Announcement

Collapse
No announcement yet.

Stänger av i terapirummet

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Stänger av i terapirummet

    Hej!

    Det här är mitt första inlägg här på terapisnack. Hoppas att min fråga passar in här.


    Går i terapi sen i höstas och har märkt att jag har en tendens att "stänga av" när det börjar kännas jobbigt. Jag kan till exempel prata om nånting som jag finner svårt, känna att känslorna (och även tårarna) börjar komma för att svänga om helt och blir helt som vanligt och liksom likgiltig inför det hela. Blir alltid lika förvånad när det händer och fortsätter ändå att prata om det som tidigare kändes svårt (fast då med en känsla av att jag ljuger eftersom jag inte känner nånting inför det som jag talar om). Har berättat om det för min psykolog, men inte velat ta tid från annat genom att fråga om vad det är som egentligen händer.


    Känner mig förvirrad eftersom jag inte ljuger eller inbillar mig eller framkallar känslor då det börjar kännas jobbigt, men det är märkligt hur förändrat jag blir.

    Är någon här med om något liknande eller vet vad det är frågan om?



  • #2

    När saker blir för jobbiga för oss så är det inte ovanligt att man stänger av det jobbiga. Det är ett försvar vi människor har för att skydda oss själva mot det som gör ont och är jobbigt. Det är inget farligt och det går att lära sig att "stanna kvar i känslan". Så ta upp det med din psykolog det är viktigt att han/hon vet om att du ibland gör så då kan han/hon hjälpa dig bättre.


    Själv varit likadan och när det var som värst stängde jag av helt dvs jag kunde inte säga något, inte röra mig mm. Men som tur hade jag en bra terapeut som var vann vid sånt så hon hanterade det jättebra.


    Comment

    Working...
    X