Announcement

Collapse
No announcement yet.

Skuldkänslor över att flytta hemifrån

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Skuldkänslor över att flytta hemifrån

    Hej.

    Igår så blev jag uppringd angående en lägenhet som var tillgänglig nästa månad. Det blir eventuellt första gången jag kommer att bo själv och det är något jag drömt om länge. Jag är just nu 21 år och skriven hos min mamma, Men har bott hos min pojkväns familj sedan jag var 16år (majoriteten av tiden).
    Jag har ingen fjäderlätt relation med mamma och vi har bråkat mycket under tonåren. Min mamma är ganska barnslig och bemöter argument med "förlåt för att jag är en sån dålig mamma!" Till allting.
    Vilket har resulterat i att jag är inmatad skuldkänslor till allt som har med henne att göra.
    Så fort jag tänker på henne får jag skuldkänslor.

    Just nu har jag grov ångest över att flytta hemifrån. För att jag kommer vara en dålig dotter som sviker henne och lämnar henne ensam. Min hund kommer jag knappt få träffa heller eftersom den är hennes också, så jag kommer vara ensam. Om det skiter sig med lägenhet och jag vill flytta tillbaka så kommer hon inte välkomna mig för att jag svikit henne. Jag är en "otacksam unge" om jag flyttar. Så går mina tankebanor.

    Våra bråk grundar sig i att jag behövt agera vuxen som barn och hennes sporadiska alkoholproblem. Mamma har länge vart sjuk och då jag var 6år gammal så började jag städa lägenheten varje torsdag tills högstadiet. Där började jag bli deprimerad och less pga att det är hon som borde ta hand om mig. Fick en hel drös andra problem som ätstörningar och ångestproblematik. Så våra samtal blev inte bättre för det direkt.

    Senast jag fick erbjudande om lägenhet så fick hon mig att tvivla på mig själv så jag valde att tacka nej. Vågar inte ens berätta om detta erbjudande.

    Vet inte vad jag ska göra. Klockan är halv 6 på morgonen och jag har inte kunnat sova pga min ångest över detta(därav struligt inlägg). Jag känner mig manipulerad av henne innan hon ens vet något om det.

  • #2
    Vill du flytta hemifrån så sk du göra det. Du har noll skyldigheter gentemot din mamma. Men tyvärr är det inte ovanligt att föräldrar pådyvlat sina barn att man måste finnas där dör dom mm, det måste man inte alls om man inte vill el kan. Kanske du skulle gå och prata med någon om din relation med din mamma. Ja det borde vara din mamma som tog hand om dig och hemmet. Och hon borde ochså vara glad och stötta dig när du tar stort kliv ut i vuxenlivet. Men tyvärr är det många av oss som inte haft/har det så. Du måste göra dig fri från din mamma annars kommer hon alltid ha makt över sig och de beslut du tar det ör inte lätt men det går. Om du är orolig för din mamma ska påverka dig negativt så va tyst om lägenheten och berätta först när kontrakt mm är klart. Då du är myndig så har du ingen skyldighet att berätta saker som pågår i ditt liv för henne. Du är ingen dålig dotter för du flyttar hemifrån. De skuldkänslor du har är egentligen din mammas skuldkänslor som hon inte orkar bära utan lägger dom på dig i stället det är elakt. Men tyvärr inte ovanligt att barn till alkolister känner som du.

    Comment


    • #3
      Om du inte klarar det denna gången heller, att bryta upp och flytta, så tycker jag du ska sätta ett nytt mål i livet. Att inte behöva henne.

      Det speciella med föräldrarelationer är att hur illa de än är så finns det ett band. Så vi slungas fram och tillbaka, ibland kanske det funkar, ibland så blir jobbigt. Vi tar avstånd en period, andra perioder kämpar och försöker. Att just ha det där bandet är å ena sidan en trygghet för vi är aldrig helt ensamma i livet. Men å andra sidan så håller det oss kvar i något som i ditt fall är destruktivt.

      Men du kan inte leva med det band du har till henne. Det förgör dig. Så jag tycker ditt mål måste vara att se till att du har andra relationer som är så trygga att du vet de alltid kommer att finnas där. Nya band, men som inte är ett mörkt moln av skuld, besvikelse osv.

      Du kan också tänka på det så här. Även om din mamma ha problem som bara är hennes och som du inte har någon påverkan på eller skuld till, så kan alla mor/barn-relationer i tonåren utvecklas till något jobbigt. Och som ni inte kommer ur så länge du lever som "barn".

      Om du flyttar så tar du ett praktiskt kliv in i vuxenlivet. Kanske kanske kommer det också att förändra din och hennes dynamik. Inte säkert, kanske till och med mindre troligt, men det finns en chans att ni efter en tid när du bott i egen lägenhet att er relation sakta börjar förändras. En mer vuxen relation. En mer respektfull relation.

      Så kanske är flytten något ni båda behöver? För att komma ur det gamla? För att saker ska bli bättre?

      Men sedan har du den andra biten, din rädsla. Den faller igen lite tillbaka på vilket liv du lever just nu. Om du "bara" har din kille och din mamma, och relationen med killen förändras/försvinner så kommer de fyra väggarna i din lilla lägenhet riskera skapar tystnad och ensamhet. Om ditt liv är "större" så är nog den delen inget du behöver oroa dig för. Och du kan också se det som att flytten, och den eventuella känslan av ensamhet, kommer att tvinga dig ta steg för förändring som du kanske nu skjutit undan för du klarat dig utan det som du lever nu.

      Men jag vet inget om dig, kanske inget ovan är relevant. Delar bara lite tankar och du får avgöra. Och jag är ingen expert.

      Comment

      Working...
      X