Announcement

Collapse
No announcement yet.

Dissociativ störning?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Dissociativ störning?

    Pratade med min psykolog igår och gick igenom ett test jag gjorde för min utredning om Bipolär sjukdom. Hon började med att säga "Du förbryllar mig! Samt dina svar i testet, det förbryllar mig!".

    Hon menade på hur jag hade svarat. Testet delas in i flera kategorier, men jag hade höga värden på deprission, mani samt impulsivitet och förvrängd verklighetsuppfattning.

    Hon ville nu utveckla utredningen till även dissociativ störning som följd av något komplext trauma.


    Hon pratade om det i en "mild grad".

    Att jag inte har dom här "typiska" personlighetsklyvningar, men att det kan vara emotionellt och när det gäller verkligheten.


    När jag läser papprena jag fick hem (svara på olika frågor gällande det) så stämmer allt på mig. Det var en enda som inte stämde, men resten gjorde det.

    Jag vet att jag har olika "roller" och anpassar mig efter miljö + människor för att ingen ska tro något ont om mig, som ett skydd mot utfrysning, avvisning och svek.

    Då byter jag intressen, inspiration, känslor, åsikter.. Ja, allt.. men samtidigt är jag "alltid jag".

    Jag är väl medveten om detta och anpassar mig med ansträgning för att platsa i "mitt normala jag" om man säger så.. Även om jag inte ens vet vem det är.

    Men som exempelvis.. Jag har en son, och när han är i min närhet så tar jag till mig mammarollen väldigt väl, även om annat uppstår. Det kan krocka men då tar jag på mig rollen som mamma väldigt fort igen.

    När relationen med min sambo hotas kommer "flickväns-rollen" och ja.. Jag vet inte ens vart jag ska börja beskriva. Detta handlar inte heller alltid om "större händelser" bland relationer, utan även gällande små vardagliga saker.


    Jag tycker bara att det är skönt att få den här utredningen för att jag vill kunna leva ett normalt liv efter behandling.

    Däremot.. Sist jag ens pratade öppet om detta blev jag anmäld till soc för att jag vanvårdar min son (Slutsats efter ett inlägg på min blogg där jag beskrev detta).

    Jag är så rädd för att det ska hända igen.

    Jag är en riktigt bra mamma.. Det är inte min egna slutsats, utan omvärldens, min sambos och min sons slutsats.


    Samtidigt så skriver jag av mig. Jag vill kunna skriva obehindrat om mig själv och mina framsteg.


    Jag har ingen egentlig fråga, jag ville bara skriva av mig.


Working...
X