Announcement

Collapse
No announcement yet.

Biverkningar av Cymbalta?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Biverkningar av Cymbalta?

    Hej,


    Jag blev en tid efter en större ryggoperation, pga ryggsmärtor och viss nedstämdhet ordinerad Cymbalta för att kunna byta ut mot morfin. Efter 1(!) tablett a 30 mg, fick jag efter några timmar mycket svåra biverkningar.

    Extrem trötthet, tårar som bara rann som en kran utan koppling till känsla eller provokation, kunde inte kissa, yrsel, huvudvärk, kräkningar, förstorade pupiller, dimsyn, käkspänningar, spasmer och spänningar på höger sida i kroppen, speciellt arm/nacke, ljudticks, stora talsvårigheter och koncentratinsstörningar, fruktansvärt explicita självmordstankar (som jag samtidigt rationellt kunde avvisa som en ren effekt av medicinen) och behov att vara i ständig rörelse. Av Vårdguiden och förskrivande läkare fick jag under två dygn rådet att låta preparatet verka ut, men utan vätska och mat pga kräkningar och fortfarande med starka biverkningar, bl a fortsatta spasmer, ticks och talsvårigheter åkte vi till akuten den tredje dagen. Där undrade de varför vi dröjt så länge och inte kommit på en gång...


    Med glukosdropp, intravenöst anti-illamåendemedel (Primpiran) och muskelavslappnande (Stesolid), blev jag efter några timmar bättre och när jag kunde dricka, äta lite och med stöd av rinnande vatten från en kran i bakgrunden kunde kissa, skickade de hem mig. De kopplade reaktionen helt till medicinen och gjorde därför ingen grundlig neurologisk undersökning.


    Nu har det gått en vecka sedan jag tog tabletten. Jag har blivit mycket bättre, men det kvarstår fortfarande vissa symptom. Det känns som hjärnan fått hicka. Jag stammar lite, både i tanken och i talet. Läser jag en text, eller som nu, skriver, så måsta jag pausa då och då och ibland gå tillbaka för att jag tappat tråden eller inte förstått innehållet. Jag har full funktion i kroppen, men upplever en liten skillnad mellan höger och vänster sida. Det är som att spasmer, spänningar och ljudticks ligger i bakgrunden och lurar och jag måste aktivt tänka för hålla dem tillbaka. Balansen är inte heller helt återställd och jag måste aktivt tänka hur jag rör kroppen, när jag promenerar t ex. Jag kan plötsligt bli extremt trött. Igår somnade jag t ex på golvet när jag gjorde mina ryggövningar. Gäspade stort mitt i ett rygglyft, lade ner huvudet på golvet och vaknade plötsligt av att min son ropade från dörren att han var hemma nu. Minns inte ens att jag somnade.


    Är det någon som haft liknande erfarenheter och i så fall hur länge satt det i? Vad fick du göra åt det? Jag har tagit ny läkarkontakt för utredning, som akuten ordinerade om det inte blev bra inom några dagar, men just i denna stund skickas jag bara runt för att få en bedömning/remiss. Vet ju inte om det är "hjärnstress" eller neurologisk påverkan... Var börjar man?



  • #2

    Nu får du inte alls ta det här som om jag vore expert på området, men jag tycker det låter som att du fick ngn form av serotonergt syndrom. OM det skulle vara så, så tror jag den akuta faran är över, men att det kommer kanske ta ett tag innan hjärnan fått ordning efter den "kemiska oredan". Att du nyligen ätit morfin kan bidra till risken för uppkomst av serotonergt syndrom, i synnerhet om det var ett morfinderivat som tramadol/tradolan (den substansen ska man vara väldigt försiktig med att kombinera med SSRI).


    Jag tycker du ska ta reda på om det var serotonergt syndrom (eller ngt annat), och i så fall höra om du haft en typisk kombination av läkemedel som ökat risken. För det kan vara bra att veta ifall du i framtiden skulle bli ordinerad ngt antidepressivt medel - det kan hända att du löper risk att få akuta farliga biverkningar igen. Prata med en kunnig läkare om vad det var som hände, och om det är ngt du behöver tänka på i framtiden om ngn läkare skriver ut medicin som du kanske är känslig mot. För i så fall behöver det inte betyda att du inte kan ta den medicinen, utan med det du varit med om nu i beaktande, så kan en långsam insättning och observation göra att systemet inte flippar ur.


    Jag har inte kunskapen att säga säkert att du kommer bli helt återställd snart, men jag tror att symtomen kommer successivt försvinna framöver.


    Comment


    • #3

      Tack snälla!


      Har kollat lite nu och det verkar väl kunna vara en bra teori som jag kan arbeta vidare från i kontakt med läkare.

      Jag har enbart behandlats med Oxikodon och Buprenorfin som morfinderivat, men hade även starka reaktioner på Oxikodon när jag låg på doser runt 60 mg/dag och över med panik och psykosliknande tillstånd initialt, samt andningsrubbningar.

      Då sattes jag ut till 30mg/dag + Saroten + Arcoxia, men även dessa nya mediciner svarade jag mycket illa på. Inte minst mentalt.

      Buprenorfin hade jag när jag tog Cymbalta (enligt ordination) och läser man på de biverkningarna, så påminner de mer allvarliga om varandra. Kanske kan dessa preparat förstärkt effekten av varandra. Nu har jag under veckan återgått till Oxikodon, då detta med dos runt 20- 30 mg/dag har fungerat bra. Plus att jag hela tiden haft och har fulldos Alvedon 4g/dag.


      När jag skriver ner det så här, så låter det ju onekligen som en rejäl cocktail hjärnan utsatts för under ganska kort tid. Cymbaltan kanske helt enkelt blev droppen...


      Comment


      • #4

        Var så god . Ha dock i åtanke att det bara är min hypotes som lekman, och att du diskuterar det vidare med en läkare, företrädesvis en läkare inom psykiatrin som jobbar mer kring dessa preparat än en allmänläkare (den senare kan för all del råka vara erfaren, men större sannolikhet med en psykiatriker skulle jag påstå). Olika människor är olika känsliga för mediciner, och för många kan det gå att mixtra med lite allt möjligt utan några större biverkningar, medan andra är lite känsligare - jag tror att du kan vara lite känsligare än genomsnittet, och då är det väldig viktigt att ta det i beaktning när mediciner skrivs ut i framtiden.


        Alvedonet tror jag inte har ngn större interaktion med de övriga medicinerna, men av andra skäl bör du se över om det finns alternativ så småningom, för maxdosen är inte bra om man ligger där allt för länge. Men det kanske är tänkt att du tar så mkt ett tag efter själva operationen (väldigt vanligt), och att du förhoppningsvis får mindre ryggproblem när läkningsprocessen efter ingreppet är klart, så du kan minska användandet av Alvedon.


        Jag vet att Cymbalta ofta framhålls som bra mot både smärta och depression. Man vet inte riktigt varför, men långvarig smärta kan i sig ge depression och depression i sin tur kan göra att man fokuserar mer på smärtimpulserna - en negativ spiral alltså. Så allt som kan minska depressionen kan ju då göra smärtimpulserna mindre påträngande i tankarna. Att många patienter rapporterat smärtreducering av just Cymbaltan kan vara en tillfällighet och givit den en status som smärtlindrare. Jag tror den bara är marginellt bättre än andra antidepp, och att ingen av dem ger ngn påtaglig fysisk smärtlindring.


        Om du absolut behöver en antidepressiv medicin, så skulle jag fråga läkaren vad hen tror om Mirtazapin (jaja, för den som läst fler av mina inlägg tidigare, jag nämner ofta denna - fast jag är rent allmänt skeptisk till antidepressiva medel). Denna medicin finns inte bara som tabletter, utan även i droppflaska som gör att man kan börja på väldigt låg dos och höja dosen i jämn takt (tror dessutom att den inte har så stor inverkan på serotoninet, men osvuret är bäst). Dess största antidepressiva effekt anser jag vara att så gott som alla somnar lätt och sover djupt hela natten (man tar den före sänggående), och jag kan tänka mig att med svåra ryggsmärtor kan just sömn vara lite svårt att få. Men som sagt, även om denna medicin skulle intressera dig, så se alltid till att läkaren är medveten om din reaktion på Cymbaltan innan hen skriver ut ett recept på en medicin som verkar i hjärnan.


        Comment


        • #5

          Tack igen. Nej, min nedstämdhet och andra "onormala" negativa mentala reaktioner upplever jag har varit direkt kopplade till operation, tiden strax efter och medicinintag. Detta var min tredje op. på tre år, mitt i hektiskt liv med karriär och familjeliv, så visst har det frestat på mitt psyke av och till med alla smärtor och ingrepp, men nej, jag är verkligen inte deprimerad, möjligen något utmattad. Den senaste operationen var för inte så längesedan, och det var den största hittills, så jag förstår egentligen inte denna hets att ersätta morfinet än så länge, men har gått på linjen som rekommenderats av smärtläkaren. Jag har inte haft något problem med att sätta ut morfinet vid tidigare op. Tror att min initiala reaktion på höga doser morfin och de andra läkemedlen både missuppfattats som depressivt och gjort att man velat pröva sig fram till en bättre lösning och tyvärr landat väldigt fel. Nu hoppas jag bara på att mina symptom försvinner snart, så jag kan läka ryggen i lugn och ro och återgå till mitt normalt sätt aktiva liv. Det finns massor av roliga äventyr, små som stora, som väntar där ute på just mig!


          Comment


          • #6

            Det låter bra. Bästa är alltid om man kan undvika antidepressiva medel. Vem skulle inte bli lite nedstämd efter en operation med konvalescenstid som innehåller smärta och rörelsebegränsning? Jag får önska dig ett gott tillfrisknande i ryggen samt att symtomen från, felmedicineringen skulle jag vilja säga, bleknar bort. Och när du sedan återhämtat dig, så lycka till med resten av det aktiva livet som väntar!


            Comment


            • #7

              Tack och tack detsamma!


              Comment


              • #8

                Hej alla,


                vill bara ge en liten uppdatering och varning om någon är intresserad. Nu har det gått drygt två veckor sedan jag tog min första och enda tablett Cymbalta i kombination med att jag strax innan gått över till Norspanplåster från Oxycontin.


                Jag har aldrig tidigare upplevt sådana stressnivåer, som efter denna händelse och jag vill rikta en varning och mana till försiktighet att börja med detta preparat, om man inte använt SSRI eller haft behov av det tidigare. I mitt fall var det som sagt mest de smärtlindrande egenskaperna man ville åt, men tänkte samtidigt att det kunde vara bra för min nedstämdhet efter operationen. Men i depressiva sammanhang anses Cymbalta, som jag förstått det, vara ett starkt preparat att tillgå vid djup depression, när man redan provat ett antal andra SSRI/SNRI och det inte gett någon effekt.


                För mig blev det här valet verkligen olyckligt. Mina talsvårigheter och "hjärnhicka" satt explicit i till i måndags, men fortfarande, om jag är trött eller stressad återkommer en del stamning, både i tal och i hjärnan, som jag upplever det. Jag blir extremt stressad av förhållandevis små aktiviteter, speciellt av social karaktär i grupp eller med många blandade synintryck och koncentration.


                I fredags hade jag på eftermiddagen ett möte, där jag själv hade en central roll. När jag kom hem var jag så slut i huvudet att jag kröp ihop i fosterställning i sängen. Jag kunde känna hur det pirrade i hela kroppen och hjärtat bankade. Jag gjorde en del avslappningsövningar och blundade. Min sambo kom insmygande och tog mig lätt på foten. Normalt sett rycker man till, kanske slår hjärtat några extra slag och sen är det bra. Men denna gång stirrade jag på honom med en uppspärrad blick som "påminde om ett skadeskjutet rådjur" och tårarna började rinna, hjärtat bankade så jag trodde det skulle gå sönder ett ögonblick. Det tog en bra stund för mig att samla mig igen, så jag kunde äta middag med min familj.


                Söndag till tisdag tog jag det väldigt lugnt hela dagen, förutom mina små promenader och ryggövningar. Fokus låg på avslappning, så långt det var möjligt. När min sambo kom hem på tisdagen, kände jag mig som vanligt (ja, med smärta i ryggen också som vanligt...) och jag bestämde mig för att följa med på veckohandlingen på Coop. Allt kändes efter det ok, förutom att ryggen värkte rejält vid hemkomst, men så öppnar jag munnen och ska säga något till min son. Då stammar jag igen. Suck.


                Gick och lade mig i sängen, blundade med meditationsmusik i öronen och inser då i vilket stressläge hjärnan och kroppen är i. Återigen detta pirr, hjärtat som slår snabbt och bilder från mataffären som bara blixtrar till för min inre syn i en enda kaotisk röra. Jag måste helt enkelt vara väldigt försiktig med vilka aktiviteter jag väljer och vilken utsträckning.


                Så vad är då orsaken till denna reaktion? Kan verkligen en tablett av en medicin orsaka allt detta? Jag vet inte, men jag har två teorier. Den ena är att eftersom detta preparat går ganska hårt på noradrenalinet, som är ett stresshormon på stressaxeln, är jag mer lättriggad än vanligt. Den andra är att detta blev ett trauma för hjärna och kropp och därmed orsakar ett större stresspåslag. Eller så är det en kombination av båda.


                Hur som helst. Om jag var du, som funderar på eller rekommenderats Cymbalta, skulle jag fundera en gång till och verkligen ta reda på så långt som möjligt om det är rätt preparat för dig. Och börja inte med det. Välj ett milt SSRI till att börja med, det tror iallafall jag är bättre.

                I mitt fall hade det räckt bra att behöva fokusera på ryggrehabiliteringen, utan detta bakslag.


                Tack för mig leverpastej, nu ska jag ut på en härlig morgonpromenad i den vackra våren!


                Comment


                • #9

                  Skulle vilja varna för alla ssri det är tabl man ska sätta in när man är riktigt djupt deprimerad och inte kan ta till sig terapin. Själv har jga fått sömnproblem av ssri. Men enligt läkarna är det omöjligt och jag får ingen behandling de ville dock skriva ut ssri mot min sömn. Alldrig att jag någonsin tar detta preparat igen. Då skrev de ut sömnmedicin istället och tycker jag ska äta det livet ut. Läkare skriver ut dessa preparat alldeles för mycket och ofta och för lättvindigt.Ssri är inte första handsval för diverse problem som läkarna verka tro. Hoppas snart du mår bra igen


                  Comment

                  Working...
                  X