Announcement

Collapse
No announcement yet.

Sväljfobi med ett akut problem.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Sväljfobi med ett akut problem.

    Nu ska vi se vart jag ska börja.

    När jag var tolv år så gick jag till tandläkaren,

    glad i hågen då jag älskade att gå till tandläkaren,

    mycket för att jag då slapp skolan för en liten stund.

    Väl där så fick de bedöva hela min underkäke för

    att kunna laga det hålet jag skulle laga utan problem.

    När de var i sluttampen så kändes det som om jag fick

    metall i halsen, det är så jag minns det som om något

    trillade ner i halsen och jag hade svårt att svälja,

    tandsköterskan tog min till läkaren och ringde efter

    min mamma. Troligen så var det pga den stora bedövningen

    som de var tvugna att lägga, men kan säga att den lilla

    lilla händelsen förstörde i stort sett hela mitt liv om

    man nu kan säga så.


    Sen efter det fick jag problem med att gå till tandläkaren,

    jag gick inte dit förrän ungefär 12 år senare när jag insåg att jag måste.

    Jag hade tur jag fick gå till den tandläkaren som jag var hos när jag var 12.

    Jag gillar henne och känner stor förtroende för henne.

    Visserligen behandlar hon mig som ett barn ibland, men jag tycker det är okej.

    Hon tycker jag är duktig och berättade för sköterskan förra gången so var ny,

    hur bra det gått för mig att gå till tandläkaren nu.


    Jag fick även problem med sväljfobi, det var inget jag visste då, det är först nu jag

    fattat att det finns ett namn för min fobi.

    Jag har i många år trott att jag var ensam om detta och att jag helt enkelt var knäpp i huvudet.

    Många förstår inte problemet heller, folk säger men vaddå det är ju bara att tugga och svälja.

    Nej det är det inte. Inte om det innebär att just den matbiten kommer bli din död.


    Så i alla fall i början så började jag med att äta bara fil och choklad.

    Jag levde på kanske en tallrik fil om dagen och kanske en 200grams chokladkaka.

    Problemet var att jag gick ner en massa kilon och till och med tappade min mens för ett tag.

    Då tog min mamma m ig åt sidan och sa det att om du inte börjar äta så kommer vi att få lägga in dig på sjukhus.

    Så mina föräldrar satte mig vid middagsbordet och la upp potatis och sås och så fick jag sitta kvar till jag ätit upp det.

    Jag kunde ta en bit potatis i munnen och tugga, tugga och tugga tills munnen var så full av saliv att jag var tvungen att spotta ut det i toaletten.

    Men till slut började jag äta och åt i stort sett endast potatis och sås men det var ju en stor förbättring.

    Sen blev det bättre och bättre och jag började äta pasta, ris, potatis, pommes och såna tillbehör och sås.

    Under många år så åt jag bara det, sen la jag till bröd, pannkakor och morötter.

    Det är först många år senare som jag började försiktigt med att äta vegitariskt "kött".

    Nu för tiden så äter jag massor om man jäför med på den tiden. Men jag har liksom en lista på vad jag kan och inte kan äta.

    Jag kan tex äta gurka men inte sallad för jag är rädd att det ska fasta i halsen.


    Jag kan lära mig äta en sak och sen tappa det igen tex för två sommrar sen så åt jag en jordgubbe bara på prov.

    Det gick bra och hela den sommaren frossade jag i jordgubbar, medans nästa sommar så vågade jag inte igen.

    Så de två senaste midsommaraftonarna har varit jobbiga då jag vill men inte vågar äta jordgubbar.

    Min kompis hånade mig och sa, Vaddå är du rädd för att äta jordgubbar?

    Då kommer det där jobbiga uttrycket igen, det är ju bara att tugga och svälja.

    Någon mer som hatar det uttrycket?


    Men i alla fall jag äter massor nu och klarar mig rätt bra jag börjar äta något nytt nästan varje dag.


    Men så för ett par månader sen hade jag ett bakslag och jag och min sambo blev vräkta från ett hus vi hade hyrt i ett halvår.

    Ägaren ville sälja och vi behövde flytta för hon orkade inte hyra ut längre.

    Problemet med henne var att helt plötsligt bestämde ho att hon skulle komma förbi eller att någon skulle göra något i huset.

    Så under tre månader hade vi ett helvete med flytt, panik för om vi skulle hitta ett nytt hem, städ och rädlsa för hyresvärdinnan.

    Jag fick halsbränna av stressen och oron. Men det visste jag inte då det jag visste var att jag hade som en klump i halsen och trodde det var efter en förkylning.

    Det medförde att jag fick problem att äta och åt då inget och då blev ju magsyran värre.

    Jag hoppade tillbaka många steg och första dagarna när det var som värst åt jag Naturdiet(för de är så nyttiga) och tomatsoppa.

    Ingen bra mat för magen det inte.

    Så jag fick sakta äta potatis och försöks äta, denna gången gick det ju lättare att komma tillbaka än när jag var liten.

    Men en kväll skulle jag äta potatis och sås och jag mosade potatisen med såsen och tog en liten liten bit och försökte svälja och drack massor till det.

    Drickandet medför att jag blev mätt för snabbt.

    Men sen började jag kunna äta mer ordentligt igen men jag had tappat vissa saker som jag kunnat äta innan som tex broccoli.


    Men vad bra tänker ni case closed.

    Tyvärr inte då kom nästa problem. Magkatarr.

    Jag har nu haft magkatarr i snart 5 veckor och jag ringt sjukvårdupplysningen två ggr och fått tips på inside och Galieve.

    Tack gud för flytande medicin. Tyckte att jag blev bättre och det blev jag ju men inte helt frisk.

    Ringde då vårdcentralen och hon sa men köp omerperzal så kommer du vara symptomsfri på några dagar.

    Berättade då för henne att jag inte kan svälja tabletter.

    Men hon ville inte lyssna och sa att jag skulle pröva det och återkomma om det inte hjälpte.

    Jaha så jag gick och köpte tabletterna med en stor ångest i mig.

    Sen kände jag att jag blev bättre innan jag hann ta någon tablett och kände en stor lättnad.

    Men så igår kom smärtan tillbaka och jag tror att jag måste ta tabletterna.

    Så nu till mitt akuta problem, jag har inte svalt en tablett på 18 år.

    Jag har klarat mig med flytande och brus.

    Vad ska jag göra?

    Folk säger men det är ju bara att göra det?

    Jag tror jag vill börja gråta varje gång de säger så.

    Det är inte bara det inte om man haft en fobi för det så länge som jag har.

    Jag försökte idag att ta en tablett men det är liksom en spärr som jag inte kan komma över.


    Finns det någon annan medicin som man kan ta?

    Kan man gå till vårdcentralen och kräva något som jag kan ta?

    Finns det någon akut psykolog man kan gå till för hjälp att ta tabletter?

    Någon som har liknande problem?


    Hjälp, jag har panik, jag vill ju inte att det ska utveklas til magsår för att jag inte tar denna medicinen.


    Vad ska jag göra?


    MVH Jessika



  • #2

    Hej Jessika!


    Jag arbetar med patienter som har sväljsvårigheter (dock inte av samma anledning som dig) och vi öppnar Omeprazol kapslarna. Det viktiga är att svälja granulatkornen hela.


    Kopierade text från FASS


    Vad du kan göra om du har svårt att svälja kapslarna


    •Om du har problem att svälja kapslarna:


    Öppna kapseln och svälj innehållet genast tillsammans med ett halvt glas vatten eller tillsätt innehållet till ett glas vatten (icke kolsyrat), någon sur vätska (till exempel äpple-, apelsin- eller ananasjuice) eller äpplemos.


    Rör alltid om blandningen direkt innan du dricker den (blandningen blir inte klar). Drick blandningen genast eller inom 30 minuter.


    För att vara säker på att du har fått i dig allt läkemedel, skölj noggrant med ytterligare ett halvt glas vatten som du dricker upp. De fasta partiklarna innehåller läkemedlet – tugga eller krossa dem inte.


    Hoppas att det funkar!

    /E


    Comment

    Working...
    X