Announcement

Collapse
No announcement yet.

Varje natt

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Varje natt

    ..
    Last edited by SM83; 2016-05-29, 14:44.

  • #2
    Originally posted by SM83 View Post
    Är det onormalt att drömma varje natt om honom?
    Det finns inget i detta som är normalt, och därmed inte heller något som är onormalt, inte när det gäller dina reaktioner. Det enda som är fullständigt och totalt _onormalt_ är det sätt på vilket han lämnade dig. En trevlig kväll och sedan var han bara borta för att aldrig mer höra av sig. DET kan man kalla onormalt, i kubik.

    Om det kan vara till någon liten tröst för dig så är du inte ensam om att bli utsatt för en sådan här traumatisk situation. Min älskade lämnade mig på samma sätt för exakt två år sedan om några dagar, "jag äskar dig" kvällen innan, dagen efter försvann han för att aldrig återvända. Väldigt liknande scenario, med den fruktansvärda skillnaden att vår relation varade i det närmaste nio (9) år innan han plötsligt fick en knäpp och bara försvann

    Jag har talat med honom i telefon en månad efter att han försvann, men jag har aldrig fått träffa honom en endaste gång efter att han gick upp i rök... och efter det där sista korta samtalet på telefon så har han ignorerat mig så totalt som det bara går. Som om jag inte existerade, aldrig hade existerat eller vore död- begraven - borta, och DET kan kallas så totalt onormalt att det nästan vore omöjligt att det ens kunde hända, men det var både möjligt och det hände och det finns inga ord för den grymhet som han visade mig.

    Det är den totala abnormiteten, dysfunktionaliteten och hänsynslösheten som de båda (både min och din) visade som knäcker den/oss som blir lämnade på ett sådant brutalt sätt. Jag hade inte överlevt detta utan den terapi som jag tvingades inleda efter att ha försökt bearbeta det som skedde på egen hand i några månader, men utan att lyckas.

    Jag skulle kunna tänka mig att dina drömmar ändå är en sorts bearbetning av det som skett. Jag drömde också mycket om honom, men det har minskat i takt med att min terapi fortskridit. Nu var det ganska länge sedan jag överhuvudtaget alls drömde om honom slår det mig plötsligt när jag skriver om detta... och det är väldigt befriande att få vila på nätterna i alla fall. Det blir bättre, men det tar tid.

    Men fortsätter det att vara så här väldigt jobbigt för dig så skulle jag råda dig att söka någon form av samtalsstöd för att få hjälp med att bearbeta det trauma som han utsatte dig för.

    Människor kan verkligen vara så oerhört konstiga och hänsynslösa för att inte säga grymma, vissa i alla fall...
    Last edited by RoughTimes; 2016-05-27, 20:24.

    Comment


    • #3
      ....
      Last edited by SM83; 2016-05-29, 14:45.

      Comment


      • #4
        Nej, vissa människor förstår kanske inte vilka konsekvenser deras feghet får för den det drabbar, eller så förstår de men klarar helt enkelt ändå inte att bete sig bättre... jag vet inte längre.

        Jag orkar inte gå in så mycket på hur allt var mellan oss, det finns flera gamla trådar där jag vänt ut och in på mig själv i flera omgångar, ältat och dividerat allt jag/vi gjorde och inte gjorde och varför det blev så här...

        Jag vill inte (och orkar/vågar inte heller) återigen gräva ner mig och återuppleva allt det där ännu en gång genom att börja skriva om det igen (hoppas du kan förstå och ursäkta mig) men du kan gärna söka och läsa mina gamla inlägg om du vill. Men jag kan direkt säga att jag känner så väldigt väl igen mig när du beskriver vissa egenskaper (exempelvis egenheten med att dra sig undan och distansera sig totalt när något blir jobbigt) hos den man du träffade. Redan där har du ett tydligt av/på-beteende som leder dig till insikten att han saknar väldigt viktiga relationella kvalitéer. Något som hade skadat dig svårt på sikt om er relation hade fortskridit.

        Ta hjälp av ett samtslsstöd i någon form, gärna någon du redan har en etablerad kontakt med och som känner dig om det är möjligt. Sedan.... ge inte upp, se tiden an och lita på att det kommer att bli bättre, även om det tar tid. Men på många sätt kan jag ändå inte låta bli att säga att det trots allt för din skull var bra att han visade sitt rätta jag redan nu, och inte efter nio år

        Styrkekram!
        Last edited by RoughTimes; 2016-05-27, 20:38.

        Comment


        • #5
          Nej jag förstår det. Om det får dig att må sämre på något sätt så ska du absolut inte dra upp allt igen och återuppleva all skit igen.

          Ja, jag kan läsa igenom det någon dag. Skönt för dig att du mår bättre och hoppas du finner någon man som är värd dig.

          Tack för dina svar.
          Ha en underbar kväll

          Comment


          • #6
            Tack

            Det blir så saktliga bättre, även om det kändes så helt och totalt otänkbart i början.. men visst är, och förblir, jag tilltufsad av det som hänt. Jag själv tror aldrig att jag blir densamma person (tyvärr) som jag var innan detta hände. Den största förlusten för min personliga del är min tillit och den förtröstan som jag hade på att det såklart kommer att bli bra framöver... på ett eller annat sätt...

            Den känslan/förtröstan har jag förlorat... om det är för alltid vet jag inte. Men för nu är det så i alla fall....

            Comment

            Working...
            X