Announcement

Collapse
No announcement yet.

Mitt ex och vårt barn

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Mitt ex och vårt barn

    Hon stack och sa jag varit otrogen. Skrev sig hos sina föräldrar och har vår bäbis där. Nu har det gått ca 3 månader. Jag har träffat vår son och även haft han själv några ggr. Under denna tid har exet hälsat på,sovit över,bjudit på mat och vi har haft sex en gång. Exet har själv tagit initiativ till att ses flera ggr. När jag var utomlands 1 vecka så passade hon på att rensa ut 50% av hennes saker,sen dess har hon inte hämtat/tagit med något. Sist vi sågs erbjöd hon sig att köra och hämta mig då jag skulle på firmafest,hon sov även över. Vi låg nakna i sängen,jag kröp intill och höll om henne. Senare på dagen ville hon på utflykt med vår son och mig. Vi åkte och hade mycket trevligt,hon bjöd på räkmacka och kaffe.
    Sen åkte hon hem till sina föräldrar med vår son.

    Till saken hör att hon höll på att avlida efter födseln av vår son,sonen låg på neonatal och hon på IVA. Efter 3,5 vecka kom vi hem. Jag misstänker förlossningsdepression eller grova hormonsvängningar. Min så kallade otrohet är utredd och hon vet idag att jag inte varit otrogen.
    Jag anar att hon är på väg tillbaka MEN jag vet såklart inte till 100%. Min psykolog säger exet testar mig nu. Exet vet mycket väl att jag vill ha tillbaka både henne och min son.

    Vad tycker ni om mitt problem?
    Vad håller mitt ex på med?

  • #2
    Frågade exet för en vecka sen om hon ville flytta tillbaka. Hon brast ut i gråt och sa att jag skulle träffa nån annan om hon kom tillbaka. Jag sa jag ville ha henne och ingen annan. Hon grät och hade bråttom hem så hon åkte.
    Igår kom exet till mig då hon ville fira min födelsedag,hon lagade mat och vi hade det väldigt trevligt. Hon sov över. Fick presenter med hjärtan på.

    Comment


    • #3
      Är svårt veta vad som ligger till grund för hennes beteende. Förstår att det är rena tortyren för dig, att inte veta vad hon tänker och vill. Och inte vet vad som grundar sig i hennes egna problem och vad som handlar om relationen eller känslorna för dig.

      Men kanske är det dags att sluta vänta? Ställa in dig på att vara ensamstående pappa? Ordna så ni har barnet lika mycket? Att hon hämtar återstående saker som är hennes och göra ett avslut?

      Barnet är inte hennes utan bådas. Nu misstänker jag liksom du att detta handlar om att hon mår dåligt. Men samtidigt så kan inte detta helt vara på hennes villkor. Det kan till och med vara så att hon beter sig så ambivalent för att hon har "all tid i världen" eftersom hon ser barnet som mest hennes och att det är fullt naturligt att du får stå där och vänta in hur hon vill ha det. Inget medvetet elakt utan för att kan.

      Ett alternativ är också att gå i parterapi. Vissa kommuner erbjuder det gratis. Att ni med en utomstående part får berätta vad ni känner och tänker.

      Men jag är ingen expert och kan nog inte ens föreställa mig den tortyr du får utstå just nu, är så ledsen för din skull.

      Comment


      • #4
        Mitt ex(?) Sa idag att hon jobbat natt och lämnat vår son hos sina föräldrar,utan att ha frågat om JAG barnets PAPPA kunde ha han. Snacka om överkörning. Självklart får/kan hon göra precis som hon vill men att inte fråga pappan FÖRST om att ha sin son är ansvarslöst. Detta var planer jag inte visste om.
        Hennes föräldrar jobbar båda heltid och jag är jätteorolig att de prioriterar sin egen sömn/välbefinnande före vår son så de orkar jobba sen på morgonen. Fick tipset att prata med fk men vad kan de göra åt saken?
        Last edited by Harald43; 2019-09-13, 12:13.

        Comment


        • #5
          Vad menar du med "Självklart får/kan hon göra precis som hon vill"?! Är det inte ditt biologiska barn? Blir bara lite orolig du tänker på dig själv som någon som är "mindre förälder" än hon. Det är du inte.

          Hoppas någon som kan lagar, regler och hur du praktiskt ska gå till väga skriver här. Som kan ge bra råd hur du står upp för dig själv och ditt barn.

          Nu vet jag ju inte alls, men det kan vara så att just det att du ser dig som mindre förälder än hon gör att hon behandlar dig så också. Att du måste jobba med din självkänsla och självrespekt.

          Men som sagt, jag vet inget om hur det egentligen ligger till, slänger bara ut lite tankar.

          Comment

          Working...
          X