Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Mina föräldrar

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Mina föräldrar

    • Hej,

      Är ny här på forumet och skulle vilja skriva av mig av ett problem som tynger mig.
      Jag ska försöka göra en ganska långa historia kort.

      Det hela började för lite mer än 5 år sedan. Min far, som drev eget företag och alltid gjorde rätt för sig hörde av sig till mig. Han hade kommit efter med skattebetalningar i företaget, han hade fått anmärkningar ifrån kronofogden och frågade nu mig om jag kunde låna ut lite pengar till honom.
      Självklart svarade jag, klart att jag hjälper till om jag kan. Jag hade just då sålt en bil med bra vinst och hade det ganska bra ställt. Jag lånade ut i-princip ut allt jag hade. Pappa kan man ju lita på!
      Det dröjer några veckor och han hör av sig igen. Han frågar om jag kan ta ett lån åt honom, han säger att jag på så sätt ska få tillbaka mina pengar men han behöver samtidigt en höjning på nästan 100 000 kr. Jag tar ett lån åt honom, för över pengarna. Dock ska jag få pengarna han redan är skyldig mig om några veckor. Jag börjar nu faktiskt tycka att det känns väldigt jobbigt men vi kommer i alla fall överens om en avbetalningsplan (muntligt). Pengarna jag redan lånat ut såg jag aldrig röken av men avbetalningsplanen funkar bra, i några månader.

      Sedan går han in i väggen! Han får en panikångestattack och försvinner. Det visar sig då att han även lurat min mor (Som han lever ihop med). Dom har skulder långt upp över öronen, mina syskon är han också skyldig pengar, dock inte samma summor som för mig. Han är spelmissbrukare!

      Själv står jag där, med alla mina besparingar borta (min kontantinsats till vårt framtida hus) och även en ett lån som kostar mig 4000kr i månaden.
      Jag känner mig väldigt nere men säger inget till mina föräldrar, för det är ju så synd om dom. Dom får gå ifrån huset, han får lägga ner sitt företag och får skuldsanering.

      Efter några år är jag äntligen skuldfri och har kunnat få ihop en buffert igen. Jag pratar med min far och vi kommer nu fram till en avbetalningsplan på nytt. Nu är dom väl på banan igen och kan gott börja betala av på sitt skuldberg till mig. Nu ska mitt liv bli riktigt ekonomiskt bra för mig. Det funkar några månader sen är det dags igen. Inga pengar på mitt konto, jag säger inget och det går en månad. Inga pengar på kontot då heller. Plötsligt ringer min mamma och berättar att pappa är borta och det finns inte en krona kvar på kontot. Vi letar på alla ställen vi kan tänka oss att han är på utan resultat. Vi kontaktar polisen och gör en anmälan. Någon timma senare hittar vi honom på en på en parkeringsplats längre bort där han gömmer sig i bilen. Han har ångest och berättar att han har spelat bort alla pengar.

      Men här får jag nog, efter att han suttit vid köksbordet och frågar varför vi letar efter honom, och ringer polisen och varför vi är oroliga.
      Jag blir skitarg (För första gången någonsin), jag skäller ut honom och berättar hur besviken jag är, om hur dåligt jag har mått och att jag nu äntligen trodde att det skulle kunna bli bra. Han svarar inte utan ser fortfarande på mig med sina hundögon. Mamma säger inget. Jag åker därifrån och är arg, ledsen och besviken.

      Dagen efter ringer mina syskon upp mig och berättar om hur synd det är om pappa, att han är rädd att jag är arg och att han är rädd att inte få träffa sina barnbarn. Jag försöker säga det att jag är så jättebesviken och förväntar mig nu att han ska höra av sig till mig och be om ursäkt. Men han har inte hört av sig än. Har pratat några gånger med mamma men hon frågar inte mig något om detta.

      Jag tycker det är jättejobbigt, jag har varit alldeles för snäll hela tiden och inte sagt något men nu får det faktiskt vara bra. Han kan inte erkänna att han är spelmissbrukar och behöver ha hjälp och min mamma är medberoede. Vad ska jag göra? Nu kommer julen och jag förväntas att umgås med dom. Men jag vill inte!
      Jag orkar inte med detta mer!





    Post

Working...
X