Announcement

Collapse
No announcement yet.

Sambo ilsknar till (misshandel?)

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Sambo ilsknar till (misshandel?)

    Hej.
    Tidigare idag/ikväll (27/1 alltså) hamnade jag i ett bråk med min fästman/sambo. Vi har bott ihop sedan augusti förra året och det har varit stundtals väldigt tufft ekonomiskt då lägenheten har hög hyra samt att ingen av oss har heltidsjobb. Vi har inte längre sex (vi har haft sex typ 2 gånger sedan augusti) och vi umgås nästan ingenting utan sitter på varsitt håll med våra datorer. Han vill nästan aldrig hitta på något, särskilt inte något jag föreslår. Han har själv aldrig några förslag utan svarar alltid "jag vet inte". Detsamma gäller när vi snackar om vad vi ska äta. "jag vet inte" är hans standardsvar.

    Nu till ikväll: Jag hade lämnat disk på hans laptop. Hade ställt en tallrik där och glömde ta bort den. Han bad mig att ta bort den varpå jag sa att han får ta bort den. (han var i köket där den stöd, jag låg i sängen i sovrummet.) Eftersom jag trodde att han halvskämtade så upprepade jag att han får ta bort den själv. Då blir han jättearg, höjer rösten och beordrar mig att ta bort tallriken. Jag går ut i köket samtidigt som jag ber honom lugna ner sig. När jag tagit bort all disk jag ser i köket (då han påpekat att jag lämnar disk överallt) säger jag "sätt dig vid din jävla dator nu då för helvete", vilket såklart var omoget av mig.. Men jag var så upprörd. Sedan går jag tillbaka till den film jag skulle börja titta på. Han följer efter mig medan han tjatar om att vi måste prata om hur jag beter mig och att jag måste ta undan mer efter mig och att jag måste ditt och datt.. Mycket dömande och anklagande. Jag tyckte att, jag gjorde det han sa att jag skulle göra. Jag är inte skyldig honom något mer?

    Så jag säger "Nej." upprepade gånger då jag vill se filmen. "Nej, jag ska se filmen nu. Jag gjorde ju det du sa och nu ska jag se på filmen." Han kommer då mot sängen, lutar sig över medan han höjer rösten och slänger igen laptopen framför mitt ansikte. Sedan tar han tag i min arm och har ilskna ögon som han spänner i mig medan han halvskriker "Nu skärper du dig!" och höjer rösten mer.

    Här blir jag livrädd. Tårarna börjar rinna. Jag vill inte se honom något mer. Han släpper mig till slut medan jag gråter. Jag försöker sluta gråta för att han ska gå. Han vill trösta mig, han har ångrat det han har gjort. Men.. Jag är FORTFARANDE chockad över vad som hände. Jag fick förvisso inte ont i armen, men han har aldrig lagt ett finger på mig innan. Så jag är fortfarande äcklad av situationen. Sedan dess har vi i princip inte pratat.

    Jag känner mig helt tom på kärlek för honom just nu.
    Det känns som att han har totalt förstört vår relation.

    Men samtidigt känns det som att det är mitt fel. För jag är väldigt dålig på hushållsarbete. Han gör typ allt här hemma för att jag är så orkeslös fortfarande, efter åratal av depressioner och borderline/ADHD/våldtäkter/PTSD.. Jag kommer aldrig orka med ett vanligt liv. Och därför läggs mycket på honom. Så jag fattar att han blir frustrerad och arg.

    Men jag är rädd för honom nu. Det är väl inte normalt?

  • #2
    Låter som ni har mycket att reda ut om ni ska få en fungerande relation. Det är aldrig ok att använda våld i en relation och jag förstår du blev rädd. Ni båda förstör relationen, i en relation är båda ansvariga för hur relation är och fungerar eller som här inte fungerar. Om du vill ha en bra fungerande relation med din kille måste ni sätta er ned och prata om er relation och om hur nu vill ha det både praktisk (tex hushållsuppgifter men även emotionellt tex umgås oh prata med varann). Om han eller du inte är intresserade av det ja då är det bara att lämna så fall. För er relation kommer bara bli sämre om ni inte tar tag i det. Kanske han tillslut blivit så frustrerad så orden tagit slut, inte en ursäkt för det han gjorde men en förklaring. Att vara den som ensam får sköta det praktiska i en ett hem är jobbigt och måste man desstuom plocka undan efter den andre ochså kan det rejällt dränera en relation på energi även om man mår dåligt så kan enkla saker ändå skötas som tex plocka undan disk efter sig är en uppfostringsfråga inget man är bra eller dålig på. Du är faktiskt skyldig relationen att trots ditt mående ändå försöka hjälpa till så mycket du orkar. Men som sagt i en relation ska man inte behöva va rädd för sin partner. Så du måste prata med han om detta om du vill fortsätta vara med honom

    Comment


    • #3
      Det är givetvis aldrig ok att bete sig som han gjorde. Men I detta läget när ni länge tärt på varandras tålamod så är det inte så konstigt att det hände. Tror inte "han" förstört relationen utan detta var något som fick dig att se hur långt ni båda har tillåtit detta att gå.

      Jag tror kärnan i detta är att relationen är slut redan och ni behöver påbörja er separation. Det är ingen bra grund för en relation att vara tillsammans av gammal vana, för inte vill vara ensam, för är rädd för vad som kommer efter, för är svårt hitta boende som har råd med, eller för att praktiskt jobbigt med en flytt.

      Om du tror jag har fel, att visst finns en grund för en relation långt där inne, så lyft luren och boka familjerådgivning. Då inte primärt om denna händelsen utan om relationen i helhet. När gått så här långt så kan det behövas att någon utomstående är med när ni pratar om detta.

      Jag är ingen expert, bara några tankar.

      Comment


      • #4
        Originally posted by knet99 View Post
        Det är givetvis aldrig ok att bete sig som han gjorde. Men I detta läget när ni länge tärt på varandras tålamod så är det inte så konstigt att det hände. Tror inte "han" förstört relationen utan detta var något som fick dig att se hur långt ni båda har tillåtit detta att gå.

        Jag tror kärnan i detta är att relationen är slut redan och ni behöver påbörja er separation. Det är ingen bra grund för en relation att vara tillsammans av gammal vana, för inte vill vara ensam, för är rädd för vad som kommer efter, för är svårt hitta boende som har råd med, eller för att praktiskt jobbigt med en flytt.

        Om du tror jag har fel, att visst finns en grund för en relation långt där inne, så lyft luren och boka familjerådgivning. Då inte primärt om denna händelsen utan om relationen i helhet. När gått så här långt så kan det behövas att någon utomstående är med när ni pratar om detta.

        Jag är ingen expert, bara några tankar.
        Jag vill ju inte tro att vår relation är över. Sedan jag skrev inlägget har jag pratat med honom om att jag blev jätterädd av det bråket vi hade och han har bett om ursäkt samt gråtit över det. Jag har också gråtit lite mer över det. Men efter att vi hade pratat kändes det bra igen. Liksom normalt. Dessutom har vi även börjat ha mer sex nu, efter att vi pratade. Något som fattats senaste månaderna. Så jag vill verkligen inte tro att separation är ens på kartan just nu. Även om det är mycket i vår relation som inte stämmer överens. Jag tror att jag främst stannar kvar för att jag är rädd för att vara ensam, precis som du säger. Men även av ekonomiska skäl. Hade jag haft typ 10 miljoner och mått bra psykiskt och fysiskt.... Ja, då hade jag nog lämnat honom. Men hade velat ha kvar honom i mitt liv - fast jag vet att det inte hade funkat för honom. Det finns ingen annan för honom än mig, alltså jag skriver detta baserat på vad han har sagt under de perioder vi inte varit tillsammans. Och i och med att han fyller 42 i år så bådar det inte gott för honom att starta en helt ny relation och bygga upp massa grejer med en annan person. Det är dags att "settle down" nu. För mig däremot.., som bara fyller 25 i år.., är framtiden lite mer oförutsägbar. Men det är saker med vår relation som gör att jag tänker att vi är fel för varandra. T.ex. vill han aldrig testa nya saker eller upplevelser. Jag älskar sånt, t.ex. "Escape Rooms" och sånt där. Sedan det här med barn. Han är fortfarande inte redo för barn, vilket jag anser att man bör vara i hans ålder. Är man det inte när man är 40 så tror jag inte att man blir redo. Så där är jag jävligt rädd. Rädd att jag har väntat sedan tonåren på något som aldrig kommer hända.

        Så ja, vi skulle nog behöva relationshjälp från någon professionell. Men han skulle aldrig gå med på det. Han vill som sagt nästan aldrig göra något jag föreslår.

        Comment


        • emil i lönneberga
          emil i lönneberga commented
          Editing a comment
          Man ska aldrig vara kvar i en relation för ekonomins skull, eller för man är rädd för vara själv. Det är ett svek mot dig själv men även ett svek mot ens partner. Det är inte försent starta om för man är 42 min mamma hittade ny kärlek när hon var 55, gifte sig med han vid 60 och de är ihop än. Finns de som aldrig blir redo för barn el så kör han med det för egentligen vill han inte ha barn men vågar inte säga det. Oavsett är det något ni måste prata om (helst skulle ni gjort det inan ni ens flyttade ihop). Om han inte vill göra saker som tex escape romm mm gör sådant med dina vänner i stället man måste inte umgås med sin partner 24/7. Så ja, vi skulle nog behöva relationshjälp från någon professionell. "Men han skulle aldrig gå med på det." Ja där har du hans svar på hur mycket han tycker det är värt jobba på er relation, dvs han är inte intresserad av det. Vill du vara med en kille som inte tycker er relation är värd att kämpa för? Jag personligen hade svarat: Nä hä men då är inte jag intresserad av fortsätta denna relation, jag tänker inte kämpa för något som du bevisligen inte är intresserad av.

      • #5
        Originally posted by emil i lönneberga View Post
        Låter som ni har mycket att reda ut om ni ska få en fungerande relation. Det är aldrig ok att använda våld i en relation och jag förstår du blev rädd. Ni båda förstör relationen, i en relation är båda ansvariga för hur relation är och fungerar eller som här inte fungerar. Om du vill ha en bra fungerande relation med din kille måste ni sätta er ned och prata om er relation och om hur nu vill ha det både praktisk (tex hushållsuppgifter men även emotionellt tex umgås oh prata med varann). Om han eller du inte är intresserade av det ja då är det bara att lämna så fall. För er relation kommer bara bli sämre om ni inte tar tag i det. Kanske han tillslut blivit så frustrerad så orden tagit slut, inte en ursäkt för det han gjorde men en förklaring. Att vara den som ensam får sköta det praktiska i en ett hem är jobbigt och måste man desstuom plocka undan efter den andre ochså kan det rejällt dränera en relation på energi även om man mår dåligt så kan enkla saker ändå skötas som tex plocka undan disk efter sig är en uppfostringsfråga inget man är bra eller dålig på. Du är faktiskt skyldig relationen att trots ditt mående ändå försöka hjälpa till så mycket du orkar. Men som sagt i en relation ska man inte behöva va rädd för sin partner. Så du måste prata med han om detta om du vill fortsätta vara med honom

        Tack för svaret! Som sagt, jag vet ju redan att jag bör göra mer hushållsarbete. Det är därför jag har börjat ta hjälp av boendestöd minst 1 gång i veckan. Jag försöker också bli piggare och mer energisk (dvs må mindre dåligt) genom att vara i stallet. Så energin börjar fyllas på nu, vilket kan göra att relationen förbättras. Och vi har pratat om det där med min rädsla över bråket och han har bett om ursäkt. Så hittills är det mer stabilt i relationen.

        Comment

        Working...
        X