Announcement

Collapse
No announcement yet.

Komma över känslomässig otrohet?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Komma över känslomässig otrohet?

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år. Vi fick barn tidigt i relationen (väldigt unga). Han gick på soc och hade skulder hos kronofogden. Efter att vi fick barn fick han jobb och har haft jobb nästan hela tiden. Jag pluggade upp mina betyg och fick jobb direkt efter. Vi båda hade fast jobb, har alltid haft mycket kärlek, sex osv. I höstas började vi fundera lite på varför jag aldrig blivit gravid igen med ett syskon till, då vi haft oskyddat i över 3 år. Vi började pratade om det och kom överens att vi skulle göra en utredning. Mest för att kolla om det var något fel, om man skulle ställa in sig på att det bara skulle vara vi 3 (han har velat haft syskon länge). Sagt och gjort, vi påbörjade en utredning. Vi hann dock inte så långt, drygt 2 veckor efter påbörjad utredning fick vi avbryta allting. Jag var gravid!! Han var så glad, och jag med såklart. Var dock osäkert ett tag då jag hade blödningar och fick konstaterat att jag hade ökad risk för missfall. Runt v.8 kom illamåendet från helvetet. Spydde och mådde skit. Vi fick tag på ett drömboende och kunde mitt i allt betala av hans skulder, herregud vad allting var bra!! Men... Vid årsskiftet började han ha mycket kontakt med en kollega. Lite väl mycket. Jag ifrågasatte det några gånger, men han avfärdade. En kväll i februari gick jag in på hans Facebook, självklart skitdumt, men jag visste så innerlig att min magkänsla stämde. Dom skrev på ett väldigt flörtigt sätt. Jag ställde han mot väggen, men han ljög ihop att dom skämtade och hade ett lite rått sätt att skämta mot varandra. Vi pratade och jag grät, han hade blivit så jävla kall?! Han sa att det kändes som att vi mest va vänner och det bästa vore egentligen att ha en paus?! Alltså WHAT? Där och då förstod jag att kollegan lockade honom, men han sa inget om det. Jag blev så jävla knäckt. Han sa bara "det löser sig" och att vi får försöka lösa detta tillsammans. Han hade blivit helt personlighetsförändrad, helt kall och en "hånigt" sätt att vara på. Jag bestämde mig för att prata med honom på allvar. Han jobbade jämt, brydde sig inte om mig, jag fick ta allt hemma och var gravid i v.20 (mådde illa, foglossning osv). Det kröp fram att kollegan och han kommit nära varandra och att han nog kände lite för henne. Jag tvingade han att prata med sin pappa för att kunna bolla sina känslor, ville bara att han skulle vakna! Det här var verkligen inte min fina sambo, som alltid är varm, omtänksam och ställer upp för andra. Han kom hem och sa att han älskade mig och ville leva med mig. Han skickade sms till henne och förklarade att han ville satsa på oss. Fine, jag svalde och försökte gå vidare. Nu skulle han jobba med henne, se henne varje jävla dag. Jag ställde frågor om deras relation, men han blev sur och sa att jag bara ältade. Jag blev knäpp. Rädd att bli ensam. Vad fan skulle jag göra?! Mådde så jävla dåligt. Började snoka (inte alls jag egentligen), och frågade om han hade kontakt med henne. Men nej, det hade han inte. Jag bad han att bryta allt med henne, som inte rörde jobb. Tillslut drog jag ut specifikation på skickade sms och samtal (står på hans abonnemang), och där fick ja se att dom skickat lite drygt 200 sms på ett par dagar. Pang!! Tillbaka på ruta ett.. Jag var så sårad, så rädd.. Han sa att han klipper allt nu. Tiden löpte på, såg ett par gånger att hon kontaktat honom via sms, jag frågade om hon gjort det, men han sa nej (han visste inte hur jag kunnat se det då jag aldrig berättat hur jag visste). Jag orkade inte konfrontera. Jag började prata om att jag ville att han skulle byta jobb, orkade inte leva med att dom träffades typ varje dag. Han började förstå att det var ända utvägen. Smsen avtog, men anade att dom hade kontakt via Facebook. Han sa att dom ej hade det. I maj fick han äntligen nytt jobb. En vecka på det nya jobbet ser jag att dom pratat i telefon. Min magkänsla stämde.. Jag frågade om han hade kontakt med henne, men han sa nej. Jag la fram korten på bordet. Han sa att han skulle bryta allt med henne nu, blocka hennes nummer osv. Kändes så jävla skrattretande.. Han byter jobb ovch ändå beter sig så jävla illa?! Jag var höggravid och kunde typ inte ens vara ledsen längre. Orkade inte. Jag frågade inte mer, ville bara få ut bebisen och få tillbaka mitt liv. Idag är våran dotter 2 månader, och inte förrän nu vågar jag fråga och ställa krav. Nu är jag inte rädd längre. Han har berättat att han hade känslor för henne, och hon för honom. Hon har också familj kan jag tillägga. Dom hade alltså kontakt och hade denna känslomässiga relation hela tiden.. I lite drygt ett halvår. Han säger att han ångrar sig så fruktansvärt och att han inte fattar vad han tänkte med. Han vill ju vara med oss. Han säger att han ska göra allt för att bevisa det! Han är den varma person som han alltid varit igen, ger mig komplimanger och vill gärna pussas och kramas som förr. Han har nog kommit till instinkt, man märker det. MEN! Här står jag. Är helt knäckt av alla lögner som varit, hur han kunnat få känslor för någon annan, nör jag var gravid!!!! Så mycket som han ljugit. Känner mig så kränkt och äcklad. Han tänkte helt seriöst lämna mig ensam, gravid. Jag tror att han är rädd att jag ska gå efter allt han gjort. Vad ska jag göra? Kommer man över detta?! Jag litar inte på honom längre överhuvudtaget. Han svarar på allt jag undrar, men kommer jag att kunna se på honom på samma sätt igen? Ibland önskar jag att han tog upp kontakten med henne för att ge mig en anledning att gå. Jag orkar inte känna såhär. Allt vi önskade gick i uppfyllelse, så gör han såhär?! Har ni några tips, eller är det kört? Får ont i hjärtat när jag tittar på mina vackra barn, dom är värda det bästa!!

  • #2
    Om du ska vara kvar i relationen så får du nog sänka förväntningarna.

    Han är en "som alltid är varm, omtänksam och ställer upp för andra" mot den som har hans intresse och när han tjänar på det. Tidigare var det du, sedan blev det hon, nu är det du igen.

    Han är helt enkelt inte riktigt den person du trott att han är. Han har säkert många fina sidor, men han är en man som är kapabel att ljuga igen och igen. För sin egen personliga vinning. Och som klarar att vara kall och avståndstagande när du "stör honom när har en annan på gång".

    Och hans ånger har aldrig varit att han gjort dig illa utan även den handlat om honom. Om de inte har kontakt idag så handlar det troligen om att hon dumpat honom eller att priset blivit för högt. Det har aldrig handlar om sann ånger eller att "göra det rätta". Utan det handlar om att han försatt sig i en situation där han mist henne och kanske inte får vad han vill ha av dig. Han vill inte stå utan "familjen" om inte garanterad något "bättre".

    Jag har svårt tro att jobbytet handlade om att han ville göra rätt mot dig. För verkar ju som en "ädel handling" att göra något så stort, som då borde vara för att gottgöra och visa att han respekterar dig och att han förbundit sig till er. Min gissning är att det var för att lugna dig eller hennes partner. Eller för att du ställde ultimatum och han inte ville flytta. Eller helt enkelt att han ville ha det nya jobbet.

    Men om han är en härlig person att vara med, en bra pappa, och att det räcker så kan du välja att fortsätta relationen. Men det finns ingen anledning att anta att han någonsin kommer att bli den du trodde han var. Han ljög ju inte en gång, utan många. Han kommer att ta kontakt med henne igen. Eller någon annan. Det är i hans natur.

    Alla kan gå fel. Men tycker bara att om han verkligen älskade och respekterade dig så hade han efter att blivit påkommen kysst marken du går och gjort allt för att gottgöra. Inte ljuga, trixa och fortsätta med henne.

    Jag är ingen expert och kan ha fel. Kanske så var det en allmän kris i relation då han sa han tyckte ni skulle ta paus, att inget direkt samband med henne. Kanske är de bara vänner, bästisar, det är ju inget fel att ha vänner av motsatt kön. Eller att han behövde detta för att hantera en livskris. Vi människor är ju inte direkt rationella.

    Men jag skulle inte i första taget lita på någon som gjort som han.

    Så ledsen att du råkade ut för detta.

    Comment


    • #3
      Tack för svar och för din åsikt!
      Du har rätt i det du säger, hans främsta uppgift när allt uppdagades borde ha varit att verkligen bevisa för mig att det är jag och ingen annan. Men han gjorde precis tvärtom. Hårt.
      Min syn av honom har såklart ändrats, ser inte samma människa som innan allting. Vet ärligt talat inte om jag slösar en massa tid på en människa som uppenbarligen inte har så svårt att gå bakom ryggen på mig. Jag vet att han ångrar sig, men det känns som att det gick för långt. Som Du säger, han ljög inte bara en gång.. Känner mig så äcklad. Jag förtjänar inte det.

      Comment


      • #4
        Svårt veta om hans "ånger" handlar om att han är rädd att gå miste om det han vill ha, att han är rädd förlora "familjen", om han ångrar att han inte smög skickligare så att han sluppit dina reaktioner på det han gjort och gör.

        På det du skriver har jag svårt att tro hans ånger handlar om att han nu drabbats av empati och har ånger för att han behandlat dig illa.

        Jo, det som gör det extra illa är ju att han fortsatte att ljuga och trixa. Det är inget konstigt att bli "förtjust" i en kollega på jobbet, att då ha svårt skilja på vanlig vänlighet och samtal med en kollega och andra känslor. Det är mänskligt att ljuga för sig själv, att bara vänskap och inte påverkar er relation, och att då utan att mena det såra dig. Men att när bli påkommen inte skaka av sig förtrollningen och försöka göra det bra igen är inte ok.

        Och till det att när han "hade en annan på gång" så var han kall och elak. Du var i vägen. Men nu när läget ändrats så är han plötsligt som förut, vill att allt ska vara som förut.

        Hoppas någon annan svarar också som inte är lika negativ som jag, kanske ser det utifrån en annan synvinkel utifrån en annan erfarenhet.

        Comment


        • #5
          Hej,
          Jag måste tyvärr säga/skriva att jag tycker att han är en egoistiskt svin. Det han gjort mot dig är oförlåtligt. Du blir utnyttjad, när det nu passar honom att det är ni. Jag skulle be honom gå direkt! Känner igen en del i det du skriver....tyvärr. Mitt råd är: lämna honom (Ja, superjobbigt), men ännu värre med ett liv utan tillit, ärlighet och trohet.
          Gå vidare och lycka till med barnen.
          Kram

          Comment

          Working...
          X