Announcement

Collapse
No announcement yet.

Håller jag på att förlora min far (mycket text)

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Håller jag på att förlora min far (mycket text)

    För några år sedan dog min mor efter en längre tids nedbrytande sjukdom.
    Vi visste alla vilket som skulle vara utgången av sjukdomen, men det gjorde inte att det var en lättare sorg att överraskas av ändå.
    Hon fick d tillsammans med min far när de var ute på ett av de få äventyr hon fortfarande orkade med. Men det blev för mycket och hon var död innan de hade kommit in till lasarettet på orten.
    Hon var förmodligen död i bilen just där just då.


    Min far blev då änkling,
    Han var lite förvirrad och förtvivlad i sin nya situation.
    Efter 45 års äktenskap med allt vad det innebär är det en ganska stor omställning som sker för en människa. Det blev många kvällar hemma för honom och då med tv:n och hundarna som sällskap.

    Och en drink.
    Klassisk alkis-varning på den.
    Men tack vare vänner som såg utvecklingen och familj som upprepat åkte till honom för att ”fylla huset” med liv och lite rörelse så blev det aldrig särskilt stora mängder.
    Han fungerade i vardagen.


    Men ensamheten satte in naturligtvis.
    Han fick hjälp att anmäla sig på någon kontaktsida.
    Det blev några dejter och en del möten som vi (resten av familjen) inte har något med att göra.

    Så småningom mötte han så en kvinna som han började umgås med, minns inte riktigt hur många år efter min mors död, men i alla fall. Han mer eller mindre flyttade in hos henne direkt.
    Började tömma sitt hus, och sälja av saker från hemmet.
    Allt i syfte att flytta ihop med denna nya kvinna.
    Inledningsvis ansåg vi att det var en fantastisk utveckling och att han nu skulle kunna leva upp igen.

    Förvisso har han levt upp igen, men det är inte samma man som den man som vi älskade så djupt.
    Han har tappat bort sig själv. Han känns i alla fall inte lycklig i sitt förhållande.
    På något vis känns det som om han är desperat och livrädd att bli ensam och att det är orsaken att an stannar kvar, håller skenet uppe och gör saker som hans tidigare person aldrig skulle ställa upp på.

    Kontakten med oss (hans barn) är mer en nödvändighet som han tar som en undanflykt för att komma iväg än ett ärligt besök som han skulle kunna längta efter. Det är inte helt enkelt att se fram emot dessa besök och det är inte heller särskilt inspirerande att åka till dem.
    Tråkigt som tusan men, när man kommer dit får man ändå inte kontakt med honom.
    Det är bara hennes röst och hennes tidigare liv som man får höra om.
    Jag måste säga att jag inte är intresserad av hennes tidigare liv, jag är intresserad av att höra att gubben mår bra och att han trivs med sitt liv, vilket han aldrig skulle prata om iofs. Man får sätta ihop punkterna själv utifrån de skärvor av samtal man får med honom.
    Det här blev lite mer text än jag tänkt mig inledningsvis så jag får lov att tacka dig för att jag fick ta din tid en stund. Nej jag har inte någon fråga, jag ville bara skriva.
Working...
X