Announcement

Collapse
No announcement yet.

Sluta med venlafaxin

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Sluta med venlafaxin

    Hej!

    ​Har ätit venlafaxin 150 mg i ca 1,5 år och känner väl att jag nu skulle villja trappa ner. I fredags började jag ta 75 mg istället, de gick hyffsat igår och i morse men idag undeer dagen så bröt jag ihop av ångest och fick yrsel så jag fick ta 50 mg till och nu är läget okej. Tänkte höra vad ni har för erfarenheter av att sluta med venlafaxin. Jag upplever att jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt när jag äter venlafaxin och får minskad sexuell njutning ibland, därför vill jag sluta med medicinen. Jag började på grund av en deppression som nu är borta, jag hoppas inte jag får tilbaka den bara.

  • #2
    Om du har bearbettat/jobbat med orsaken till depressionen så bör den inte komma tillbaka det medicin son venflaxin gör är att ta bort symptomen men inte grundorsaken för det krävs oftast terapi. Det är inte ovanligt med utsättningsbesvär med dessa typer av mediciner kan sitta i upp tillo 4-8 veckor. Du kanske ska trappa ned lite långsammare

    Comment


    • #3
      Av egna, vänners och andras erfarenheter av just Efexor/Venlafaxin så är min uppfattning att till skillnad från andra liknande preparat så varierar både biverkan, insättning och utsättning kraftigt från person till person.

      Själv så gick det rätt bra att sätta ut. Det enda jag märkte var en lite "konstig känsla i kroppen" ett kort tag och att jag började gråta så fort jag hörde inledningsmusiken till filmer och serier. Jag blev väldigt känslosam.

      Andra har haft så svårt sätta ut Venlafaxin att de fått öppna kapslarna och tagit färre och färre korn dag för dag. Dvs trappa ned väldigt sakta och i små steg.

      Det där "Jag började på grund av en deppression som nu är borta" är lurigt. Kände en tjej som alltid efter en period med antidepp-piller trodde hon var frisk. Sedan när hon slutat så föll hon tillbaka och tvingades att börja äta dem igen. Och så när de börjat verka trodde hon var fri från problemen, sluta igen osv. Det gick aldrig riktigt in att det var för hon åt antidepp som hon kände sig bättre, inte för att problemen försvunnit.

      Men det visar sig. Förhoppningsvis så var det en period då du behövde men nu så kan du på andra sätt hantera det du behövt dem för. Och kanske så är du i läget att det är terapi som du behöver. Eller något annat som hjälper dig att må bra.

      Skriv gärna här sedan om hur det gått.

      Comment


      • #4
        Hej. Jag skulle behöva lite råd om detta igen. Jag höll kvar vid min dos på 75 mg förra året. För 6 veckor sen diskuterade jag med en doktor som tyckte jag skulle sluta eller höja för att 75 mg var en rätt obetydlig dos så kag bestämde mig för att sluta så jag gick ner till 37,5 mg. Dem första tre veckorna var kämpiga men de blev sakta bättre och bättre och för två veckor sen sluta jag helt och de har varit två fruktansvärda veckor. Jag gråter då och då och får panikångest eller bara allmänt ångest. Känns nästan som att jag snart får ge upp men jag vet inte hur länge man ska vänta. De är otroligt jobbigt att inte känna nån ljusning inför framtiden.

        Comment


        • #5
          >Tyvärr så är det så många gånger när man slutar med mediciner som dessa att man kan må riktigt pissigt inan det släpper för visa blir det bättre efetr 2-3 veckor för andra kan det ta upp till 2-3 månader är väldigt olika från person till person och en del känner inte av alls när de slutar. Så tyvärr finns det inte så mycket du kan göra än härda ut, du kan be din läkare om att få något lugnande under tiden utsättningsbesvären sitter i. Skulle utsättningsbesvären sitta i längre än 2 månader sök upp psykolog för då är det saker kvar fortfarande som du måste jobba med för komma åt orsaken till p-ångesten, ångesten. Något som hjälpte mig när jag hade mycket ångest, p-ångest var att säga till mig själv "det är bara känslor, inget farligt". För anledningen till man får ångest är pga man av någon anl inte kunnat/orkat/fått möjlighet till att bearbetta jobbiga känslor utan man har stängt av och tryckt ned känslorna. Gör man det kommer ångesten som ett brev på posten förr el senare, Men ångest kan ochså vara tecken på att man inte är sann mot sig själv eller står upp för sig själv. Men just nu har det gått lite för kort tid för man ska kunna avgöra orsaken till din ångest det kan "bara" vara utsättningsbesvär och då ska det så sakta klinga av till helt försvinna. Det här är tyvärr baksidan av denna typ av medicin, många som inte klarar av sluta för de mår så oerhört dåligt så de fortsätter äta fast de inte behöver igentligen. Det är därför man igentligen bara ska äta sådan här medicin om man är gravt deprimerad el lider av kronisk depression de allra flesta deprimerade blir friska bara genom terapi, men tyvärr så är det billigare och lättare stoppa i människor piller.

          Comment


          • #6
            Hej igen. Tack för tidigare svar! Nu har jag varit ren sen 23 februari och jag har stora problem med återkommande ångest och låg energi i perioder. Jag börjar lätt gråta och har dålig aptit på morgonen.

            Comment


            • #7
              Tycker du dina besvär minskar i takt med tiden går eller är det lika jobbigt som första tiden? Sista gången jag åt liknande preparat så hade jag utsättningsbesvår i tre månader inan det började klinga av.

              Comment


              • #8
                Hej! De är ju inte lika tufft som dem första veckorna var, men jag har återkommande ångest varje dag och mycket beror på att jag inte trivs på jobbet längre och de har jag nog inte gjort på de senaste halvåret och de ger mig mig mycket ångest av att tänka på vad jag ska göra istället. Känner mig ofta ängslig och orolig.

                Comment


                • #9
                  Vänd dig til AF så får du någon du kan bolla med, och som kan vägleda/puscha till ett ett annat jobb. Det är viktigt man trivs på sitt jobb gör man inte det ska man byta. Man tillbringar så många timmar där i veckan så det måste kännas gött och meningsfullt gå till jobbet. Vad har du mest ångest över ang jobbet?

                  Comment


                  • #10
                    Att de inte finns nån gemenskap och alla buttra kollegor. Sen kan de bli lite enformigt ibland. Man får ju dock höra från sina släktingar att man borde va glad att man har ett så bra betalt jobb med fasta tider och mycket frihet så man borde inte sluta och då får man ju ångest av de också.

                    Comment


                    • #11
                      Nu har jag känt mig lite nere sen i onsdags så de kanske är dags att fundera på att testa min nya medicin, så sjukt jobbigt detta och känns inte som att de finns nån man kan prata med i släkten

                      Comment


                      • #12
                        Är ju skillnad på sluta rakt av och inte ha ett annat jobb gå till, än man byter jobb. Det är här du måste lära dig att inte ta in andras värderingar och tänk och låta de dom tycker påverka ditt mående. Varför tillåter du dom göra så du får ångest? De får gärna tycka ditt jobb är bra men det är inte dom som jobbar där varje dag. Ny medicin kommer inte ändra på hur du reagarerar på kommentarer el göra så ditt jobb blir roligare det ända den gör är av stänga av jobbiga känslor men du måste preis som alla människor lära dig hantera dina känslor. Om jag hade ett jobb som alla andra tyckte var bra men inte jag skulle jag göra allt för byta och oim ingen förstod det så skulle det inte röra mig i ryggen. Det är deras problem om de inte förstår varför du vill byta jobb.

                        Comment


                        • #13
                          jag slutar ju oxå med Venlafaxin. Är det vanligt med sömnstörningar när man varit utan i två veckor drygt, tror ni?

                          Comment


                          • #14
                            Aldrig ätit den medicinen men skulle inte bli förvånad om det kan påverka sömnen

                            Comment


                            • #15
                              Hej igen.

                              såg fram emot helgen som vanligt den här veckan fast jag är alltid lite orolig för att jag ska må dåligt. Igår åt jag frukost kl 8, gröt och smörgås, mådde hyssat bra. började må dåligt kl 10 och gick en promenad. mådde ännu sämre och deppigt kom hem och började gråta och åt mat halv 12, efter maten blev jag lugn men jag var inte ett dugg hungrig innan. Känns som att jag väldigt sällan blir hungrig utan jag mår bara dåligt istället tills jag äter. Väldigt jobbigt. När jag gråter känner jag mig låg och inget känns kul.

                              Comment

                              Working...
                              X