Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag är rädd för mig själv

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag är rädd för mig själv

    Det är som att jag har två egon. En snäll,trevlig och omtänksam person, medans det andra egot är livsfarlig, bruttal, vansingit förbanad och våldsam. Så fort jag sätter mig in I mit andra ego blir jag enormt destruktiv. Har gåt till den gräns att jag har tagit sönder brev lådor, Tagit upp gigantiska pinnar och slagit på trädd. Jag är ständig rädd över att förlora kontrolen över min ilska och frustration. Jag vill ingen något ila, men jag är bara så otroligt förbanad hela tiden. Det är skit jobbigt. Jag har även sömnsvårigheter och trodligen social fobi med. Visstas inte så mycket bland folk längte, utan håller mig mest till mig själv.



  • #2

    Hej Maniac808!


    Jag beklagar att du mår så dåligt!


    När jag läser det du skriver får jag intryck av att du bär på mycket aggressioner inom dig. Ibland lyckas du lägga locket på om dessa, men andra gånger brister det för dig, och aggressionerna väller fram på ett destruktivt sätt.


    Aggressioner kan ha många orsaker, och jag tycker du bör vända dig till vården för att försöka få hjälp med att via terapi komma fram till vad just dina aggressioner beror på. När du väl hittat dessa orsaker, kan du antingen göra något åt dem ( t.ex genom att sluta umgås med personer som behandlar dig illa, byta jobb eller utbildning, osv ), eller förändra ditt sätt att se på dessa orsaker.


    Kanske känner du dig frustrerad över vissa saker i ditt liv. Du kanske känner dig maktlös, överkörd, dissad, sviken, lurad, utnyttjad, osv osv osv. Sådana saker gör ont att känna, och om det är personer som på olika sätt står oss nära ( t.ex familj, polare, etc ) som beter sig så man känner så där, gör det ännu mera ont. Man kan då ibland försöka blunda för detta, men i längden går det inte, och det är då man kan riskera att göra något riktigt dumt.


    Det är hursomhelst väldigt bra att du har sett ditt problem, och att du verkar vilja bli av med det. Ta kontakt med din husläkare eller vårdcentral, och berätta om de här sakerna. Då får du hjälp med en remiss till en terapeut som du kan få gå och prata med. Den sortens samtal är viktiga om man vill lösa dylika problem.


    Om det känns extra jobbigt för dig, eller om det blir akut, kan du alltid vända dig till den psykiatriska öppenvården. Det finns hjälp att få! Det går att bli av med sin ilska!


    Vänliga hälsningar,


    Stratocaster


    Comment


    • #3

      Tack för informationen. Det är väldigt skumt, men efter att ha ständigt frågat ut mig själv (jap, jag är min egen psykolåg XD) så har jag kommit fram till vad mit problem är. "jag är över energisk och lägger energi på fel grejer" Jag har hittat en inre ro nu. Det hjälpte att flytta från min mor och hennes Sambo vädligt mycket. Jag känner mer frihet och glädje. Dock är mina sömn rutiner helt fucked up, men ärligt talat skiter jag i det XD.


      Dock har jag skitsofreni. Det har jag helt klart märkt. Aggressioner är fortfarande kvar. Mycket av mina aggressioner är det här med jobb. Kalla mig lat, men jag avskyr att behöva ge up min frihet till ett jobb som jag inte ens är intresserad. Sorry, men jag är sån. Dock känner jag att ja bör för eller senare skaffa ett jobb endå. Just nu är man ju lite av en samhälles parasit kan det kännas som.


      Comment


      • #4

        Tack för informationen. Det är väldigt skumt, men efter att ha ständigt frågat ut mig själv (jap, jag är min egen psykolåg XD) så har jag kommit fram till vad mit problem är. "jag är över energisk och lägger energi på fel grejer" Jag har hittat en inre ro nu. Det hjälpte att flytta från min mor och hennes Sambo vädligt mycket. Jag känner mer frihet och glädje. Dock är mina sömn rutiner helt fucked up, men ärligt talat skiter jag i det XD.


        Dock har jag skitsofreni. Det har jag helt klart märkt. Aggressioner är fortfarande kvar. Mycket av mina aggressioner är det här med jobb. Kalla mig lat, men jag avskyr att behöva ge up min frihet till ett jobb som jag inte ens är intresserad. Sorry, men jag är sån. Dock känner jag att ja bör för eller senare skaffa ett jobb endå. Just nu är man ju lite av en samhälles parasit kan det kännas som.


        Comment


        • #5

          Skönt attt du mår bättre nu! Det du beskrev i första mailet är ju ganska vanligt, när det är ngt i ens liv som inte är riktigt bra. Även om det brukar vara "två läger" de som blir mer ledsna o deppiga, gråter mkt osv O de som mest blir arga. Arghet är nog vanligare bland män. Eller ialllfall mer socialt accepterat för man är en man.


          Comment


          • #6

            Skönt attt du mår bättre nu! Det du beskrev i första mailet är ju ganska vanligt, när det är ngt i ens liv som inte är riktigt bra. Även om det brukar vara "två läger" de som blir mer ledsna o deppiga, gråter mkt osv O de som mest blir arga. Arghet är nog vanligare bland män. Eller ialllfall mer socialt accepterat för man är en man.


            Comment

            Working...
            X