Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag har emetofobi

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag har emetofobi

    Hej!

    Jag visste aldrig att det fanns något som kunde kallas emetofobi, alltså rädsla för att se någon spy, höra, lukta eller spy. Jag har alltid varit säker på att jag har någon sorts rädsla för just "spy". Men min mamma svarade alltid

    "fobi får bara svaga människor och du är inte svag eller?". Jag brukade oftast nicka försiktig. Sedan dess har jag hatat mig varje gång jag kände hur hjärtat började bulta, hur svetten sprider sig, skakningar ifrån hela kroppen och längtan att fly. Jag vill som alla på den här forum öppna mig och ta ut hela min historia om emetofobi.


    Det började när jag var 10 år.

    Min mamma är en glad person som älskar att festa loss,hon gillar att ha kul med släkt och kompisar. Så varje helg blev det efterfest och jag blev inskickad till mitt rum med de andra små barnen. Allt brukade vara kul framtills de andra barnen har somnat och inser att vara jag är uppe. Jag brukar bli rädd när klockan blev 3 på morgonen för det är då de börjar att kräkas. Jag kommer ihåg hur jag brukar tvinga mig själv att sova eller fokusera på musiken istället på att höra hur personen kräks på golvet. Alla andra sover och ingen kan vara uppe och trösta mig. Det är bara jag som är rädd medan de andra små barnen sover. Jag brukar önska att jag vore 5 år som dom för då bryr man sig inte om allt som händer. Och sedan måste man stå ut med lukten som sprider sig i huset. Och det värsta av allt är att när jag äntligen har lyckas somna så vaknar jag 1 eller 2 minuter innan personen kräks. Och det har varit alltid så, vet inte varför. Och efter ha hört eller luktat på den stinkande spyan så kan jag inte somna utan ligger klarvaken och darrar för fullt. Jag kommer ihåg en annan gång då min mamma kom in, hon var super full och luktade spy och ville lägga sig bredvid mig. Jag kunde inte reagera utan bara flyttade mig åt sidan och gav henne plats. Kroppen fungerade men hela min hjärna var blockerad. Min rädsla var så stor att jag kunde inte be henne gå och sova i badrummet. Som tur märkte hon att jag inte var bekväm och gick.


    Och framtill nu (17 år) så är jag fortfarande rädd. Det är svårt att prata det med någon i min samma ålder. Eftersom jag är rädd att se fula miner eller höra deras skratt. Jag vill inte att de ska komma fram med idiotiska skämt.Med andra ord ingen kan förstå mig. Och pågrund utav det så hatar jag också öl. Lukten av det är vidrigt och det gör en att göra pinsamma saker och värst av allt man blir FET utav det. Jag festar inte (har aldrig gjort det) inte med öl i allafall. När min mamma brukar ha fest hemma brukar gästerna bara komma och gå. De hjälper inte ens att städa lite i huset. Min mamma och jag brukar få städa deras ölburkar och allt de har stökat till med, ja t.o.m deras spyor. Men nog med den saken. Men när jag ser eller värst av allt hör någon att kräkas så börjar jag att hata personen. Det blir ett hat och om personen kommer närmre mig så kan jag börja skrika på h*n som om det vore en brott. Är det normalt? Det klart jag blir skit rädd och ledsen men istället för att visa det så kommer det ut en hat. Jag vill inte ens se på personen. Jag vill bara fly och glömma allt. Och eftersom jag är jätte petig med lukt. Så måste h*n ha duschat sig eller åtminstone lukta fräsch igen. Annars är h*n lika gärna en främling som jag inte känner. Det gäller med alla sorters människor och det fruktansvärda är att de kan bara med min familj. Jag vet att det är fel. Jag tycker själv synd om de som jag sårar. Men är det normalt? Sista frågan: Om man har en fobi är man en svag människa då? Jag har fått andra paniks attacker och jag är orolig att när jag har bekämpat en av mina fobier så kommer en annan ta rum. Jag vill kunna bli fri ifrån allt.



  • #2

    Hej!


    Gud vad hemska upplevelser du varit med om, i mina öron verkar det helt sinnessjukt att man som mor lämnar sitt barn i ett rum med andra barn och festar tills man spyr! Fruktansvärt omoget och omoraliskt gjort av alla de föräldrarna! Jag förstår verkligen din rädsla och äckelkänsla för spyor och spyende människor! Du kan ju inget annat än associera det till vårdslösa människor som är fulla och tvingar dig uppleva obehagliga situationer alldeles ensam och rädd! Det här är så starka och obehagliga upplevelser att jag tror att du bör få hjälp hos en psykolog för att få bort fobin och att bearbeta det obehagliga du har upplevt så att du kan gå vidare.


    "Bara svaga människor har fobier." Det var det absolut dummaste påstående jag hört! Det är verkligen inte sant. Att en mamma säger nått så konstigt till ett barn är ju bara skamligt. Alla människor kan få fobier! Alla typer av människor kan få fobier! Man får en fobi för att man har upplevt något riktigt obehagligt och därför skyddar sig själv mot det genom en rädsla för det. Man kan också få en fobi genom att se någon annan uppleva en situation eller sak obehaglig.


    Till exempel om man som liten sett en person skrika av rädsla när de ser en spindel, så registrerar hjärnan det som att spindlar är något man ska vara rädd för/är ett hot, och därför får man spindelfobi. Ofta blir en stor fobi något mycket obehagligt att uppleva, får fysiska symptom, ångest mm. Det är inget fel på dig! Det är bara din hjärnas skyddsmekanism som programerats till att ha en fobi. Du kan få hjälp av en expert att få bort den, att "avprogramera" fobin genom övningar och att lära dig tänka på ett annat sätt.


    Kram

    Jessica


    Comment

    Working...
    X