Announcement

Collapse
No announcement yet.

Äldre kille, ung tjej.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Äldre kille, ung tjej.

    Det är skillnad på folk och folk tycker jag, en man som uteslutande alltid bara haft och har förhållanden med betydligt mkt yngre tjejer har jag lite svårt att ta på allvar riktigt, men om han har haft/har ett förhållande med EN betydligt yngre tjej pga hur hon ÄR och inte hennes ålder, och han dessutom har förhållanden utan så stor åldersskillnad i bagaget är han ju trots allt normalt funtad =)


    *


    Finns det alltid problem om man söker sig till äldre män ?


    Jag har en fullt "normal" uppväxt med närvarande pappa, etc, etc, etc och trots detta så gillar jag sällan män under 35-40 och gärna mellan 40-50, och det har jag alltid gjort även långt innan jag var så gammal som jag är just nu.


    Jag har ingenting att prata om med jämnåriga "män"



  • #2

    Hejsan.


    Söker först och främst information i detta ämne, då jag är den äldre killen och är tillsammans med en mycket yngre tjej.


    Finns det någonstans att läsa FAKTA? Alltså riktiga studier i detta ämne, inte bara åsikter från tyckare och förståsigpåare. Finns det NÅGOT som tyder på att hon skulle lida någon skada i att vara tillsammans med en äldre kille och att hon skulle få problem senare i livet p.g.a detta??


    VET*att folk tycker att det är: onormalt, sjukt, perverst... Ordet pedofil har nämnts några gånger, fast det verkligen inte handlar om det.


    Vi älskar varandra och planerar framtiden tillsammans, men blir hårt*motarbetade av några få släktingar. Vänner och bekanta stöttar oss.


    Det känns som att jag*äntligen har hittat ett seriöst forum, har letat ett tag. Hoppas på en bra diskusion här, fråga om det är något ni undrar! Men var beredda på mycket text...


    Lite fakta:


    Hon är 16, jag är 37. Vi har mycket starka känslor för varandra, är väldigt ärliga mot varandra och*vet vart och vad vi vill. Hon går i skolan och jag stöttar och hjälper henne att fortsätta med det (givetvis). Vi har*50 mil mellan oss och våra träffar är beroende av att hennes mamma är okej med detta, vilket hon oftast är, om inte släktingarna trycker på för hårt och får henne att bli tveksam till oss...*


    Comment


    • #3

      Hej!
      Jag har egen erfarenhet av att vara ihop med en äldre man, då min sambo sen 15 år är 17 år äldre. Den stora skillnaden är att jag var äldre, hade levt ett liv som vuxen och var dessutom väldigt präglad av att jag hunnit leva mycket, fått många erfarenheter på kort tid (fördelen med svårigheter är som bestämt att man mognar när man tar sig igenom det).


      Är inte ute efter att dömma dig, men det här tycker jag är en stor skillnad. En 16 åring som bor hemma hos sin mamma och fortfarande går i skolan, är ett BARN. Hur du vänder och vrider på det, är hon ett barn, även om hon rent juridiskt är laglig sen ett år.*


      Någon fakta i ämnet, tror jag är svårt att hitta. Risken, som du säkert redan vet, är att du hindrar hennes naturliga utveckling, genom att hon blir vuxen för tidigt. så länge hon är med dig, kommer hon inte att göra alla dessa tonårssaker som vi andra har gjort. Alla dessa, både positiva och negativa saker, som främjar vår utveckling till vuxna.


      Av din text, står det klart att du verkligen bryr dig om henne. Om du enbart ser till hennes behov, tror du att du bidrar till hennes utveckling på ett positivt sätt? Tror du att hon som 25 åring vill vara ihop med en 50 åring? Om du hade en 16-årig son, hade du tyckt att det var vettigt att han var ihop med en 37-åring? Hade det gynnat dig att som 16-åring, att ha ett seriöst förhållande med en 37-årig kvinna?


      Personligen, betvivlar jag inte för en sekund att ni faktiskt har äkta känslor för varandra! Men det förändrar inte det faktum, att du är vuxen, med en vuxens ansvar, medan hon fortfarande är ett barn. Av denna anledning tror jag det är viktigt, för henne skull, att du backar, tar ansvar för att det inte blir för allvarligt, inte präglar hennes tonårstid för evigt. Av egen erfarenhet, vet jag att det präglar en mycket att mista sina tonår, att tvingas bli vuxen för fort.


      Jag är ingen expert, sitter inte inne med någon fakta, bara mina egna erfarenheter och funderingar!


      Comment


      • #4

        Jag har ingen forskning att referera till, så du får se mig som en "tyckare" eller "förståsigpåare" som du skriver. Men det är ju lite det som det här forumet bygger på, om du inte vänder dig till experterna som finns tillgängliga här i andra trådar.


        Jag har, tyvärr, erfarenhet av att som tonåring vara tillsammans med en vuxen man. Så mina synpunkter borde ändå räknas, vi kan säga att det är mitt eget expertutlåtande.


        Han var "bara", i det här sammanhanget,*10 år åldre. De tiden gav mig men för livet. Det var ojämnlikt, destruktivt och förvirrande. Det har präglat mig och gett mig en väldigt skev uppfattning om sexualitet och gjorde att jag inte såg mina egna behov utan växte upp för snabbt. Jag förlorade hela min ungdom. Han tog den ifrån mig och jag ville vara honom till lags. Jag romantiserade det hela, jag behövde någon som sa att jag var fin och som bekräftade mig.*Jag försökte fylla helt andra behov än vad han gjorde. Mina föräldrar insåg aldrig detta utan accepterade förhållandet, det är i sig också en sorg. Det borde din "svärmor" också inse. Dom borde satt stopp och värnat om mig.*Det var allt igenom fel och väldigt skadligt.


        Här kan du läsa om din störning:http://sv.wikipedia.org/wiki/Hebefili


        Comment


        • #5

          Funderat länge hur skulle formulera mig utan att låta dömande. För handlar inte om "sjukt, perverst", utan just det generad skriver, kan bara hålla med henne.


          Kärlek är inte allt. Och kärlek är också att släppa taget.


          Comment


          • #6

            Det är jag som Gunnar pratar om..


            Jag kan ju inte riktigt hålla med er som tycker att detta är fel.. Om det inte är kärlek vad är det då? Jag tycker inte att min mor gör något fel i detta, däremot min far.. Min far har flyttat ifrån sverige för 14 år sedan och har inte brytt sig ett dugg efter detta har hänt.. Han har*just nu kommit tillbaka och försökt "hjälpa mig"..*Jag vet inte om jag*behöver den hjälpen som erbjuds? tror ni det?


            Kan ju nämna det att min pappa och mamma är det 17 år i mellan..*Jag har haft ett "vanligt" förhållande med en kille som gav mig men för livet! Det var så pass att jag hamnade på sjukhus jag har ingen lust att ha "omogna" killar..


            Och jag vill inte ha något oseriöst förhållande det är därför jag drar mig till äldre killar!*Nu kanske ni sitter och funderar; Varför tänker hon så här när hon bara är 16 snart 17 år.. Jo, det är för att jag VILL bli älskad.. Jag tycker inte det spelar någon roll med åldern, bara man älskar varandra..


            Nu är det så att jag har haft ett förhållande med en ännu äldre man innan detta, men det spårade ur för att han hade barn.. Och det är som jag tycker är det stora problemet i så fall! Om inte den äldre har barn, så tycker jag inte det är fel.. Fast, det är ju vad jag tycker..


            Comment


            • #7

              Har inte ifrågasatt kärleken och dess äkthet. Nu handar ju inte en ung människas liv bara om relationen mellan två människor, utan annat också. Som att du kanske vill studera någonstans och leva korridorliv, bo utomlands ett tag, upptäcka vad du vill och vem du är. Gunnar är i en helt annan fas i livet, självklart kommer dina val och vad du gör vara påverkade av det.


              Om du instinktivt på det jag skriver ovan tänker "men jag vill inget av det i alla fall", så kan du inte 100% veta att det inte handlar om att du redan anpassar dig.


              Tror oron jag känner, förutom den obalans som ofta blir, handlar om att jag inte vill du ska få ett "litet liv", för att enklast så när har en relation med en äldre man. Att du ska medvetet eller omedvetet avstå saker, för kärleks skull, för att undvika problem, eller för att det är bekvämt.


              Men du har rätt i att dina val kan påverkas även av en yngre kille, så handlar inte bara om ålder, utan hur killen är, hur du är, och hur relationen fungerar.


              Jag vet inget om dig, kanske är du undantaget, men när är 16 år så tror man gärna att man är vuxen och vet vem man är och vad man vill. Men inser ofta senare att inte riktigt var så.


              Comment


              • #8

                Tack för mycket intressanta svar, det var precis denna typ av diskusion jag ville ha...


                Jag vill först säga att JAG absolut inte var mogen för ett förhållande i 16 års ålder, hade mitt första seriösa vid 21 års ålder. Med risk för att låta klychig, denna tjej är betydligt mer mogen än jag var i den åldern.


                Jag har absolut inget intresse att vara tillsammans med ett barn och det känner jag inte att jag är heller. Om hon hade varit 26 eller 36 hade inte varit något problem, det är ju denna PERSONEN jag vill vara tillsammans med. Nu ÄR det ett problem (för en del av omgivningen), just för att åldern är låg.


                Som hon skriver här, så har hon mer eller mindre tvingats växa upp och ta mycket ansvar hemma, p.g.a skiljsmässa och dominerade pappa.**


                Givetvis kommer jag att påverka hennes liv, det går ju knappast att undvika,*men*vi pratar mycket*om detta, vi lyssnar mycket på varann och har i mitt tycke ett jämnlikt förhållande. Vi mår bra av att vara tillsammans och saknar varann.


                Jag håller med Knet99 om att åldern har mindre betydelse än hur (killen) är som person och det är jag övertygad om att även mamman*tycker. Tyvärr finns det en pappa och en morfar som motsätter sig detta med näbbar och*klor och som inte ens har träffat mig och gett mig en chans. Jag är inte ute efter något äventyr med en ung flicka, jag går in för detta till 100% och ser en framtid med en underbar person!


                Jag satt i går och läste i detta forum om en massa elände och inser att det oftast är vi killar som orsakar lidnade och jag skäms när jag inser det. JAG tänker INTE vara en sån kille, jag*ÄR inte*en sån kille och*jag ska ta hand om och älska min flickvän/sambo/fru och stå för den jag är och det jag gör!


                Men som jag efterlyste i första inlägget: Finns det NÅGONSTANS någon riktig forskning på detta? *


                *


                Comment


                • #9

                  Matilda94,


                  Kärleken kommer "in many shapes and forms". Det man uppfattar som kärlek i ett förhållande när man är 16 kanske inte motsvarar det man känner som vuxen. Du är, trots allt, ett barn. Även om du verkar sträva mot att inte framstå som det. Seriösa förhållanden är det inget fel att önska sig, speciellt eftersom du verkar ha uppleft många jobbiga saker. Men jag tänker att du verkar ha för bråttom att bli stor. Det man kan uppfatta som kärlek kan vara destruktivt och göra mycket ont.


                  Ett barns hjärna, om vi ska vara lite vetenskapliga, har inte utvecklats färdigt vid 16 års ålder.*"Tidigare trodde man att den mest intensiva hjärn*utvecklingen skedde under barnets allra första år. Så är det inte. Tonåren är en lika dynamisk period. Det är området i pannloben, ”hjärnans beslutsfattarcentrum”, som blir klart allra sist. Detta innebär att förmågor som framtidsplanering, förmågan till överblick och att sålla intryck och riskbedömning inte är utvecklade hos tonåringarna."


                  Läs mer här:http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/hjarnan-fullvuxen-forst-vid-25_226285.svd


                  Visa artikeln för Gunnar också, han ville ju se forskning och*studier.


                  *


                  Comment


                  • #10

                    När jag var 13 år så förlora jag oskulden med en jämnårig kille (15år).. Då var det så att han hade ADHD och inte kunna behärska sina gränser.. Så klart att jag älskade honom också, men han misshandla mig och våldtog mig.. Det är därför jag vill ha en äldre "kille".. Jag tycker att det är från person till person, vad man har vart med om tidigare..*


                    När jag var 14 år så fick jag sitta hemma hos mitt ex med både hans mamma och hans lossas pappa*för att*försvara mig själv och berätta vad som hade hänt.. Jag ville inte berätta något för min mamma,*jag var*helt enkelt rädd! Jag har liksom redan gjort det man ska behöva gå igenom när man är äldre!
                    Jag tycker alltså att man inte ska behöva bli misshandlad och våldtagen när man är 13-14 år av sin pojkvän.. Vet inte om ni håller med mig.. Så alltså, jag har TVINGATS att växa upp utan att jag behöver.. Och det har ingenting med Gunnar att göra..


                    Men nu när jag har detta förhållande med Gunnar så*har jag berättat ALLT för mamma.. Hon vet exakt allt om detta, så det är väl kanske därför hon accepterar det också.. Men som*Gunnar sa; Min morfar och "pappa"*(vill inte kalla honom för min pappa eftersom att jag tycker*att han ALDRIG har vart det) är ju helt emot detta..


                    *Jag hade ju som sagt ett förhållande med en äldre man och han var inte alls som Gunnar.. Han hade redan 4 barn och ville vänta tills jag var 18 med att gå ut med det vi gjorde.. Och då var jag 15, han hade en dotter som var 18, och jag bodde hemma hos dom en hel sommar och ljög för min mamma över att jag var med hans dotter, vilket jag var ibland också.. Det är nog han som i så fall har "förstört min ungdom"..


                    Jag tycker att jag borde berätta om min bakrund eftersom att det har vart väldigt mycket värre!


                    Jag tycker ju att det jag har med Gunnar är himelriket! Jag hade inte kunnat hitta någon bättre..
                    Och det var inte så att vi sökte upp varandra, utan det var en felskrivning och där började vi prata.. Så det var inte så att Gunnar sökte upp mig! Utan att han skrev fel på en mail adress..


                    Det är säkert många som sitter och läser detta och ser ut som frågetecken, men fråga väldigt gärna om det är något som ni vill veta!


                    Jag tycker som sagt: Om den äldre killen inte har några barn så är det inget problem..
                    Visst, vi är i olika skeden i livet.. Men, vi har samma intressen ändå!
                    Vi gillar samma musiksmak, vi gillar att meka med gamla bilar, vi är så lika i sättet så det går inte att beskriva..


                    Jag ser inte Gunnar som någon "pedofil".. Jag älskar verkligen honom..


                    Comment


                    • #11

                      Matilda94 said: När jag var 13 år så förlora jag oskulden med en jämnårig kille (15år).. Då var det så att han hade ADHD och inte kunna behärska sina gränser.. Så klart att jag älskade honom också, men han misshandla mig och våldtog mig.. Det är därför jag vill ha en äldre "kille".. Jag tycker att det är från person till person, vad man har vart med om tidigare..


                      Falsk logik, för att den killen inte behandlade dig bra, betyder inte att alla andra i samma ålder gör detsamma. Och för att någon är äldre, så betyder inte heller att personen behandlar dig bra.


                      När jag var 14 år så fick jag sitta hemma hos mitt ex med både hans mamma och hans lossas pappa*för att*försvara mig själv och berätta vad som hade hänt.. Jag ville inte berätta något för min mamma,*jag var*helt enkelt rädd! Jag har liksom redan gjort det man ska behöva gå igenom när man är äldre!


                      Falsk logik, visst tvingades du ta i saker som ingen 14-åring ska behöva ta i, och som inte borde ha hänt dig. Och starkt av dig att prata om det. Men det har ingenting med att du "redan gjort det man ska behöva gå igenom när man är äldre", du kan inte hoppa över en massa steg i utvecklingen för att varit med om det du varit med om. Är ju tvärtom så att någon vuxen borde ännu mer vara vid din sida och vårda barnet i dig. Och det kan inte vara din partner.


                      Jag tycker alltså att man inte ska behöva bli misshandlad och våldtagen när man är 13-14 år av sin pojkvän.. Vet inte om ni håller med mig.. Så alltså, jag har TVINGATS att växa upp utan att jag behöver.. Och det har ingenting med Gunnar att göra..


                      Falsk logik igen. Finns ju ingen som läser detta som tycker det är rätt att det är rätt det den pojkvännen gjorde, varför frågar du det? Men har som du skriver inget med Gunnar att göra, men inte heller det är ett "ok" att du plötsligt är vuxen. Du klarar säkert fler saker än jämnåriga, men det är en annan sak.


                      Men nu när jag har detta förhållande med Gunnar så*har jag berättat ALLT för mamma.. Hon vet exakt allt om detta, så det är väl kanske därför hon accepterar det också..


                      Bra och moget att du berättat.


                      Men som*Gunnar sa; Min morfar och "pappa"*(vill inte kalla honom för min pappa eftersom att jag tycker*att han ALDRIG har vart det) är ju helt emot detta..


                      Förstår du inte tycker din pappa plötsligt ska blanda sig i ditt liv, när inte varit närvarande och ett stöd innan.


                      Jag hade ju som sagt ett förhållande med en äldre man och han var inte alls som Gunnar.. Han hade redan 4 barn och ville vänta tills jag var 18 med att gå ut med det vi gjorde.. Och då var jag 15, han hade en dotter som var 18, och jag bodde hemma hos dom en hel sommar och ljög för min mamma över att jag var med hans dotter, vilket jag var ibland också.. Det är nog han som i så fall har "förstört min ungdom"..


                      Falsk logik igen. Så att din ungdom redan är förstörd gör det ok att fortsätta så?


                      Jag tycker att jag borde berätta om min bakrund eftersom att det har vart väldigt mycket värre! Jag tycker ju att det jag har med Gunnar är himelriket!


                      Betvivlar jag inte alls. Han ger dig något du behöver, du ger honom något han behöver. Och ni trivs väldigt bra med varandra.


                      Jag hade inte kunnat hitta någon bättre..Och det var inte så att vi sökte upp varandra, utan det var en felskrivning och där började vi prata.. Så det var inte så att Gunnar sökte upp mig! Utan att han skrev fel på en mail adress..


                      Man kan vara vänner också, man behöver inte agera på all attraktion man känner. Kanske en fråga, har du några killkompisar i övrigt?


                      Det är säkert många som sitter och läser detta och ser ut som frågetecken, men fråga väldigt gärna om det är något som ni vill veta!


                      Jag tycker som sagt: Om den äldre killen inte har några barn så är det inget problem..Visst, vi är i olika skeden i livet.. Men, vi har samma intressen ändå! Vi gillar samma musiksmak, vi gillar att meka med gamla bilar, vi är så lika i sättet så det går inte att beskriva..


                      Så barn är ett problem men inte ålder? Ett större problem än det alla pekar på här? Varför då? Om nu kärleken är universell, så borde det ju inte heller ha betydelse? Eller gör din brist på mognad (som nyss var så stor för tvingats växa upp) att du inte kan se dig som plastmamma?


                      Jag ser inte Gunnar som någon "pedofil".. Jag älskar verkligen honom..


                      Tror ingen här har antytt han skulle vara pedofil, möjligen omdömeslös. Och ingen betvivlar heller att du älskar honom.


                      Omedvetet har du nog gjort dig själv en gentjänst genom att skriva ditt resonemang, för det bara lyser av 16-årig flicka som har lång väg kvar att växa upp. Vuxenvärlden har svikit dig, och finns en risk att Gunnar utan att mena det gör det också. Vet att han inte för en sekund skulle göra något sådant med vilja.


                      Men detta är bara en persons åsikt. Igen, jag vet inget om dig egentligen, jag kan ha fel, men jag skriver de *farhågor* som jag känner. I slutänden är det ju du och Gunnar som avgör. Eller din mamma och Gunnar om vi ska se det strikt ansvarsmässigt.


                      Önskar er all lycka, hur det än blir! För trots jag låter väldigt negativ, så ser jag er lycka som långt viktigare än alla normer.


                      Men jag är ingen expert på detta.


                      Comment


                      • #12

                        Instämmer till fullo med Knet! Det handlar inte på något vis om att er kärlek inte är äkta, eller att ni inte har mycket gemensamt, det ifrågasätts inte! Frågeställningen var vad du får för men av det här! Att du redan har men, innebär absolut INTE att det skulle vara mer okej att du som är ett barn, har ett förhållande med en så mycket äldre man. Det innebär det rent motsatta, att du verkligen behöver vara barn ett tag till! Inte konstigt alls att du inte kan se detta! Lovar att du kommer att se helt annorlunda på saker och ting om några år, än vad du gör nu. Det tillhör din naturliga utveckling. Det finns en anledning till att man inte är myndig förrän man är 18. Barn behöver vuxna, vuxna som sätter gränser och ser till ens bästa. Som 16-åring är du mentalt inte färdigvuxen, oavsett hur mycket tidigare du har tvingats att agera vuxet. Du är inget litet barn, men du är heller inte vuxen. Allt det hemska du tvingats genomgå gör ont i mig!


                        Jag var redan som sexåring tvungen att ta hand om och ta ansvar för min lillasyster. Det och en massa andra saker tvingade mig att ta en vuxens ansvar alldeles för tidigt. Men jag var fortfarande ett barn, det gjorde mig inte till en vuxen. Jag kanske betedde mig vuxet, men min logik var inte färdigutvecklad. Ditt resonomang visar tydligt att inte din heller är det. Det är inget konstigt, utan helt normalt när man är 16.


                        Ska jag vara riktigt ärlig Gunnar, så ser jag det så här. Det faktum att en 16-åring mer än en gång aktivt söker sig till så mycket äldre män, visar att det REDAN finns problem. Problem*som behöver bearbetas. Det ser jag som allvarligt nog. Om man redan stoppats/störts så pass i sin naturliga utveckling, så hjälper det definitivt inte att ytterligare skynda på/ forcera vuxenlivet.


                        Jag är helt övertygad om att du verkligen bara vill gott Gunnar. Tyvärr tror jag att du inte ser nyktert på er situation! Att avvakta med en vuxen relation, innebär inte att man inte kan finnas för varandra, inte att man inte kan vara vänner. Det innebär i mina ögon bara att ge den man älskar tid att växa, tid att ta igen delar av en missad naturlig utveckling!


                        Comment


                        • #13

                          Jag läste det här och kände att jag kanske kunde bidra med att berätta om vad jag har kommit fram till när jag har har funderat om det här. Jag har nämligen en liknande situation själv. Min tjej är 6,5 år yngre än mig. Hon fyller 17 om någon månad och jag fyller 24 i höst... Man kan väl säga att vi närmar oss att sluta balansera på gränsen för vad som är socialt accepterat. Med andra ord så anses vårt förhållande vara normalt om inte allt för länge.


                          Vi firade dock 2 år tillsammans tidigare den här månaden, vilket alltså innebär att jag blev tillsammans med henne INNAN hon hade fyllt 15 och när jag själv var 21. Bör dock tilläggas att vi dock inte hade sexuellt umgänge innan lagen kunde tillåta det. Såhär i efterhand är jag glad att jag var så jävla dum i huvudet att jag fortsate träffa henne. Vi älskar varandra och min högsta prioritet är hennes välmående och utveckling som människa. Jag försöker inte att påverka henne att tycka och tänka som jag, utan uppmanar henne istället att alltid vara skeptisk, tänka rationellt och dra egna slutsatser. Dessutom är hon väldigt stark och självsäker och viker sig inte lätt för grupptryck eller andra yttre krafter... Men trots detta hade jag inte blivit tillsammans med henne om jag reste tillbaka i tiden och inte kunde veta i förväg att det skulle gå så bra som det gick. Hon var smart och mogen från första början och hon har också en bakgrund där hon många gånger har behövt ta mycket ansvar osv. (påstår dock inte att hon haft en "svår" uppväxt), men såklart har hon trots allt utvecklats väldigt mycket under tiden vi vart tillsammans. Hon håller också med mig i det att vi inte borde riskerat så mycket som vi gjorde när vi valde att bli tillsammans, men att det såklart ledde till något mycket bra i slutändan.


                          Grejen är att det finns för- och nackdelar med relationer mellan en äldre man och yngre kvinna (i tonåren motsvarande), och jag tror att det är svårt att göra någon generell bedömning huruvida denna relationsdynamik är helt igenom bra eller helt igenom dålig som går applicera på alla tänkbara fall. En uppenbar nackdel som redan har omnämnts är att det inte är säkert att man går in i relationen av samma anledningar. Även om båda är kära och båda vill vara tillsammans länge så blir tonåringar inte kära på samma sätt som äldre. Vidare så förändras unga människor så mycket att det de i ena stunden är bombsäkra på kan vara väldigt tveksamt i nästa stund. Jag ser det som rena lotterivinsten att kärleken i min relation bara blir starkare med åren, för jag är ganska säker på att det motsatta är vanligare. Sen så tror jag det resulterar i mer långvariga sår om man medvetet eller omedvetet sårar yngre personer. Dom håller ju på att forma sina vuxna identiteter. Även om man inte avsiktligt vill påverka sin yngre partner negativt så finns det risk att man gör det av misstag.


                          Emellertid kan en sådan aspekt vara till fördel för relationer mellan en ungdom och en vuxen. Nidbilden av en relation av den här typen är att det finns en äldre pojkvän som utnyttjar en yngre tjej och p.g.a. detta skadar henne väldigt mycket. Men för oss som älskar våra flickvänner då, och snarare tycker det är ett problem att de är yngre (p.g.a.att det inte är lika socialt accepterat) än att det är något positivt som vi kan utnyttja? Är det inte många gånger bättre att unga tjejer hittar pojkvänner som oss än att de blir kära i jämnåriga killar som är sexuellt frustrerade och bryr sig om social status mer än henne? ... Nu påstår jag inte att alla unga killar fyller den profilen, men jag tror inte att det per se är varken bättre eller sämre för tjejen att ha en relation med en jämnårig kille än med en äldre kille. Det beror på personligheten hos killen i fråga och om han verkligen älskar henne. På sätt och vis kan det ju vara bra att vara med någon som har varit med om mer än en själv, förutsatt att personen då tar livet på allvar och tar en själv på allvar.


                          Naturligtvis är pedofili förkastligt. Bör tilläggas.

                          Och jag tycker inte heller det är riktigt okej att bli ihop med människor som är uppenbart för unga för att gå in i seriösa förhållanden. Jag tror det i sådana fall är i princip oundvikligt att man inte kommunicerar på olika nivåer och misslyckas med att tolka varandras preferenser och vad som är bra för den andre. Jag tycker som sagt att jag var korkad och tog ett vansinnigt beslut när jag blev ihop med min tjej, men som tur var funkade det. Vi har det bra och eftersom hon är såpass smart och stark i sin personlighet upplever jag inte hur det finns någon markant skillnad på oss rent psykologiskt. Både min och hennes familj accepterar detta och båda har goda relationer till den andres föräldrar osv... Men jag känner igen det där med att man inte blir accepterad. Har fortfarande bekanta som jag vet tycker det är rent sjukligt och talar om det bakom min rygg. Och som sagt är jag beredd att hålla med om det gällande hur omständigheterna såg ut när vi först blev tillsammans, men hur länge ska man behöva vara ihop innan man bevisat att det inte är en osund relation?


                          Vänliga hälsningar /XYochZ


                          Comment


                          • #14

                            STOPP STOPP STOPP! HUR KAN EN VUXEN PERSON FÅ FÖRSVARA SITT ÖVERGREPP MOT BARN PÅ DETTA FORUM. VAR E ADMIN, EXPERTERNA??? RÄTTEN FÖR ETT BARN ATT VARA BARN GÅR FÖRE ALL ANNAN RÄTT OAVSETT KULTUR UPPVÄXT MOGNAD MM. HAN HAR BEGÅTT O BEGÅR ÄNNU ETT GROVT BROTT O SKA BEHANDLAS DÄREFTER!


                            Comment


                            • #15

                              STOPP STOPP STOPP! HUR KAN EN VUXEN PERSON FÅ FÖRSVARA SITT ÖVERGREPP MOT BARN PÅ DETTA FORUM. VAR E ADMIN, EXPERTERNA??? RÄTTEN FÖR ETT BARN ATT VARA BARN GÅR FÖRE ALL ANNAN RÄTT OAVSETT KULTUR UPPVÄXT MOGNAD MM. HAN HAR BEGÅTT O BEGÅR ÄNNU ETT GROVT BROTT O SKA BEHANDLAS DÄREFTER!


                              Comment

                              Working...
                              X