Announcement

Collapse
No announcement yet.

Förhållande med en ung änkling....att stå i skuggan

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Förhållande med en ung änkling....att stå i skuggan

    Vet inte vem jag ska bolla med....här kommer min story och mina tankar. Kan någon ge råd i hur skall släppa dessa tankar?

    För tre år sedan träffade jag en fantastisk man, vars fru hade gått bort i sjukdom 3 år innan. Han har tre barn som studerar på annan ort.

    I början kunde vi diskutera våra förflutna och känslor, men med tiden blev det svårare. När vi bråkade sade han ofta saker som "ingen har någonsin fått mig så här arg" och "min fru brukade stötta mig" etc. Detta gjorde/gör att jag känner mig sämre och har svårt att släppa att hon var hans livs kärlek. Han håller med om att han inte lever samma liv då som nu, det han kan göra nu gjorde han inte då med familjeansvaret och de diskussioner vi har fanns inte på tapeten då.

    Jag har försökt prata med honom men det går inte och det är inte lättare när hans barn vill prata om henne eller deras gemensamma vänner och han bara gör det när jag inte är i närheten och gillar saker de skriver om henne på fb etc. Jag skulle tycka det vore lättare om han visade mig vad de skriver och tog en diskussion.

    Nu var det hennes födelsedag för någon månad sedan och av en slump fick jag se att han bett en av barnens kompis mamma gå till graven för hans räkning (det är i en annan stad). Det skulle kännas så mkt lättare om han delade detta med mig.

    Är jag bara knäpp och svartsjuk? Vad ska jag göra? Detta river i mig 😞

  • #2
    Det han gör är faktiskt kränkande att jämföra dig med sin förra fru, det är tyvärr ett kvitto på att han har inte släppt henne. När man lämnar en relation oavsett om det är genom skilsmässa eller dödsfall så måste man göra "bokslut" på det som varit, Dvs man sörjer färdigt det som varit och satsar på den relation man har nu det betyder inte man ska förtränga det som varit utan man inser det var då nu är det nu och nu har jag startat ny familj. Om du tar upp saker och han inte lyssnar på dig och tar in vad du säger så det faktiskt detsamma som säga det du tycker/känner är oviktigt för mig.

    Comment


    • #3
      Naturligtvis elakt och fult att slänga i ansiktet på dig att du är mer krävande än hans bortgångna fru. Ni två har en helt egen relation och det är nog med att du har svårt att inte jämföra, han underlättar ju inte om han öppet jämför er.

      Men han har två familjer. En med sina barn där hans bortgångna fru, deras mamma, ingår. Och en med dig. Och han verkar vilja skilja de liven åt och det kanske inte är helt fel?

      Så jag vet inte varför du reagerar på att barnen skriver saker om sin mamma och att han "gillar" deras kommentarer? Och varför du tycker han skulle behöva diskutera med dig vad de skriver om henne?

      Och varför tycker du han ska berätta att han bett en vän lägga en blomma på hennes grav? Det är hans gamla familj och att be någon göra det är minimalt intrång på den nya familjen med dig.

      Han kanske inte vill prata om sin bortgångna fru med dig. Att det är något han vill dela med sina barn och gamla vänner, men inte med dig. Att om han gör det så blir det en för honom konstig blandning av två liv.

      Jag tror ni behöver sätta er ned och prata ut om det nya och hur ni två ska ha det. Att ni två är en unik egen dynamik, har inget med "hur det brukade vara" att göra. Du måste få känna dig utvald och som hans älskade i er relation. Utan att för den skull förminska eller jämföra med den tidigare. Något nytt och annat. Om sedan han inte trivs med det nya... ja då får han avsluta. Men det kan aldrig vara ett argument att du inte är som hon.

      Och mitt förslag är att du sätter honom fri vad gäller sin förra fru. Att DU säger till honom att det är ok att han pratar om henne med barnen eller gamla gemensamma bekanta när du inte är med. Han behöver inte "redovisa" detta för dig. För att du har respekt för att de har saker de behöver prata om som inte inkluderar dig. Men om du bara av normal nyfikenhet frågar "vad ville han/hon när ringde?" att han kan säga att handlade om deras mamma. Men att han inte behöver säga mer än så, är mellan dem.

      Att det viktiga för dig är inte att han älskar dig mer än henne, det går inte att jämföra så. Det viktiga för dig är att du känner dig älskad i den relation ni två har.

      Man kan säga så här. Hon kommer alltid vara levande för dem i deras tankar. De kan inte undvika det, barnen kanske också behöver det. Men hon behöver inte vara levande för dig i dina tankar. Därför exkluderar han dig vad gäller vissa saker.

      Förstår det är svårt..... han valde ju inte bort henne, hon valde inte bort honom, hon drogs ifrån honom. Är inte lätt att då kliva in i hans liv.

      Jag är ingen expert, bara några tankar.

      Comment


      • #4
        Vilka bra tankar! Visst måste det vara så att de kan ha en plats där inte jag ska vara med. Tycker att det är en bra tanke, men svårt i realiteten. Han vill att jag ska vara en del av deras familj, en stor del och då blir det känslomässigt svårt när han gör så.

        Nä det är sannerligen svårare än jag någonsin kunde tro och det blir inte lättare. Från början kunde han uttrycka sin glädje över att ha hittat stora kärlekar 2 ggr i sitt liv, men nu blir det ist elaka jämförelser och det är nog där jag fastnat.

        Han är svårpratat och att försöka prata ut för att komma vidare är nog mest ett önsketänkande. Han blir bara arg och det slutar med en högljudd diskussion.

        Comment


        • #5
          Originally posted by Stinafina View Post
          ..... men nu blir det ist elaka jämförelser och det är nog där jag fastnat.

          Han är svårpratat och att försöka prata ut för att komma vidare är nog mest ett önsketänkande. Han blir bara arg och det slutar med en högljudd diskussion.
          Är du en människa med behov av emotionell och verbal närhet, kommunikation och öppenhet och har valt att leva med en man som är "svårpratad" så är jag rädd att du kommer att behöva antingen acceptera att du aldrig får den emotionella öppenhet, närhet och kommunikation hos den mannen som du söker, behöver och längtar efter.... eller så försöka göra om dig själv till att bli en "svårpratad" person du med. För honom kommer du inte att kunna göra om.

          Det är sorgligt att så många av oss, år efter år och relation efter relation ständigt fastnar för personer som inte är vad vi egentligen längtar efter och behöver. Men vi inser det oftast alldeles för sent. Om och om igen...

          Comment


          • #6
            Ja, jag har stort behov av att prata och "älta saker". Jag var öppen med det när vi träffades och han sa att han också gärna diskuterade....falsk marknadsföring

            Jag är "fast" eftersom jag älskar en stor del av honom, men denna kärlek naggas på.

            Undrar om parterapi skulle hjälpa? Vad tror ni?

            Comment


            • #7
              Originally posted by Stinafina View Post
              Ja, jag har stort behov av att prata och "älta saker". Jag var öppen med det när vi träffades och han sa att han också gärna diskuterade....falsk marknadsföring

              Jag är "fast" eftersom jag älskar en stor del av honom, men denna kärlek naggas på.

              Undrar om parterapi skulle hjälpa? Vad tror ni?
              Att benämna sina egna önskemål och behov i termer om att "älta" är att ha gått på och låtit sig indoktrineras av de svårpratades "logik". För det som de "svårpratade" inte kan eller orkar vara i kontakt med, dvs. sina egna känslor och därmed inte heller andras och därmed lite nedlåtande kallar för att "älta"..... DET kan normala människor lika gärna kalla för att _bearbeta_.

              Tänk på det, och låt inte andra plantera nedvärderande omdömen hos dig själv när det gäller dina egna behov. Bara för att de själva har närhetsproblem så ska du inte låta dem indoktrinera dig själv till att tro och tala om det som är DU, som om det vore något fel på ditt högst naturliga och normala sätt att önska och välkomna närhet och kommunikation med din omgivning.

              Comment


              • #8
                Jag vet bara inte hur vi ska kunna gå vidare 😢🤷🏻*♀️

                Comment


                • #9
                  Sätt er ned och prata. Börja med att medge att du naturligtvis inte kan förstå hur det känns att mista den som han älskat och haft ett liv med, bara den som gått igenom det kan förstå. Att du förstår det är svårt med en ny relation liksom det är svårt för dig med en relation med en man som mist sin livskamrat. Att du ber om ursäkt om du utan att mena det klampat in på områden som han behövt hantera själv eller som han upplevt som privata.

                  Att du vill ni pratar om hur ni ska hantera detta. Att liksom han har rätt sätta gränser, du också har det. Försök hitta en gemensam nystart.

                  Om den dialogen inte fungerar så föreslå parterapi/familjerådgivning. Om han säger tvärt "nej" så vet du att han inte är beredd att det ska få "vara så besvärligt" att få en fungerande relation.

                  Då vet du nog..... du kan ju inte vara i en relation där du tigger om uppmärksamhet, tigger om bekräftelse att du är viktigast, där du känner dig utelämnad (om än då kanske delvis på grund av att du hanterat det mindre lämpligt), tigga om att han ska kommunicera med dig, tigga om.....

                  Det kan vara att ni hamnade fel och att det går att rätta till. Att han använder "anfall är bästa försvar" för att han känner sig pressad och tycker det är svårt. Att han inte är den där som sluter sig och säger elaka saker. Att om ni pratar och når samförstånd så ordnar det sig. Jag hoppas det.

                  Comment

                  Working...
                  X