Announcement

Collapse
No announcement yet.

I'm back..

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • I'm back..

    Ja, jag har skrivit en tråd här förut.. men jag kände att det kunde behövas en till.. eftersom detta handlar om lite olika saker.. så att säga.

    Jag är 13 år, som sagt och lider av Emetofobi (Rädsla för att kräkas).
    Jag är livrädd för kräks.. att kräkas, att se/höra någon kräkas, känna lukten av kräks... Ja.. allt..

    Jag har mycket hög frånvaro från skolan, pga min fobi, vilket gör att jag får mycket mer ångest över att jag kanske måste gå om 7:an och alla mina kompisar går upp i 8:an..

    Iallafall.. Nu är det ju magsjuketider. Jag har inte blivit smittad än... peppar, peppar.. Och jag känner att om jag blir smittad så är jag beredd att begå självmord.. så illa är det. Jag har nu fått börja med antideppressiv medicin som heter Cipralex, jag började med det i förrgår och ska ta en tablett varannan dag som start. Men problemet är att jag inte kan svälja tabletter hela, hur små de än är. Jag får panik och kväljningar när de liksom 'åker' nerför. Även om jag äter det med yoghurt så känner jag vart den är och får panik ändå.
    När man krossar dem smakar de pyton.. beskt och hemskt. Jag är ju rädd för att få kväljningar och det är ett helvete att äta det. Idag ska jag ta andra tabletten, men det har ännu inte blivit av för att jag drar ut på det.

    Med Cipralexen fick jag 2 st olika lungnande medel och även B-vitamintabletter. Meeeen, det är samma visa med dem. Visserligen är en av de lungnande medicinerna droppar, men det känns som om jag inte bara kan ta de.

    Just nu är jag längst ner i ångestgropen.. jag vill helst bara ligga kvar i sängen och sova bort resten av livet.. Jag måste tyvärr ta bort min älskade häst till sommaren också.. vilket gör att jag mår ännu sämre. Jag är även livrädd för att jag ska bli så ledsen så jag kräks när vi tar bort hästen. Allt är bara så drygt.. Jag har världens press på mig från skolan, jag mår dåligt över allting.

    Jag tror att jag även har fått lite tvångshandlingar.. Jag måste t.ex trycka lite på dörrhandtaget tills det klickar när jag går utomhus.. Jag tvättar händerna hela tiden, de blir alldeles torra, när jag går nerför trappen i skolan och tar i räcket får jag ångest och törs inte ha handen nära ansiktet eller 'torka' av på byxorna, ifall jag tar just där sen med handen och blir smittad av magsjuka.. Jag vågar inte säga till min kompis att jag vill gå och tvätta händerna i ett heller i skolan. Min/-a kompisar brukar aldrig tvätta händerna när vi går in i matsalen, och jag törs inte gå själv och göra det, vilket gör att jag får lite panik när vi ska äta..

    Ja.. det finns väl inte så mycket mer att säga om mig nu.. Det enda som känns bra med mitt liv är min familj och mina djur.. men de kommer inte finnas vid min sida för evigt...

    /Fanny

  • #2
    Hej
    Jag kan inte så mycket om tvångstankar men kanske borde du prata med din läkare om att du börja få andra "symptom" pga av din fobi?Går du hos någon o pratar förutom till läkaren som skrivit ut dina tabletter.Om du inte gör d så kanske du borde göra det innan den biten blir värre oxå?

    Vad jag kan se inne på fass så finns tyvärr bara cipralex i tablett form?

    Min son kan inte äta tabletter heller o när han måste ta en tablett så brukar jag krossa den mellan två skedar sedan häller jag upp ett halv glas vatten o lägger tablettpulvret i,sedan pressar jag i en hel citron o häller i strösocker...på så sätt känner han inte av tablett smaken utan det smakar som vanlig citronsaft..är d beska tabletter som tex alvedon så brukar han få ett glas oboy brevid som han tar en klunk av varje gång han har tagit en klunk av "citronsaften"...jag vet inte om detta kommer att fungera för dig men kanske kan du prova o se?

    När du är i skolan o vill tvätta dina händer..kan du inte låtsas som om du måste gå på toaletten?Eller kanske köpa våtservetter o ha dem i fickan?

    Jag önskar jag kunde hjälpa dig mer men tyvärr kan jag inte så mycket om det här ämnet...jag hade själv sprutfobi som var illa innan men jag kontaktade öppenvården om det o fick lite hjälp,sedan har jag utmanat mig själv på alla sätt jag har vågat bla genom att tatuera mig..jag kan fortfarande inte ta blodprov i fingret men armvecket går bra..

    jag håller tummarna för dig

    Comment


    • #3
      heidi73 wrote:Hej
      Jag kan inte så mycket om tvångstankar men kanske borde du prata med din läkare om att du börja få andra "symptom" pga av din fobi?Går du hos någon o pratar förutom till läkaren som skrivit ut dina tabletter.Om du inte gör d så kanske du borde göra det innan den biten blir värre oxå?

      Vad jag kan se inne på fass så finns tyvärr bara cipralex i tablett form?

      Min son kan inte äta tabletter heller o när han måste ta en tablett så brukar jag krossa den mellan två skedar sedan häller jag upp ett halv glas vatten o lägger tablettpulvret i,sedan pressar jag i en hel citron o häller i strösocker...på så sätt känner han inte av tablett smaken utan det smakar som vanlig citronsaft..är d beska tabletter som tex alvedon så brukar han få ett glas oboy brevid som han tar en klunk av varje gång han har tagit en klunk av "citronsaften"...jag vet inte om detta kommer att fungera för dig men kanske kan du prova o se?

      När du är i skolan o vill tvätta dina händer..kan du inte låtsas som om du måste gå på toaletten?Eller kanske köpa våtservetter o ha dem i fickan?

      Jag önskar jag kunde hjälpa dig mer men tyvärr kan jag inte så mycket om det här ämnet...jag hade själv sprutfobi som var illa innan men jag kontaktade öppenvården om det o fick lite hjälp,sedan har jag utmanat mig själv på alla sätt jag har vågat bla genom att tatuera mig..jag kan fortfarande inte ta blodprov i fingret men armvecket går bra..

      jag håller tummarna för dig

      Åh, tack för svaret! Ja, det kanske jag skulle prova, med citronsaft. <img src=" title="Smile" /> Och ja, våtservetter lät bra, då kan man göra rent händerna innan man kommer till matsalen över huvudtaget. <img src=" title="Very Happy" />

      Tack än en gång!
      Ja, jag går hos en psykolog på Barn och Ungdomspsyk (BUP). Provade med KBT, men det hjälpte tyvärr inte. :/

      Comment


      • #4
        Du ska veta att jag vet exakt vad du går igenom då jag själv har både fobier och tvångstankar. Det har jag haft sedan i din ålder och tyvärr har de blivit kvar fast jag nu är vuxen. Jag är också fortfarande livrädd för kräk ska du veta, och om någon i min närhet har det så tvättar jag händerna hela tiden, käkar vitpeppar och annat. Peppar, peppar som du själv säger så har jag klarat mej. Jag har inte spytt sedan jag gick i mellanstadiet, och det är MÅNGA år sedan ska du veta.
        Ville bara säga till dej att visst är det bra med antidepressiva som kan hjälpa en mycket om man får en bra sort, men just sådana här fobier som kräkningar, eller svårt att gå och handla och andra saker så tycker jag du ska försöka få "Kognitiv beteendeterapi". En tablett kan ju liksom inte ta bort att du är rädd att spy, men det kan du träna bort eventuellt med hjälp av denna kognitiva terapin jag pratar om. Jag har själv gått i sådan för att klara av att gå och handla själv osv. Jag tycker så synd om dej ska du veta. Du är så ung. Hur länge har du haft detta och hur började det osv? Vill bara tala om för dej att jag finns här för dej om det är något du undrar över eller bara vill prata. Du ska ALDRIG skämmas för dina kompisar om hur du känner, och vet du, i bland går allting lättare om man faktiskt talar om hur man är i vissa situationer. Det har blivit så vanligt i dag med fobier och dylikt så folk förstår det bättre än du tror. Det finns säkert någon du känner som också har fobi utan att du vet om det. Det syns ju inte utåt så att säga oftast. Jag har alltid fått höra: Nä men har du det? Det kan man inte tro, du som är så framåt. Har du säkert också fått hört. Tycker i alla fall du ska pröva det jag föreslog. Du är ännu så ung och det vore väl förfärligt om du skulle behöva gå med detta livet ut när det finns hjälp att få. Lycka till och hör av dej om det är något. Massor av styrkekramar till dej. P.S Se till att alltid ha någon nära kompis eller så att prata med som du vet kan förstå dej och ditt problem.

        SenecaKyo wrote:Ja, jag har skrivit en tråd här förut.. men jag kände att det kunde behövas en till.. eftersom detta handlar om lite olika saker.. så att säga.

        Jag är 13 år, som sagt och lider av Emetofobi (Rädsla för att kräkas).
        Jag är livrädd för kräks.. att kräkas, att se/höra någon kräkas, känna lukten av kräks... Ja.. allt..

        Jag har mycket hög frånvaro från skolan, pga min fobi, vilket gör att jag får mycket mer ångest över att jag kanske måste gå om 7:an och alla mina kompisar går upp i 8:an..

        Iallafall.. Nu är det ju magsjuketider. Jag har inte blivit smittad än... peppar, peppar.. Och jag känner att om jag blir smittad så är jag beredd att begå självmord.. så illa är det. Jag har nu fått börja med antideppressiv medicin som heter Cipralex, jag började med det i förrgår och ska ta en tablett varannan dag som start. Men problemet är att jag inte kan svälja tabletter hela, hur små de än är. Jag får panik och kväljningar när de liksom 'åker' nerför. Även om jag äter det med yoghurt så känner jag vart den är och får panik ändå.
        När man krossar dem smakar de pyton.. beskt och hemskt. Jag är ju rädd för att få kväljningar och det är ett helvete att äta det. Idag ska jag ta andra tabletten, men det har ännu inte blivit av för att jag drar ut på det.

        Med Cipralexen fick jag 2 st olika lungnande medel och även B-vitamintabletter. Meeeen, det är samma visa med dem. Visserligen är en av de lungnande medicinerna droppar, men det känns som om jag inte bara kan ta de.

        Just nu är jag längst ner i ångestgropen.. jag vill helst bara ligga kvar i sängen och sova bort resten av livet.. Jag måste tyvärr ta bort min älskade häst till sommaren också.. vilket gör att jag mår ännu sämre. Jag är även livrädd för att jag ska bli så ledsen så jag kräks när vi tar bort hästen. Allt är bara så drygt.. Jag har världens press på mig från skolan, jag mår dåligt över allting.

        Jag tror att jag även har fått lite tvångshandlingar.. Jag måste t.ex trycka lite på dörrhandtaget tills det klickar när jag går utomhus.. Jag tvättar händerna hela tiden, de blir alldeles torra, när jag går nerför trappen i skolan och tar i räcket får jag ångest och törs inte ha handen nära ansiktet eller 'torka' av på byxorna, ifall jag tar just där sen med handen och blir smittad av magsjuka.. Jag vågar inte säga till min kompis att jag vill gå och tvätta händerna i ett heller i skolan. Min/-a kompisar brukar aldrig tvätta händerna när vi går in i matsalen, och jag törs inte gå själv och göra det, vilket gör att jag får lite panik när vi ska äta..

        Ja.. det finns väl inte så mycket mer att säga om mig nu.. Det enda som känns bra med mitt liv är min familj och mina djur.. men de kommer inte finnas vid min sida för evigt...

        /Fanny

        Comment


        • #5
          Hej!
          Förstår att du har det jobbigt cina. Min syster hade också tvångstankar och bakterieskräck ett tag när hon hade anorexia och jag har själv haft tvångstankar men inte tvångshandlingar och har flygfobi för att man tappar kontroll.

          Det som gör att jag i perioder haft lättare att komma åt flygfobin är att jag faktiskt har flugit oftare, hur konstigt det än låter. Man måste lite i taget utsätta sig för sin fobi och se att inget farligt händer. Detta kom jag åt igenom hypnos, prova det hos någon psykolog och du måste nog prata med en kognitiv beteendeterapeut för att reda ut varifrån fobin kommer och hur du ska tänka när rädslan kommer. Och sedan måste man på ett eller annat sätt bli exponerad för det man är rädd för att se att inget farligt händer och att man överlever. Det är svårt och tar lång tid men går, tro mig. Jag vågar flyga om jag måste, fast det inte är så ofta.
          Du kommer ju inte att dö om du kräks. Det är klart äckligt men inte livsfarligt.

          Vad gäller skolan kan du kanske ta upp detta med skolsköterska och mentor? Om det är en mentor eller lärare som har förståelse och kan hjälpa dig att ta igen det du missar. Om du nu inte vill gå om. Det är ju synd att en sån här sak ska göra så att du måste gå om ett skolår.

          Vad gäller tvångshandlingar bör man försöka trappa ner dem för att se att inget farligt händer. Tänk att: nu kommer den där tvångstanken igen men jag måste inte agera eller reagera. Den vill göra mig illa och den kan lika gärna passera. Tänk så många gånger. På något sätt måste man hitta lösningar för att trappa ner tvångshandlingar för då försvinner tvångstankarna med tiden också. Man bör fokusera på vad man ska göra eller avleda sig på annat när tankarna kommer eller låta dem passera. Prova olika tekniker/
          hälsn läraren mimmi

          Comment


          • #6
            Cina62 wrote:Du ska veta att jag vet exakt vad du går igenom då jag själv har både fobier och tvångstankar. Det har jag haft sedan i din ålder och tyvärr har de blivit kvar fast jag nu är vuxen. Jag är också fortfarande livrädd för kräk ska du veta, och om någon i min närhet har det så tvättar jag händerna hela tiden, käkar vitpeppar och annat. Peppar, peppar som du själv säger så har jag klarat mej. Jag har inte spytt sedan jag gick i mellanstadiet, och det är MÅNGA år sedan ska du veta.
            Ville bara säga till dej att visst är det bra med antidepressiva som kan hjälpa en mycket om man får en bra sort, men just sådana här fobier som kräkningar, eller svårt att gå och handla och andra saker så tycker jag du ska försöka få "Kognitiv beteendeterapi". En tablett kan ju liksom inte ta bort att du är rädd att spy, men det kan du träna bort eventuellt med hjälp av denna kognitiva terapin jag pratar om. Jag har själv gått i sådan för att klara av att gå och handla själv osv. Jag tycker så synd om dej ska du veta. Du är så ung. Hur länge har du haft detta och hur började det osv? Vill bara tala om för dej att jag finns här för dej om det är något du undrar över eller bara vill prata. Du ska ALDRIG skämmas för dina kompisar om hur du känner, och vet du, i bland går allting lättare om man faktiskt talar om hur man är i vissa situationer. Det har blivit så vanligt i dag med fobier och dylikt så folk förstår det bättre än du tror. Det finns säkert någon du känner som också har fobi utan att du vet om det. Det syns ju inte utåt så att säga oftast. Jag har alltid fått höra: Nä men har du det? Det kan man inte tro, du som är så framåt. Har du säkert också fått hört. Tycker i alla fall du ska pröva det jag föreslog. Du är ännu så ung och det vore väl förfärligt om du skulle behöva gå med detta livet ut när det finns hjälp att få. Lycka till och hör av dej om det är något. Massor av styrkekramar till dej. P.S Se till att alltid ha någon nära kompis eller så att prata med som du vet kan förstå dej och ditt problem.


            Jag har nästan alltid varit riktigt rädd för att kräkas, men utvecklade fobin, där jag började tänka på det HELA tiden för ca 2 år sen. Då hade jag magsjuka i två veckor vid julafton och kräktes 2 ggr. Det kanske inte låter så mycket, och jag tänker inte gå in på detaljerna. :tongue:

            Sen började jag må illa, hela tiden, dygnet runt och oroa mig för om jag blir magsjuk igen. Sen var jag med på en stafett i skolan, Swedbankstafetten heter den. Det är flera olika skolor som tävlar om massa pengar till sin skola, där man ska springa ca 2km. Jag tog ut mig så mycket så jag kräktes när jag kom i mål. Sen slutade jag vara med på gymnastiken osv. Jag fick lov att sluta på ridskolan. Och hästar och ridning är mitt allra största intresse. Jag hade tur som hade min egna häst då, men nu försvinner ju han snart..

            Jag har provat med KBT, men det funkade inte för mig.

            De flesta i min skola, kompisar osv. svarar liksom bara "jaha" när jag säger att jag har Emetofobi. Mina mentorer är de enda på hela skolan i stort sätt som förstår mig. Jag sa åt dem att berätta för hela klassen om min fobi medans jag gjorde ett prov i ett annat rum. Fast ärligt talat tycker jag att det inte har blivit särskillt mycket bättre.
            Iallafall, tack så jättemycket för svaret. Kramar till dig också och lycka till med dina tvångstankar och fobier!

            Comment


            • #7
              mimmi1 wrote:Hej!
              Förstår att du har det jobbigt cina. Min syster hade också tvångstankar och bakterieskräck ett tag när hon hade anorexia och jag har själv haft tvångstankar men inte tvångshandlingar och har flygfobi för att man tappar kontroll.

              Det som gör att jag i perioder haft lättare att komma åt flygfobin är att jag faktiskt har flugit oftare, hur konstigt det än låter. Man måste lite i taget utsätta sig för sin fobi och se att inget farligt händer. Detta kom jag åt igenom hypnos, prova det hos någon psykolog och du måste nog prata med en kognitiv beteendeterapeut för att reda ut varifrån fobin kommer och hur du ska tänka när rädslan kommer. Och sedan måste man på ett eller annat sätt bli exponerad för det man är rädd för att se att inget farligt händer och att man överlever. Det är svårt och tar lång tid men går, tro mig. Jag vågar flyga om jag måste, fast det inte är så ofta.
              Du kommer ju inte att dö om du kräks. Det är klart äckligt men inte livsfarligt.

              Vad gäller skolan kan du kanske ta upp detta med skolsköterska och mentor? Om det är en mentor eller lärare som har förståelse och kan hjälpa dig att ta igen det du missar. Om du nu inte vill gå om. Det är ju synd att en sån här sak ska göra så att du måste gå om ett skolår.

              Vad gäller tvångshandlingar bör man försöka trappa ner dem för att se att inget farligt händer. Tänk att: nu kommer den där tvångstanken igen men jag måste inte agera eller reagera. Den vill göra mig illa och den kan lika gärna passera. Tänk så många gånger. På något sätt måste man hitta lösningar för att trappa ner tvångshandlingar för då försvinner tvångstankarna med tiden också. Man bör fokusera på vad man ska göra eller avleda sig på annat när tankarna kommer eller låta dem passera. Prova olika tekniker/
              hälsn läraren mimmi


              Hej!
              Jag har redan provat KBT, men det fungerade inte på mig, tyvärr. :/
              Det känns liksom så hemskt att kräkas bara, som om jorden skulle gå under.
              Tvångstankarna har faktiskt minskat sen jag började med antideppressivt, så det känns bra. Nånting som har blivit bättre. (:

              Ja, nästan alla lärare i hela skolan vet om min fobi, och det känns bra. Mina mentorer gör nästan allt för att hjälpa mig och jag går regelbundet på EVKmöten.

              Jag har också flygfobi, inte riktigt för flygningen, utan att jag ska bli 'åksjuk' och kräkas, eller om någon annan skulle kräkas som sitter nära mig, eller jag överhuvudtaget hör någon som gör det, eller känner lukten av det.

              Och jag blir så sjukt trött på min bästa kompis som går och pratar ständigt om kräks, eller ja, inte ständigt. Men hon vet att jag har kräkfobi och ändå går hon och talar om när hennes småsyskon är magsjuka. T.ex. förut skickade hon ett meddelande till mig, när jag var hemma från skolan om hon kunde komma hem till mig, eftersom hon hade håltimme i ca 4 timmar. Så när hon kom in och vi gick till mitt rum så berättade hon att hennes lillasyster hade spytt på kvällen innan och äver på natten. Då fick jag panik och ville bara springa därifrån och säga ett par riktigt fula ord åt henne. Samma sak när hon berättade om när hon åkte tåg så luktade det kräks i hela tåget.
              Det är ju liksom inte så trevligt att höra när man är livrädd för det.

              Iallafall, tack för svaret!

              Comment


              • #8

                Hejsan, Jag vet precis vad du går igenom. Jag går igenom precis samma sak. Är också 13år och har kräkfobi. Har även tvångstankar ibland. Te.x att om jag lämnat datorn måste jag peta på den en gång innan jag går. I skolan är det väldigt jobbigt. Jag går ofta undan. Men vi är en sådan liten skola och jag har en stark relation till alla i min klass. Vi är som en liten familj. Så det är såklart lättare för mig i skolan. Jag har också svårt att åka bil & Buss för att jag börjar då må illa. Kan inte häller äta alvedon. Dricker flytande alvedon om jag behöver. Jag går även på bup. Eller ja vi väntar på svar. Jag står i kö just nu. Har även pratat med skolsköterskan på skolan. Nu är det ju vinter & vinterkräksjukan är igång. När någon skrivet te.x på Facebook. " Åh, fick magsjuka idag, varför!" då känner man klumpen i magen och vill inte träffa den personen på flera veckor. Jag kan gärna prata om dethär. Amanda.bostrom@yahoo.se


                Comment

                Working...
                X