Announcement

Collapse
No announcement yet.

Mardrömmar varenda natt.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Mardrömmar varenda natt.

    Hej!


    Jag har under en viss tid, eller nja jag kanske skulle säga att det har varit till och från med att jag har drömt mardrömmar varenda natt. Jag har blivit diagnoserad med en mildform av PTSD och jag tror inte mina drömmar hade någon större betydelse för ens jag råka läsa en bok om en karaktär som led av PTSD och drömde mardrömmar, och den beskrivningen var precis så som jag upplevde det. Låt mig förklara


    Jag har någon form av lätt ångest innan jag går och lägger mig. Det har nästan alltid varit så, att tanken av att blunda och inte styra vad som händer är för mig, svårt. Mina mardrömmar har i princip samma fokus att jag förlorar min talförmågan och inte kan få hjälp eller att ingen hjälper mig. Jag var under mina år i skolan utsatt för psykisk mobbning under många år och möjligtvis kommer det därifrån för vad jag än gjorde så tystades det ner. Men iaf, det som har blivit jobbigare nu på senare tid är att jag tycker mardrömmarna har blivit hemskare, till och med jag blir rädd på riktigt. Jag vaknar upp flera gånger på nätterna och försöka räkna till tio för att säga "det är inte på riktigt" till mig själv. Senast drömde jag att en gammal klasskompis (som även är kompis till min bror) misshandlade mig, och jag kände smärtan, hur ont det gjorde. Ännu en gång så hjälpte ingen mig och jag lämnades att dö. Nu har jag ingen kontakt med den klasskompisen idag mer än att han är kompis till min bror och stöter på honom ibland på typ stan eller krogen. Men jag kommer ihåg en annan dröm om att min mamma valde att lämna mig och påbörja ett annat liv. Jag kommer ihåg hur jag försökte ropa efter henne men fick inget svar.


    Det är detta som upprepas i mina drömmar, att jag tappar talförmågan och inte få någon hjälp. Jag har varit rädd för att sova över hos vänner eller familj då jag tror att mina mardrömmar kan bli ett problem. Jag har aldrig skrikit rakt ut eller något sådan men jag blir svettig och vaknar i panik, jag kastar mig liksom upp. Jag tror inte riktigt jag har förstått allvaret i dessa drömmar då jag har ett hektiskt liv annars, jag pluggar och försöker få allt att fungerar att jag kanske inte sätter mig en eller två minuter och försöker förstå.


    Den enda som vet om mina drömmar eller inte vet jag har väl inte berättat hela sanningen i detta men det är för min mamma. Det är min mamma som funnits där sen dag ett men jag tror hon känner sig lite besviken på att jag inte berättar sådant, men jag vet inte om hon skulle förstå. Jag menar, jag kan inte ringa henne klockan fyra på morgonen som om jag vore fem år igen och berätta dessa drömmar.


    Jag vet inte liksom vart jag ska ta vägen. Om det är någon som kan tyda eller berätta några knep på hur man kan försöka "drömma något annat". Nej, men förstå mig rätt. Jag måste bara få tips eller någon som kan förstå och förklara för mig.


    Tack



  • #2

    Jag tolkar det som att du känner dig nedtystad och inte har fått din sanning om mobbningen erkänd. Det är det som du behöver bearbeta. Tyvärr är det så att man kan inte alltid få andra människor att förstå eller tro på sin historia/sanning.


    Det är det jag tror de återkommande drömmarna handlar om. Att du på något sätt måste förlika dig med att kanske leva ditt liv med vetskapen om att inte bli riktigt förstådd just när det gäller detta.


    Men du vet vad som är sant och egentligen räcker det, även om det inte känns som det just nu.

    Det är en process som kan ta tid men jag är helt övertygad om att när du knäckt den nöten så kommer mardrömmarna att försvinna.


    Vi har alla upplevelser med oss i bagaget som vi är tvungna att bära själva genom livet.


    Alternativt kan du göra en kraftansträngning och försöka få andra att förstå, men låt inte andras eventuella förståelse vara avgörande för ditt fortsatta mående.


    Comment

    Working...
    X