De här kommer att bli ett långt inlägg, hoppas att någon orkar läsa och kanske också har något råd eller så att komma med. Har själv fastnat och vet varken ut eller in längre. Haft många destruktiva förhållanden och varit singel ett par år nu och kände att jag vågade chansa på ett förhållande igen med denne man, men.... Han var snabb med att säga "jag älskar dig" vilket jag är försiktig med med tanke på mina förra förhållanden. Kändes helt ok i början utom när vi var ute på olika aktiviteter och jag bara såg ryggtavlan på honom när han försvann med andra utan att ta med mig, kommer det folk han känner presenterar han oss inte. Han tycker det är helt okey att gamla fd kvinnor kommer fram och pussar på honom, han tycker det är helt okey att han drar iväg från mig och sätter sig bland andra kvinnor, förstår inte att jag blir ledsen och sårad. Han tittar på andra fast jag är med honom. Han sa en kväll för ett halvår sedan att vi måste prata men att han inte visste hur han skulle säga det, okey svarade jag, få höra och han sa att han älskade mig.,,, inte vad jag väntade mig att få höra.
Han har pratat om sina partners och så som om vi vore vänner, inte mycket om mamman till deras dotter eller senasre fd. Tror inte han kommit över sin sista kvinna. Han har hennes saker kvar och vissa av hennes saker står fortfarande framme. Jag och han lever tillsammans i hans lägenhet men jag har inte fått någon plats i någon garderob eller låda för mina kläder ännu trots att vi levt tillsammans 1.5 år snart, har dock min lägenhet kvar. Hans fd anmälde honom för frihetsberövande har jag fått höra.
Det tog nästan åtta månader innan vi hade sex regelbundet var några små halvdana försök innan och då sa han som ursäkt att han kände sig otrogen mot sin fd och inte kunde ha sex med mig. När jag sa att vi lika gärna kunde göra slut om dt var så bröt han ihop och hans vän var r'dd att han skulle skada sig själv. Vi blev sams igen och har fortsatt vårt förhållande. Han säger att han älskar mig och ger mig hejdå samt godnatt pussar mer är det inte. Under hösten när jag försökte krama honom så puschade han bort mig, låg utan täcke för att slippa dela det med mig. han köper inga presenter till födelsedag eller jul, säger han inte gör det, tycker inte om att köpa presenter. Köper han tex godis köper han bara vad han vill ha och frågar inte om jag vill ha något.
Han väcker mig inte på morgonen för han tycker inte om att väcka folk, han går inte upp med mig på morgonen heller. Säger jag på kvällen att jag måste någonstans också för att han också ska iväg och vill åka med så åker han iväg själv i alla fall. Var finns omtanken om den man säger sig älska där ? Känner mig som en vän, en rumskompis och utnyttjad då jag köper all mat och hygienartiklar, ciggaretter och godis mm till honom, får aldrig något tillbaka. Han kommer med ursäkter att blivit dålig och så när vi ska till mina vänner. Jag får klara mig självoch ta mig dit jag ska medan han ställer upp på alla andra. Om han älskar mig ska inte jag vara hans första val, första prioritet ? Är jag hemma hos mig kanske han ringer en kväll efter 23 ! Vill man inte ta i och krama den man älskar ? Visa omtanke ? Börjar tro att han är med mig för att jag köper och lagar maten och han slipper vara ensam. Har tagit upp detta
Han har pratat om sina partners och så som om vi vore vänner, inte mycket om mamman till deras dotter eller senasre fd. Tror inte han kommit över sin sista kvinna. Han har hennes saker kvar och vissa av hennes saker står fortfarande framme. Jag och han lever tillsammans i hans lägenhet men jag har inte fått någon plats i någon garderob eller låda för mina kläder ännu trots att vi levt tillsammans 1.5 år snart, har dock min lägenhet kvar. Hans fd anmälde honom för frihetsberövande har jag fått höra.
Det tog nästan åtta månader innan vi hade sex regelbundet var några små halvdana försök innan och då sa han som ursäkt att han kände sig otrogen mot sin fd och inte kunde ha sex med mig. När jag sa att vi lika gärna kunde göra slut om dt var så bröt han ihop och hans vän var r'dd att han skulle skada sig själv. Vi blev sams igen och har fortsatt vårt förhållande. Han säger att han älskar mig och ger mig hejdå samt godnatt pussar mer är det inte. Under hösten när jag försökte krama honom så puschade han bort mig, låg utan täcke för att slippa dela det med mig. han köper inga presenter till födelsedag eller jul, säger han inte gör det, tycker inte om att köpa presenter. Köper han tex godis köper han bara vad han vill ha och frågar inte om jag vill ha något.
Han väcker mig inte på morgonen för han tycker inte om att väcka folk, han går inte upp med mig på morgonen heller. Säger jag på kvällen att jag måste någonstans också för att han också ska iväg och vill åka med så åker han iväg själv i alla fall. Var finns omtanken om den man säger sig älska där ? Känner mig som en vän, en rumskompis och utnyttjad då jag köper all mat och hygienartiklar, ciggaretter och godis mm till honom, får aldrig något tillbaka. Han kommer med ursäkter att blivit dålig och så när vi ska till mina vänner. Jag får klara mig självoch ta mig dit jag ska medan han ställer upp på alla andra. Om han älskar mig ska inte jag vara hans första val, första prioritet ? Är jag hemma hos mig kanske han ringer en kväll efter 23 ! Vill man inte ta i och krama den man älskar ? Visa omtanke ? Börjar tro att han är med mig för att jag köper och lagar maten och han slipper vara ensam. Har tagit upp detta
Comment