Announcement

Collapse
No announcement yet.

Sertralin - Vad är detta för skit?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Sertralin - Vad är detta för skit?

    Min läkare verkade tycka att jag skulle ta lyckopiller för att komma tillbaka tydligen. Det skulle vara "lätta och snälla tabletter med få biverkningar". I helvete det var. Sertralin har inte få biverkningar. Med bara "vanliga biverkningar" som drabbar mer än 1 på 10 (jag brukar åka på ganska många biverkningar vet jag av erfarenhet) inser jag att jag varken kan köra bil eller sköta mitt jobb. Då jag är bosatt i ett område där bil behövs för överlevnaden så blir jag, om nu läkaren skall få som hon vill, strandsatt här hemma och blir tvungen att ringa taxi när jag skall någonstans. Därutöver blir jag tvungen att säga upp mig under behandlingstiden (människan talade om ett år). Arbetslös ett helt år alltså. Det är inte värt det. Så går man vidare i listan och läser. Ganska vanligt är hallucinationer och annat mysigt. Grön starr som vi har i släkten är en biverkning. Migrän som jag lider av sedan barnaår. Sedan förekommer cancer och koma också, nämns förbigående. Dessutom självmordstankar...


    Jag undrar hur någon som svurit läkareden kan med att skriva ut det där till någon som är något nedstämd och ganska deprimerad. Biverkningarna gör ju för farao livet värre än tidigare och jag lär inte vara utan. Varenda gång jag tar någon medicin så åker jag på samtliga biverkningar. Det var så på sömntabletterna när jag hade sömnsvårigheter, det är så på alla värktabletter jag försökt ta för migränen, det var så med kortisonen jag fick ta när jag var sjuk för ett par år sedan.


    Det lustiga är att jag är en renlevnadsmänniska. Dricker inte sprit, röker inte, tar inga droger. Nu vill människan att jag skall peta i mig piller som är värre än narkotikapreparat gällande biverkningar. Jag kunde ju för farao lika gärna gå ut och skaffa mig narkotika istället. Jag vägrar. Jag mår hellre lite halvdåligt och härdar ut än tar pillren och börjar se syner och förlora det lilla förstånd jag har kvar.


    Hur i helvete tänker läkaren? En sak är säker, jag tänker inte peta i mig ett piller av detta. Då får man tvinga mig. Så djävla sjuk är jag inte, jag är bara utbränd och lätt deprimerad med viss ångest, det är ju en paketdeal, det där. Läkarna kan ta sina djävla piller och fara åt helvete, nu får det faktiskt ta och räcka lite. Jag är inte sjuk i huvudet, bara lite trött.



  • #2

    Hetsa inte upp dig


    Olika personer "svarar" olika på samma preparat och samma dos. För dig så passar inte Sertralin alls. Som ett exempel så har jag två vänner som ser ett annat preparat, Venlafaxin (Efexor), som livräddare och de kommer troligen äta det livet ut. Jag vet en annan för vilken Venlafaxin är rena giftet, så giftigt att läkaren först inte trodde att kunde vara Venlafaxin som orsakade alla symtomen.


    Ingen tvingar dig, du låter bara bli att äta dem. Du avgör också om du vill avstå helt eller diskutera med din läkare om du vill testa något annat preparat.


    Du är helt i kontroll över denna situationen.


    Comment


    • #3

      Jag blir förbannad, det är väl inte så konstigt? Man lurar på mig skräp. Jag har betalat för detta elände som läkaren marknadsfört falskt. Riskerna med detta är lika stora som med exempelvis kokain eller ecstasy, om inte större. Denna information fick jag inte innan jag löste ut tabletterna och det är rena turen att jag läste bipacksedeln. Det är bedrägeri. Jag ser faktiskt ingen skillnad mot personerna som ringer och lurar på omega-3-tabletter till pensionärer.


      Till syvende och sist är det så att ingen tablett är en livräddare, det har jag insatt. Det handlar om systematisk förgiftning av människor. Mig ville man ge denna tablett för att jag är ensam och har jobbat lite för mycket. Hur illa är inte det? Den verkliga räddningen finns i kamratskap, kärlek och lugn. Inget annat än det. Jag skall ordna det istället.


      Comment


      • #4


        Med bara "vanliga biverkningar" som drabbar mer än 1 på 10 (jag brukar åka på ganska många biverkningar vet jag av erfarenhet) inser jag att jag varken kan köra bil eller sköta mitt jobb. Då jag är bosatt i ett område där bil behövs för överlevnaden så blir jag, om nu läkaren skall få som hon vill, strandsatt här hemma och blir tvungen att ringa taxi när jag skall någonstans. Därutöver blir jag tvungen att säga upp mig under behandlingstiden (människan talade om ett år). Arbetslös ett helt år alltså. Det är inte värt det. Så går man vidare i listan och läser. Ganska vanligt är hallucinationer och annat mysigt. Grön starr som vi har i släkten är en biverkning. Migrän som jag lider av sedan barnaår. Sedan förekommer cancer och koma också, nämns förbigående.


        .

        Har du provat innan du utgår från att just du med säkerhet kommer att drabbas av exakt alla biverkningar som överhuvudtaget nämns i litteraturen?


        Det finns inga verksamma substanser som är helt utan beskrivna biverkningar. Inga verkningar utan risk för biverkningar. Men de allra flesta upplever ingen, eller mycket få, av alla de biverkningar som finns beskrivna. En cost/benefit-avvägning för individen kort och gott. Men den bör ju göras utifrån ett realistiskt perspektiv.


        Det faktum att du jagar upp dig, har ett påfallande negativt och svart/vitt synsätt och tar ut alla sorger i förskott indikerar väl snarast att det skulle kunna vara väl värt för dig att testa. Det vill säga att du skulle kunna ha en betydande potentiell vinst att se fram emot, om du vågade försöka.


        //RT.


        Comment


        • #5

          Någon särskild orsak till att du tycker jag skall förgifta mig? Jag vet erfarenhetsmässigt att jag får alla biverkningar man kan få. Det har jag fått på varenda piller jag tagit i hela mitt liv. Kortison, olika smärtstillande för nackskada/migrän, sömntabletter... Alla dessa har givit mig nästan varenda biverkning som finns skriven på bipacksedeln. Hur i helvete skall jag då våga ta ens en milligram av något som kan ge cancer, koma, grön starr, muskelspasmer, mardrömmar, suicidalt beteende, etc? Det är det realistiska perspektiv jag utgår ifrån. Att den empiriska erfarenheten jag har säger mig att biverkningar i samtliga fall av medicinering givit fullt utslag. Med den bakgrunden, tycker du det är konstigt att jag är skeptisk? Det är ju just det, jag är inte suicidal. Alltså vill jag inte riskera att hamna i ett läge där jag kan dö. Det är en grundläggande faktor.


          Allt ovan hade du förövrigt vetat om du faktiskt läst vad jag skriver istället för att försöka med femöresanalys av hur jag egentligen mår, något man näppeligen kan utläsa ur skriven text.


          Nu är det så att biverkningarna som drabbar FLER ÄN 1 PÅ 10 är tillräckliga för att jag inte längre skall kunna sköta mitt arbete, med andra ord tvinga mig att säga upp mig och bli arbetslös tills dess att jag är färdigbehandlad. Hur tror du det skulle påverka mitt mående? Skulle jag må bättre av att inte ha något arbete och sakna försörjning? Det står dessutom att man skall undvika bilkörning, vilket leder till just det jag beskriv. Förövrigt kan man inte åka kollektivt till kontoret från där jag bor (eller ja, kan man väl, men det tar 5 timmar per resväg på grund av infrastrukturmässig inkompetens). Eftersom det är så pass många mil som det ändå är lär taxi inte heller vara ekonomiskt försvarbart.


          Om man försökte läsa lite och tänka ett steg längre så kanske man förstod. Ja, jag är deprimerad, jag är inte så dum att jag inte inser det. Men jag vill väl för helvete inte må sämre av tabletterna. Risken till detta är stor. Det retar mig lite att narkotika är säkrare än dessa piller.


          Det jag är mest arg över är att min läkare sålde in detta som "svaga tabletter med få biverkningar". Detta är ett solklart bedrägeri. Jag tycker inte man skall få vara läkare om man beter sig på det viset. Att skriva ut gift är dessutom i strid med läkareden som säger att en läkare aldrig får tillfoga annan skada. Att då skriva ut cancerframkallande medikamenter till en person med släkthistorik av just cancer borde vara tjänstefel. Vi har förövrigt grön starr också, något pillren också ger. Jag vill inte bli en blind cancerpatient, om jag slipper. Det är väl för mycket begärt att någon skall förstå det.


          Comment


          • #6
            Originally posted by NORM! View Post
            <p>Min läkare verkade tycka att jag skulle ta lyckopiller för att komma tillbaka tydligen. Det skulle vara "lätta och snälla tabletter med få biverkningar". I helvete det var. Sertralin har inte få biverkningar. Med bara "vanliga biverkningar" som drabbar mer än 1 på 10 (jag brukar åka på ganska många biverkningar vet jag av erfarenhet) inser jag att jag varken kan köra bil eller sköta mitt jobb. Då jag är bosatt i ett område där bil behövs för överlevnaden så blir jag, om nu läkaren skall få som hon vill, strandsatt här hemma och blir tvungen att ringa taxi när jag skall någonstans. Därutöver blir jag tvungen att säga upp mig under behandlingstiden (människan talade om ett år). Arbetslös ett helt år alltså. Det är inte värt det. Så går man vidare i listan och läser. Ganska vanligt är hallucinationer och annat mysigt. Grön starr som vi har i släkten är en biverkning. Migrän som jag lider av sedan barnaår. Sedan förekommer cancer och koma också, nämns förbigående. Dessutom självmordstankar...</p>
            <p>Jag undrar hur någon som svurit läkareden kan med att skriva ut det där till någon som är något nedstämd och ganska deprimerad. Biverkningarna gör ju för farao livet värre än tidigare och jag lär inte vara utan. Varenda gång jag tar någon medicin så åker jag på samtliga biverkningar. Det var så på sömntabletterna när jag hade sömnsvårigheter, det är så på alla värktabletter jag försökt ta för migränen, det var så med kortisonen jag fick ta när jag var sjuk för ett par år sedan. </p>
            <p>Det lustiga är att jag är en renlevnadsmänniska. Dricker inte sprit, röker inte, tar inga droger. Nu vill människan att jag skall peta i mig piller som är värre än narkotikapreparat gällande biverkningar. Jag kunde ju för farao lika gärna gå ut och skaffa mig narkotika istället. Jag vägrar. Jag mår hellre lite halvdåligt och härdar ut än tar pillren och börjar se syner och förlora det lilla förstånd jag har kvar. </p>
            <p>Hur i helvete tänker läkaren? En sak är säker, jag tänker inte peta i mig ett piller av detta. Då får man tvinga mig. Så djävla sjuk är jag inte, jag är bara utbränd och lätt deprimerad med viss ångest, det är ju en paketdeal, det där. Läkarna kan ta sina djävla piller och fara åt helvete, nu får det faktiskt ta och räcka lite. Jag är inte sjuk i huvudet, bara lite trött.
            </p>
            Du gör rätt NORM!! Försök att frånse läkarens rekommendation, din läkare och 95% av verksamma läkare i Sverige har ingen aning om vilket gift de förskriver.
            Prova annat, men håll dig borta från mediciner.
            Om Sertralin (och övriga SSRI) vore så bra som utlovat så borde sjukdomstalen ha minskat drastiskt från 1990 till 2016!
            Istället är vi sjukare, och fler som har en diagnos och en förskrivning.
            "Undrar vem som tjänar på det"

            Att behandla med SSRI utgår ifrån en teori om att det genom att hindra återupptaget av Serotonin i synapserna (ett mellanrum mellan nervändar i hjärnan) skulle
            öka mängden tillgängligt Serotonin. Problemet med det är att ingen vet om mängden Serotonin var lågt till att börja med. Inte heller vet man om en person mår bättre
            av lågt eller högt serotoninvärde. (Allt sunt förnuft talar för att man inte ska manipulera Serotoninet alls)
            Man kan idag inte mäta mängden Serotonin i synapserna, likaledes kunde man inte det på 1980-talet, när medicinerna utvecklades.

            Vad man däremot har dragit nytta av, är en ren biverkan, som kan ses som en verkan, för de få individer som svarar "lite lagomt" på medicinen.
            Det är att medicinerna ger en dämpande effekt på känslor.
            Graden av dämpning är olika från individ till individ.
            ALLA känslor drabbas, SSRI kan inte skilja på glädje eller sorg.
            Således kan din empati förändras, din förmåga att förstå omvärlden, din kärlek till din partner kan ändras, din sexualitet, ja alla känslor som tillsammans gör oss mänskliga.

            Ta helt enkelt inte SSRI. Min åsikt är att SSRI kan fungera, om de ges med fullständig och uppriktig insyn, till mycket allvarligt sjuka människor där en känslodämpande effekt är
            att föredra över kanske apati och handikappande ångest.

            Comment


            • #7
              Jag måste bara påpeka en sak angående bilkörning. Det gäller bara om du precis har tagit tabletten. Man ska planera sitt intag. Ta hellre tabletten när du kommit hem igen från jobbet.

              Jag gick på en medicin en gång som inte fick intas om man skulle köra bil. Men en morgon glömde jag bort att jag hade tagit tabletten så jag övningskörde in till stan. Det blev mycket vänstertrafik den morgonen. Men efter ett par timmar kände jag mig okej i skallen.

              Comment


              • #8
                Helt rätt. Läkemedel är bara ett sätt för läkaren att bli av med dig. Ta inte skiten. Ut i naturen och rör på dig. Motion är bättre än kemikalier. Rock on🤓

                Comment

                Working...
                X