Announcement

Collapse
No announcement yet.

Problem med en känslokall aggressiv syster som kräver pengar

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Problem med en känslokall aggressiv syster som kräver pengar

    Hej!
    Undrar om någon här skulle vilja ge sina synpunkter på mitt problem....
    Har en syster som jag under många år valde att inte ha någon kontakt med alls. Så för några år sedan när en nära anhörig dog så var vi tvungna att återigen ha kontakt pga det och vi bestämde då ( jag var oerhört skeptisk till att det skulle fungera!) att gräva ner stridsyxan och umgås som systrar igen. Väldigt snabbt så började hon visa sin "andra" sida, dvs hennes mörkare sida. Om jag t.ex. var upptagen eller hade glömt min mobiltelefon hemma så blev hon totalt rasande och ringde och ringde ca 10 gånger under 1-2 timmars tid, och när hon väl fick tag på mig, eller jag på henne, så skällde hon ner mig efter noter oavsett orsak till att jag inte kunde svara direkt hon ringde första gångerna. Jag är alltså en människa som inte alltid har med min mobiltelefon, något hon KRÄVER att jag ska ha. Men jag känner ju att det måste vara mitt val och inte hennes. Man skulle kanske kunna tro att hennes beteende berodde på att hon sörjde vår nära anhörig som dog, men det gjorde hon inte, utan hon sa att enda orsaken till att hon alls kom var för att inkassera arvet.
    Den här aggressiva reaktionen får hon så fort man inte gör exakt som hon vill, hon blir rosenrasande och skäller ner en totalt, och lyssnar inte alls på vad man har att säga till sitt försvar. Detta är någon jag allvarligt börjar tröttna på kan jag säga. Detta är dock långt ifrån det värsta med henne, utan det värsta är hennes brist på empati för andra människor. Möjligen visar hon empati för sina barn och barnbarn, men säker är jag faktiskt inte. När arvet skulle fördelas så nöjde hon sig inte med sin del, nej hon såg bl.a. till att också få betalt för det hon hjälpte till med som vi andra självklart hjälpte till med utan att ta betalt - vi är ju en famlj. Men hon skulle ha betalt på ca 10 000 kr för att alls hjälpa till. Hon gick också bakom min rygg och ringde advokaten som hade hand om fördelningen av arvet och såg till att hon fick ytterligare 3000 kr för att jag hade frågat advokaten i ca 15 minuter om en sak som rörde arvet men som också kunde hjälpa mig personligen, detta skulle jag ge min syster 2500 kr för. Nu så här i efterhand så inser jag att det var dumt av mig att låta henne få dessa pengar, men jag var så nedbruten av sorg efter min nära anhörigs död att jag inte orkade och inte heller ville ta några konflikter vid tillfället utan gick med på min systers krav. Dumt av mig men jag var så oerhört förtvivlad och nedbruten av allt som hänt.
    Vår mamma hamnade efter ett år på ett boende, under detta året fram tills dess så har jag hjälpt min mamma med precis ALLT, handling av mat, betalat hennes räkningar, myndighetskontakter som är oerhört många, läkarbesök, provtagningar, möten, ännu fler möten, städning, rycka ut så fort hon behövde hjälp och det var nästan dagligen, stöttat henna på precis alla plan, självklart utan att någonsin krävt några pengar för detta då vi är familj. Detta tog dock över hela mitt liv då vår anhörig behövde så otroligt mycket hjälp dagligen och jag gick på knäna något min syster visste om men kom ändå inte till undsättning alls! Min syster som bor en bit bort hjälpte alltså inte till alls, och jag har inte heller krävt det då hon som sagt bor 3 timmar bort ca.
    Då jag inte hade råd att laga min bil när den gick sönder 6 gånger under detta året, och min mamma var beroende av att jag hade bil för att alls kunna hjälpa henne med allt detta, så hjälpte hon mig att betala lagningen av bilen, hon krävde att få hjälpa mig med det och sa att det var det minsta hon kunde göra som tack för att jag alltid fanns där för henne och hjälpte henne med allt. Då jag insåg att om jag skulle kunna fortsätta att hjälpa min mamma så tackade jag ja till pengarna (9000 kr) men sa att jag skulle betala tillbaka dem när jag kunde. Nu har min syster fått veta att min mamma hjälpte mig med dessa pengar och hon gick i taket direkt TROTS att hon vet att jag inte hade kunnat fortsätta hjälpa vår mamma om hon inte hade hjälpt mig att laga bilen, en bil min mamma var exakt lika beroende av därför, och min syster sa då att hon ville ha motsvarande summa pengar, dvs 9 000 kr. Jag svarade att vi får absolut lösa det, men tänkte ju att detta är ju en sak mellan min mamma och min syster, men så ser inte min syster det utan hon KRÄVER att hon ska ha 9000 kr av mig. Till saken hör att hon för ett år sedan alltså ärvde en halv miljon kronor, men ändå kräver hon att få dessa 9000 kr. Nu till saken: jag tycker inte att min syster ska ha några mer pengar och definitivt inte dessa 9000 kr. Hon är på mig VARJE gång vi har kontakt att jag ska swischa över pengarna, är verkligen stenhårt på mig som om det är det enda som hon verkligen bryr sig om. Och jag har tröttnat på hennes beteende. Hon ställer ALDRIG upp för någon annan än sina egna barn, de hjälper hon tack och lov. Men ingen annan. Och dessa pengarna menade jag inte att jag skulle betala henne, vilket hon tolkade det som och här har jag nog varit för otydligt (för att jag inte vill bråka med henne då jag visste att hon skulle explodera om jag hade sagt nej direkt. Fegt och fel av mig ja!) Men grejen är att från början så sa jag att vi fick lösa det av ren medkänsla av henne, tänkte att hon såklart också skulle få samma summa pengar då hon kände sig åtsidosatt, men att vi fick lösa det med vår anhörig någon min syster inte förstod tror jag. Men, sen när jag tänkte efter så insåg jag att hon har ju inte gjort NÅGOT alls för vår anhörig detta året som gått, och bilen var vår anhörig också beroende av, så nej jag tycker inte att hon ska dessa pengarna, särskilt som hon nogsamt såg till att få 13 000 kr extra utöver den halva miljonen hon fått i arv då vår anhörig dog, någon hon fullständigt struntade i, det var bara arvet hon kom för att plocka ut, vilket är helt ok då de var hennes. Dock är inte hennes känslokyla ok någonstans.
    Ser hon en chans att roffa åt sig pengar från någon så gör hon det samvetslöst. Helt ofattbart att bete sig som hon gör känner jag, men blir ändå osäker i om jag ändå borde ge henne dessa 9000 kr för att slippa konflikten som kommer att bli om hon inte får dessa pengarna. Till saken hör att hon är betydligt mer rik än vad jag är, vilket hon också mycket väl vet om, men det bryr hon sig inte ett dugg om. Kan hon få ännu mer pengar än vad hon redan har så är det bra i hennes ögon. Om det skadar någon annan så struntar hon i det. Och jag har inte råd att ge henne desssa 9000 kr, särskilt inte som att bilen lagades för några veckor sedan för ytterligare 7000 kr, någon hon vet och vet om hur hårt det tagit på min ekonomi. Men hon som är god för närmre en miljon kronor struntar i det och KRÄVER ändå dessa 9000 kr av mig, för annars är jag inte en bra syster.
    Jag har så ont i magen för detta nu, sover inte på nätterna och vet inte hur jag ska lösa detta. Vill egentligen inte ens ha med min syster att göra då hon är så iskall känslomässigt vilket visar sig i så många situationer. Det ger verkligen kalla kårar i kroppen ibland när hon visar hur totalt likgiltig hon är för andra människor. När hon kommer till vår stad 1-2 gånger per år så får jag alltid ont i magen då hon är på mig att vi ska ses och ha kul ihop. Men det är svårt att ha kul med någon så känslokall och alla svek hon gjort sitter som taggar i hjärtat. SJälv är hon totalt oberörd verkar det som.
    Hur hade ni andra kloka löst min situationer? Har ni några goda råd i hur jag ska hantera detta med min syster och med pengarna? Ska jag ge henne pengarna och låta henne återigen parasitera på mig? Eller ska jag försöka förklara hur jag känner i allt och säga att jag inte tycker att hon ska ha några fler pengar då hon redan roffat åt sig 13 000 kr som hon inte ens egentligen hade rätt till.?
    Vore väldigt, väldigt TACKSAM för svar!

  • #2
    För det första är det din mammas ensak att ge dig pengar till bil. En levande människa måste inte ge lika mkt till alla barn. Ingen annan bestämmer det. Men om det var ett uppenbart lån så kan man iofs säga att du blev skyldig dödsboet 9000.

    För det andra är det i så fall 4500 din syster möjligen kan se sig ha rätt till (förutsatt att ni bara är två syskon). Om du ger hela summan är det ju syster som fått 9000 mer.

    För det tredje låter syster som en mycket självisk person.Själv skulle jag inte ha kontakt med en sådan.

    Det juridiska vet jag inget om, kanske andra har tips.

    Comment


    • #3
      Lydia Stille, stort tack för svar och råd! Uppskattas mycket ska du veta!!
      Nej det var inte något lån av vår anhörig utan jag sa att självklart ska jag betala tillbaka pengarna för bilen när jag får råd, men min anhörig ville inte ha några pengar tillbaka utan sa att denne tyckte att det var självklart att hjälpa till att laga bilen då även vår anhörig hade lika stort behov av bilen då jag behövde den för att hjälpa denne. Vår anhörig lever dessutom fortfarande så det är inte efter denna anhörige som vi fick ett arv efter.
      När det gäller min syster så känner jag ju bara mer och mer att jag inte vill, och inte orkar, ha någon mer kontakt med henne av de skäl jag nämnt. Det finns mycket mer att berätta om hur hon gjort mot mig genom vårt liv tillsammans som syskon, och det är ingen rolig historia. Självklart är inte heller jag någon perfekt människa, verkligen inte, men de saker hon gjort mot mig och mot vår anhörig skulle jag aldrig kunna göra. Och när hon ska komma till vår stad så har jag alltid ont i magen. :-(
      Tack än en gång för input och råd, det betyder mycket. :-)

      Comment


      • #4
        Du kan inte ha en sådan energitjuv i ditt liv.

        Utan dramatik så skriver du ett brev att du inte vill ha kontakt mer. Och berättar att det inte år någon idé att hon skriver eller på annat sätt kontaktar dig, du kommer inte att svara och du kommer inte att läsa det hon skriver (du sparar naturligtvis allt men det behöver hon inte veta och försök att inte läsa det hon skriver). Blockera henne på telefonen och på sociala medier. Visa inte ilska, visa inte besvikelse, argumentera inte varför, anklaga inte, utan bara skriv bara

        XXX

        Det spelar ingen roll vem som har rätt eller fel, vem som sa vad osv. Jag känner att jag inte mår bra av våran kontakt och har därför beslutat att inte ha någon kontakt med dig längre. Jag kommer inte att svara i telefon och jag kommer inte att läsa brev eller meddelanden.

        Önskar dig allt bra,
        XXX
        Och så släpper du det med arvet och pengarna. Men givetvis ger du henne inte de där 9000 eller något annat, men det du redan förlorat eller hon fått fast inte borde tycker jag du ska släppa. Det bara gnager i dig och gör att du mår dåligt. Se det som en billig peng att bli av med henne.

        Och svara aldrig när hon kontaktar dig. Inte ett pip. För det är så de fungerar, sådana som din syster. Så länge du reagerar, svarar, vädjar, förklarar etc... så har de makten över dig. Det är först när du tiger och inte ger respons som deras makt bryts. Så att älta att hon roffade åt sig, att spela med i spelet om de där 9000, allt det snärjer in dig och ger henne makt. Hon njuter i fulla drag.

        Du kan inte resonera med henne. Du kan inte "mötas" i samförstånd. Det är det som är så sorgligt, att vi som reagerar normalt är ett sådant lätt byte för onormala. De spelar på det och de vinner alltid. Om du inte stålsätter dig och utnyttjar din naturliga rätt, tystnad.

        Så ta ett av ditt livs viktigaste beslut. Inte gå i konflikt, inte reagera, inte vädja, inte förklara, inte försöka kompromissa, inte tillmötesgå, ingenting. Bara tystnad.

        Och om du kommer i en situation du inte kan undvika där hon är närvarande och hon attackerar dig, frågar varför?! Så använder du "papegojmetoden". Du svarar bara "Jag vill inte längre ha kontakt". Vad hon är frågar, så svara bara samma sak "Jag vill inte längre ha kontakt". Om du så bara ändrar svaret det minsta så har hon dig fast igen, din mänsklighet spelar henne i händerna.

        Eftersom du är normal så vet jag att tankar far i huvudet "varför" hon är som hon är och gör som hon gör. Om det hjälper dig att släppa de tankarna så tänk henne som psykiskt sjuk. Hon har troligen någon form av störning. Det finns inget "varför", hon bara är som hon är.

        Men den synen förändrar inte ditt ställningstagande att säga upp kontakten. Det är möjligt att det är synd om henne, att hon borde få medicinering eller vård. Men det är inte din sak.

        Och det spelar inte heller någon roll "varför" hon är som hon är och gör som hon är. Kärnfrågan för dig är "Hur påverkar kontakten mig och mitt liv?". Du är huvudpersonen i ditt liv. Du måste värna om dig och ditt psykiska mående.

        Jag är ingen expert, bara vad jag tror är bäst.

        Comment


        • #5
          knet99, stort varmt TACK för ditt svar och dina tankar och råd kring detta för mig svåra problem!
          När jag läser dina rader så känner jag att du har rätt. Det går inte att resonera med henne, jag vet ju det trots att jag så gärna skulle vilja få henne att förstå och därmed backa i sitt absurda krav och kanske bli den syster jag aldrig haft och aldrig kommer att få ha heller. Jag vet ju det, så jag ska göra som du föreslår och befria mig själv från henne och all den ångest, oro och förtvivlan som hon ger mig genom sitt sätt av vara.
          Ja, jag grubblar nästan halvt ihjäl mig på varför hon inte ser hur hon gör mot mig och mot t.ex. vår anhörig, förstår hon verkligen inte hur illa hon gör`? Eller förstår hon och bryr sig ändå inte? Jag är rädd att det är det sista, men kanske ändå inte. Hon verkar tycka att om hon kan vinna något, suga ur pengar från någon, då är det bra. Oavsett om någon skadas på kuppen, Helt ofattbart och du har rätt knet, att det går verkligen inte att förstå hur hon fungerar. Så det bästa är att släppa allt och försöka se framåt och lämna henne och de konflikter som det ständigt blir med henne bakom mig.
          Hon ger mig bara stor ångest, oro och ont i magen samt sömnlösa nätter, särskilt när jag vet att jag måste umgås med henne under några dagar när hon kommer till vår stad, det är ju inte friskt någonstans när jag känner så i kontakten med henne. Jag grubblar också på vad jag själv gör för fel i detta, är jag för mesig? För lättlurad? För snäll? Hon lurar ju av mig pengar på löpande band utan samvete och de andra pengarna inser jag ju nu i efterhand att hon aldrig skulle ha fått, men jag ville så gärna att vi skulle fortsätta att vara systrar och vänner så jag såg mellan fingrarna, dessutom mådde jag så oerhört dåligt efter att vi förlorat vår nära anhörig, en chock och en sådan djup sorg. HON skrattade och var totalt oberörd, läskigt oberörd. Att vi ska vara systrar som har kul ihop vill hon nog, jag är snäll mot henne, men hon är noga med att alltid tjäna på vår relation, och jag ska alltid göra exakt som hon vill annars blir hon skogstokig av raseri, även över småsaker. Hade hon varit rädd om mig som syster så hade hon ju visat mig empati och omtanke, men DET har hon aldrig visat mig. Tvärtom. Så jag ska sätta mig och skriva det där brevet och avsluta vår kontakt för all framtid och jag ÄR rädd för hennes raserireaktion som lär komma, men ännu mer känner jag lättnad att få slippa henne.
          Tack än en gång för ditt engagemang och kloka svar, det betyder mycket!

          Comment


          • #6
            Ser på hur du skriver hur dina tankar har snurrat runt och runt och hur svårt du har att ta till dig att släppa taget fast du vet du måste.

            Jag tror du måste inpränta som ett antal mantran i ditt huvud som du upprepar för dig själv, speciellt den första

            Varför hon gör si och så har ingen betydelse, det är hur det påverkar mig som har betydelse!

            Hon kommer aldrig att ge mig min frihet hur mycket jag än argumenterar, vädjar och försöker. Jag måste själv befria mig själv.

            Jag är inte skyldig henne något, vare sig ekonomiskt eller känslomässigt.

            Att ha blodsband är inget alibi för att plåga en annan människa. Hon får som andra förtjäna min vänskap och tid. Och det kommer aldrig att ske.

            Jag bestämmer över mitt liv. Mina känslor är mina. Mina beslut är mina. Det spelar ingen roll vad hon säger eller tycker.
            Så kliv ur detta och andas frisk luft. Och klandra inte dig själv. Du är inte i denna soppan för att du är dum eller annat. Du är i denna soppan för att du är en normalt fungerande människa.

            Du är en bra människa.

            Comment


            • #7
              knet99, stort varmt TACK för dina rader och råd i detta!
              Jag ska kliva ur den sjuka relationen med min syster och jag ska aldrig mer släppa in henne igen. Har ikväll skrivit på brevet som jag ska skicka henne imorgon.
              Jag ska tänka på dina mantrar, göra dem till mina och få styrka från dem och från det du har skrivit.
              Tack för styrkan du gett mig i detta, och för de fina orden du skrev om mig!
              Du är verkligen också en bra och fin människa!


              Comment


              • #8
                Mitt förslag är att du inte i brevet inte anklagar, förklarar etc.... utan bara "Jag mår inte bra av vår relation och har beslutat mig.....". Skriv inte "varför".

                Kom ihåg, det är din tystnad som helt avväpnar henne. Det är tystnaden som ger dig tillbaka makten över dig och ditt liv.

                Nu kommer det kanske inte att hända, men om du tänker dig att hon skulle söka upp dig, konfrontera dig på staden. Om du då verbalt försöker förklara, vädja eller argumenterar emot så ser omgivningen "två systrar som bråkar". Om du stumt förvånat tittar på henne eller bara går och hon skrikande följer efter så ser de "en galning som gett sig på sin syster".

                Det går mot allt vi normala är men hon lever på dina reaktioner. Om du inte ger henne någon reaktion alls som är hon helt maktlös.

                Comment


                • #9
                  Jo... glömde.... om förklarar så riskerar det bli diskussion om du eller hon sa si eller så, om gjorde si eller så. Ett oändligt ältande i de som varit där ni två kan ha helt olika bild och minnas helt olika.

                  Argumentet "Detta känns inte bra för mig" eller "Jag mår inte bra av kontakten" upprepat som en papegoja, utan förklaring, är dina känslor. Ingen kan ifrågasätta dina känslor, de är dina.

                  Comment


                  • #10
                    knet99: "Så ta ett av ditt livs viktigaste beslut. Inte gå i konflikt, inte reagera, inte vädja, inte förklara, inte försöka kompromissa, inte tillmötesgå, ingenting. Bara tystnad."

                    - Så jäkla bra och det stämmer till 100%. Jag har tagit farväl av mina vuxna barn på det sättet. Ett mycket svårt men nödvändigt beslut och det fanns ingen annan lösning. Jag brukar tänka så här; när man möter en människa, oavsett släkt eller ej, så ska man känna glädje. Livet är för värdefullt för att umgås med energitjuvar. :-)

                    Comment


                    • #11
                      Originally posted by Fletcher View Post
                      knet99: "Så ta ett av ditt livs viktigaste beslut. Inte gå i konflikt, inte reagera, inte vädja, inte förklara, inte försöka kompromissa, inte tillmötesgå, ingenting. Bara tystnad."

                      - Så jäkla bra och det stämmer till 100%. Jag har tagit farväl av mina vuxna barn på det sättet. Ett mycket svårt men nödvändigt beslut och det fanns ingen annan lösning. Jag brukar tänka så här; när man möter en människa, oavsett släkt eller ej, så ska man känna glädje. Livet är för värdefullt för att umgås med energitjuvar. :-)
                      Du är alltså en förälder som själv har valt att säga upp all kontakt med dina egna biologiska barn och till det så använder du "tysta leken" som ammunition?!

                      Comment


                      • #12
                        RoughtTimes: Du har ingen som helst aning vad jag har gått igenom. Jag "leker" inte någon lek...

                        Comment


                        • #13
                          knet99, nu har jag skrivit brevet till henne och hon svarade nästan direkt med ett långt anklagande brev där hon vände alltihop emot mig, det hon gjort mot mig vände hon till att jag har gjort det mot henne, men det finns ju ingen som helst sanningshalt i det överhuvudtaget - projicerar hon omedvetet sitt onda på mig?? Eller ljuger hon medvetet för att skyla över det hon gjort mot mig?? Egentligen spelar det inte längre någon roll, jag vill inte ha henne i mitt liv någonsin igen. Och jag känner en så stor lättnad nu, och inatt sov jag gott för första gången på länge. Lite orolig är jag ändå fortfarande över att hon inte låter detta passera när jag inte svarar på hennes anklagelser (det leder tyvärr ändå ingenstans), men då får jag ta det då. Jag kommer som sagt inte att bemöta hennes brev alls, ingen kontakt hon tar kommer jag att bemöta. Även om det är svårt då hon anklagade mig för obehagliga saker som jag ALDRIG NÅGONSIN skulle kunna göra, men jag vet ju av erfarenhet att det inte går att resonera med henne, allt är alltid andras fel.
                          Stort TACK för din hjälp i detta, det gav mig modet och styrkan att faktiskt orka och våga ta steget. Din hjälp har gjort stor skillnad i mitt liv ska du veta.
                          Varm kram!

                          Comment


                          • #14
                            Nej, du kommer aldrig att få svar på "varför" och det finns nog inget svar förutom "hon är som hon är". Så försök att släppa det.

                            Var beredd på att efter en tid så kanske din hjärna försöker lura dig. "Kanske har hon nu tänk efter och ångrat sig?" "Kanske kan vi ha en relation nu när jag markerat och hon förstår hon inte kan köra med mig?".

                            Du vet ju egentligen att sådana under inte händer. Så försök att inte lura dig själv så du tvingas gå igenom detta igen och igen.

                            Du löper en annan risk som kan vara bra att vara beredd på. Att andra släktingar kommer att visa att de tycker du gör fel. I värsta fall ringa dig och vara upprörda. Vilket naturligtvis känns jobbigt och blir förvirrande för de vet ju hur din syster är, borde de inte då ha sympati med ditt val?

                            Tyvärr så är det också en del av att vara mänsklig, att undvika obehag och att lura oss själva. Och att du kapar med din syster kan betyda att hon terroriserar dem med att älta hur hemsk du är. Och eftersom din syster ger dem betydligt mer obehag än du skulle kunna göra så kan de omedvetet "ta hennes sida". För det ger minst obehag, inte för att de egentligen tycker så.

                            Nu kanske inte händer alls i ditt fall men om det händer så försök att tänka att de bara reagerar på att de hamnat i kläm och inte tänker klart. Att de innerst inne visst förstår varför du gör som du gör, bara att de väljer den lättaste vägen. Tyvärr är att lura oss själva också en del av människans natur.

                            Jag är som sagt ingen expert, bara vad jag tror. Och tack för de fina orden.

                            Comment


                            • #15
                              knet99, än en gång TACK för dina tankar och råd i detta svåra!
                              Du har rätt i att mina tankar snurrar kring varför hon är som hon är, varför hon gör som hon gör, ser hon inte sig själv alls??? Ser hon inte det hänsynslösa som hon gör? Kan hon ens känns skuldkänslor och dåligt samvete, empati för andra?? Ja, såna tankar snurrar. Även en sorg över att vi inte kan vara systrar som finns där för varandra och som delar glädje och sorg, men det är inte möjligt och har ju aldrig heller varit i vårt liv och det är en sorg för mig, inte enbart en sorg i nuet utan även en sorg jag burit genom livet. Men jag ångrar inte för en sekund att jag avslutade kontakten med henne för gott, det fanns ingen annan väg att gå i det här. Hon kommer aldrig att förändras.
                              Jag är så tacksam för att du även tog upp detta med släkten, för ja så har hon nu gjort, pratat och skitpratat och släkten undrar och ställer sig frågandes, det är obehagliga anklagelser hon slänger mot mig inför dem, och jag får ont i magen av hennes anklagelser trots att de är osanna, är rädd att inte bli trodd. Några säger att de vet hur hon är, att hon alltid varit sådan, men stöttar ändå inte utan tycker att jag ska acceptera henne för husfridens skull, för att de tycker att det är jobbigt att hon och jag är ovänner, och för som de säger "man måste stå ut med folks olikheter". Men det är ju lätt att tycka, det är ju inte de som måste ha nära kontakt med henne och det är inte de som blir skinnade av henne upprepade gånger. Mot dem är hon så trevlig, skrattar och är bussig (dock inte mot vår närmsta anhörig som hon också försökt skinna på pengar men som jag stoppade med en advokats hjälp). Så hur ska de kunna förstå? Jag förstår att de inte kan förstå helt och kan leva med det. Släkten och jag har en bra relation ändå. Så jag lyssnar inte så mycket på vad som sägs, utan står fast vid mitt beslut. Jag kan sova gott på nätterna igen sedan jag skrev brevet och jag känner ett lugn inombords och det visar ju att beslutet var rätt.
                              Det du skriver om hur släkt och vänner kan fungera i en sådan här situation är ju klockren, exakt sådär kan det bli, sådär kan de känna och så blev det. Tror att de raderna också kan hjälpa andra som kanske läser detta och som känner sig svikna och övergivna av släkt och vänner. Det kan hjälpa andra att förstå och känna sig mindre svikna och övergivna.
                              knet99, varmt tack än en gång för ditt stöd och hjälp i detta, det har gjort att jag orkat kämpa i detta och nu kan gå vidare i livet med en känsla av att jag faktiskt stod upp för mig själv gentemot min syster som än en gång försökte lura av mig pengar.
                              Du gör skillnad! Hoppas också att du får ha det bra!! Varm kram till dig! .

                              Comment

                              Working...
                              X