Announcement

Collapse
No announcement yet.

Familjekonflikt

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Familjekonflikt

    Hej.
    Detta kommer bli långt och invecklat men ska försöka ge en så god bild av mitt problem som möjligt.

    Jag lever tillsammans med en man sedan 5 år tillbaka.
    Våran relation är god och vi har en son på 1år och min sambo en 18’årig dotter från ett tidigare ektenskap.

    Min sambo har innan han träffat mig haft få kärleksrelationer och få vänner och i stort sett uppfostrat flickan själv. Min sambo har därför när det har varit svårigheter i livet vänt sig till sin mor i olika situationer om tips/råd.
    För 5 år sedan kom jag in i deras liv och allt har varit bra mellan oss men när det varit något ”problem” har han vänt sig som sagt till sin mor i en utsträckning jag inte varit klar över naturligtvis har min sambo pratat med mig med men han är van att prata med henne och har gjort det i alla år.
    I detta året har det varit lite turbulent, vi har fått gemensamt barn, flyttat och flickan är i en ålder där det förekommer mycket fest och tillhörande ting.
    Min sambo har pratat med sin mor om detta och på något sätt fått en uppfattning av att jag är elak, kontrollerande och hemsk människa. Min sambo har inte sagt detta rakt ut till henne utan pratat om oss med henne och då har hans mor (alltså min svärmor) fått uppfattningen om mig.

    Min svärmor har då tyckt att hennes son borde få hjälp och tagit med han till ett kriscenter för misshandel och insest trots att detta är något som aldrig förekommit hos oss. Min sambo har tackat ja till att få hjälp av en tredjepart men inte förstått att det är ett kriscenter hans mor ordnat timmar till han.
    Min sambo har varit där två gånger utan min vetskap och han har gått dit med tron om att detta var psykologhjälp för att få mera tips i hans relationsproblem med mig.
    Detta medförde att socialen blev inkopplad då (eftersom det var en avdelning för misshandel/insest) och vi fick gå på möten, ha hembesök och en stor utredning sattes igång. Denna är nu nedlagd och det fanns inget att anmärka på.

    Under denna tiden har min svärmor berättat för min mans släktingar , syster och min sambos dotter vilken hemsk människa jag är och detta har medfört att min sambos dotter inte vill komma hem till oss längre.

    Min sambo sliter med ångest och är otroligt konflikträdd. Han har pratat med sin mamma att hennes uppfattning är helt fel och att det aldrig varit något form för dåligt förhållande eller misshandel.

    Jag däremot sitter här idag med en ilska utav vad min svärmor satt oss ut för, en bonusdotter som inte vill träffa mig och inte heller min sambos syster vill veta av mig.

    Min sambo nekar helt och känner inte alls att jag utsatt han för något ont och att vi har det bra.
    Jag vet inte hur jag ska betee mig i detta elände. Min sambo är ju såklart förbannad på sin mor men är mera förlåtande än vad jag är.
    Jag vill helst inte veta av hans sida av familjen men jag förstår ju att jag är tvungen att ha med dem att göra.

  • #2
    Nu kommer jag troligen skriva en del saker du inte vill höra så jag vill börja med en sak jag vet och en som jag tror.

    Jag tror du är en god människa som vill väl. Annars hade du inte skrivit på ett öppet forum om detta. Sedan tror jag dig vad gäller din beskrivning av hans mor, hon är säkerligen van att få saker som hon vill och skyr inga medel.

    Men nu till det mindre bekväma, du riktar din ilska åt fel håll. Antingen borde du rikta den mot din man, mot dig själv, eller båda. Hon är faktiskt en bifigur.

    Jag tror din bild av en relation och dina behov gör att du ser det som en bra relation er emellan. Men om du tänker efter, om ni haft en bra relation så hade ni inte suttit i denna sitsen nu. "Något" är galet.

    Jag vet inte vilket men slänger fram några idéer och du avgör om ligger något i någon av dem? Det är alltså inte påståenden, utan undran.

    Hans konflikträdsla och hans brist på sociala kontakter borde normalt ha gjort att det ringt varningsklockor för dig. Att kanske inte satsat på den relationen. För när ni "diskuterar" en fråga och det till slut blir som du vill så har du ju ingen aning om vad han egentligen ville. Nu kanske han inte ens vet vad han vill om någonting, men det är lika illa det.

    Så du kanske kanske ska fråga dig om du valde honom just för att det var bekvämt. Att du fick bilda familj. Du fick vad du ville ha. Och när ni diskuterar saker så verkar ni vara överens trots att egentligen är du som styr. Att du kanske valt honom just för att han är konflikträdd och en "pojke". Och nu kommer baksidan av det valet.

    Och där kommer något som du kanske ska fundera över. Jag brukar kalla det "smygdominant". Att vi är mer dominanta än vi själv vet om. Allt flyter på, verkar så bra.

    Om är så, så skulle det kunna vara en förklaring till varför ni hamnat här. Och om han inte är ett barn själv så kanske kanske han ändå nämnt några saker för sin mor där han känt sig som en svans efter dig. Sagt till henne han inte vågar säga till dig. Något som du då naturligtvis omedvetet varit delaktig i och han skulle ha tagit upp med dig. Men som du skrev, han är konflikträdd och då kanske berättade det för sin mor.

    Också det med dottern blir lite underligt. Hon känner ju dig, har spenderat tid med dig och tror naturligtvis inte på "skitsnack". Så tycker om dig gör hon och hon tror inte illa om dig för farmor säger sådant.

    Antingen håller hon sig borta för att hon är rädd för sin farmors ogillande eller så orkar hon inte med det drama som följer i spåren efter detta hemma hos er. Dvs håller sig borta för vill inte bli indragen. Jag vet inte om du har svårt att inte "dela" detta hemma även när hon hör på.

    Jag vet det är svårt och är lättast att rikta ilskan och "problemet" mot din svärmor. Men ta ett djupt andetag och gör det som är bäst för familjen. Boka tid för familjerådgivning. Och verkligen bita dig i tungan att inte låta detta handla om henne. Utan "Jag behöver i en relation...", "Jag blir sårad och bestört när min man i hemlighet gått....", "Jag vill att vi har en öppen dialog...", "Jag vill inte han ska vara rädd för mig....", .....

    För inte behöver ni som familj träffa svärmor om ni inte vill. Men "ni" måste besluta hur ni vill ha det. Han är inget barn, du vill inte hamna i situationen att "ni" bestämt att bryta kontakten för att sedan upptäcka att han pratar med henne i smyg. Ni måste ha en vuxen relation.

    Sedan tror jag han skulle behöva gå i egen terapi. För att bli starkare. För att hitta fram till sin egen vilja. Så han säger "nej" till dig också, inte bara sin mor.

    Men jag vet inget om situationen, är bara funderingar. Kanske stämmer inget, kanske lite, eller kanske rätt bra. Det vet du så mycket bättre än jag.

    Men jag tror du måste kliva ur de känslor du har nu. Du kommer inte få "upprättelse" från hans svärmor eller någon annan. Jag vet hur det känns att bli oriktigt anklagad. Och att då gärna vill ha "helt rätt", bevisa det.

    Istället så fokusera på din goda vilja. Du vet att du aldrig menat något illa. Du vet att du alltid haft familjens bästa först. Du vet att du vill honom väl.

    Men andra kan ha sin "upplevelse". Det är deras rätt. Om han nu sa saker till sin mor om er två eller dig så som han upplever det så var det kanske klumpigt och dumt. Men han har rätt till sin upplevelse. Även om du inte menat så.

    Så var öppen. I familjerådgivningen bit dig i tungan när du vill säga hur fel han har. Lyssna. Kommunicera. Skapa en plattform där en svärmor inte är ett hot. Där du och han, om ni vill det, kan gå på släktmiddagar med huvudet högt för ni är en enhet. För ni två pratar med varandra. Lyssnar på varandra. Med respekt för varandra. Båda. Så kan ni mentalt "klappa henne på huvudet" när träffas, ni låter henne inte få den makt du nu upplever (men som då egentligen handlar om du och din man).

    Men som sagt... tänk bort henne. Hon är ointressant. Ni två har större problem än så. Annars satt ni inte i denna sitsen.

    Och så... även om smärtsamt, tänk över det där med "smygdominant". Du kommer upptäcka att du känner sådana. Men tänk om du är det? I så fall har du också ytterligare något att jobba på enskilt och i familjerådgivningen.

    Jag är ingen expert, bara några tankar.


    Comment

    Working...
    X