Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag "säger saker på fel sätt" enligt min partner

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag "säger saker på fel sätt" enligt min partner

    Hur säger man saker på rätt sätt?

    Jag vet inte hur många gånger jag säger saker på "fel" sätt- jag får bara veta det när människor säger att jag gör det.
    Jag kan säga eller förklara en sak som de blir sura över. De säger att det inte var fint sätt att säga det på.
    Då förstår jag verkligen inte vad dom menar- jag har bara beskrivit en känsla jag har, eller beskrivit hur något ligger till och aldrig menat att enligt de göra de ledsna.
    Många av de gångerna blir jag så förvirrad och frågar "Hur skulle jag ha sagt det då". Då kan de enligt mig i princip upprepa det jag sagt men är för sura när jag förklarar att det är precis då jag menar.

    Jag hade en partner som sa så rätt ofta- till exempel frågade han mig om han kunde få sova hos mig en helg, och då svarade jag "Absolut, men bara så du vet så är jag upptagen på lördagen" och då fick jag kommentaren "det var inte fint sagt".

    Jag tyckte det var löjligt men nu har även en ny pojkvän sagt samma sak i samband med att han tydligen blev jättearg gällande en grej jag ville ta upp.

    Jag tycker själv att jag tänkt igenom det jag ska säga och att jag säger det lugnt och tydligt utan dålig ton.
    Men tydligen misslyckas jag och jag vet inte hur jag ska ändra på det. Vad är det för fel på mig?

    Då min pojkvän blev så sur att han ville gå kände jag att jag kommer hålla mina känslor och oro inom mig och inte vågar ta upp det med honom. Observera att vi inte var mitt i ett gräl som inte kom någon vart- då kan jag förstå att någon part går- men i det här fallet rusade han ut utan ett ord efter jag hade vågat öppna mig.


    Jag har tidigare varit med om att jag lägger allt i klump som växer som sen exploderar ut för att jag från början inte vågade prata om min oro för att undvika att säga det på fel sätt. Men jag vill inte t det blir så igen, jag vill kunna prata om saker jag oroar mig över men får jag reaktionen av att rusa ut, bli arg m.m. så kommer jag med tiden sluta mig.

    Hur säger man saker på bra och fint sätt?
    Troligtvis har jag inte formulerat mig tillräckligt väl för att ni ska förstå vad jag menar- men tack för respons.

  • #2
    Ta inte detta fel nu, men antagligen har du bara ett tonfall när du säger saker, man kan säga en mening med olika tonfall och få det att låta antingen positivt eller negativt, även om själva meningen inte är något fel med alls, för den beskriver precis vad som skall förmedlas.

    Så alla du specifikt talar med ofta, de får du förklara för att du säger saker på ett sätt som kan uppfattas negativt, men egentligen är det bara så att du inte kan styra tonfallet och så låter det negativt, men att om de uppfattar dig negativt så är det inte så dem skall tolka det.

    Comment


    • #3
      Jag tänkte samma sak som SoulPain, antagligen förmedlar du något med tonfall och/eller kroppsspråk som uppfattas negativt...fick mig att tänka på min flickvän som är ganska uppriktig och har svårt att dölja det hon känner, hon kan uppfattas som aggresiv när hon förmedlar något som stör henne. Kan tänka mig att samma sak händer dig, du har svårt att dölja det du känner och förmedlar det via kroppspåk.

      Comment


      • #4
        Mänsklig kommunikation är väldigt komplext och det kan mycket väl vara så att du omedvetet använder ett tonfall eller kroppsspråk som andra tolkar på fel sätt.

        Men det går inte att utröna detta från din text, det är en av flera möjligheter.

        Det jag kom att tänka på, som en annan möjlighet, är att du har rätt och de har fel. Kanske har du omedvetet tagit en roll gentemot din omgivning som alla uppfattar som "din plats". Och när du då försöker kommunicera på ett lite mer krävande sätt så kan de uppleva det som "vart fick hon luft ifrån?!". Och då du är skicklig verbalt känna sig pressade och då välja "anfall är bästa försvar".

        Att på sätt och viss handlar om rangordning. När du försöker driva en fråga till lösning så upplever de sig hotade. Och det är ett klassiskt maktknep att istället för att bemöta argumenten hacka på "formen". Motargument kan du bemöta men att du "sagt saker på fel sätt" är ett känslomässigt argument du får svårt att bemöta. Alltså har de med ett enkelt knep avväpnat dig helt. Fått ett övertag över dig för att antingen få rätt eller att få dig tyst.

        Nu kan man tycka detta är mindre troligt eftersom flera påpekat att du säger saker på fel sätt. Men om du fått en roll som är bekväm för andra så "kan" det vara så att de reagerar lite lika.

        Det finns fler möjligheter, ville bara nämna detta som du kan fundera på. Kanske inte stämmer i detta fallet men det är lätt att vi får roller och att vi själva kvävs av det, och då kommer saker ut på fel sätt. Eller att omgivningen har en förväntan på oss som gör att om vi kliver utanför den så reagerar de illa.

        Jag är ingen expert, bara några tankar.

        Comment


        • #5
          Jag kan relatera. För flera år sedan uppfattades jag hela tiden som otrevlig vad jag än sa. Jag märkte ingenting för i min värld var jag neutral.
          Men det gick så småningom upp för mig att jag var i ilske-stadiet i en sorgeprocess. Det fanns hela tiden en underliggande ilska som jag inte såg för att den blev normal för mig.

          Jag säger inte att det är så för dig. Men har du lidit en förlust för inte alltför längesen så är det inte omöjligt.

          Comment


          • #6
            Jag har upplevt liknande saker genom livet. Jag passar inte in, gör och säger saker på fel sätt.
            Efter att ha blivit sjukskriven för depression (ännu en gång) började jag bråka med vården för att få en psykiatrisk utredning.
            Det tog ett år, men jag fick den!
            Det visade sig att jag har autism.
            En intressant nyhet vid 43 års ålder. Jag vet fortfarande inte hur jag ska låta bli att "göra fel" men jag vet åtminstone varför efter att ha låtsats vara som andra så länge. Mycket energikrävande.
            Inget direkt svar på din fråga men några tankar iaf!

            Comment


            • #7
              Det verkar hemskt att de hakat upp sig så på något sådant.. Jag kan tänka mig om tonläget var negativt när du sa det så du lät irriterad men annars förstår jag inte.. Kanske kan du spela in rösten din och lyssna hur du låter när du säger något och se om du själv märker något i tonläget då?

              Comment


              • #8
                Hejsan!

                Jag har liknande problem hemma. Min fru har ibland ett tonfall som inte är så himla roligt eller trevligt. Själv har hon ingen insikt om det och har väldigt svårt att ta in det när jag påtalar det, eller blir ledsen.


                I mitt fall så försöker jag svälja det 9\10 för husfridens skull, jag vet ju att hon inte menar något illa.


                DU är ju till stor del medveten om det och då kan man ju göra någonting åt det, superbra tycker jag!


                Antingen får du lära dig ändra tonläget, eller också får han lära sig hantera det, alternativt en kompromiss.


                Om det nu verkligen är på det viset, din partner kan ju å andra sidan vara överdrivet känslig och läsa in saker som knappt finns om du förstår va jag menar.


                Mvh Y

                Comment

                Working...
                X