Announcement

Collapse
No announcement yet.

Fobi för att kräkas och må illa

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Fobi för att kräkas och må illa

    Hej.


    Jag har fobi för att kräkas som jag har haft så länge jag kan minnas. När jag var barn så kräktes jag aldrig, blev aldrig magsjuk, men när jag var tonåring så fick jag min första magsjuka och den var inte nådig för fem öre. När detta hände så visste jag egentligen inte vad det var som höll på att hända, men jag visste bara att något är påväg upp. Så jag försökte springa ner till stora toaletten istället för lilla toaletten i vårat hus och jag hann inte dit. Jag spydde i trappan, sedan ramlade jag i trappan och spydde på mattan i hallen innan jag kom fram till toaletten och kunde spy färdigt. Detta var en traumatisk händelse för mig.


    Efter den här händelsen så har jag blivit paranoid. Varje gång jag känner att jag börjar få ont i magen så börjar katastroftänkandet; "Jag kommer att spy". Samma sak när jag känner mig illamående, katastroftänkandet kommer på två röda och försvinner inte. Jag har bara varit magsjuk en enda gång i hela mitt liv (peppar, peppar) och det var den värsta upplevelsen i hela mitt liv. Sen förra året 1 vecka innan jag skulle åka till pappa så åkte jag på en rejäl magkatarr som fick mig att spy av smärta. Då visste jag redan att jag var tvungen att spy och jag drog verkligen ut på tiden för att inte spy, men det hände ialla fall och efter jag spydde första gången så var jag rädd att jag skulle göra det igen så jag drack rätt så mycket Resorb för att förhindra det.


    Jag känner att den här fobin kontrollerar mitt liv. Jag vet att det är fullkomligt ofarligt och normalt att spy, men det är själva känslan av att spy som jag inte tycker om. Jag gillar inte sekunderna innan man spyr och det kommer ju så plötsligt varje gång så man hinner inte reagera ordentligt. Jag brukar få rätt svårt att andas när jag spyr eftersom min kropp tar i så mycket för att få ut allting och jag är rädd för att jag ska svimma där på golvet och drunkna i mina egna spyor.


    Oftast så känner jag mig förjävlig efter jag har spytt, men efter några minuter så känns det bra för då har jag ju ändå tömt innehållet som kroppen ville få ut, men sen är jag istället rädd för att spy igen. Jag har typ ett minne som en guldfisk. Efter varje gång jag spytt så glömmer jag bort hur det känns och då börjar rädslan om igen. Så det är som en ond cirkel.


    Jag har inte pratat om det här med någon professionell eftersom jag alltid trott att det här är väldigt vanligt, dock så vet min mamma om att jag är rädd för att spy, men hon uppmanar mig hela tiden att spy när jag känner mig illamående för det är bättre att få ut allt än att hålla det inne och fortsätta må dåligt. Jag vill kunna tänka så, men jag kan verkligen inte. Jag är så upptagen med katastroftänkandet.


    Anledningen varför jag skriver det här är för att jag har åkt på en till rejäl magkatarr och illamåendet kommer i vågor, ibland är det lite illamående och ibland är det så mycket illamående att jag är nästan säker på att jag ska spy, men jag gör aldrig det. Jag googlar i flera timmar på olika huskurer, jag köper hem receptfria läkemedel som jag vet ska funka och jag kör alltid på den här vita pepparkorn kuren som är så populärt bland dagis och förskolor. Jag vet inte om det är en Placebo effekt men för mig så verkar det funka. Jag var i en liten stuga tillsammans med min mamma någon gång förra året, först blev hennes sambo magsjuk och sedan blev hon magsjuk men jag blev aldrig det. Ibland undrar jag om jag faktiskt är immun mot det. Vinterkräksjukan har jag aldrig haft förut (peppar, peppar).


    Just nu sitter jag här med smärta i magen (som börjar försvinna väldigt sakta), halsbränna som också börjar försvinna en aning och så det här illamåendet som kommer i vågor. Idag har jag tagit 1 Omeprazol och 2 Novaluzid eftersom Novalucol inte fungerar på mig längre. Personalen på Apoteket sa att det tar ett tag innan Omeprazolen börjar verka så jag litar på att dom har rätt i det dom säger. Just i det här tillfället när jag skriver det här så sitter jag med en liten termos med kamomillte som jag har hört ska vara bra för magen.


    Jag ville egentligen bara skriva av mig, har ni några bra tips så är det jättebra!



  • #2

    Jag tycker inte heller om att spy (vem gör det?) men har lärt mig att det ibland är det bästa och att det känns väldigt bra efteråt. För mig kan det hjälpa att själv framkalla det. Dvs att när jag väl börjar må illa så går jag till toan och stoppar fingrarna i halsen, istället för att vänta in stunden när det kommer spontant. Då har man mer kontroll över det också, känns inte lika utsatt/oförutsägbart. Har du provat det någon gång? Hur tror du att det skulle kännas? Att försöka undvika att kräkas (när det behövs) är jättejobbigt, den där kväljningskänslan finns där hela tiden, men när det väl är gjort är den ju borta och jag brukar känna mig väldigt lättad.


    Comment


    • #3

      Hej castiel! Jag har samma problem som dig. Jag har också bara haft magsjuka en gång i mitt liv, säger också peppar peppar för de. Då var jag 15 år gammal och nu är jag 21år. Jag har spytt två gånger efter de fast de har varit en fylla å en gång då jag drack och hade mensvärk. Så dom gångerna de varit på fyllan minns man knappt, de bara hände inget man orkade hålla emot. men jag brukar ha jätte mycket ångest för de här med att jag har fobi för att spy. Jag vill ha barn men vågar inte må illa som alla säger att man gör. Jag vill ju egentligen inte strunta i att skaffa barn bara för att jag inte vågar må illa, de låter sjukt jag vet de är sjukt jobbigt när vinterkräk sjuke tiderna är. Jag spritar händerna jätte mycket och får typ socialfobi! Hatar att åka ner på stan när de är såna tider.. Jag håller typ andan när folk kommer för nära på vintern. Jag har en lillebror som varit sjuk i magsjuka flera gånger, när han varit sjuk har jag kall svettats å trott att jag också kommer att spy. Jag börjar få ont i magen då av inbilning av att jag också blivit sjuk. Men de har aldrig brytit ut på mig även fast ja tror att de är på väg att bli så när han är sjuk. Spyfobin är jätte jobbig för mig, att den trycker ner mig så mycket. Man känner sig inte lika som alla andra. Jag vet inte om du har likadant som mig men ja skulle hellre dö än att spy friviligt!


      Comment

      Working...
      X