Announcement

Collapse
No announcement yet.

Fobi för bränder

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Fobi för bränder

    Är inte säker på om detta handlar om en fobi, stressreaktion eller både och. Men jag har i alla fall en väldigt stark rädsla för bränder och brandvarnare, och det är något som har blivit allt värre med tiden.


    Våren 2012 låg jag och halvslumrade när jag hörde att grannens brandvarnare hade dragit igång. Jag hade lagt mig sent och var precis på väg att somna. Hade jag sovit hårt hade jag förmodligen inte hört något eftersom det var några lägenheter emellan oss.


    I och med att jag var nyvaken visste jag inte hur länge den hade larmat och om det i så fall var allvar. Det var helg, så jag visste inte heller hur många som var kvar i huset och ifall någon annan hade ringt.


    Det slutade i alla fall med att jag sprang ut ur huset och ringde 112. Jag vet att man egentligen ska stanna i sin lägenhet om man tror att det brinner, ifall det skulle vara rök i trapphuset, men jag hade sådan panik att jag bara var tvungen att komma ut.


    Brandkåren kom ganska snabbt, och lyckades efter ett tag hitta den lägenhet som ljudet kom ifrån. Det var en granne som hade glömt att stänga av spisen när han hade gått och lagt sig, och sedan vaknade han inte av brandvarnaren. Det hade som tur var inte börjat brinna, utan var "bara" ganska mycket rök.


    Efter detta började jag få svårare att sova. Jag hade mardrömmar om bränder med jämna mellanrum, och ganska ofta fick jag för mig att jag hörde brandvarnare när det var något annat ljud.


    Det lugnade dock ner sig en aning efter att jag börjat med en ny medicin. Jag har även en terapeut som jag har gått i stödsamtal hos regelbundet. Det har hjälpt mig på många sätt, men tyvärr hjälpte det inte mot rädslan för bränder.


    Förra året började jag på ett nytt jobb. Ibland är det andra människor i närheten, men en stor del av tiden har jag stått ensam inne i ett stort magasin.


    I slutet av sommaren gick brandlarmet när jag var ensam därinne.


    Även den här gången fick jag panik. Det är en väldigt stor byggnad jag jobbar i, så jag vet inte alls vad som händer på andra håll. Om det brinner och i så fall var. Om jag ska springa ut och i så fall åt vilket håll det är bäst att springa. Eller om det är bäst att stanna där jag är. Fast skulle det då brinna är jag ganska illa ute, eftersom det inte finns några fönster i magasinet där jag är.


    Jag sprang i alla fall mot kontoren där de flesta andra jobbar och kom ut, tillsammans med några av de andra. Det var bara en fläkt som hade blivit överhettad, fick vi reda på i efterhand, men då hade jag ju redan hunnit tänka att det var allvar och att jag kanske inte skulle komma ut.


    Efter det började problemen om igen. Jag har tidigare gått i EMDR för att bearbeta sådant som hände när jag var yngre, och det har haft hyfsat bra effekt, så jag gick tillbaka till min gamla terapeut. Trots att jag kände mig mer otrygg på jobbet ville hon att vi skulle börja jobba med det som hade hänt året innan, inne hos grannen. Hon trodde att det även skulle hjälpa mot minnena av det som hände på jobbet.


    Den här gången hjälpte det dock inte lika bra, och när det gäller incidenten på jobbet har det inte alls haft någon effekt.


    Jag är medveten om att risken för att någon större brand skulle hinna utvecklas är minimal, eftersom larmen uppenbarligen är väldigt känsliga. Jag har även kollat utrymningsvägarna, både när jag började på jobbet och efter den här incidenten. Problemet är att jag helt tappar förmågan att tänka rationellt när jag hör brandlarmet, eller något som liknar det. Jag blir verkligen som en annan människa. Vilket tyvärr händer ganska ofta, eftersom vi har ett annat larm som drar igång om någon råkar komma åt knappen för att släcka lamporna inne i magasinet.


    Jag har gått till jobbet ungefär som vanligt under hösten, även om jag varit tvungen att ta ledigt några dagar när jag har varit så stresskänslig att jag inte kunnat gå ut. Men ändå har jag till största delen utsatt mig för det som jag är rädd för. Men det verkar snarare ha gjort det värre. Jag får upp larmet på hjärnan med jämna mellanrum och det gör mig ungefär lika rädd som när det hände på riktigt, även om jag någonstans förstår att det bara är i mitt huvud.


    I slutet av förra veckan började jag jobba igen efter helgerna. Jag hade hoppats att fobin skulle lugna ner sig medan jag var ledig, men det hade snarare blivit värre. Tidigare har jag främst varit rädd för att något ska hända när jag är ensam, men nu har jag även börjat oroa mig för att larmet ska gå när jag är i någon större affär eller på bio.


    Efter att det andra larmet sedan drog igång ännu en gång kände jag att jag inte längre klarade av att jobba inne i magasinet.


    Min chef gör så gott han kan för att jag ska ha det bra, så idag har jag fått sitta inne i ett annat rum och jobba största delen av tiden, men jag måste fortfarande gå in till magasinet några gånger om dagen. Jag försöker tänka när jag går in att det bara är att springa ut genom dörren ifall larmet skulle gå, men när jag väl är där inne känner jag mig så utlämnad och ensam.


    Som så många gånger är det som om olika problem går in i varandra. Så det handlar egentligen inte bara om fobin för bränder, utan även mina andra problem - som min sociala ångest och bristande tillit till andra människor - spelar ju också in.


    Jag tror att mycket hade varit annorlunda om jag hade haft bättre kontakt med folk omkring mig, med mina grannar, med de andra på jobbet och med folk i allmänhet. Så jag borde väl egentligen börja i den änden och inser att jag blir tvungen att jobba med det för att (förhoppningsvis) inte lika lätt få fler problem i framtiden. Men just nu är fobin för bränder det som är mest akut, eftersom jag är rädd att jag i annat fall blir tvungen att sjukskriva mig.


    Jag har börjat ringa runt för att försöka få tag i någon terapeut, jag tänker att KBT kanske skulle funka, men så som det kändes idag är jag rädd att jag aldrig kommer att bli av med problemet.


    Finns det någon som haft liknande problem som har lyckats bli av med dem? Jag skulle behöva en aning hopp just nu.



  • #2

    Känns som en väldigt jobbig fobi.

    Jag har aldrig varit rädd för bränder så.

    Jag är däremot rädd att min bostad ska stå i lågor när jag kommer hem från jobbet och att mina älskade djur ska brinna inne. eller att det ska börja brinna i någon elektrisk pryl när jag sover.


    Men till ditt problem, kanske skulle hjälpa om du skrev en lapp till dig med en utrymningsplan vart du ska springa och vad du ska tänka på om du hör larmet.

    Kanske skulle du gå på någon sorts brandövning, om det finns sådana för att lära dig mer om utrymmning och så.

    Förstår att ditt problem är jobbigt och oftast förstår inte omvärden att man har en fobi utan tror att man är knäpp eller så säger de men det är ju bara att göra.

    Så jag hatar det uttrycket.


    Hoppas man kan varit till lite hjälp genom att visa att man är här och tänker på dig och ditt problem.


    MVH Jessika


    Comment


    • #3

      Tack för ditt svar!


      Sedan jag skrev sist blev det först en aning bättre, tack vare att jag var på EMDR en gång till. Och sedan tyvärr en aning sämre igen, efter ännu en mardröm som jag hade förra veckan. Men jag får inte längre samma panik när jag blir lämnad ensam, så jag har i alla fall klarat av att stanna på jobbet.


      Jag var på brandskyddsutbildning hos räddningstjänsten förra året för att lära mig använda handbrandsläckare. Jag frågade i samband med det om det fanns någon kurs där man kunde få lära sig utrymning, men det är något som måste ordnas ute på arbetsplatsen.

      Jag vet inte om en utrymningsplan skulle göra så stor nytta. Har en karta på väggen precis intill min arbetsplats, men den säger mig inte så mycket. Det bästa skulle väl vara att öva om och om igen, på alla möjliga utrymningsvägar som finns i olika kombinationer. Så att det verkligen sätter sig i ryggmärgen.


      En annan sak som oroar mig är att många av dörrarna öppnas med kort eller knappar. Jag vet inte alls hur det skulle fungera om det började brinna och strömmen gick. Om det då finns någon möjlighet att snabbt och enkelt öppna dem manuellt. Jag har tänkt att jag ska fråga chefen om det, men skäms över att detta med bränder fortfarande oroar mig.


      Häromdagen fick jag reda på att de kommer att testa brandlarmet om några veckor. Inte någon riktig brandövning då man ska springa ut, utan de ska väl mest se så att det fungerar. Jag har möjlighet att slippa undan eftersom jag egentligen inte ska jobba dessa dagar. Har dock funderat på att gå dit bara för att utsätta mig för larmet i en situation då jag (åtminstone rent intellektuellt) vet att det inte är farligt.


      Jag vet inte om det är en bra idé?


      Det är ju som sagt en aning bättre, och jag är så rädd att det ska bli värre igen med tanke på att det ett tag var så illa att jag hade självmordstankar efter incidenten i slutet av sommaren. Samtidigt finns ju chansen att det blir ännu bättre. Tyvärr fick jag inte reda på när under dagen det skulle ske, så känner jag mig själv rätt lär jag gå omkring och vara på helspänn. Öskar att jag kunde få utsätta mig för det i min takt. Att först få lyssna på det helt planerat, tillsammans med någon jag känner mig trygg med. Nu verkar det tyvärr bli svårt att ordna.


      Comment


      • #4

        Du måste gå tillbaka till det första tillfälle det brann och jobba med det, och ta reda på om det tidigare i din barndom har funnits nåt tillfälle när det varit brand. Eller är det så att det bara är ett substitut för annan ångest såkallad förskjutningsångest. Om det är förskjutningsångest spelar det ingen roll hur mycket du bearbetar det första tillfället utan du måste hitta varför du förskjuter din ångest. Vad ligger bakom. Kan bero på många orsaker tex kontrollbehov mm.


        Detta bör en bra terapeut kunna hjälpa dig med. De har tex visat sig att personer med flygrädsla oftast är rädda för att inte ha kontroll inte själva flygandet i sig. Själv anser jag att det är fullständigt irrationellt att inte va rädd vid flygning. Helt övertygad att varje flygning kommer bli min sista men överlevt flera stycken Så sök hjälp du ska inte behöva va så här rädd.


        Comment


        • #5

          Som jag tror handlar det både om fobi för bränder, för jag var med om ett par andra incidenter när jag var yngre. Men det finns även annat som ligger bakom. Dels en rädsla för att inte kunna ta mig därifrån, och bristande tillit till folk omkring mig. Jag tycker att jag har ganska bra koll även när det gäller vad denna rädsla kommer ifrån. Det är kommer dock ta tid att arbeta bort eftersom jag enligt min läkare hunnit utveckla en fobisk personlighetsstörning.


          Jag står i kö till KBT inom den offentliga psykiatrin nu, men det kommer att ta i alla fall ett par månader till innan jag får börja.


          Comment

          Working...
          X