Announcement

Collapse
No announcement yet.

Fobi för amputationer

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Fobi för amputationer

    Okej, detta är något jag inte pratat om med någon. Jag skäms så otroligt och jag mår så dåligt över det. Jag kan inte sova om nätterna och jag drömmer mardrömmar.


    Allt började med i höstas, då skit hände gång på gång.

    Min mormor fick cancer, en nära vän till familjen blev diagnostiserad med alzheimers och en mycket nära vän till mig tog livet av sig.

    Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag grät mig till sömns, drack bort mina tankar och var helt förkrossad. Sen tappade jag en vän, vi blev osams över något jag inte vill gå in på nu. Detta var så hemskt för mig. Jag grät mig till sömns varje natt, jag sov hela dagarna och jag hade ingen ordning på mitt liv över huvud taget. Det var så förjävligt att allt det skulle hände under 4 månader.


    Det var när jag och min fd vän bröt kontakten som konstiga saker började hända. Min hjärna kunde inte sluta sätta upp skräckscenarion gällande amputationer. Det gällde mig, min familj, mina vänner, min hund, ALLA.

    Jag gick runt och tänkte på det hela tiden, jag drömde mardrömmar om det, jag var och är fortfarande livrädd.

    Eftersom det bara var mina egna tankar som störde mig så var det inte omöjligt att vara "normal", men så fort jag såg/ser en man eller kvinna som saknar en arm eller ett ben så kryper det i kroppen på mig. Jag kan inte tänka, allt lägger av, jag känner hur paniken sprider sig. Jag klarade verkligen inte av det.


    Nu har det gått 9 månader med dessa problem. Varje morgon kollar jag så att mina armar och ben är kvar. jag håller alltid med en hand på mitt knä när jag kör bil för att veta att det finns fortfarande kvar.

    Jag går runt med skräck hela tiden, för detta är något som har fastnat i hjärnan.


    Jag vill så gärna söka hjälp. Jag vet inte vart, hur eller till vem.

    Snälla, är det någon med liknande problem som kan ge tips?



  • #2

    Jag tror det bästa är om du söker privat terapi det tar flera månader för det mesta att få träffa psykolog i sverige idag inom den vanliga vården och helst ska man va svårt självmordsbenägen och ha massa diagnoser för få hjälp. Privat kan man få tid nästan omgående. Sen kan man via sin vc få tillgång till psykolog men då är det oftast max 10 träffar eller så får man "bara" gå till en kurator (inget fel på dem men du behöver få träffa någon som kan sin sak och som har mer utbildning om hur hjärnan fungerar). Men kolla med din vc en del vc har psykologer kopplade till sig där man går den tid man behöver men de är få.


    Det finns privata som är kopplade till vården och då kostar det samma som hos vården. Så googla och när du ringer så fråga om de jobbat tidigare med liknande problematik. För som du beskriver det så låter det inte som en renodlad fobi utan snarare att du förlagt din ångest dvs såkallad försjutningsångest det handlar egentligen inte om rädsla för amputation utan grundproblemet är alla dödsfallen/alzemerns/förlorat en vän som är ditt problem. Det är absolut inget ovanligt att det kan ske när man varit med om mycket på kort tid. Hjärnan klarar inte av hur mycket som helst och då lägger man ångesten på annat.


    Så med rätt hjälp kommer du kunna släppa denna oro/rädsla för amputation även om det kanske inte känns så just nu för dig. Det finns hjälp att få du ska inte behöva ha det så.


    Comment


    • #3

      Jag tror det bästa är om du söker privat terapi det tar flera månader för det mesta att få träffa psykolog i sverige idag inom den vanliga vården och helst ska man va svårt självmordsbenägen och ha massa diagnoser för få hjälp. Privat kan man få tid nästan omgående. Sen kan man via sin vc få tillgång till psykolog men då är det oftast max 10 träffar eller så får man "bara" gå till en kurator (inget fel på dem men du behöver få träffa någon som kan sin sak och som har mer utbildning om hur hjärnan fungerar). Men kolla med din vc en del vc har psykologer kopplade till sig där man går den tid man behöver men de är få.


      Det finns privata som är kopplade till vården och då kostar det samma som hos vården. Så googla och när du ringer så fråga om de jobbat tidigare med liknande problematik. För som du beskriver det så låter det inte som en renodlad fobi utan snarare att du förlagt din ångest dvs såkallad försjutningsångest det handlar egentligen inte om rädsla för amputation utan grundproblemet är alla dödsfallen/alzemerns/förlorat en vän som är ditt problem. Det är absolut inget ovanligt att det kan ske när man varit med om mycket på kort tid. Hjärnan klarar inte av hur mycket som helst och då lägger man ångesten på annat.


      Så med rätt hjälp kommer du kunna släppa denna oro/rädsla för amputation även om det kanske inte känns så just nu för dig. Det finns hjälp att få du ska inte behöva ha det så.


      Comment


      • #4

        Detta kräver nog en bit mer än mina små kunskaper. men när jag läser det du skrivit, tolkar jag att det skulle kunna handla om plötsliga separationer som du inte ville skulle ske men ändå hände utan att du kunde påverka skeendet.

        En amputation är också en separation, utan en möjlighet att kunna påverka det. man förlorar en del av sig själv. På samma sätt har du förlorat delar av dig själv. Närmare bestämt 3 eller 4 delar.

        Detta är bara en tanke. Det kan vara ett sätt för din hjärna att lägga upp ett känslomässigt pussel. Jag påstår att du behöver prata med någon om detta. Om din familj är öppna för att vi alla är unika och vår egen kropp och hjärna försöker lösa uppkomna problem på unika sätt. Om detta inte är ett alternativ anser jag att du behöver prata med någon som arbetar med sådant här.

        En sak vill jag påstå. Du är inte ensam om att ha upplevt något sådant här, även om olika personer har sannolikt en egen berättelse.


        Lycka till


        Comment


        • #5

          Tack så mycket för svaren. Ska söka hjälp hos en kbt i veckan så får jag hoppas på att detta blir bra.


          Comment

          Working...
          X