Announcement

Collapse
No announcement yet.

Svartsjuka, anklagelser och tråkig stämning

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Svartsjuka, anklagelser och tråkig stämning


    Tar bort detta ger mig för mycket ångest o är rädd att andra som inte är med i forumet kan läsa....
    Last edited by AnetteA; 2017-08-15, 13:31.

  • #2
    Ja, alla kan läsa. Men ofta så går det att berätta utan detaljer som skulle avslöja vem det gäller.

    Troligen vet du också svaret själv egentligen. Om du är svartsjuk och anklagar, gå i terapi. Om inte klarar att sluta trots hjälp, gör slut för din partners skull.

    Om din partner är den som är svartsjuk och anklagar, be denna att söka hjälp. Om vägrar, dumpa. För det kommer bara att bli värre.

    De flesta som är svartsjuka och anklagar kan någotsånär hålla sig när de fortfarande känner en viss oro att partnern ska lämna. Men när känner mer "makt" så blossar det ut riktigt rejält. Som att köpa lägenhet tillsammans, skaffa bar, det blir bara värre och värre då partnern känner du är "fast" i relationen.

    Det är förresten tyvärr ett typisk mönster att när en relation är dålig tro att om bara tar "steg i relationen" så ska det bi bättre. Som att skaffa hund tillsammans, blev inte bättre. Köpa lägenhet tillsammans, blev inte bättre. Skaffa barn tillsammans, blev inte bättre. Skaffa hus tillsammans, gärna renoveringsobjekt så har ett "projekt" ihop, blir inte bättre. Skaffa ett till barn ihop, blir inte bättre. För att till slut inse att det aldrig blir bättre och då ha väldigt svårt att lämna för så många praktiska band som binder samman.

    Sedan är det värsta med svartsjuka inte de hårda orden eller skrik och bråk. Utan hur den som utsätts förändras. Börjar omedvetet undvika säga saker, tappa på tå. Kanske till och med börjar hata sig själv. Så den dagen när lämnar så kan det ta tid att "bli sig själv igen".

    Jag är ingen expert, bara några tankar sådär lite generellt.

    Comment


    • #3
      Originally posted by knet99 View Post
      Ja, alla kan läsa. Men ofta så går det att berätta utan detaljer som skulle avslöja vem det gäller.

      Troligen vet du också svaret själv egentligen. Om du är svartsjuk och anklagar, gå i terapi. Om inte klarar att sluta trots hjälp, gör slut för din partners skull.

      Om din partner är den som är svartsjuk och anklagar, be denna att söka hjälp. Om vägrar, dumpa. För det kommer bara att bli värre.

      De flesta som är svartsjuka och anklagar kan någotsånär hålla sig när de fortfarande känner en viss oro att partnern ska lämna. Men när känner mer "makt" så blossar det ut riktigt rejält. Som att köpa lägenhet tillsammans, skaffa bar, det blir bara värre och värre då partnern känner du är "fast" i relationen.

      Det är förresten tyvärr ett typisk mönster att när en relation är dålig tro att om bara tar "steg i relationen" så ska det bi bättre. Som att skaffa hund tillsammans, blev inte bättre. Köpa lägenhet tillsammans, blev inte bättre. Skaffa barn tillsammans, blev inte bättre. Skaffa hus tillsammans, gärna renoveringsobjekt så har ett "projekt" ihop, blir inte bättre. Skaffa ett till barn ihop, blir inte bättre. För att till slut inse att det aldrig blir bättre och då ha väldigt svårt att lämna för så många praktiska band som binder samman.

      Sedan är det värsta med svartsjuka inte de hårda orden eller skrik och bråk. Utan hur den som utsätts förändras. Börjar omedvetet undvika säga saker, tappa på tå. Kanske till och med börjar hata sig själv. Så den dagen när lämnar så kan det ta tid att "bli sig själv igen".

      Jag är ingen expert, bara några tankar sådär lite generellt.
      ​Tack för svaret - Det du skriver ovan stämmer så väl. Och jag vet mycket väl. Det är min pojkvän som lider av svartsjuka och ett extremt kontrollbehov. Vi har varit tillsammans knappt ett år .Förhållandet varierar mellan att vara sagolikt och ett rent helvete. Jag har precis som du säger börjat förändra mig som person, väga orden, vara noga med att informera honom i förväg om allt för annars kan det bli en ny vända med anklagelser. Han tror inte att jag är otrogen, men ändå säger han, på sätt och vis att jag är det.
      ​Sista gången han gjorde utspel utan att visa vilja att lösa dilemmat, han ville somna osams - då körde jag ut honom till soffan. Det tog 1 minut så bad jag honom om ursäkt, fast jag innerst inne mycket väl vet att han förtjänat behandlingen. Han kan vara mycket elak och dräpande. Det verkar som om han samlar på detaljer som han kan använda mot mig. Svarar jag på tal så vänder han bara retoriken.
      ​Det svåra med situationen är att jag fått rådet, innerst inne vet, att svartsjukan/kontrollbehovet inte går över.
      Ändå är jag så lättad och känner mig bättre när vi når varandra igen.
      ​Jag är som en medberoende tror jag man kan säga.
      ​Jag har bipolär sjukdom som är under medicinkontroll, varit stabil ganska länge, men nu den senaste vändan med dålig stämning här sjönk jag rätt lågt... Sedan kommer jag upp igen så snart jag får hans uppmärksamhet och närhet igen..

      Comment


      • #4
        Jag vet att du inte är där ännu men säger det ändå. Om du inte lämnar honom nu kommer du att ångra dig hela ditt liv.

        För om det är svårt att slänga ut någon fysiskt ur ens liv så är det så mycket svårare att när "mentalt misshandlad" slänga ut honom ur huvudet. Desto längre du stannar i relationen, desto längre kommer det att ta innan du blir du igen.

        Även om han mirakulöst skulle bestämma sig att gå i terapi, gå på den och bli "botad", så är det inte säkert att du kan klar den nya han. Du kanske redan blivit betingad, kommer alltid att huka dig när du tror att kontrollerandet ska komma.

        Du gör troligen samma fel som de flesta av oss. Du tror att den där gulliga fina är han. Så när han blir oresonlig så kämpar du med näbbar och klor för att nå fram till den där fina igen. Som då du ber om ursäkt när det är han som gjort något. Kämpar och kämpar så kampen blir livet.

        Newsflash! Det är den där oresonliga mörka som är han. Den gulliga är den han orkar vara när det passar honom. Så du kämpar för att nnå in till någon som inte finns.

        Visst kan vi alla bli svartsjuka, vilja kontrollera, förlora kontrollen och säga eller göra saker vi ångrar. Men vi får ångest efteråt, försöker gottgöra. Som tex om partners ska gå ut med vänner och vi mår extra dåligt, tigger och ber att han/hon stannar hemma. Om partnern gör det, stannar hemma, så får vi enorm ångest efteråt. Försöker kompensera, peppa att partnern ska träffa sina vänner en annan dag. Även om mår dåligt så biter oss i tungan, sitter på änderna.

        För det är det kärlek är. Att vilja den vi älskar det bästa. Och ibland så är det vi själva som får stå tillbaka.

        Ja, många kontrollerande har en tunga som heter duga. De kan vända på saker så det nästan låter normalt. Och vi normala dras in, vädjar, förklarar, argumenterar. Vilket ger dem den makt de är ute efter. Det är först när du slutar argumentera och bara säger "Du, jag är en fri människa och gör som jag vill" eller bara tiger och går som du tar tillbaka makten.

        Som sagt, detta är nog inte en relation för dig. Men jag vet, vi törstar efter närhet och att vara i någons liv att det är svårt att bryta upp. Men det är ditt livs bästa beslut, om du klarar av att lämna detta.

        Men jag är ingen expert och kanske så missar jag något i detta.

        Comment

        Working...
        X