen att en sån till synes snäll man kunde göra något så dumt mot mig.. Så motsägelsefullt


          Comment


          • #6

            Jag tror kanske du måste göra ett val.


            Antingen väljer du det "goda", inleder en varm och omtänksam relation med någon och undviker sex helt och hållet och söker under tiden god hjälp (psykodynamisk terapi t ex).


            I annat fall får du fortsätta som du håller på nu, men göra det med människor som vet vad ni håller på med. Blanda inte in "snälla" människor som vill dig gott. Sök rätt typ av kontakt på rätt typ av sajt isf.


            Det svåra du talar om måste ta TID att jobba med. Det är ingen barnlek, du talar om starka drifter och krafter. Jag förstår nästan din frustration och din situation.


            Du är ditt eget fängelse och så ska du inte behöva ha det. Försök finna saker, små ting och göromål, som fyller dig med behaglig sinnesro för en stund.


            Comment


            • #7

              Jo det är så jag har tänkt. Eller att kanske avstå helt från ett förhållande ett tag för att istället jobba med mina problem.

              Om man fortfarande har sexuella drifter så kommer dom ju alltid göra sig påminda i situationer som gör en upphetsad. Om jag kunde ta bort min lust helt och hållet så skulle det fungera att leva ett liv utan någon sorts samlag eller onani. Men då jag har en stark lust fungerar det helt enkelt inte. Jag förstår människor som går utan sex under en lång period, men då har dom ju fortfarande onani. Jag kan ju inte komma om jag inte tänker på sådant som får mig att må dåligt, vilket gör att jag måste utesluta fantasin då med. Gud, det är jättesvårt att förklara..

              Jag funderade ett tag på att träffa en så kallad "master" på en hemsida som jag hade ett konto på. Som tur var insåg jag att jag vill ha ett stopp på detta beteende och raderade kontot. Men det största skälet till att jag raderade mitt konto var för att jag insåg att det dom höll på med bara var lek. Dom planerar tillsammans och sedan utför dom planen. Det blir jag inte upphetsad av


              Nu väntar jag bara på att få veta hur jag ska gå till väga för att ändra på tankar och invanda mönster som tar upp min vardag och vänder majoriteten av varje vaken stund till ångest.

              Usch, så ofta jag bara vill ge up när jag inser att det kommer ta flera år innan jag ens har kommit en liten bit på vägen..


              Jag har börjat träna regelbundet vilket har hjälpt en del. Jag har också börjat läsa mycket böcker. Har du någon att rekomendera?


              Comment


              • #8

                Jag tror det finns hjälp för dig inom vården. Det kankse krävs lite luskande. Funderar på om du gjort som nu då du sökt vård. Har du lagt alla kort på bordet? Vore förstås bra om du fick någon av experterna att svara på detta. Kanske ska skicka meddelande till någon av dem?


                Comment


                • #9


                  Comment


                  • #10

                    Reagerar starkt på det du skrev


                    "Men det största skälet till att jag raderade mitt konto var för att jag insåg att det dom höll på med bara var lek. Dom planerar tillsammans och sedan utför dom planen. Det blir jag inte upphetsad av "


                    Det var en aha-upplevelse för mig. Säger allt egentligen. Och kanske den meningen (i efterhand) är orsaken till att jag kände mig manad att svara. Du har det svårt. Ofta är sexdriften extra stark hos människor som utvecklat en annan koppling till sexualiteten genom användandet av visualiserande tankar, bilder, fantasier, önskningar osv. Det stärker upp spänningen, upphetsningen och därför njutningen. Självklart gör det allting mkt svårare.

                    Du får aldrig ge upp. Kan berätta att jag själv varit sexberoende i yngre år, så jag känner igen det där med ångesten efteråt etc. Såg kvinnor som "kött" och betedde mig illa. I mitt fall är det en kombination av lite hjälp, mkt egen vilja, massor av självhjälp, uthållighet, tro på sig själv, möten med vackra människor (dom finns!) och en skärskådning av mig själv genom tilltagande ålder. Man blir lite lugnare, lite vettigare helt enkelt.

                    Just nu läser jag Paul Auster, min favorit. Älskar hans böcker, hans sätt att skriva. Annars kan jag rekommendera Dostojevskij. Vet inte vad du gillar att läsa, men hans böcker är fan sjukt bra.

                    ***


                    Comment


                    • #11

                      Hej Oklar!


                      Jag har lagt alla korten på bordet till en kvinna men jag fick inte riktigt det svar eller den respons jag sökte efter. Det var därför jag gick in hit då jag tänkte att experterna eller andra medlemmar kunde ge mig tips.

                      Jag vet inte hur man skickar meddelande till dom, jag trodde att dom svarade på alla trådar.


                      Tack för svar


                      Comment


                      • #12

                        Hej Stina


                        Ja nog för att vi skulle vilja svara på allt, men ingen av oss "experter" jobbar här, utan det är på frivilligt och utan betalning(så vi är med andra ord här efter/före jobb, skola o.s.v.).


                        En idé vore ju ett statligt projekt, med lämplig personal som kunde arbeta på t.ex. en liknande sida som denna. Då skulle väldigt många fler kunna få stöd, råd, tips o.s.v.

                        Men då det är mer kortsiktigt tänk och agerande, så kan "de" kanske inte se lönsamheten i det - vilket ät tragiskt...


                        Ursäkta mig, jag halkade in på ett sidospår.


                        Okej, många många oönskade beteenden, missbruk och beroenden uppstår/existerar ofta för att "fungera" som ett substitut för några saker vi alla behöver. Ofta är det ju trygghet, uppskatting, bekräftelse och kärlek - men då dessa kan bli(metaforiskt) "pressade under ytan", så kan de "starka krafterna"(behoven) förstärka de känslor, tankar, agerande och behov som vi "tillåter"(ofta indirekt och omedvetet) oss att.

                        T.ex. en matmissbrukare äter/frossar, en sexmissbrukare har sex, en spelmissbrukare spelar o.s.v.


                        Många försöker sluta upp med vad det nu är de gör, som inte är bra/sunt och önskvärt för dem. Men beteendet/agerandet och de känslor/behov som märks och känns är symptom på att något annat inte står rätt till. Så om man lyckas sluta, så uppstår ofta samma problem igen(många gånger än värre) eller så är det en annan form av problem som uppstår/visar sig/gör sig sgällande.


                        Så för att ha en god chans att sluta upp med vad man nu vill sluta upp med - så är det att arbeta med "det underliggande prolemet"(eller/och problemen), när den biten har bearbetats så kommer dels känslor och behov för att fortsätta göra det oönskade att minska märkbart och ibland helt upphöra - samtidigt som mer önskvärda tankar, känslor och agerande/beteende är något som känns mer rätt.


                        Givitivis så behöver man ofta fortsätta att arbeta med sig själv, och det är inte alltid en dans på rosor.


                        Så genom att tillsätta saker du behöver i ditt liv, blir det lättare att släppa på de saker du inte vill ha i ditt liv.

                        Att sakna viktiga saker i sitt liv, och samtidigt försöka göra sig av med de negativa, som ofta kan vara "det man främst och faktiskt har i sitt liv" - är något som vanligtvis fungerar dåligt.


                        Går att omsätta i en högst praktisk metafor:

                        Säg att du har en inte så bra dator och monitor(dålig bild, liten bild, och lite fel på färgerna, seg & slö maskin som hänger sig då och då, o.s.v.), och du är väldigt trött på den, då är det lämpligt att först skaffa en ny dator och monitor, när du kan, och sedan göra dig av med den dåliga.


                        För att först göra sig av med den dåliga... och för tillfället inte ha pengar till den man vill ha, gör så att du står utan dator helt och hållet(och om nu dator skulle råka vara väldigt viktigt att ha för din del, så har du ju inte fått ett dyft mer av det du behöver/vill ha).


                        Så... som du säkert är medveten om, du skulle sannolikt må bättre och bättre, genom att få bearbeta olika saker i ditt liv och i ditt förflutna, samt att få stöttning gällande att skapa nya grundstenar, ramar o.s.v. i ditt nuvarande och framtida liv, som du kan förhålla dig till.


                        Generellt - en individ med riktigt bra självkänsla, d.v.s. som mår gott för och med sig själv(självförtroendet spelar inte så stor roll - även om det kan vara fint och hyffsat bra att ha en del av det med), vill ofta inte ha att göra med människor som kränker dem, eller som påverkar dem negativt på olika vis.


                        Så troligtvis, för att någon form av starkt intresse för "bad boys" ska kunna släppa hos dig(och i stort inte ens uppstå) behöver du själv må bra, i och med dig själv.

                        Och rent generellt så är det relativt vanligt att t.ex. ju mer deprimerade människor blir, ju värre/"sjukare"/farligare/o.s.v. saker behövs, för att kunna "gå igång" sexuellt.


                        Så utifrån det, är ditt agerande/beteende och känsloliv ungefär där det "borde vara", med tanke på din livssituation. Alltså enligt samma princip att om en arm blir kapad, så är det naturligt om det antingen direkt, eller efter en liten stund, börjar blöda hemskt mycket blod. Nu är det inte önskvärt såklart, men det är den naturliga konsekvensen på en hemsk händelse/situation.


                        Med andra ord, på det du berättat här, så reagerar och fungerar du så som de flesta människor skulle gjort i din situation. En naturlig reaktion, på en osund situation.

                        Så vill du förändra din reaktion, och kunna må bra, så behöver du förändra din (livs)situation.


                        Vad tror och tänker du om allt det?


                        Comment


                        • #13

                          Jag har skrivit en dikt till dig

                          Stina grina när hon var en liten flicka fick hennes pappa henne att lipa när hon låste sig in för att slippa lida så skrattade ut hennes bror henne och pappa dansade ut hans pipa stackars lilla fina nu i vuxen ålder får pina för hennes tvångsmässiga utsätter sig i limmande sitsar som vissa använder som sina toalettringar, vilken peanut..... *poff* Fick hon nu orgasm?? vilket fnask?? finns de värre fåntratt? sa de plask fnattet i de lilla fjantet???


                          Comment


                          • #14

                            Hej Lenny!

                            Jag förstår vad du menar och det är egentligen något jag redan vetat. Jag har försökt ändra livsstil, stil på killar, stil på vänner, gå i KBT för självkänslan, flyttat till ett annat land.. Men hur mycket jag än ändrat så inser jag att det inte riktigt är det som är problemen längre. Problemen sitter djupare i mig än bara i min självkänsla. Det är invanda beteenden ända ner i barndommen för att försöka fly från min verklighet. Jag har insett att jag inte klarar att få bukt på mina problem ensam. Jag behöver professionell hjälp.

                            Min fråga är egentligen vart du tycker att jag ska söka denna hjälp? Vilken sorts terapi/behandling tror du att jag ska gå i?

                            Det känns så ofta som att man sällan får riktiga svar när man frågar terapeuter som tar betalt av en. Det känns ofta som att dom bara vill att man ska gå där för att underhålla deras ekonomi.

                            Tack för svar!


                            Comment


                            • #15

                              Hej Håkan!

                              Vad skönt att höra att du blev av med ditt beroende! Grattis eller vad man säger

                              Jag har ju viljan att bli av med mitt med, jag behöver bara den rätta hjälpen + stödet för att klara av det. Som du kanske förstår så har jag inte mycket stöd i familjen. När jag försökte få bidrag till behandling av trauma av min pappa så skrattade han och sa "men gumman, vadå för trauma??". Det gjorde ont. Även om han inte vill ta ansvar eller se vad b.la. han har råkat utsätta mig för, så vill jag på något sätt att han ändå ska ta mig på allvar..


                              Tack för boktips! Och ännu mer, tack för ditt svar.


                              Comment

                              Working...
                              X