Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ni som slutat med Venlafaxin och ersatt den - vilken medicin har ni bytt till?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ni som slutat med Venlafaxin och ersatt den - vilken medicin har ni bytt till?

    Hej!


    Jag är ny här på forumet. Skapade ett konto nu, primärt, för att kunna fråga efter andras erfarenheter av att sluta med Venlafaxin och byta till en annan medicin.


    Jag hoppas på svar eftersom jag är kroniskt förlamas av obeskrivlig ångest, obeskrivlig rädsla, stress och svåra sömnproblem. Jag har läst det mesta i tråden om problem vid utsättning av Venlafaxin.


    Förutom annat så lider jag svårt av PTSD, Posttraumatic Stress Disorder, primärt sedan 7 år tillbaka. Den som själv är drabbad av PTSD vet vad det också innebär... Bl.a. är min hjärna så utmattad att jag inte skriver och formulerar mig lika bra som jag tidigare gjorde.


    Kämpar också med fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom sedan 25 år tillbaka.


    Jag är 63 år och mina svåra depressioner och ångesten började när jag var 13 år gammal. Till detta har hela tiden även hört att jag har haft svårt att orka med livet. Har kämpat som en "galning".


    FRÅGA: Ni som har slutat med Venlafaxin, vilken medicin tar ni nu istället?


    Jag är i akut behov av att komma igång med en ny långtidsverkande psykofarmaka (efter Venlafaxin) men är samtidigt oerhört rädd för att sätta igång. Bl.a. har jag alltid varit väldigt, väldigt känslig för biverkningarna av sådana mediciner.


    Kort kan jag berätta att jag tog först Efexor och sedan Venlafaxin i cirka 15 år. Innan dess stod jag på Cipramil men minns inte hur många år. Dåvarande läkare ville byta och som jag minns det var det för att jag inte blev tillräckligt hjälpt med ångesten. (Vilket jag i stort sett aldrig har blivit...) Samma läkare gav mig diagnosen kronisk depression och sa att jag måste ställa in mig på att ta långtidsverkande psykofarmaka livet ut.


    Min dos Venlafaxin var 1 depotkapsel på 150 mg per dag.


    Av orsaker som jag inte har ork och kraft att gå in på just nu så slutade jag med Venlafaxin i höstas. Det är cirka 5 månader sedan. Efter en tids krångel, som jag läst om i tråden om utsättning av Venlafaxin, så slutade jag i stort sett cold turkey när jag till slut nådde en punkt då jag inte stod ut längre. (Ja, jag VET att man inte ska sluta cold turkey.)


    Jag drabbades av helvetiska och många och långdragna utsättningssymptom. Känner igen alla härifrån, från det ni andra har berättat.


    Min kroniska ångest - och även min kroniska rädsla, känslan rädsla hela tiden starkt aktiv - är numera så svår att jag varje minut känner att "jag klarar inte att hålla mig vid liv i en minut till" och/eller "jag blir sinnessjuk. NU."


    Jag vill inte, men jag inser att jag måste ha en ersättningsmedicin för Venlafaxinet. Och det snarast möjligt... Men vad? Jag har svårt att lita på läkare och annan sjukvårdspersonal. Har en misstro mot både sjukvårdsapparaten och myndigheter samt sedan barnaåren en hemskt stark fobi för precis allting som har med sjukvård att göra.


    Skulle ni kunna tänka er att hjälpa mig få kännedom om vilka "långtidsverkande" psykofarmaka som numera hör till de vanligaste som används? Skulle ni kunna berätta för mig vilken sådan medicin just ni tar - framför allt som ersättning för Venlafaxin - och hur ni har reagerat och mår på resp. medicin?


    Allt ni kan tänka er att dela med er till mig kommer att uppskattas mycket! Mycket!


    Att säga att jag är desperat är ett understatement...


    Vänligen

    SnowDrop



  • #2

    Jag använde venflaxin ett tag men fick så mycket biverkningar av det, nu istället har jag cipralex på morgonen och sedn lyrica 3 ggr om dagen för ångest. Har också en kvälls medicin som jag hade samtidigt som venflaxinen med, mirtazapin, funkar bra.


    Jag fick veta att man ska trappa ner venflaxinen väldigt sakta och då ersätta samtidigt med ny medicin om det är tanken, så det överlappar varandra


    hoppas det går bra!!


    Comment


    • #3

      Varmt tack för ditt svar, Sweetdare! Det är uppskattat.


      Jag är medveten om att man bör trappa ner Venlafaxin sakta, men nu blev det av olika skäl inte så.


      Den konstanta, starka ångesten och rädslan är milt sagt svårt att stå ut med och att hantera. Jag "lever" dessutom ensam och isolerad sedan lång tid och det försvårar naturligtvis hela min situation väldigt mycket.


      Jag väntar och väntar på läkares förslag till alternativ medicin efter Venlafaxinet och det känns mer och mer bråttom. Allting tar sådan förbannad tid. Det är som om ingen kan förstå hur helvetiskt och svårt man har det... Ett förslag har jag fått och det var Anafranil - vilket jag tvärvägrar och inte skulle ta under pistolhot.


      Comment


      • #4

        oh okej, jag hoppas verkligen att du och din läkare kommer på något som fungerar för dig, skriv gärna hur det går!!


        Ta hand om dig!


        Comment


        • #5

          Jag(Man, 40år) trappade ner venflaxin och fick kraftig ångest. Vädjade till läkaren att skriva ut lugnande men fick ett blankt nej. Efter att ha legat på golvet i timmar i ren panikångest så googlade jag efter valium på nätet. Köpte sedan Valium (Stesolid) på sömnmedicinbutiken http://somnmedic.in att ha vid de allra grövsta panikattackerna.


          Comment


          • #6

            Jag åt Efexor/Venlafaxin i många år. Fungerade bra men jag slutade av flera orsaker. Tyvärr så har det inte gått så bra sedan och jag började medicinera igen. Min läkare försökte hitta en ersättare som inte påverkar sexuell lust och förmåga på samma sätt som Venlafaxin. Valet blev Valdoxan.


            Svårt att jämföra men jag tror Valdoxan fungerade lika bra som Venlafaxin för mig. Har inte haft några biverkningar vad jag kan komma på. Man får dock gå och ge blodprov ett antal gånger då för vissa så kan Valdoxan påverka levern.


            Comment


            • #7
              Hej Snowdrop!
              Hoppas att du hittade ett alternativ som fungerar bra och att du idag mår bättre än när du postade ditt inlägg!
              Jag åt Venlafaxin mot paniksyndrom i fem år och slutade (med långsam nedtrappning) då jag kände mig frisk och ville skaffa barn. Venlafaxinet gjorde det väldigt svårt att få utlösning. Ett par månader efter att jag slutade helt kom den första panikattacken och sedan blev det bara värre. Jag började äta Venlafaxin igen ganska direkt. Först 75 mg i några veckor. Det blev inte bättre så på läkares ordination höjde vi stegvis upp till maxdos 375 mg/dag. Jag kände ingen ångestlindring alls. Jag blev mer och mer förtvivlad. Varför hjälper det inte? Har jag blivit resistent mot SNRI-preparat? Veckorna gick och när det gått nio veckor utan att jag kände någon som helst lindring sa min läkare att han inte visste vad nästa steg skulle bli. Han remitterade mig till psykiatrin men det skulle ta flera veckor. Läkaren sa att jag inte svarar alls på Venlafaxin för i så fall skulle jag känt av åtminstone någonting eftersom jag låg på maxdos.

              Jag hittade själv en vetenskaplig rapport, en meta-analys där man sammanställt behandling av patienter som inte svarade på SSRI (non-responders). Det fanns flera alternativ att ta till men jag fastnade för alternativet att man kompletterar SSRI med Buspiron. Buspiron är ett milt ångestdämpande medel med få biverkningar. Samtidigt hade jag läst ett foruminlägg om Buspiron och hur det kunde hjälpa till att ge den där lilla extra skjutsen som komplement till SSRI. Vissa känner ångestlindring direkt medan den förstärkande effekten av antidepressivum tar flera veckor, stod det i inlägget.

              Jag föreslog för min läkare att vi skulle testa Buspiron under tiden vi väntar på svar från psykiatrin. Han läste på lite i FASS och sa sen "varför inte". Jag började äta Buspiron samma dag samtidigt som jag minskade ner Venlafaxin till 300 mg. Det var onödigt att ligga på maxdos när det ändå inte gav någon effekt.

              Jag har nu ätit Buspiron i 11 dagar. Första veckan 20 mg/dag sedan 30 mg/dag. De senaste dagarna har jag känt klar och tydlig lindring i ångestnivå. Jag har samtidigt jobbat på med motion i form av löpning varje kväll i skogen, positiva tankar, egenterapi med KBT. Så det kan ju även bidra till bättringen men just det faktum att jag kämpade på med alla föreslagna behandlingsmetoder i över 2 månader utan att uppleva någon som helst draghjälp från medicinering, efter att jag började med Buspiron känner jag helt klart lite grundlig draghjälp. Nu har jag kunnat börja KBT-träna tex åka till Citygross och handla, något som var otänkbart tidigare.

              Något av det viktigaste som hjälpt mig har varit kvällarna. Jag har tagit milda lugnande mediciner (Lergigan, Attarax och Alimemazin) och sen joggat i en timme. Efter dusch och mat har jag känt en skön ångestlindring. Kämpandet under dagtid har underlättats av att jag tänker på och ser fram emot lindringen på kvällen. Hoppas att det kan vara något som fungerar för dig eller andra som läser detta.

              Har du testat kraftigare ångestdämpande såsom bensodiazepiner? Alla mina läkare förutom en vägrar skriva ut dem. Jag förstår varför, de är beroendeframkallande och det finns en tillvänjningsrisk. Men det är väldigt individuellt. Jag har tagit 10 mg Stesolid vid några tillfällen då jag velat KBT-träna. Även om bästa träningen är utan lugnande så har det gett mig möjlighet att ens komma iväg tex till att hälsa på mn syster. Ångesten försvinner helt och jag upplever den som oerhrört effektiv medicin. Jag har även tagit det vid tillfällen då det är extra tungt. Det som är bra då är att jag blir helt normal och får uppleva hur bra man kan må och att det är värt att fortsätta kämpa för. Det ska användas med restriktivitet dock, enbart när det verkligen behövs. Men som min läkare sa, när man får kämpa så mycket med ångest så kan det vara värt att "unna sig" en lugnande tablett kanske var tredje dag. Läkaren verkar ha en annorlunda syn jämfört med de flesta andra läkare, han sa att jag kanske skulle behöva gå på Stesolid dagligen. Något jag verkligen vill undvika.

              Till sist undrar jag om du någon gång funderat på, eller föreslagits, ECT-behandling?

              Återigen, hoppas att du mår bättre idag och att mitt inlägg kan bedra till något.


              Comment

              Working...
              X