Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hur reparerar man ett brustet hjärta?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hur reparerar man ett brustet hjärta?

    Hej! För några månader sen så började jag dejta en tjej som jag så småningom blev förälskad i. Det var så mycket som kändes rätt och bra med henne men för ca en månad sedan berättade hon för mig att hon inte har några känslor och förmodligen aldrig kommer få det. Det gjorde mig ledsen men en del av mig kunde ändå accepterade medans den andra höll fast vid en gnutta hopp.
    Men häromdagen fick jag reda på att hon redan har träffat en pojkvän och det var då jag kände att mitt hjärta brast på riktigt. Att hon så snabbt gått vidare till någon ny fick det att kännas som jag aldrig betydde någonting alls för henne och jag har svårt att sova på nätterna. bara häromdagen låg jag sömnlös en hel natt pga. av all ångest det gav mig. All den tid och de känslor jag investerat gör tusen går mer ont än själva nobbningen. jag kunde ändå acceptera nobbningen och hade väl trott att vi kunde vara vänner.
    Jag känner att jag är påväg att bli deprimerad vilket jag varit tidigare i mitt liv och jag vill verkligen inte dit igen.
    Jag fick reda på att hon hade en pojkvän genom att ha kikat på hennes instagram där hon hade lagt upp en bild på dem två och det skär verkligen i hjärtat, delvis att se henne med någon annan men också det genuina leendet hon ser på honom får mig att brinna på insidan. Jag vet att svartsjuka inte är bra men kan inte hjälpa denna känslan den smyger sig på hela tiden. Det var bara några dagar sedan jag fick reda på så såret är ändå färskt och det känns som jag aldrig skulle kunna bli lika kär i någon igen eller ens glad igen, märker att varje gång jag skrattar så fort skrattet ör över så sjunker mina läppar ihop till en sur och ledsen min.
    Är även en annan sak jag har svårt att veta hur jag skall tänka kring kärlek överlag.
    Ibland undrar jag om jag har för höga krav på en partner ibland men vill inte heller vara helt kravlös heller. Man skall ju kunna hitta på roliga saker tillsammans
    Har länge tänkt att det är mer än bara samma intressen som är viktiga samtidigt så har jag svår om man har allt för olika intressen och livsstil.
    Den här tjejen och jag hade så många liknande intressen, syn på livet och haft liknande Life struggles allt kändes som två pusselbitar som passade perfekt ihop vilket också gör att det gör så extra mycket ont!!!
    Jag vet också att jag inte är redo att börja leta på nytt då jag bara skulle jämföra den ny personen med henne. Denna känslan jag har jag insett att jag inte kan prata eller tänka mig ur utan måsta vandra igenom den som en skärseld.

    Det jag tror jag vill ha i en partner är tex

    -Att hon är lite av en geek som jag (gillar mycket populärkultur mm då detta är en stor del av mitt fritidsintresse)

    -Liknande syn på livet, fats har i för sig svårt att sätta ord på det

    -Jag är både nykterist och vegetarian men kräver nödvändigtvis inte det av en partner men skulle ändå uppskattas om man säger så.

    -Att hon inte anser att hennes åsikter är faktum(detsamma gäller mig) träffar ibland personer som anser sina åsikter som faktum att det ej går att ha en diskussion och då spelar det ingen roll hur mycket man har gemensamt.


    Skull även på förhand vilja undanbe klyschiga kommentarer och svar jag förklarar även varför.

    -Du måste älska dig själv innan du kan älska någon annan
    (Detta ordspråket tycker jag används utan någon större baktanke. jag är en person som varit uppväxt med mobbning och haft dålig självkänsla hela mitt liv som dock blivit bättre med åren. Denna kommentaren har gett mig inbillningen om att jag måste åstadkomma vissa sker för att kunna älska mig själv, tex gå ned i vikt, bli vältränad som är något jag haft svårt med under många års tid och även skadad min kropp som ett resultat. Jag förstår att tanken är att man ska vara trygg i sig själv etc men jag tror även att genom att vara i en relation kan man i sin tur bli mer trygg i sig själv och acceptera sina egna brister. Jag har istället börjat försöka med att respektera mig själv, med det menar jag att jag försöker undvik att kränka mig själva och fokusera på mina negativa sidor eller saker jag inte gillar med mig själv, sluta vara hård mot mig själv helt enkelt.
    När folk säger till någon som lider av depression och ångest att hen måste älska sig själv så låter det som "att du förtjänar inte kärlek, du har ingen rätt att bli älskad" vilket bara gör depressionen värre och mer smärtsam)
    Om någon får för sig att kommentera det kommer jag ignorera eller ta bort kommentaren.

    -Det händer när du minst anar det
    Det har folk sagt till mig sedan jag var typ 13 är nu 25 och det har inte hänt ännu och var sig jag förväntar mig det eller inte, tror inte på något bullshit om "den rätta" eller att vara "ämnade för varandra" trodde det med denna tjej och det skar ju som en kniv i hjärtat när det inte var så.
    Så snälla ge mig inga klyschiga svar utan försök förstå mitt perspektiv även om du inte håller med. (Här kanske jag anser min åsikt ett faktum vilket är lite motsägelsefullt men jag tror verkligen på min filosofi.)
    Skriver mest här för jag vill ha råd om hur jag ska gå framåt och hur jag skall tänka kring "krav/önskemål" på en partner.

  • #2
    Så ledsen att det kändes att fungerade bra, att du kände så mycket, men att det inte var besvarat.

    Sättet att hantera det är nog att inse att detta är inget hon "gjort mot dig" utan bara något som blev som det blev. Och att hon nu hittat en annan betyder inte att han är "bättre", bara att de råkade båda känna på annat sätt.

    Du kan ju försöka se det som sådant som kan hända genom att vända på det och sätta dig själv i samma sits. Du träffar någon och så mycket stämmer. Du kanske märker att du har lite svårt känna mer men vill så gärna att det ska fungera så du ger det mer tid. Men så till slut inser att det inte går längre, du kan inte tvinga dig själv till att känna något du inte känner. Så trots så mycket är bra så tvingas du vara ärligt mot både henne och dig och avsluta det hela.

    Sedan sker miraklet, trots du sökt så länge så träffar du någon där det verkligen klickar. Och du inleder en relation med den andra tjejen. Det kanske går fort men så kan det vara om blir förälskad.

    Jo, är jobbigt med klyschor av den typen du beskriver. Det är ju egentligen inte så konstigt att det är svårt hitta någon. De flesta träffar kanske max 5 på ett år som känner är kanske kunde passa med. Flera av dem är redan i relation. Sedan ska den andra vara intresserad tillbaka.

    Så det handlar väl mer om slump om träffar någon och det leder till en långvarig relation. Och timing, att båda just då är öppna för en relation och med den typ av person den andra är.

    Det enda man möjligen kan göra för att öka oddsen är ju att exponera sig mer. Vara bland andra och då med lite tur träffar någon som det leder vidare med.

    Men lätt är det inte...

    Comment


    • TheRookie
      TheRookie commented
      Editing a comment
      Tack för ditt svar! Du har nog rätt att hon inte gjort detta mot mig samtidigt känns det nästan så men det gör väl ont oavsett hur jag tänker.

      Mycket av mina tankar och känslor är väl ren svartsjuka. Har väl vart med om en liknande sak med ombytta roller för några år sedan. Hörde faktiskt från henne häromdagen om hur hon kom över sina känslor för mig och hon sa att det var svårt ett tag men det gick över.


      Känner efter denna händelse att jag inte vill vara hemma efter jobbet då drunknar jag bara i mina tankar utan vill bar ut och träffa folk eller bara gör allt som kan distrahera mig från denna känslan.

  • #3
    Det är hemskt att bli ratad och lämnad och att se den andra med nån ny. Förstår att du mår dåligt.

    Hur reparerar man ett brustet hjärta?
    Jag vet inte, men det läker alltid så småningom av sig själv. För att försöka skynda på läkandet är nog det bästa att leva ungefär som vanligt med sin vardag men ändå vara lite extra aktiv (gå ut, motionera, syssla med hobby, träffa vänner eller vad man har för vanor). Älta så lite som möjligt. Undvik eller radera Instagram.

    Hur tänka kring "krav/önskemål" på en ny partner?
    Du skriver att du inte är redo, att du kommer att jämföra och att du måste igenom skärselden. Elden stämmer nog, men gör det egentligen så mkt om du jämför ny med ex? Så länge du är öppen med läget. Kanske finns nån därute som också vill läka sitt hjärta. Som i den här låten.
    https://g.co/kgs/9stuaY

    Sen kanske båda trivs och minnet av number one falnar. Jag tror inte det är så fel att dejta fast man inte är över sitt ex. Man behöver kanske inte ha så mkt krav/önskemål heller. Mer att man vill ha en person och den vill ha en själv på villkor bägge kan acceptera (i detta fall att man inte är helt över sitt ex).

    Sen är det så att svartsjukan ofta överlever kärleken. Klyscha kanske, men ändå sant.

    Comment


    • TheRookie
      TheRookie commented
      Editing a comment
      Jo, jag har känt mig rastlös hela veckan, har knappt spender någon tid alls hemma, ute och tränar eller går på bio, allt för att distrahera mig, men så fort jag går och lägger mig hinner allt ikapp. Händer även under arbetsdagarna att jag har ensamma stunder där tårarna börjar rinna. Så fort jag tänker på henne börjar jag andas som en ilsken tjur och vill skrika, börjar tvivla på allt hon någonsin sagt till mig tex att hon ofta behöver tid på sig för att få känslor för någon. Hur kan hon då bli tillsammans med någon annan efter 1 månad när vi sågs under 3 månader!!??

      Har blockat henne precis överallt för att inte ens kunna gå in på hennes profil.


      Det var en väldigt fin låt du skickade. Finns kanske något vackert i det, låter fint att kanske hitta varandra genom brustna hjärtan. Känner dock att jag ändå vill avvakta och ta tid och lägga fokus på mig själv och egen utveckling. har Känt efter detta att jag är lite mindre rädd, vågar prata mer med mina kollegor och vara mer öppen, lite mer straight forward överlag. Bara det känns bra. Så vill nog fortsätta utvecklas på gen hand ett tag.


      Ibland känner jag att smärtan minskar och på något konstigt sätt saknar jag den, kanske för att den motiverar mig och är som ett bränsle. men så fort jag känner den vill jag bli av med den igen så det är lite av en ond cirkel.


      Vet ej om jag förstår innebörden av "svartsjuka överlever kärleken" om du kan utveckla?

    • Lydia Stille
      Lydia Stille commented
      Editing a comment
      Bra att du känner att du utvecklas, att något händer med dig i samvaro med andra. Det låter lovande! Extra plus att du tog bort och blockade henne. Starkt. Och såklart har du rätt i att avvakta och utvecklas är bättre än att ge sig in i nytt. Jag menade mest om man sitter hemma och deppar och tänker att det inte är nån idé att söka pga ej över sitt ex. Att det inte måste vara tabu att ge sig ut trots oläkt hjärta (men man måste vara ärlig så bägge vet läget).

      Ja, låten är både sorglig, tragisk och fin.

      Känner verkligen igen det där med att typ återkalla smärtan när den börjar blekna. Som att peta i ett sår. Som om man VILL känna (jag har inte blivit dumpad på länge men olycklig kärlek är liknande).

      Med svartsjuka överlever kärlek menar jag att man ofta skulle kunna komma över någon lättare om det inte vore för
      svartsjuka. Man kan tycka att det känns rätt ok tills man ser ex med nån annan. Då kommer smärtan av att ha valts bort, ratats, inte duga osv. Alla de där destruktiva känslorna. Inte alltid som så mkt förälskelse finns kvar, mer ngt annat som har med egna värdet att göra.

    • TheRookie
      TheRookie commented
      Editing a comment
      Gillar din idé om att inte vara rädd för att ge sig ut trotts sitt oläkta hjärta att det ej bör vara något fel eller tabubelagt och såklart att man är öppen med det. Känner överlag allt mer att jag struntar i vad som är tabu eller inte, vet ej om min straight forwardness börjar gå överstyr då jag är rädd att jag kanske blir arrogant.

      Pratade nyss med min pappa om situationen och han började klaga på min svartsjuka och säger att det inte är naturligt. Själv tycker jag det är rätt naturligt då jag känner mig orättvist behandlad och därmed lite mer befogat men som du säger så kanske det inte är hållbart i längden och gör det svårare för mig att släppa taget. Var lättare när hon bara hade nobbat mig och ej hade en pojkvän. Det är väl svårt när jag också så lätt kunde se en långvarig framtid med henne att det gör extra ont känns så svårt att kunna hitta någon jag kan känna så för igen.


      Jag tror nästan att jag vill känna smärtan för att på något sätt bevisa hur förälskad jag var samtidigt är det inget som hon kommer få reda på utan drabbar bara mig själv. Men jag har väl accepterat attd et kommer gör ont ett tag.
Working...
X