Announcement

Collapse
No announcement yet.

Fobi för män?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Fobi för män?

    Jag är en 27-årig tjej som lider av en kraftig rädsla för män i åldern 18-45. Detta påverkar mitt liv fruktansvärt mycket, då jag försöker undvika alla situationer där jag kan möta på män. Kan jag inte undvika så får jag extrem ångest. Det kan vara att till exempel gå utanför dörren, vilket jag gör ändå varje dag. Innan jag fortsätter så kan jag tillägga att jag lider av social fobi, stark daglig ångest, depression, svår prestationsångest, sömnsvårigheter, Aspergers, och fick även diagnosen schizofreni nu för ett tag sedan (tror dock inte att jag har den diagnosen, tycker inte att jag uppfyller kriterierna). Jag kan därför varken arbeta eller studera som det ser ut just nu, mina problem gör mig mentalt handikappad.

    Det finns lite olika anledningar till varför jag är rädd för män. Här kommer dem utan inbördes ordning
    * Jag är rädd att dom skall tycka att jag är attraktiv, att dom vill inleda någon slags relation med mig.
    * Jag är rädd att dom skall tycka att jag är oattraktiv, att dom dömer mig för hur jag klär mig, rör mig, vad jag säger eller gör.
    * Jag är rädd att dom skall göra mig illa fysiskt, mörda mig, våldta mig, kidnappa mig osv.

    Har egentligen alltid varit rädd för män, men rädslan har bara blivit starkare med åren. Detta har resulterat i att jag aldrig har haft ett förhållande med någon, och jag har aldrig klarat av att ha sex med någon.
    Jag förstår att man tänker att jag har varit med om något traumatiskt, men det har jag inte. Inte på det sättet.
    När jag var yngre försökte jag umgås med killar, men det var alltid lika hemskt, och jag kunde inte vänja mig vid att ha dom omkring mig.
    När jag träffar på en man i den åldersgruppen så reagerar jag med att jag undviker ögonkontakt, klarar knappt av att prata, blir generad för allt. Man tror att jag är väldigt blyg. Inombords har jag fullständig panik, tankar som tar all kraft, jag börjar svettas, jag skakar, blir yr, får blackout, blir illamående, blir svimfärdig.
    Tänkte att min rädsla kanske skulle gå över litegrann om jag utsatte mig för min rädsla, så jag började ta kontakt med män över nätet för att prata lite, byta lite bilder och sådär. Och det går jättebra, fram tills då han vill ses. Då tappar jag allt intresse och blir skräckslagen istället, och då avslutar jag kontakten illa kvickt.
    Min psykolog säger att jag är väldigt tanke och känslostyrd, och att det är därför som jag har denna rädsla. Men jag vet inte.
    Jag arbetade i tre år på samma avdelning som en man som är fem år äldre än mig. Jag vande mig aldrig vid honom eftersom han dels var attraktiv, och för att han visade intresse för mig, men också för att jag inte ville vara oattraktiv, men samtidigt ville jag vara det för jag ville inte att han skulle titta på mig på det sättet. Det är jättesvårt att förklara.
    Detta påverkar mitt liv till den grad att jag aldrig träffar nya människor, jag håller mig till min familj och en nära vän. Jag är rädd hela tiden, vad jag än gör. Jag klarar till exempel knappt av att gå i affären längre. Den rädslan har jag haft länge, och jag har försökt att träna bort det, men det går inte. KBT funkar inte på mig, och har aldrig gjort. Psykologer säger att det beror på att jag har Aspergers (?) Jag går en sträcka till min bil varje dag, ca 50 m, och har gjort i snart tre år, och det är lika jobbigt nu som första gången jag gjorde det. Vad beror det på?

    Jag måste få hjälp att tänka kring detta. Jag får inte så mycket hjälp av min psykolog. Någon här som har några tankar? Någon som har tips på hur jag skall gå tillväga för att jag skall kunna hantera min rädsla så jag kan leva lite mer i frihet? Jag behöver hjälp, detta styr mitt liv helt.

  • #2
    Det vore intressant att veta vilka mediciner du tar, förutsatt att du äter mediciner i nuläget.

    Anledningen till att jag frågar är för att jag tycker att det här låter som ett fall där det faktiskt kan vara av stor nytta att medicinera på rätt sätt. Det är sant att de sällan löser några problem permanent och vanligtvis krävs det terapi för att arbeta sig igenom fobier och ångest mm men de kan ändå vara till en stor hjälp att komma en bit på rätt väg.

    Jag tyckte annars att det där med att ta kontakt med män över nätet för att sedan träffa dem i person lät som en bra ide att steg för steg utsätta dig för din rädsla och kanske lättare kunna hantera den - det var trist att det inte fungerade så bra. Tror du att det är något du kanske ändå skulle kunna göra under rätt förutsättningar? Visste t ex de här männen om dina svårigheter/din rädsla för män? Och om de gjorde det, var de förstående eller stressade de dig till att träffas? Det känns som nyckeln här för att du ska kunna känna dig så bekväm som möjligt är att personen du har kontakt med förstår dina svårigheter och är beredd att låta allt ske på dina villkor i början - vara tålmodig och lyhörd för dina behov.

    Jag förstår att mina ord inte kan ha någon större inverkan på en så djupt rotad fobi men - merparten av oss män är faktiskt trevliga och schyssta personer :-) Vi skulle aldrig få för oss att skada en kvinna på något sätt och vi sitter inte och överanalyserar hur kvinnor klär sig eller beter sig.
    Last edited by DryIce; 2015-11-20, 01:08.

    Comment


    • #3
      Jag tar inga mediciner alls, förutom sömnpiller. Kan inte ta de flesta läkemedel då jag är väldigt känslig för biverkningar.

      De jag har pratat med på nätet har jag inte berättat någonting för. Jag kan aldrig tro att någon någonsin skulle vilja ha att göra med en sådan som jag, om denne visste hur sjuk jag är. Men min erfarenhet av män i största allmänhet är att många är väldigt otåliga och pushiga. Det skulle krävas ett enormt tålamod och respekt från hans sida, och det är tveksamt att en sådan man finns. Det skulle inte krävas mycket för att jag skulle dra mig undan. Utvecklingen i det förhållandet hade tagit ÅR, det kan inte finnas någon som vill lägga ner den tiden och mödan på en okänd människa när det finns så många friska vanliga tjejer där ute.

      Comment


      • #4
        Okej jag förstår. Det finns ingen möjlighet att du kan ta betablockerare? I och med att du har många fysiska symptom på rädsla och ångest och den typen av medicin är väldigt effektiv för att behandla sådana problem. Om du inte har testat kanske du skulle kunna höra efter om du kan få prova - de har inte särskilt mycket biverkningar så kanske du tål dem bättre än en del andra mediciner.

        Mja, jag vet inte om jag håller med dig där. Jag tror det finns människor som inte skulle se dina svårigheter som ett hinder. Det beror ju också mycket på vad det är för typ av förhållande, om det är ett vänskapligt eller romantiskt sådant. Åtminstone ett vänskapligt förhållande skulle jag inte alls ha några problem att ta det väldigt väldigt långsamt med innan man träffades. Antagligen med ett romantiskt förhållande också om jag verkligen fastnade för personen - man kan absolut fastna för folk online. Nu har jag själv vissa sociala svårigheter så därav kanske jag också har mer tålamod och bättre förståelse för hur andra kan känna, det finns säkert en hel del som inte har det. Och ja, visst finns det många otåliga och pushiga män också. Men jag tycker inte du ska ge upp hoppet. Alla människor är inte ytliga eller går efter vad som verkar enklast eller bäst. De som är värda något bryr sig om vem du är och om de gillar den personen kan de vara beredda att gå långt för dig. Tycker du ska prova berätta nästa gång om du pratar med någon.

        Comment


        • #5
          Hm har aldrig provat betablockerare faktiskt. Dock så har jag hört att det kan orsaka depression vid långvarig användning, och eftersom mina självmordstankar blir värre och värre så är det frågan om det är så klokt. Men man kan ju kanske prova i alla fall, hade varit skönt att slippa lite fysiska symtom om det går. Är det något som du har använt och har erfarenhet av?

          Jag tror helt ärligt att du är ganska unik då, de flesta hade lagt benen på ryggen om han fick veta allt detta på en gång. Jag tror inte att jag skulle våga att berätta för en helt främmande människa om mina problem - om han hade reagerat negativt så hade jag nog tagit det ganska hårt tror jag. Och vart skall man hitta andra människor som inte är så perfekta som de flesta framställer sig på dejtingsidor?
          Jag tror att jag skulle kunna acceptera med tiden att jag får leva utan partner om jag inte skulle hitta någon som accepterar mig och mina skavanker, men jag orkar inte leva i den här skräcken längre. Det tar för mycket energi, och i mitt sinne känner jag mig gammal, trött och sliten.

          Comment


          • #6
            Jo, det är sant att som med alla andra läkemedel som har en depressiv effekt på det centrala nervsystemet så finns möjligheten att det kan förvärra en depression. Men det är heller inget du måste äta varje dag om du inte vill utan du kan äta det vid behov - vid extra jobbiga situationer. Ja jag använder betablockerare och har mycket goda erfarenheter av dem. Tidigare var det helt omöjligt för mig att göra vissa sociala saker pga hjärtklappning och ångest som slog till och en känsla av att bara vilja fly från situationen. Nu kan jag fungera mycket bättre bland folk.

            Jag tror att du isåfall helt enkelt får försöka acceptera att det kommer vara människor som tappar intresset för dig när du berättar. Säger du det tidigt och t ex över nätet känns det kanske inte lika jobbigt om de slutar höra av sig. Jadu, jag har inte heller haft någon lycka på dejtingsidor. Däremot har jag kommit i kontakt med några trevliga människor via sidor som den här samt andra stödsajter eller forum för folk med liknande problem. Det kanske kan vara något för dig med?

            Comment


            • #7
              Jag har samma problem som dig och är diagnostiserad asperger, har dock problem med kvinnor och inte män eftersom jag är en man själv. Vi kanske kan hjälpa varandra, vem vet. Mitt email är gelfrid1987@gmail.com

              PS: Alla som har liknande problem och ser detta är välkomna att kontakta mig på detta mail, sedan så kan jag ge uppgifter till mitt skype om ni vill givetvis.

              Comment

              Working...
              X