Announcement

Collapse
No announcement yet.

depression/bipolär/medicinutsättning

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • depression/bipolär/medicinutsättning

    Hej,
    jag har bara behov av att skriva av mig (och av att se om jag får någon respons). Var ska jag börja? Jag kan berätta att jag för två veckor sedan slutade med Venlafaxin helt och hållet (en snri). Trappat ut den under 6 veckor. Första tiden när jag trappade ner blev jag väldigt trött. Sov 12 timmar per natt osv. När jag tog bort den helt fick jag de klassiska elektriska stötarna. Precis som när man får en elstöt. Går som en stark signal mellan hjärtat och hjärnan. Riktigt läbbigt. Kände mig halvt döende den tiden. Men visste ju vad det berodde på, så jag - min hypokondri till trots - sprang inte iväg till akuten eller nåt sådan Nej jag härdade ut. Nåt annat konstigt var att mensen kom 2 veckor för tidigt. Det fattar jag inget av. Men gissar att medicinen påverkar hormoner på något vis. Ja så nu har jag varit utan i två veckor. Och då började sömnbesvären. Mardrömmar, kom inte till ro, vaknade flera flera gånger per natt. Kände mig som jag var totalt bakfull. Senaste tiden har det varit c:a var annat dygn att jag varit helt slutkörd av sömnproblem till att jag sovit 12 timmar (som inatt). Och känt mig mer normal.
    MEN allting tar emot. Och jag känner mig nedstämd. Ska träffa min läkare i maj. Jag tog bort medicinen för att se om det är den som påverkar levern (jag dricker sällan alkohol så det är inte det). När jag pratade i telefonen med min läkare var vi väl båda eg. överens om att det är den stämningsstabiliserande som påverkar levern mest, men hans argument var att eftersom den har funkat är det lättare att först pröva att sätta ut snri. Han trodde också jag kunde behöva en annan antidepressiv. När han sa det (och jag fortfarande hade min normala dos Venlafaxin) tänkte jag att nej men jag fixar nog det här. Det är nog bara tankarna jag behöver jobba med etc. Men jag känner det nu som att det är nåt kemiskt i hjärnan som inte står rätt till om ni fattar vad jag menar. Det är nog som att ha vitaminbrist eller vara diabetiker utan insulin. Det räcker inte bara med att försöka tänka ljusa tankar. Ork och motivation finns inte där. Jag tänkte att jag skulle börja skriva av mig på det här forumet istället för att skriva lite på FB om mitt mående. För jag mår inte bra av att presentera den bilden av mig själv där. "Nu är hon igång och gnäller igen" känns det som de tänker. Eller "hon verkar konstig den där kvinnan", Jag hoppas det finns större förståelse och kanske viss igenkänning på en sån här sida. Jag blir rädd för jag orkar inte med de sysselsättningarna jag har annars. Jag går på aktivitetshus med arbetslivsinriktade uppgifter 2 ggr i veckan. Inte varit där på flera veckor nu Sen har jag tränat på gym 2 ggr i veckan. Senaste tiden har jag bara orkat med promenader. Jag blir orolig, för jag vill inte komma till läkaren och säga att jag inte orkar med någonting av det vanliga. Tänk om jag inte kan ha någon antidepressiv medicin - vad ska de göra med mig då? För de har alltid varit på mig om vikten av att inte isolera sig. Jag Vill klara de här sakerna jag har haft tidigare som sysselsättning, men ork. Och stabilitet i måendet. Att må pyton av sömnbrist varannan natt gör ju att man inte fixar det. Nu har jag börjat gå upp i vikt igen också fast jag strävar mot motsatsen speciellt den här årstiden när man ska börja klä av sig. Usch det känns hemskt. Går nog upp i vikt för att jag ofta sover för få timmar och det blir fler mål mat. Orkar inte röra mig så mycket som innan, och jobbigt att laga mat varje dag. Som sagt ska jag till läkaren 7 maj, så det är ju inte så länge kvar som tur är. Så ni behöver inte skriva att jag borde lägga in mig eller nåt som svar, för jag kommer att få hjälp om ett tag. I veckan ska jag ta blodprov och se om värdena blivit bättre. Ve å fasa om de blivit sämre. Sist jag tog de hade värdena sjunkit rätt bra, men jag fick ändå restriktioner angående träning. Det finns tydligen samma ämne i musklerna som i levern, så dessa kan öka vid hård fysisk ansträngning. Nånstans där började jag tappa motivationen att gå ner i vikt. Det kändes liksom kört. Men när jag haft bättre dagar har jag iaf. gått stavgång. Snusar för mycket gör jag också när jag mår dåligt så det här är inte bra. Snusar jag får jag ännu mer hypokondri/hälsoångest. Men det fungerar på nåt vis som placeboeffekt att ta mycket nikotin (sen smakar snus gott tycker jag). Jag är lite irriterad på mig själv nu. För jag vaknade av mig själv vid 9 men gick inte upp! Dumma nöt! Somnade om till 11 - tiden. Kunde ha tvingat mig åka iväg å träna annars. Regnar ute idag. Och jag tänker bara på att jag måste ut och handla. Och trots att affären ligger nära känns det som ett stort projekt. Det blev ett långt inlägg. Behövde få ur mig alla tankar och känslor. Och stålsätta mig att inte gå in på FB för att försöka få sympatier :/ tack till dig som orkade läsa.

  • #2
    Jag har som vanligt för bråttom när jag ska skriva av mig....nu har jag postat i fel forumdel 2 ggr ser jag. Suck, (hoppas ni har överseende). Scrollade ner på sidan och ser att det skulle vara i diskussions-forumdelen (depressioner passar det väl bäst i).

    Comment


    • #3
      Att ändra sina tankar och tankegångar själv kan vara svårt men med en terapeut kan hjälpa en med det, går du i terapi? Att man mår dåligt när man trappar ned/avslutar denna typ av medicin så mår man oftast sämre än inan under en period. Kan sitta i upp till 2 månader inan det ger sig. Och är man tex deprimerad och inte jobbat med sin depression i terapi så kommer den tillbaka så fort man slutar med medicinen medicinen tar bara bort ens symptom inte orsaken till dåligt mående.

      Om du just nu bara klarar promenader så kör på det bättre än inget alls, Bättre med små mål som man kan uppnå än stora som blir till hinder för en. Har en vän som är terpaeut och han vet vikten av att röra sig regelbundet, ha normala sömnvanor och äta regelbundet så han har som krav på sina klienter att sköter de inte de delarna så kan de lika väl sluta hos honom. Det är så viktigt att äta regelbundet och gå upp samma tid varje dag (hur lite sömn man en fått) och röra sig (även om det bara så är ett kvarter runt huset så är det bättre än inget alls).

      Comment


      • #4
        Hej! Har själv inte tagit venlafaxin, men har käkat ett antal ssri-preparat, och slutat ett antal gånger. Känner igen mig i att allt blir sämre och så under utsättning/insättning, Att ändra sina tankegångar funkar ju inte. Har egentligen inte så många bra tips att komma med, men det som har hjälpt mig att komma igång med saker är att dela upp varje uppgift i delmål. Om du t.ex behöver gå till affären,börja med att resa dig, ta fram kläder osv.

        Försök att inte fokusera på sådant du inte är nöjd med, ex vikt och träning. Just nu är det viktiga att må bra i skallen så kan du fokusera på allt det där andra sen.

        Vet inte om det här svaret var till någon hjälp alls, men vill bara att du inte ska känna dig helt ensam därute.

        Ta hand om dig! Skickar massor av styrkekramar till dig!

        Comment


        • #5
          Originally posted by emil i lönneberga View Post
          Att ändra sina tankar och tankegångar själv kan vara svårt men med en terapeut kan hjälpa en med det, går du i terapi? Att man mår dåligt när man trappar ned/avslutar denna typ av medicin så mår man oftast sämre än inan under en period. Kan sitta i upp till 2 månader inan det ger sig. Och är man tex deprimerad och inte jobbat med sin depression i terapi så kommer den tillbaka så fort man slutar med medicinen medicinen tar bara bort ens symptom inte orsaken till dåligt mående.

          Om du just nu bara klarar promenader så kör på det bättre än inget alls, Bättre med små mål som man kan uppnå än stora som blir till hinder för en. Har en vän som är terpaeut och han vet vikten av att röra sig regelbundet, ha normala sömnvanor och äta regelbundet så han har som krav på sina klienter att sköter de inte de delarna så kan de lika väl sluta hos honom. Det är så viktigt att äta regelbundet och gå upp samma tid varje dag (hur lite sömn man en fått) och röra sig (även om det bara så är ett kvarter runt huset så är det bättre än inget alls).

          Tack för svar! Jo, jag har gått mycket i terapi och jobbat med tankegångarna. Vissa saker har hjälpt mig och vissa saker kanske t.om. gjort saker och ting värre. Men det är väl så det är i livet, man får plocka det som är bra. Jaha! Så det kan sitta i 2 månader(!) Då är det ju inte konstigt att det är jobbigt nu, det har ju bara gått två veckor. Vilka bra krav din vän har som terapeut. Det är ju hörnstenarna i att må bra.

          Comment


          • #6
            Originally posted by beccisrecovery View Post
            Hej! Har själv inte tagit venlafaxin, men har käkat ett antal ssri-preparat, och slutat ett antal gånger. Känner igen mig i att allt blir sämre och så under utsättning/insättning, Att ändra sina tankegångar funkar ju inte. Har egentligen inte så många bra tips att komma med, men det som har hjälpt mig att komma igång med saker är att dela upp varje uppgift i delmål. Om du t.ex behöver gå till affären,börja med att resa dig, ta fram kläder osv.

            Försök att inte fokusera på sådant du inte är nöjd med, ex vikt och träning. Just nu är det viktiga att må bra i skallen så kan du fokusera på allt det där andra sen.

            Vet inte om det här svaret var till någon hjälp alls, men vill bara att du inte ska känna dig helt ensam därute.

            Ta hand om dig! Skickar massor av styrkekramar till dig!

            tusen tack. Ja ibland är det bra att dela upp uppgifter i delmål. I natt sov jag jättebra så jag har fungerat bra. Röjt i förrådet med min boendestödjare, fixat lite hemma, lagat mat, varit i affären. (Sover jag bra rullar det på, men har jag sömnbrist blir allting jättetungt och svårt.) Så nu är jag värd fredagsmys (utan godis) Skönt att inte känna sig ensam. kram tillbaka

            Comment


            • #7
              Jag är så FRUKTANSVÄRT jäkla trött och trött på ALLT idag. Spricker snart!

              Comment


              • #8
                något bättre idag kanske. Fick lägga till en till sömnmedicin - så jag sov nog 9 timmar iaf. Men känner mig otroligt seg i kropp och knopp. Frustrerande

                Comment


                • #9
                  nu sitter och ligger jag och väntar på att vc ska ringa. De hade glömt att ta ett prov (levervärde) så jag fick gå dit i onsdags igen. På måndag har jag läkartid och vill ju gärna veta mina värden innan jag går dit! Och viktigt också att läkaren ser mina värden när vi ses på måndag, med tanke på om vi ska göra medicinjusteringar osv. Känner mig skitless på att gå här hemma och vänta. Skulle ha ringt redan...går inte att ta sig för något när man väntar på viktigt samtal. (jag kan inte det iaf just nu). Är trött på proceduren med vårdcentralen. Först får man ringa dit till vårdcentralen för att få en tid då de ringer upp. Sen vänta på att de ska ringa...sen boka telefontid med läkare...för de som svarar kan ju inte ge besked om någonting. Skitsystem

                  Comment


                  • #10
                    igår hade jag en bättre dag...idag tillbaka igen i en fruktansvärd jävla trötthet. Sov skitkass,. Nu vill jag bara sova men jag kan inte sova dagtid (utan sömnmedel). Som fast i ett limbo. I morgon ska jag till läkaren vilket jag både gruvar mig för och känner lite hopp inför. Men nu när jag är så här trött och sur överväger känslan att läkarbesöket ska bli jobbigt och att jag ska bli överkörd och inte få hjälp med det jag vill. Har inget som skänker tröst i stunden. Undviker att äta godsaker fast det är det enda jag kan se skulle skänka nån slags positiv känsla just nu. Plågsamt jävla tillstånd

                    Comment


                    • #11
                      fysisk motion har hjälpt mig mycke när jag mått dåligt av utsättningsbesvär, de ger lite energi på nåt vis och rensar bort jobbiga tankar

                      Comment


                      • #12
                        ja, när jag inte varit helt slutkörd har jag motionerat. Idag var jag trött men det var så fint väder så fick energi och lust ändå att gå ut och jogga. Ger en stunds välbefinnande iaf. Läkarbesöket gick bättre än förväntat. Mycket är fortfarande ovisst vilket är jobbigt, men jag känner mer hopp

                        Comment


                        • #13
                          För att sammanfatta läget och lätta sitt hjärta lite....Jag fick börja med en ny stämningsstabiliserande. Bra tänkte jag. Inför det skulle jag lämna prover. Han ringde om svar samma dag, och tror ni inte jag hade ett för högt värde bland de testerna också! Kalium. Googlade och läste att det så klart kan vara farligt. Njurproblem bland annat. Ringde vc och rådfrågade (svaren skulle skickas till vc men de hade inte inkommit ännu när jag ringde). Men kände mig lite lugnare efter att jag pratat med läkaren. Hon tolkade det som att det inte var nåt akut nu...så nu väntar jag med å ringa vc tills jag tror de har fått provsvaren.

                          Sömnproblem har jag haft under en lång period nu. Igår fick jag lägga till theralen till mina 2 andra sömnmediciner. Sov då bra i 7,5 h c:a. Men man blir seg i huvudet av de. Och det jag eftersträvar är att känna mig klar, fokuserad och vaken. Gillar inte att känna mig trött i huvudet. Ja det var en uppdatering det. Nu ska jag vila på sängen och fundera på vad jag kan göra idag trots alla hinder. (trött-och seghet), dåliga provsvar.......ha en bra dag!

                          Comment

                          Working...
                          X