Announcement

Collapse
No announcement yet.

Känner mig så tom och vilsen

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Känner mig så tom och vilsen

    Jag har alltid haft svårt att be om hjälp och att prata om mina känslor, sätter upp en fasad som om allt är bra. Men det är det inte och jag känner att jag måste prata om det men vet inte hur eller med vem. För en tid sedan flyttade jag till ett annat land för att kunna bo med min pojkvän. Jag kände att jag inte kunde vara utan honom och eftersom jag tidigare har flyttat till nya ställen helt själv, även utomlands, och det hat gått jättebra så tänkte jag att det skulle gå nu med. Men jag är inte så säker på det längre, jag älskar fortfarande min pojkvän mer än något annat och kan inte tänka mig att leva utan honom. Men jag mår heller inte bra av situationen som den är nu.
    Jag känner mig så ensam, jag har inga vänner eller familj här, jag har heller inget jobb för att kunna få ett jobb måste jag först lära mig språket vilket jag håller på med, jag går i en språkskola på eftermiddagarna. Jag hoppades att jag skulle hitta vänner i skolan men det är ingen där som jag connectat med. Jag har en bachelor från sverige och min plan var när jag flyttade hit att plugga en master här, men nu när jag skulle söka den så hade de ändrat den helt. Så nu vet jag inte riktigt vad jag har för plan, det är nog det som gör att jag känner mig så tom. Jag känner liksom ingen mening, allt känns oöverkomligt, som om jag aldrig kommer lära mig språket, få vänner eller ett jobb. Jag har försökt prata med min pojkvän om det eftersom han egentligen är den enda jag har här men han förstår inte, han tolkar allt som om jag vill göra slut eller lämna honom. Det vill jag ju inte, jag vill bara prata om hur jobbigt allting är och hur dåligt jag mår av det.
    Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av det här. Jo kanske bara att få prata med någon om det så att jag slipper gå och bära på det själv. Har läst många andra inlägg här och många tipsar om att ta kontakt med vården men jag kan liksom inte det eftersom jag inte känner mig trygg i språket här...

  • #2
    Du är antagligen ung och har majoriteten av livet framför dig. Men mitt otvetydiga råd till dig är ändå att DU sätter DIG själv först i tanken nu på en gång, funderar på hur DU vill att ditt liv ska utvecklas, vad som är viktig för DIG, vad DU vill göra av DITT (enda och korta) liv och hur DU ska åstadkomma det DU vill.

    Din pojkvän riskerar noll och ingenting som upplägget ser ut i nuet, det är DU som tar alla risker här. Fundera nu på vad DU vill och hur DU ska åstadkomma det. Kan ni kompromissa, kan ni fördela "uppoffringarna" på ett mer jämlikt sätt..... för är det här livet som du lever det nu värt det pris som DU tvingas betala?

    Comment


    • #3
      Jo men känner också att det är så svårt att välja vad jag vill, vad mina mål och prioriteringar i livet är. Jag älskar honom är så lycklig över att ha hittat en så fin man och vi har det (bortsett från problemen med språk osv) jättebra. Vi bodde tillsammans en tid i ett engelskspråkigt land och det var den bästa tiden i mitt liv, till stor del eftersom vi hade varandra där. Det låter klokt att vi skulle fördela "uppoffringarna" men jag vet inte riktigt hur det skulle gå till. Jag var väldigt blyg som barn men blev mer säker när jag blev äldre, känner dock att nu när jag är så osäker i språket att jag gått tillbaka till att bli sådär blyg. När vi är ute eller på fest blir min pojkvän jämt irriterad och frustrerad över detta, att jag inte tar tillräckligt med intiativ till att prata med andra. Och jag håller med honom, jag vill ju inte vara så blyg men det är svårt, går ju liksom inte bara att stänga av. Jag vill satsa på det här livet men det är svårt och jag känner mig som sagt så ensam i det.

      Comment

      Working...
      X