Announcement

Collapse
No announcement yet.

Livet känns som lång transportsträcka...

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Livet känns som lång transportsträcka...

    Hej,

    Känner att jag behöver ventilera mina känslor nånstans så jag provar att vända mig hit och kanske är få lite intressanta infallsvinklar.


    Jag är man på 50 spik,singel sedan 5 år, har ett intellektuellt arbete jag trivs med och en hel del intressen och en hel del vänner kring dessa som jag trivs att umgås med så borde väl egentligen vara rätt nöjd med livet men saknar nog någon att dela det med har jag insett numera.

    Har en kvinnlig kollega, M (som jobbar på en annan division nu) och vi har gemensamma vänner via jobbet, delvis gemensamma intressen och känt varandra i 10 år och umgåtts främst kring fotboll (vi är supportrar båda två till samma lag), quizar i hop och jag har alltid varit lite intresserad av henne men inte mer än så men i somras så blev vi "friends with benefit" och båda var helt införstådda med att det var så och tyckte det var riktigt bra på alla sätt men som säkert ofta händer i såna "lösningar" så blev en av oss kär, nämligen jag.

    Då tyckte hon att vi inte kunde fortsätta mer för det kändes fel för henne vilket jag har full förståelse för även om jag tyckte det var tråkigt och hon är inte intresserad av att ha förhållande med mig och det har jag inte problem med att acceptera utan så livet är i bland, dock är det så att jag i princip aldrig träffar på någon jag riktigt tycker om och dom få gånger jag gjort det har det aldrig varit ömsesidigt och för att ge perspektiv på hur sällan det händer så var det ca 20 år sedan jag sist tyckte om någon på det viset som jag gör med M (x:et var mer att hon valde och jag hakade på). Till råga på allt vill hon ha ett uppehåll i stort med umgänge och det gör det extra tungt för hon är en väldigt bra vän på alla sätt.

    Känns som det här var "the end" och att jag förmodligen aldrig kommer få uppleva det och det gör att allt känns så himla meningslöst och har tappat mycket av både glädjen och har alltid varit en positiv människa men det känns också som det försvunnit och kvar är en lång transportsträcka tills man ska lägga näsan i vädret.

    Vet inte vad jag vill med texten men skönt på något sätt att bara skriva av sig

    Barfly




    Last edited by Barfly; 2017-04-03, 11:26.

  • #2
    I längden funkar det precis som du beskriver det. Någon blir intresserad och konstigt vore väl annars. Det är inget fel på dig. Däremot så tycker jag kanske själva grejen vänner med förmåner är rätt B. EN normal person vill väl egentligen vara med en hela tiden om man har fysiska intressen för varandra men vad vet jag? :-) Det sårar och idag är det svårt att få till en riktigt relation om man nu är ute efter det. Många vill bara vara KK och leva singellivet. Men en dag så kanske man fattar att åren sprungit iväg...och då kan det vara försent. Var glad att du har din känslor! Stå upp för dom. Det är någon unikt!

    Comment


    • #3
      Svårigheten för mig är det är så otroligt sällan jag träffar någon jag verkligen, verkligen tycker om och med stor sannolikhet kommer det aldrig mer hända i min livstid och det är det egentligen som gör jag känner jag tappat all glädje till livet, mina gamla intressen känns också meningslösa o känns som om en lång väg bara tills man går bort

      Comment

      Working...
      X