Announcement

Collapse
No announcement yet.

Emetofobi

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Emma87
    started a topic Emetofobi

    Emetofobi

    Hjälp?!

    Alltså jag blir galen, det är i mitten av Juli och jag oroar mig för vintern redan. För jag har nämligen fått för mig att vintern det är spysjukans tid. Vintern som va var hemsk.

    Min pojkvän fick spysjukan dagen innan nyårsafton, jag rymde hemifrån, jag bara kände hur illamåendet naglade sig fast och jag va tvungen att sova på toagolvet hemma hos min mamma för jag va så rädd att jag skulle spy! (Det gjorde jag inte..) Och samtidigt som jag va helt skräckslagen kände jag mig så jävla elak mot min stackars pojkvän som va dålig och alldeles ensam. Jag åkte faktiskt dit, men det krävdes hela min viljestyrka och jag va så paralyserad av skräck att jag knappt vågade andas. Men jag blev inte sjuk..

    Min mamma och en massa andra brukar säga att jag är immun, att jag inte kan få spysjukan, det får mig att gripas av panik, för säger de det och jag tror på det så kommer jag helt säkert att bli dålig.


    Den här lilla episoden har förstört 7 månader för mig nu, det första som hände va att jag inte kunde äta, ville inte ha något i magen som jag kunde spy upp, det andra var att jag fick panik så fort det närmade sig "läggdags", för jag har ju fått för mig att man oftast blir dålig på natten. Så varenda kväll i flera månaders tid hade jag panikångest och va helt bombsäker på "att inatt! I natt då kommer jag att bli dålig!" Vilket jag inte blev men det spelade ingen roll, det innebar ju bara att det skulle komma nästa dag lr natt :S Varje natt var jag tvungen att hämta en hink och ställa bredvid sängen, det gör mig på något vis lungnare. Varenda kväll när jag låg i sängen och kände illamåendet så bad jag min pojkvän lägga sin hand på min mage och känna om den kändes hård (hans hade nämligen blivit stenhård och uppblåst när han va dålig..)Det spelade egentligen ingen roll om han sa att den va mjuk för jag trodde honom inte men det blev som en tvångstanke.. Om han inte gör så ikväll så blir jag helst säkert dålig bara för att han inte gjorde det. Det tredje va att jag verkligen hatade att gå till jobbet (jobbar i en liten statoilmack) för där va det ju in folk hela tiden och de kunde smitta mig, åh va dåligt jag mådde. Fast jag kunde ju iofs inte va hemma heller eftersom immunfösvaret blir härdat av att vara där det finns en massa smittor.. Ville nästan döda alla som kom in och pratade om magsjuka, ingen fattar liksom hur det är! Tvättade/tvättar händerna hela tiden. Oroade mig så mycket att jag fick magkattar (plus mitt dagliga intag av tio vitpeppar korn, eftersom jag hört att man inte smittas om man äter såna, som troligtvis frätte sönder hela min insida.) Och ett symtom på magkattar är just illamående.. suck.. Min mage är fortfarande inte bra och jag tror inte den kommer bli det mer heller.


    Det finns så mycket jag är rädd för pga den här j***a fobin, jag kan inte åka båt, inte flyga, vill inte åka bil för tidigt på dagen lr för långt, vågar inte äta vissa saker ute, är rädd för att vistas på platser där det är mycket folk, vill inte allför gärna gå ut på fest eftersom folk måste dricka tills de spyr... Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst!


    Jag blir så trött, vill bara lägga mig ner och dö! Om vintern som kommer blir lika hemsk som den här så gör jag nog det för det är helt fruktansvärt. Vet inte vart jag ska ta vägen..


    Är det nån som har ett trollspö som kan trolla bort det här eländet?!



  • replied

    Emma87 jag känner igen mig själv så fruktansvärt mycket. Lider själv av exakt samma problem.

    Jag har fått för mig små grejer(speciellt när jag ska sova) har alltid en hink bredvid sängen, vill ha lampan på och lämna toa-dörren öppen så att det finns en "friväg" ifall jag skulle vakna på natten och vara dålig. Det känns för mig som att det är det värsta som kan hända för att man oftast hör att man fått magsjuka under natten. Och det är just därför mina sömnproblem uppstått, jag har fått något slags "kontrollbehov" att känna efter hela tiden hur jag mår, för om jag skulle behöva kräkas så vill jag vara förvarnad. Som ibland när jag ska göra något åka bort tex kan det gå jätte bra i början och sedan kommer jag på mig själv att jag inte "tänkt" på hur jag mår och att magsjukan kan faktiskt slå till närsomhelst, detta har blivit ett stort handikapp i vardagen, det har blivit så att jag helst stannar hemma ifall jag skulle bli magsjuk. Har alltid tyckt om att jobba med barn och vill ha det som mitt framtida yrke, men var tvungen byta yrke nu pga av Emetofobin, klarade inte av smittorisken på skola/dagis. Klarar nästan inte av att äta mat som någon annan gjort. Klarar inte av att höra att någon i min omgivning åkt på magsjuka, det spelar ingen roll om det är min moster som jag inte träffat på någon vecka eller min syster som jag träffade för någon dag sedan. Får världens hjärtklappning av bara höra ordet och att prata om det. Måste tvätta händerna varenda gång jag varit utanför huset. Och med jämna mellanrum kolla mig i spegeln för att se att jag inte ser sjuk ut, och det finns så så mycket mycket mer som stör min vardag.

    Skulle vilja bli av med detta så fort som möjligt så jag kan få lägga min energi på något annat, har nyligen börjat hos en psykolog och har ännu inte kommit så långt, men hoppas att det kommer gå vägen. Och verkligen skönt att höra att man inte är ensam om detta!


    Har sedan sommaren oroat mig för att vintern ska börja, enda sedan första snön/kylan kom så fick jag ont i magen och illamående, bara känna lukten av vinter fick mig att tänka på magsjuka. Att måsta tänka på magsjuka flera gånger per dag gör mig tokig!


    Leave a comment:


  • replied

    Jag har även jag emetofobi. Jag klarar inte alls av att någon kräks. Om min sambo måste spy av någon anledning så ligger jag och gråter och skakar och håller för öronen. Klarar inte ens av om mitt eget barn kräks.

    Skönt att se att jag inte är ensam!


    Leave a comment:


  • replied

    Trodde inte att någon var som jag, men nu ser jag att det faktiskt finns andra med samma problem.

    Jag är livrädd för att få kräksjuka, och inte kan jag riktigt förklara varför heller. På kvällen när jag går och lägger mig, ser jag till att det inte ligger något på golvet nedanför sängen (ifall jag blir dålig och kräks på golvet) Jag jobbar också på bensinstation och när folk kommer in och berättar att någon i deras familj har kräksjuka vågar jag knappt ta i pengarna och efter måste jag tvätta händerna. Jag känner precis som du ang fester, jag går inte gärna och om jag ändå gör det lämnar jag festen tidigt innan alla blir fyllesjuka.

    Om jag mår illa kämpar jag emot och sväljer i timmar istället för att gå på toaletten.


    Leave a comment:


  • replied

    Min dotter, som nu är 23, har haft denna fobi också, men är mycket bättre nu. Den började en gång när hon var 4, jag var nyskild och fick magsjuka. Hon ropade på mej om nånting och jag låg på toa och spydde, kunde knappt svara henne och än mindre ta hand om henne och det hon ville. Jag tror hon kände sej väldigt otrygg just då, när mamma inte fanns där för henne. Efter det blev hon jätteledsen och förtvivlad om jag spydde nån gång. Har hon själv mått illa har hon hållt emot så att säga, men det inte lika stort problem som när nån annan spydde.

    För ett par år sen fick hennes kille magsjuka, flera gånger faktiskt. Första gången gick hon hemifrån, men hade väldigt dåligt samvete för att hon lämnade honom när han mådde så dåligt. Nästa gång var hon hemma men satt och höll för öronen för att slippa höra honom. Hon ringde mej och var helt förtvivlad vad hon skulle göra. Nån månad senare ringde hon och sa att hon hade spytt själv, det bara kom och hon kunde inte hålla emot. Det var inte alls så jobbigt som trodde! Efter den gången går det mycket bättre.


    Det är ju så fobi funkar (jag har själv haft fobier och KBT för det). Man blir rädd för nånting och med tiden så är själva RÄDSLAN mycket värre än det man är rädd för. Man får katastroftankar. Jag gick i terapi som sagt och fick lära mej dels tänka på vad som var det farligaste som kan hända om du möter det du är rädd för (att spy tex). Man får ju lätt katastroftankar som inte är realistiska. Tex att man ska dö. Fobi betyder ju just "överdriven rädsla", och det gäller att påminna sej själv om det - det är inte farligt som det känns. Sen fick jag också lära mej tänka på sannolikheten för att det jag är rädd för ska hända. Alltså tänka logiskt, för när det gäller fobi så är det ju känslorna som styr oss, inte logiken. Om man är förberedd så kan man rent logiskt intala sej att inget farligt kommer att hända. Man får INTE släppa in dom negativa tankarna som styrs av känslor i den stunden. För då blir det bara värre.


    Leave a comment:


  • replied

    Hej Emma87!


    Jag har precis som du en rädsla för att bli magsjuk och visst kretsar tankarna varje dag till komande långa vinter med allt vad det innebär. Jag vet inte om jag kommer fixa att jobba heltid i vinter efter att ha varit student och kunnat styra mkt av tiden själv. Och skaffa pojkvän vågar jag inte i dagsläget pga smittorisken. Har du haft rädslan länge? Själv har jag gått med den sedan -97 och den har inte blivit bättre med åren. Om du fått rädslan på senare tid och börjat med att t ex ställa fram en hink på natten så är mitt råd till dig att jobba emot de tankarna. Det är tvångstankar som gör att du blir lugn just då men tankarna kommer tillbaka och risken är att fler dyker upp. Att genomlida ångesten några gånger gr att man inser att det inte behvde hända något. Försök att inte ställa fram en hink hur svårt det än är. Jag har också såna tankar som om jag gör/inte gör så så kommer jag bli sjuk och "bara för att det gick den här gången behöver det väl inte göra det nästa gång". Tränar för fullt nu på sommaren när risken inte är lika stor ( nu när jag skrev det så tänkte jag att bara för att jag skrev så så kommer jag väl blir sjuk och viktigt är då att inte sudda bort det utan trotsa tanken). Idag på jobbet hade vi fika och en bjöd. När jag redan ätit av det mesta som lagts upp så säger hon att henne magsjuke barnbarn är hemma hos henne och att hon hoppas hon tvättat händerna ordentligt. Tack för den! Varför ska jag var duktig och äta frågade jag mig själv?

    Jag råder dig att söka terapi för rädslan och särskilt om du inte haft den så länge för hjärnan kan tyvärr få för sig nya saker vilket kan gå så långsamt så det knappt märks. Jag gör saker idag som jag inte gjorde när det här började. Vill inte skrämma dig men ju tidigare man börjar jobba med tankarna desto "lättare" tror jag det är att bli av med dem.

    Vintern är för lång för att man ska orka och dina magbesvär kan mkt väl bero på den stress som tankarna ger. Mental stress är den som inte är bra medan fysisk stress tvärtom kan vara bra. Kropp och knopp hänger ju ihop. Jag brukar känna mig helt slut på energi efter en dag på jobbetn för att oron finns där. Och om det känns så på sommaren ja då vet jag inte hur jag ska orka på vintern. Önskar att tiden kunde stanna ett bra tag nu så att det inte blir vinter igen!


    Ta hand om dig och om du vill skriva mer med mig kan du PM:a mig ifall du vill!

    Christine


    Leave a comment:

Working...
X