Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

Min pojkvän klarar inte av när jag får panik

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Min pojkvän klarar inte av när jag får panik

    Hej! Jag är en tjej på 22 år, jag har en kille som jag varit tillsammans med i 2 år ca. Vi har verkligen haft en resa med många upp och nedgångar tillsammans, men alltid känt att vi är "menade" för varandra och alltid hittat tillbaka till varandra när vi haft ett bråk. I början av vårt förhållande var jag mycket mer inåtvänd och tystlåten än vad jag är nu, och min självkänsla har växt under tiden jag varit med honom. Men jag är en ganska oroligt lagd person och mycket bra på att överanalysera/ måla upp skräckscenarion i huvudet! ibland är det något jag skrämt upp mig för som får känslorna att ta överhanden och jag bryter typ ihop.

    skriver den här texten då jag nyss fick för mig att jag glömt spisen på hemma i min lägenhet , och började tänka att ah, nu kommer nog hela huset brinna upp och jag är skyldig. Tanken bara planterades i mig och paniken sköljde över mig. Jag visste att det inte fanns något jag kunde göra i stunden men logik hjälper föga mot ångest. Jag hetsade upp mig och började prata fort och osammanhängande om ifall jag stängde av den eller ej. Min kille var med mig och han blev arg på mig, sa att han ville göra slut för att jag betedde mig så knäppt. Jag förstår att det är jobbigt för honom när jag beter mig sådär irrationellt, och att ilska blir hans reaktion. men för att ångesten ska försvinna hade jag behövt att han typ höll om mig och sa på ett snällt sätt : Lyssna nu, du tänker helt galet, släpp det nu för inget du kan göra ändå.. Men ilskan bara triggar känslorna ännu mer. Detta har hänt förut, att jag har fått typ "sammanbrott" som han bemöter med ilska.

    så nu undrar jag, hur ska jag tackla såna här situationer? känner att det är sån här jag är , att såna här panikstunder kommer komma igen, men att jag självklart behöver jobba på att inte jaga upp mig så väldigt. jag undrar vad jag kan göra för att få min pojkvän att förstå och acceptera att det är såhär jag funkar? (Vill dock inte sätta in mig själv i nåt slags fack som säger att jag inte kan ändra på mig, för det tror jag att jag kan)
    Mvh majbarnet

  • #2
    Vi människor är olika. Han kanske reagerar som han gör för han är trött på dina "utbrott". Eller så gör han det för att han är frustrerad för han kan inte hjälpa dig.

    Men framförallt så är han inte tankeläsare. Säg att du behöver en kram.

    Jo, se upp med en sak. Omedvetet så kan vi "tillåta" oss att agera utåt mycket mer med den som är oss närmast. Och så ska det ju vara, den som vi litar och har oss närmast blir den som vi visar vad vi känner inför.

    Men han kanske upplever det som att med honom så "tillåter" du dig att trissa upp dig själv så som du inte hade gjort om du varit med någon kompis. Helt omedvetet från din sida men att blir så. Och då kanske han får känslor att du inte anstränger dig för honom men för andra. Blir egentligen ledsen eller lite besviken.

    Eller frustrerad... för orkar inte eller för han skulle vilja kunna hjälpa dig. Men inser inte att det du behöver mest är att du håller honom. Så säg det.

    Jag är ingen expert, bara några tankar.

    Comment

    Working...
    X