Announcement

Collapse
No announcement yet.

Mina dikter

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Mina dikter

    Reflektion


    Glödande ögon i mörkret jag ser,

    Vem ska gå och tända lampan?

    Lysande ögon i skuggorna ler,

    Vem ska gå och tända lampan?

    Följande ögon i rummets vrår,

    Vem ska gå tända lampan?

    - Jag ser inte i mörkret

    var alla speglarna är,

    ta bort dem,

    jag vill inte se mina egna reflektioner...



  • #2

    Leva


    Snurrandes, lullandes, rullandes.

    Krävandes, strävandes, djävlandes.

    Uppochned,

    framochtillbaka,

    runt om kring.

    - Men aldrig ett eneklt steg frammåt.


    Comment


    • #3

      Nothingness


      Everything I do,

      turns in to nothing.

      Nothingness,

      the mening of life..?


      Comment


      • #4

        Jag


        Ögon som rinner, en själ i uppror.

        Vad vore jag utan andra att bry mig om?

        Hur levde livet utan andra att leva för?

        Hur vore livet, som det är nu?


        Comment


        • #5

          Många tankar och mycket smärta når mig . Här har du också en som skriver mycket, dikter, texter och annat.


          Ett liten spontant svar till din "lampdikt"


          Att tända lampan i ett släckt rum,

          kan verka svårt.

          Att förmå sig själv sträcka sig mot lampknappen,

          kan verka svårt.

          När man ändå får kraften att räcka och nå

          kan det verka svårt.

          Kanske behöver man be grannen

          om en hjälpande hand!


          Går såklart att fila till lite och klura till, men jag skriver oftast mina saker rakt ur hjärtat.


          Kram på dig


          Comment


          • #6

            När grannen är borta, och långtifrån nära

            När grannen är en avvisande med kala väggar

            När grannen är obefintlig, är det svårt att be om hjälp.


            Tack för ditt svar vind_liefde, jag är också en person som skriver ur hjärtat. Därav kom svaret i diktform. tankarna som snurrar är ganska svarta nu, men jag vet att gryningen alltid kommer. Om inte så vore jag inte här i detta nu.


            Kram


            Comment


            • #7

              Tid


              Tid,

              denna omätbara mätbara

              tid,

              Givare

              och tagare

              av livet.

              -Varför ska du

              alltid

              förlänga ens plågor,

              men låta en rusa igenom

              lyckan..?


              Comment


              • #8

                False


                Att le

                med röda ögon och röda kinderna,

                utan att någon ser,

                Det är en konst,

                En konst jag haft

                mkt erfarenhet utav.


                Comment


                • #9

                  Lonley,

                  in the middle of a group

                  I'm lonley.

                  Way is it so hard

                  to show,

                  who I really am?


                  Comment


                  • #10

                    Känsla


                    Att inte se

                    det som sker,

                    gör mig galen,

                    -Vad är det du tänker?!


                    Comment


                    • #11

                      "Att le

                      med röda ögon och röda kinderna,

                      utan att någon ser,

                      Det är en konst,

                      En konst jag haft

                      mkt erfarenhet utav."


                      Att le med tårar som bränner och känslor som känner

                      utan att någon ser

                      Det är också en konst.

                      En konst jag haft mången erfarenhet utav


                      En konst jag förundras över

                      och förvånas över

                      Varför ser ingen?

                      Vill de inte se?

                      eller är de blinda för det uppenbara?


                      Jag var bara tvungen att fortsätta. Jag känner mig själv i dina texter. Se mig blanserandes där mellan orden och jag känner. Jag känner att du troligen har det svartare än mig men att vi måste kämpa. Att vi måste försöka ta oss ovanför vattenytan även om det är jobbigt att trampa vatten under en längre tid. Vi måste kämpa för framtiden och för dagen.


                      Vi båda vet att gryningen kommer, att det blir lättare att kämpa då och att vattentrampande någongång kommer att sluta. Förhoppningsvis tidigare än vi tror, men man vet aldrig...


                      Comment


                      • #12


                        Röda ögon,

                        brännande kinder,

                        problem som väller över.

                        Kanske är jag inte tillåten att fråga?

                        Tårade ögon,

                        hettande kinder,

                        Hon vill nog inte ha min hjälp..?



                        Ibland vill man hjälpa men tror inte att det är tillåtet att fråga personen ifråga om den vill ha hjälp. Ibland är man för rädd själv för att lägga sig i för mkt, och det känns som att det är fel att bry sig om känslor.


                        Jag vet inte hur andra tänker, men jag vet hur jag tänker när mina vänner försöker dölja sina söndergråtna ansikten. Jag vill rfåga och hjälpa, men det är inte alltid situationen tillåter och sen är tillfället förbi. Jag är rädd för att personen ska bli mer upprörd om jag frågar när jag känner att situationen är fel.


                        Hm, nu blev orden långa och knepiga, gick inte att få ihop det i diktform just nu. Kanske får försöka vidareutveckla detta vid ett senare tillfälle? *le*


                        Comment


                        • #13

                          Sometimes


                          To get stuck in your own head, is never any fun.

                          To get stuck whit your own thoughts, are never any fun.

                          Sometimes, you just want a friend,

                          someone that will lissen to whatever you have to say,

                          sometimes you need that friend right there and then,

                          not later.

                          Sometimes your friend can calm you down,

                          whithout even beeing there.

                          Sometimes a friend can calm you down,

                          whithout even saying a word.

                          Sometimes friends can help you,

                          whithout even knoing it.


                          Spridda tankar och funderingar. Ibland hjälper det att skriva av sig. *le*


                          Comment


                          • #14

                            Haha, jag är vekrligen usel på stavning och grammatik! När ni ser ett fel i mina texter får ni gärna rätta dem åt mig. *ler* Annars kan jag ju aldrig lära och utvecklas? *le*


                            Comment


                            • #15

                              Vad är lycka?

                              Att kunna göra det du planerat?

                              Att kunna göra allt du övat till?

                              Att kunna göra allt du drömt om?


                              Min lycka är att kunna bli involverad

                              och engagerad

                              i det som händer,

                              i filmen vi ser på,

                              i saken jag gör.


                              Att få vara närvarandes i nuet

                              är min lycka.


                              Comment

                              Working...
                              X