Announcement

Collapse
No announcement yet.

Rädd för Sertralin Teva! Vad har du fått för biverkingar och under hur lång tid?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • #31

    Vid svåra insättningssymptom som allt som oftast är psykologiska ska man använda sig av benso i betydligt större utsträckning än vanligtvis nödvändigt. Förstår inte varför dom ger Atarax och inte föreskriver riktiga preparat som fungerar. Att du fått byta preparat så här gör ju bara att du bygger upp en betydligt större förväntansångest.


    *


    Att ta ett benso som t.ex Oxascand (10-15 mg) morgon/lunch/kväll under 2v som insättningen brukar vara brukar ta bort de flesta problem. Om man ser till vilken symptom du fick under insättningen så var ju de alla psykologiska och då fungerar ett benso utmärkt. Det är mycket sällsynt att man blir beroende på så kort tid. Skulle inte Oxascand fungera tillräckligt bra så kan man ta Xanor istället. Att man inte skulle kunna köra bil på benso vid en terapetisk dos stämmer inte heller av de erfarenheter jag har. Tvärt om, för en person med PÅ gör benson att personen blir "normalt" lugn och fokuserad.


    *


    Min rekomendatíon är att du testar ut ett benso dom du vet fungerar och som du inte är rädd för i god tid innan du påbörjar en SSRI eller doshöjande behandling. Jag lovar, benso kommer fungera för dig om du bara får en korrekt dos. Börja lågt första gången och trappa uppåt till den dos du känner biter på ångesten.


    *


    Du ska inte behöva gå runt och lida så här...


    Comment


    • #32

      Har just gått upp till 50 mg, men fasade in väldigt långsamt. Två veckor med 1/4 tablett (12,5 mg) sedan två vekor med 1/2 tablett(25 mg) därefter gick jag upp till hel tablett.


      Känner inga egentliga bíverkningar. Hjärnan ar nog lugnat ner sig lite, lite lättare att hålla tråden i mina tankar.


      Däremot hjälper inte medicinen mot korkade människor i ens omgivning.


      Comment


      • #33

        Till MLJ,


        Har läst dina inlägg. Du är inget hopplöst fall, det finns inga hopplösa fall. Att du blev bemött med den attityden är under all kritik! Det värsta är när man mår så pass dåligt så orkar man inte med att stå upp för sig. Har du ngn anhörig som kan stå upp för dig?


        Jag har mina erfarenheter av antideppresiva. Både zoloft och cymbalta. Det gick åt helvete helt enkelt. Antidepressiva kan vara förödande om man svarar fel på dem! Min ena insättning slutade med självmordsförsök och LPT i flera månader. Nu var det inte så att det enbart berodde på dem, har även diagnosen borderline och det i kombo me antidepressiva kan vara förödande.*


        Angående acceptansen, det är skitsvårt. Jag har sj gått i DBT ett år nu och om det är ngn tröst så förstår man det till slut. Att acceptera innebär att konstatera fakta, inte att man ska "gilla läget". Att se att det är såhär oavsett jag vill eller inte, och det är det man får jobba efter. Genom acceptansen går det att förändra sin situation. Kan rekommendera "Mindfulness i hjärnan" av Åsa Nilssonne.*


        Comment


        • #34

          Tack så mycket!


          Jo, går just nu på mindfullness i grupp, försöker att acceptera. Har dock jättesvårt för det, inte blir det bättre av att sist jag var hos läkaren och med stor ansträngning berättade om mitt trauma - blev avbruten väldigt aprubt och fick till svar att " det är ju bara dumt att tänka så och vara rädd. Jättedumt! Sluta med det!".


          Jag blev helt förtvivlad och tårarna bara rann på mig. Mitt trauma har jag försökt att förtränga i över 15 år och jag skäms för att jag är rädd, skäms för de tankar jag har. Hur ska jag kunna acceptera när de som ska hjälpa mig beter sig på det viset? Och du har rätt, jag orkar inte stå upp för mig själv...


          Comment


          • #35

            Kära MLJ,*


            Jag blir verkligen så upprörd när jag hör dina berättelser om hur dina läkare och psykologer beter sig. Så upprörd att jag bestämde mig för att gå med i terapisnack för att kunna skriva till dig! Så oerhört oprofessionellt. Jag är själv uppvuxen i branschen och har gått flera gånger i terapi. Aldrig har jag varit med om något liknande, tack och lov. En mardröm, måste det vara. Jag beundrar dig som ändå håller ut. Dessa så kallade proffs har tydligen ingen aning om vad depression innebär, att allt hänger på en skör tråd och att sådan banal och känslokall behandling kanske kan leda till något mycket värre än att den deprimerade bara fortsätter att vara deprimerad. Inte undra på att du inte kan bli frisk med sådana människor omkring dig!


            Har precis tagit min första tablett Sertralin Teva tillsammans med en Oxacand. Har känt mig lite groggy, men jag hoppas att det skall gå vägen. Wish med luck!


            Har varit skeptisk till piller i alla år, men nu är läget så allvarligt och jag har inte längre råd att gå kvar hos min terapeut som har varit jättebra. Men om jag inte gör något så är jag inte så säker på att jag klarar att vara kvar här så mycket längre till.*


            Fortsätt att stå på dig MLJ! Som sagt, du är fantastisk som har klarat dig igenom de hemska terapi och läkarupplevelserna, men det finns jättemånga bra också. Så ge inte upp! Kram


            Comment


            • #36

              Vilken resa du varit med om/är med om!


              Jag äter Sertralin. Lite olika märken beroende på vad läkaren skriver ut. Just nu Bluefish. Insättningen var inte kul. Blev helt apatisk i omgångar. Det kunde slå till när som helst. Då satt jag bara. Mådde fruktansvärt illa, fick halsbränna,svettningar och det kändes som det brann i huden. Som svår solsveda. Det la sig efter ett tag, men kom tillbaka när jag höjde dosen. Läkaren sa att det var ok. Att det kunde bli så. Nu äter jag 150 mg per dag och mår skit helt enkelt. Har ångest i massor, depressionen är väl något sånär ok, men ångesten är värst. Kan inte ta mig för något alls.


              Atarax äter jag när det blir jobbigt. Tog dem förr när jag skulle sova, men de hjälper inte på samma sätt efter flera års användande. Imovane får mig däremot att sova när det behövs.
              Jag blev trött av atarax först, men nu blir jag lite dåsig. Ångesten står dock kvar.


              Be om att få träffa en annan läkare. Jag vet att det är asjobbigt med allt hattande, men i slutänden kanske det är värt det?


              Comment


              • #37

                MLJ, du blir verkligen prövad. Och när en auktoritet beter sig så blir iaf jag ännu mindre än vad jag blir annars. Klart du blir uppgiven när de som ska hjälpa dig inte gör det. Har varit i liknande situationer flertal gånger och maktlösheten jag kände var för jävlig!!!


                Men ge inte upp! Försök att ta till dig så mycket du kan av det du får lära dig i gruppen, och tänk på att det inte alltid går att ändra andra människor, men du kan ändra på dina tankar om dem och om situationen. En svår händelse behöver inte innebära att det blir värre. Det går inte alltid att förhindra dem men genom tankens kraft går det att påverka hur man upplever dem. Jag försöker tänka att varje människa jag möter är utsänd för att jag ska få träna på att hantera svåra situationer.


                Jag förstår om det jag skriver kan vara svårt att ta till sig, men jag hoppas att det ger dig ngt stöd. Och skammen du beskriver... Det blir väl påslag på påslag på den känslan när du blir bemött så? Det är verkligen inte ok att de bemöter dig så! Har du ork (eller ngn anhörig) så tycker jag du ska ta det till en högre instans! Kräv din rätt att bli bemött på ett värdigt sätt.*


                Comment


                • #38

                  Nu har jag tagit Sertralin och ångestdämpande i några dagar. Känslorna börjar komma tillbaka så smått. Det är så jobbigt. Helt plötsligt upptäcker jag hur jag ser ut - bedrövlig. Jag har gått upp jättemycket i vikt, ful och vidrig. Ser äldre ut.


                  Depressionen, självmordstankarna - så fruktansvärt, men nu börjar jag komma ur depressionsbubblan så snabbt att jag inte vet om jag hänger med riktigt. ÄR DET NÅGON SOM GÅR IGENOM NÅGOT LIKNANDE?*


                  Känner mig rädd i det här sårbara läget. Sitter kvar i spillrorna av mitt förra liv och känner mig lite matt. Jag har haft en relation under lång tid som har varit helt förödande med mycket svartsjuka, utbrott och manipulationer osv. Under denna tid har jag förlorat många vänner, dels på grund av min före detta, flera har flyttat och slutligen så dog min allra bästa vän, som var den enda som jag kunde tala med och riktigt vara mig själv med. Resultatet har blivit att jag är mycket isolerad. Har lite bekanta, men ingen som jag verkligen känner att jag ty mig till på det sättet eller belasta med mina problem. Har försökt att ta upp kontakten med gamla bekanta, men det har inte blivit så bra. Jag har ju förändrats en hel del, har ganska annorlunda erfarenheter än de personer som finns i min direkta omgivning. Det är verkligen inte lätt att skaffa nya vänner när man närmar sig 40. Det blir en och annan ny bekant, men alla har ju sitt och orkar för det mesta inte med mer än det. **


                  Känner mig rädd för att jag skall börja längta efter att älska och bli älskad igen. Det var det första som slog mig. Vill inte gå in i fler hemska och kärlekslösa relationer. Är rädd för att jag skall börja vilja söka mig utåt, träffa fel personer och uppleva nya bakslag. Jag klarar inte det just nu.*


                  Bra att ta medicin, helt fantastiskt, men jobbigt att inte ha någon riktig vän, som kan hålla tag i en när man liksom sårad vacklar sig upp från olycksplatsen och försöker ta sig därifrån. Men jag får väl förlita mig på att jag får någon kurator eller psykolog att prata med snart. Men ändå, det är inte samma sak, som någon som verkligen bryr sig om en.


                  Vill jättegärna höra någon annans berättelse om livet efter en tid med medicinen, bortsett från all biverkningar. Hur snabbt blir man starkare?**


                  Comment


                  • #39

                    Jag fick jätteproblem med Sertralin. svettningar, illamående, diarré, nedstämdhet och blev helt nollställd tillslut. Kunde inte gråta, inte skratta.


                    Om biverkningarna pågår mer än en månad, tycker jag att du ska be om att få prova nåt annat. Inte värt att gå runt och må dåligt av mediciner. Dom ska hjälpa dig, inte stjälpa dig.


                    Comment


                    • #40

                      Jag har depp efter förlust av partner och att ha vakat sjuknätter i 1.5 år.

                      Det är nog inte så mycket saknad av min partner som att allt rycktes undan.

                      (vi bodde inte i sverige när det hände,lång sjukdom, ingen släkt, inga riktiga väner, ensam med allt ansvar och ingen sjukvård som i sverige)


                      Nu tillbaka hemma igen.

                      Omstart.

                      Ledsen, sover illa, inget jobb,inga bidrag, ingen familj, skaffa nya vänner, total omstart, hur?

                      Gick till vårdcentralen och bad om förnyat recept på mina utländska sömntabletter.

                      Doktorn ville veta och frågade och mina senaste 3 år bara vällde ut.

                      Jag ska få samtalsterapi och fick sertalina teva.

                      3 dagar med piller nu.

                      Sovit 10 timmar och fick anstränga mej för att gå upp.

                      Känner mej bakis, tror jag för jag har aldrig varit bakis.

                      Har svårt att hitta tangenterna med flyt på tangentordet.

                      Det susar i öronen. Känner mej pluffsig i ansiktet.

                      Men jag har inte varit ledsen på 24 timmar och inte haft några tankar på problem när jag vaknat mitt i natten och ältat och varit rädd.

                      Antar man står ut efter at ha läst bipacksedeln och tar sej i kragen och fortsätter ta pillrena. Jag tar bara 50 tabletterna.Ingen försiktig start utan direkt på 50. Tror mej ha sett att andra tar 50 och sen byter upp till 100. Jag ska bara ha 50.

                      Tabletterna löser ju inte mina problem jag har men förhoppningsvis att jag lugnar ner och inser att det jag inte kan påverka ska jag inte älta och få lite filter på tankarna tills jag får jobb och pengar in igen och hittar nya vänner.


                      Comment


                      • #41

                        Hej tänkte ta upp medicinen sertralin och även gå in på hur fel det kan gå om man inte har rätt läkare .


                        jag har postraumatiskstress och ångest , jag går till socialen och går till min läkare för att jag ska kunna få mina pengar . Nu för en tid sedan fick jag en läkare som jag litade på som totalt förbisedde vad jag behövde , han skrev ut sertralin trots att jag inte har en depretion , jag har ångest from time to time lixom som kommer och går inte varje dag . jag har oxå en ätstörning som han sket i . jag käkade 50 mg som så många andra oxå gör, innom dem första veckan var det okej sen började händelsen som har förändrat hela mitt liv kan man säga egentligen . efter första veckan kom konstiga tankar , sen blev det bara värre , till slut var det knivar som skärde i min mage ,jag var inte mig själv ! jag hade blivit övertagen av en demon! demonen sa till mig att ta mitt liv , han hade sina händer om min hals nu och han kunde klämma till närsom, det gjorde det outhärdligt för mig att existera. jag trodde jag hade fått cancer , hjärnhinneinflamation eller ja till och med EBOLA . då det känndes som min hjärna var inflamerad och skulle sprängas närsom . jag kräkte och hade diarre så det fanns ingen mat kvar i min mage och jag trodde jag skulle dö av svält , jag har härdat ut mycket ,men detta var ofattbart för mig . jag hade förlorat mig själv, jag var inte mig själv längre. bortsett från dödsångesten hade jag alla andra skräck syptom samtidigt så som elstötar i hjärnan vid höga ljud, och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv . mamma var det ända som fick mig att kämpa att inte ta ,mitt liv den dagen i september ungefär 2 veckor på sertralin .jag ville bara träffa mamma innan jag skulle dö , jag ville dö i hennes armar. hon var den ända människan jag klände , jga hade pojkvännen och mina bästa vänner som pratade till mig och jag visste inte vem jag var vilket gjorde att jag inte visste vilka dem var . jag visste bara mamma. det kom en healer till mig den kvällen då det tog flera timmar innan hela händelsen släppte ,och jag har aldrig kämpat så mycket i hela mitt liv mot mig själv !


                        luftrörskatarr, rinnande näsa, hallucinationer, kraftig lyckokänsla, likgiltighet, onormala tankar, kramper, ofrivilliga muskelsammandragningar, onormal koordination, inte kunna vara still, minnesförlust, minskade känslor, talsvårigheter, yrsel när man ställer sig upp, migrän, öronont, snabba hjärtslag, högt blodtryck, vallningar, andningssvårigheter (eventuellt med väsljud), andfåddhet, näsblod, problem i matstrupen, svårigheter att svälja, hemorrojder, ökad salivavsöndring, störningar i tungrörelserna, rapningar, ögonsvullnad, mörklila fläckar i huden, håravfall, kallsvettning, torr hud, nässelfeber, inflammation i led och ben, muskelsvaghet, ryggont, muskelryckningar, behov att kissa på natten, oförmåga att kissa, ökad urinmängd, behöva kissa oftare, problem med att kissa, vaginalblödning, sexuella problem hos kvinnor, sjukdomskänsla, frossa, feber, svaghet, törst, viktnedgång, detta hade jag allt på en gång ( ja texten är kopierad från fass ) men jag hade det verkligen hemskt . Det vidrigaste av allt är min läkare som jag kännde att jag ville stämma för vållande av annans död, han ringde aldrig som han skulle och kolla så jag måde okej , han ringde inte alls .inte en ända gång. sen fick jag höra att han fått sparken .

                        jag hade oxå en handledare på socialen som hade starkt rekommmenderat det läkemedlet , hon hade sagt till mig inga bieffeckter och att alla hon träffade mådde såååå bra . bra tänkte jag (ung och dum).


                        jag tycker detta läkemedlet borde förbjudas , det är råttgift och jag förstår inte hur det kan göra nån bra . du ska inte behöva lyssna på någån som säger "du kommer må skit i typ 3 veckor" sen vänder det !

                        tro mig , du är en människa och du förtjänar bättre .

                        efter jag varit på sjujkhuset och tagit 5-6 prover för leversvikt och annant som jag trodde jag hade . det visade sig vara att jag skulle ta 20 mg itsälet för 50 . enligt mig har jag blivit förgiftad .

                        jag vill gå¨ut med detta till alla , sertralin gör dig inte bättre , men genom att jag var med om det värsta kan jag nu konstatera att min gammla ångest var inget gämnfört med min näradöden upplevelse! att tänka på den gången och hur hemskt saker kan vara ,ger min styrka att kämpa , och det gjorde alla min gammla hinder mycket mindre , jag kan idag vara tacksam till råttgiftet sertralins uppfinnare! Du gav mig styrka att kunna må bra på egen hand. trots det tänker jag skriva snälla ta inte detta giftet . oavsett hur bra det är är det en illusion , du kan bara må bra om du älskar dig själv och vet vad du behöver . ja och det är inte så jävla lätt! tro mig jag vet . ring till mig så ska jag berätta hur vacker du är och hur tillräckligt braq du är .och bra du kan må utan antidepp . även dem som säger att dem inte klarar sig utan . JA du har kanske seratonin brist i hjärnan och ingen själ kvar i hjärtat men jag lovar det finns , och du kan klara det. inte med hjälp av antidepp . och jag skämms för att meditation metoden och att ändra dina tankebanor inte kan användas som ett sjukhus , istället för att "läkare" ska sitta och passa vidare dig som en jävla papperstuss. Var blomma under himmelens sol

                        Är var och en unik

                        Fastän lika vackra

                        Är det ingen av dem som är bäst ! du är dig själv , hade ångestmedicinen hjälpt , så hade du inte fått sån jävla ångest när du slutade 5 år senare och trodde du var frisk.


                        Comment

                        Working...
                        X