Announcement

Collapse
No announcement yet.

Cymbalta

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Cymbalta

    Hej!

    Jag undrar om nån har nån liknande erfarenhet. Jag har ätit Cymbalta mot depp och ångest i 4 år. Varje år försökte jag sluta men när jag låg på lägsta dos så trillade jag ner igen. Då har jag ökat dosen och blivit bra igen. Denna gång nu i januari blev det samma visa igen. Låter dumt men när man mår bra tror man aatt man inte behöver medicinen. Iaf, den här gången trappade jag upp sakta, 30 mg i 10 dagar, 60 mg i 4 veckor och nu har jag kommit upp i 90 mg sen två veckor. Men denna gång kommer jag inte "upp". Jag är så orolig och undrar om den inte funkar längre då jag krånglat så innan? Eller är det så att det ff kan hända nåt? Läkaren tror det men jag är tröstlöst. De andra gångerna tror jag dock att jag höjde dosen fortare. Suck. Nån som har nåt tröstens ord? :/



  • #2

    Först så skriver du att du trappar upp från 30mg till 90mg, sedan så skriver du att inte kommer "upp". Jag förstår inte vad du menar med det. När du trillar "ner" så mår du inte bra? Hur mår du då när du inte kommer "upp"?


    Har du fått lära dig lite verktyg för hur du ska klara dig utan medicinen?? Läkarna borde ha statistik på så här länge ska man använda denna dosen och så här borde du må. Har de pratat med dig om konsekvenser på hur du kan må utan medicinen eller är det ny mark för dig. Känner du dig rädd att du ska känna dig nedstämd/deprimerad och ångestfull???


    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment


    • #3

      Oj uttryckte mig lite dumt kanske. Menar att det inte har gett samma effekt (må bra) som tidigare när jag ökat dosen igen.

      Ja gud ja, jag är inte trygg med att vara utan då jag tänker som att jag har brist på "må bra" ämnen i mig. Kuratorn som jag precis börjat gå hos liknar det med som typ diabetes, där man måste medicinera för att må bra.


      Comment


      • #4

        Kroppen vänjer sig så det känns annorlunda, som om effekten är mindre. Det gäller typ allt här i livet. Första gången är helt ny och om man fortsätter så anpassas kroppen, psyket eller något annat/allt annat beroende på vad man gör. Det är inget att oroa sig för, det är inget man kan påverka. Man kan få i sig mer och mer men det är inte rätt väg att ta. Det finns ju gränser som man måste hålla sig till.


        What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

        Comment

        Working...
        X